Jättebra funderingar som jag tänker på rätt ofta! Tycker det syns en rätt tydlig trend att dem flesta får mindre och mindre cornishar. Det är ju svårt att säga exakt vad en cornish ska väga men det är en medelstor ras och bör väl ligga på 3-5 kg ungefär (i mitt tycke). Jag ser hellre en för stor cornish än en för liten. Bara för att en katt är stor betyder det inte att den inte kan vara elegant!

Jag gillar små till medelstora cornishar. För mig är det inte katastrof med en hona på 2 kg om hon är frisk och proportionerlig. Kisi är betydligt mintre än Mojjbojj som väger 2,7 kg, och jag väljer inte avsiktligt en hane som kan göra hennes avkommor större. Storleken ska klä katten. Kisi är en liten nätt dam, och det gillar jag. Det finns många fina katter som är storvuxna utan att vara klumpiga!

#2 Inte för att va elak eller så men varför vill man ha små cornishar när dem enligt standarden ska vara medelstora?

# 3 Vilken standard? Fifé ska vara medelstora, men vad är det? Det är svårt att definiera tycker jag. Vi diskuterade det på rexkonferensen faktiskt och vi var ganska överens om att Fifés standard är luddig. CFA-standars säger small to medium, vilket kan innebära 2 kg så väl som 4. Vari ligger felet med det? Alla utseendedetaljer är smaksaker och ingen har rätt eller fel.

#4 Menar givetvis Fifés standard då det är den alla som är medlemmar i SVerak ska avla efter. ;) Uttryckte mig lite luddigt… Jag har själv en liten cornish men det för att uppväga mot mina större. Vile är en väldigt liten hane, han är parad med Mimmi som räknas som en relativt stor hona. Tycker det är "fel" att man avlar medvetet mot mindre katter, men kan se det som lika mkt "fel" att avla mot större. Även om man kan tycka att standarden är luddig så är det ändå den standard man som Sverak ansluten valt att avla efter. Då kan man inte komma och avla medvetet efter en annars storlek (el profil, kropp etc). Tycker att man isf ska byta till ett förbund som har en standard man vill ha själv. ;)
Hoppas du förstår hur jag menar. Frågan jag ställde i #2 var inte riktad mot ditt personliga val utan snarare i stort om varför väljer man en liten cornish när den standarden man valt att avla efter inte säger så.

Har väldigt mkt tankar men svårt att få ner dem som jag verkligen tänker…

Jag tycker att det är viktigare att se till skillnader mellan könen - cornish rex är trots allt en storleksmässigt väldigt könspräglad ras - och att till varje pris undvika att liten storlek är avhängig inavelsgrad, dvs att små katter är tecken på inavelsdepression. Att enstaka katter är små eller stora (vilket faktiskt ofta är samma sak som grova, hos många cornish rex, ett standardmässigt större fel enligt mig då rasen ska vara elegant) ser jag inte som ett problem, det hör till naturliga och önskvärda skiftningar hos individerna. Men som sagt var, när vi ser små kullar och små katter beroende på utarmad avelsbas är vi riktigt illa ute. Det tror och hoppas jag dock att cornish rex är långt från, som det ser ut nu.

Då måste jag fråga vilken rasstandard som gäller här? Det finns ju två olika linjer. En från USA (vi har en) och en från europa.
Den från usa är mindre och slankare och i mitt tycke ett mer "musigt" utseende. Nu är vår Jade kanske lite att ta i, för hon är extrem. :p Men det är mellan henne och puck, stor skillnad.

En medelstor katt tycker ju inte jag ska väga mindre än ca 3 kg, då är det en liten katt i mina ögon. Jag undrar eftersom många verkar vara intresserade av att avla åt det amerikanska (CFA) hållet - vilket också verkar vara det som betalar sig på fife-utställningar förtom möjligen profilen.  Då ställer jag mig frågan om man även vill få fram en mindre katt eller bara en elegantare version av den europeiska. Jag tilltalas av höjd och slankhet men tycker inte att en katt ska vara för liten , man ska inte behöva fundera över om den är fullