Jag kan rekommendera Nordiska Rexringens omplaceringssida
om det är just cornish rex ni är ute efter. Där hittade jag min underbara omplaceringskisse! Vissa katter där omplaceras endast i par men fundera på det också - de flesta katter trivs bättre i par och blir lättare att ha hand om när de är två.

Lycka till!

#1 T A C K för tipset, har kollat in Rexringen. Och som det är nu vill vi bara ha en kisse - som vi kan pyssla om!!!

Är det kissen på din Avatar som är din "omplacering" ?

Kul att ni vill ha en crx som guldkant på livet!

Jag kan dock verkligen rekomendera er att skaffa två, i allafall om det är ett par som omplaceras. crx är så sociala och lekfulla att det är svårt att fylla deras behov om man inte är hemma väldigt mycket det är också helt fantastiskt underbart att se dem tvätta varandra, sova omslingrade eller att se dem rasa runt efter varandra och lekbrottas…. på de punkterna kan man som människa helt enkelt inte ersätta en annan katt. Men- att få två vuxna katter som inte känner varandra att trivas ihop är inte alltid så lätt, och några katter omplaceras ju just för att ägaren märker att katten behöver vara ensamkatt.

Hur ni än gör kommer det nog bli bra.

Lycka till!

#2 Ingen orsak, hoppas att du hittar din drömkatt där! Nej, på avataren är min presumtiva avelshona. Min älskade omplacering Dexy bifogar jag bild på!

#4 vilken tjusig kisse  jag gillar dom svarta, grå [blåa] eller bruna färgerna, enfärgat liksom…tycker jag är fint, fast alla andra kombinationer är också okej!

#3 tackar och jag hoppas också att vi finner en som vill vara ensam i sådana fall, det kan bli för mycket för dottern med 2 st.

Hon har beslutsångest och svårt att bestämma sig som en del av sina svårigheter, hon vill helst bara ha en av någon sak…tex. råttor, som vi också funderade på men som enligt lag nu måste hållas om minst 2 st. Hon fick direkt jättesvårt och vart så lessen för om hon då skulle gilla en mer än den andra och gosa mera med den ena, skulle det inte fungera då kunde den andra bli ensam och lessen och hon fick sådan ångest av att TÄNKA på det att jag sa - nej, det blir inga djur som måste enligt lag leva som flock [flertal]

Så vi letar bara 1 styck…så vi får söka en som vill vara ensam katt!

Jag har ju en som vill vara ensam men han är inte riktigt klar ännu med det som han har att göra.

#7 Hej! berätta gärna mera…svarade på ditt mail!

Jag har hannar som så småningom kastreras och behöver ett nytt hem.En är svartsmoke och en är röd.Snälla och keliga killar båda två.Det beror på hur bråttom du har också.Först till sommaren kan det bli aktuellt för min del med omplaceringar.

#9 just nu känns det inte så bråttom, fast dottern verkligen skulle behöva ha en kompis här hemma  igår…typ!

Jag funderar nu också på att kika på kattungar - som säljs endast för sällskap, alltså inte en blivande stjärna på utställning! *hihi*

En kattunge kan vi ju prägla på oss och kastrera direkt det är okej att göra så…Lite orolig för detta nu med en hane som det avlas på - som parar sig och sedan kastreras, hur beteer dom sig sen, dom har ju fått in beteendet att para sig, blir dom "skvättig" eller blir dom bara tvär lugna och inget märks att dom varit "tjuren av bronx" innan *ler* hoppas ni förstår hur jag menar…

Vi vill ju inte få hem en kisse som har ett visst beteende som gör att vi inte kan ha kvar den, det skulle dottern inte fixa!
Därför kom tanken nu på en kattunge som blir präglad på oss!

#10 Mina pojkar som jag kastrerat tidigare ,har alla skött sig.Det har varit som att stänga av en kran.Ja vissa har aldrig skvättat på fel ställe heller.En kattunge kan du hos många uppfödare få kastrerad vid leverans.Bl a jag gör så med vissa ungar,oavsett om de har en defekt eller bara ska gå till sällskap/utställning.

#10 *aha* det visste jag inte…För jag är ju inte alls intresserad av utställning, avel eller fodervärd för såna syften. Så jag funderade just på detta med "defekt" låter helknasigt att säga så men vet ju hur det funkar i hundvärlden…

Att kissen inte passar till att bli en stjärna eller bra avelsämne, kanske rent av har ett skönhetsfel, för oss spelar det ingen roll, den blir en stjärna ändå - våran stjärna!

Jag får fortsätta fundera och kika runt, kollar olika hemsidor och andra sidor om rexar…Har ju varit sedan jag var ung aktiv idellt genom att hjälpa utsatta djur och kikar på hemlösa kissar också men jag har aldrig glömt den rex honan jag hade på foder i min ungdom och det känns som att ska vi nu ha ett husdjur, familjemdlem, kompis…så vill jag att det blir rätt och någon som vi känner att vi kan älska villkorslöst, som bara blir en del av oss, som pallar att följa överallt *hehe* kanske det vore bäst då med en kattunge, som vänjer sig vid vårat liv…?

Jag vill så gärna att det blir en rex, känns så rätt på nått sätt, svårt att förklara, fast jag vet att det finns massor av hemlösa kissar som säkert behöver ett hem *suck* Ska ta mig en ordentlig funderar, kanske spara pengar ett tag och avvakta, så vi kan få råd att köpa en kattunge istället…och utgå från det, kastrera den eller om den är kastrerad redan, men gör man det på så små som 12-14 veckor?

Har då kollat upp med försäkringsbolaget, vad försäkringar och så kostar, kollat igenom budgeten för mat, leksaker och annat, kompisar som har saker som vi får och en vän som kommer bygga om balkongen som uteplats för kissen också [näta in] sedan har jag en enorm stor KLK på 180x200 som kan bli ett kombinerat förvaring och kattrum, om det skulle behövas och göras en nätdörr till *hihi*

Har redan en stor hög lagerhylla som står som avdelare in till köket som lätt görs om till klätterställing från golv till tak…

Så alla förutsättningarna finns - bara klumpsumman för en kattunge som fattas *suck* svårt med bara sjukpension men vi har ju inte bestämt oss klart ännu, får prata med dottern om vi kan avvakta och spara lite ett tag…För det verkar ju onekligen som om att ta en kattunge är det bästa…eller ungkatt!

Tack för alla tips, råd och kommentarer…

#12 Om det är en ensamkatt du söker så tror jag inte en kattunge/ungkatt är det bästa alternativet. Tänk på att de oftast kommer från ett katteri med flera katter och oftast även ett antal kullsyskon, omställningen till att flytta utan någon kompis kan bli stor. Som många här säger så verkar de flesta cornishar trivas bäst tillsammans med en kompis och med en kattunge så vet man ju inte om den kommer att trivas bäst som ensamkatt.

Om jag sökte en ensamkatt skulle jag först och främst leta efter en omplacering som inte trivs tillsammans med andra katter, just för att vara säker på att katten får det bästa hemmet hos mig. Din tanke om prägling är absolut klok, men jag tror att både katten och er familj tjänar mer på att ni från början vet att katten trivs bäst själv. Och även en äldre katt präglas, men man kanske bör hålla sig runt/under tre år är min tanke.

Hoppas att ni hittar er drömkatt och lycka till! (PS. Berätta gärna hur det går. )

#13

tack för dina tankar mitt ända dilemma där är ju att dottern har högfungerande autism och att hämta hem en lite äldre kisse, som visserligen vill vara ensam katt men som också redan har inlärt beteende - präglats av sin familj och att det inte skulle funka och måsta återlämna den skulle min dotter inte fixa…

en kattunge - ungkatt, kan vi prägla på oss och ibland finns det vissa ungkatter som också trivs bäst själva, som omplaceras så det är väl där omkring vi får hålla oss, inte en för "gammal" kisse helt enkelt…Vi funderar ännu och håller utkik på olika annonser  skulle vi finna någon så berättar jag självklart!

#14 Jag förstår, en unghona eller unghane som söker nytt hem kan i så fall kanske vara den ideala lösningen för er. Har själv sålt kattunge till en familj med ett autistiskt barn, dock en mildare form än din dotter verkar ha. Det går väldigt bra och h*n har verkligen blommat ut sedan de skaffade katt så jag är positiv till tanken att barn med särskilda behov har väldigt stor glädje av husdjur i familjen.

Våra katter är nu tre år och vi köpte dem när de var sex månader. De hade inga svårigheter alls att finna sig tillrätta här i vår småbarnsfamilj, det gick på nolltid! Visst blir katterna präglade på den familj de bor i, men samtidigt så är det nog högst individuellt hur katten fixar en ny miljö. jag ser ju på mina när de har varit hos kattvakt ett par veckor. De boar in sig där, hittar en älsklingsplats och finner sig snabbt i att gosa, bli matad och lekt med av nya människor. Inga konstiga beteenden alls. Så jag tror inte att det där med invanda beteenden behöver vara ett problem…

Men det är nog viktigt att man från början vet varför katten omplaceras. För det är klart, en katt som inte mår bra i det hem där den bor visar antagligen det genom att den beter sig på något sätt, kissar på fel ställe, är ängslig och tillbakadragen tex. Och det är ju såklart så att det tar längre tid för en katt som inte mår bra att finna sig tillrätta i ett nytt hem, än en katt som är glad och nöjd redan från början. Ibland kan det ju vara så att en katt har blivit lite av en "hackkyckling" eller att den bara slåss hela tiden med de andra katterna, och därför måste flytta, och att den genast blir lungn och gosig i sällskap med mäniskor utan konkurrens från andra katter. En sådan katt kan nog snabbare fungera på ett nytt ställe.

Många katter omplaceras ju ockå pga allergi och då har n kanske turen att hitta en som redan är van att vara ensam.

Det var bara ytterligare lite tankar såhär kvällen före nyår…

ha det gott!

Säljer ni andra endast kattungar två och två eller till hem där det redan finns en katt?

Vissa gör säkert så och tanken är god men det hade troligen varit många som blivit sittande med osålda kattungar om detta förfarande vore ngt allmängiltigt.

Arbetar man inte hemifrån 5 heldagar i veckan så kan det fungera alldeles utmärkt att köpa en kattunge. Det handlar helt om det enskilda fallet anser jag. Vi har under åren haft flera katter i familjen som varit ensamkatter vissa hela livet, andra i perioder och de har alla varit till synes välmående. I en perfekt värld kan alla katter leva utomhus och ha kattkompisar, men ibland måste man anpassa sig till verkligheten. Det viktigaste är att katten, unge eller vuxen får ett kärleksfullt hem med mkt uppmärksamhet från sin människofamilj.

Det viktigaste i det här fallet som jag ser det är att familjen får "rätt" katt som de lärt känna under många besök, sen om den är vuxen eller en kattunge tror jag har mindre betydelse.

Jag hade en kille i min kull som gärna satt och tittade på när de andra lekte, gärna låg och sov ensam lika gärna som med sina syskon. Han var lite som Tjuren Ferdinand - supergo och social men behövde inte hänga med de andra "tjurarna" hela tiden. Honom hade jag inga problem med att sälja som ensamkatt och han verkar trivas super hos sina människor.

#17 Jag säljer kattunge ensam.Naturligtvis.Men det händer att den får en kompis också.Det är så olika från gång till gång

#17 Säljer och har sålt ensam-kattungar till hem där det inte tidigare finns katter, men däremot föredrar jag alltid när de får en kompis. Det finns många olika situationer som ligger i "gråzonen", sjukpensionärer eller hemmaarbetande som är hemma mycket, barnfamiljer med flera barn där det nästan alltid är någon hemma, familj som vill skaffa ytterligare en katt lite senare, det finns många varianter och allt är beroende på den individuella människan och den individuella kattungen. Vissa individer trivs bra ensamma och det märks tidigt, men min fasta övertygelse är att de allra flesta katter mår bäst tillsammans med en kompis i kattformat, vissa kattungar säljer jag inte som ensamkatter just för att jag inte tycker det är lämpligt.

#15 Min dotter har Aspergers Syndrom - högfungerande autism kallas det av doktorena, det tillhör den delen då hon är "helt normal" enligt samhällets normer för normal = SMART, högt IQ högre än många andra vuxna MEN hon fixar inte det sociala livet, om folk menar allvar eller retas osv. det finns en bra sajt här på iFokus där man kan läsa om just Aspergers Syndrom.

Det är ett funktionshinder som är osynligt, du kan ej se på henne att hon är annorlunda och hon har inte dom sociala koderna per automatik som alla vi andra - artig att säga HEJ osv. utan har fått lära in dessa beteenden, hon kan ej ljuga men hon säger precis vad hon tycker och tänker, utan att tänka på att hon är plump och kan såra andra också nått hon fått lära sig. osv. Hennes svårigheter innebär också att hon kan ej besluta sig, hon mår rent psykiskt dåligt av att måsta bestäma sig mellan två saker: ska den stanna ska den fara? gäller vad som helst, spel, mat, kläder…Därför får hon alltid bara 2 alternativ - vi tränar sånt!

http://bokstavsfolk.ifokus.se/Articles/Read.aspx?MessageId=ee3143f6-0795-4b3f-a265-083d6e0c0617&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

Läs hos Bokstavsfolket…

Tack återigen för dina tankar och jag håller med en ungkatt eller ev. en kattunge som omplaceras pga. allergi, som någon annan skrev.

Det som oroar mig med att ta en lite äldre kisse som avlat klart och blivit kastrerad är om den har fått "smak" för det goda och ett inlärt beteende i samband med detta som kan vara svårt att "jobba" bort.

Men jag tackar alla för råd, tips och ideer…Vi tar inte första bästa och vi vill självklart träffa kissen några gånger innan vi bestämmer oss, kanske vi till och med kan vara kattvakt över ett dygn bara för att se hur det fungerar, det återstår att se om vi hittar någon först!

GOTT NYTT ÅR på er alla…

#16 håller med om det du skrev och jag kikar runt på olika annonser men ofta är det en lite äldre dam eller herre som gjort sitt inom aveln, kastrerats och behöver eget nytt hem.

Och som jag skrev ovan - oroar det mig om dom har då ett inlärt beteende, jag vet ju av sådana kissar som jamar och skvätter inne…

Tror nog som du att vi får hålla utkik efter en ungkisse som omplaceras pga. allergi eller en som söker ensamt hem, som någon skrev som redan såg då den var liten att den valde att vara ensam.

Tack för dina ord!

#17 bra fråga  jag kan ju berätta att jag är hemma hela dagarna, dotter är i skolan, jag har sjukpension men känner nu att jag vill prova jobba igen men det blir då 2tim/dag, som ev. kisse får vara ensam - med säkerhet, sedan om man går till affären eller hälsar på någon som den ej kan följa till blir ju också ensam tid.

Vi är väldigt mycket för att kissen lär få följa oss överallt *hihi*

Om vi far på semeter, till kompisar dit den får följa och ut i sele på promis och att åka moped, vårat transportmedel med en kärra bakpå - lagligt, för att följa ut i skog och mark, då vi grillar och umgås med vänner - vi är natur människor! [lever friluftsliv]

Vi ser ju…tar en dag i taget och håller koll på olika annonser och efter uppfödare här uppe i norr också *hihi*

Tack igen för tankar, ord, tips och råd…tas tacksamt emot!

Jag har inga problem med att sälja en cornish rex kattunge som ensamkatt till en familj som har barn eller till en ensammstående som är mycket hemma. Varje familj och varje situation är unik. De flesta, men inte alla som köpte en kattunge har inom ett år skaffat ytterligare en katt. Dessa "ensamkatter" ser ut att trivas och må alldeles utmärkt, lite mer hundlika kanske och fästa vid "sin" husse/matte. Men olyckliga nej det tror jag inte att de är.

#22 Har Pm:at dig.

Ja hade min Ravi gjort sitt klart hade jag kunnat erbjuda honom, men han har fortfarande en hona kvar att para och jag vill att kullen ska födas innan jag kastrerar honom.

Men jag är övertygad om att ni kommer hitta den perfekta katten för er lilla familj till slut, många kastrerade avelskatter lämnar som tur är sina beteenden hos veterinären vid kastreringen.

#25 Tack och vi har ingen brådska, man ser ju när vi finner "våran kisse" Vilken tur, att dom lämnar det hos vetten *hihi* Hoppas det går bra för Ravi och lycka till med ev. parningar och kullar!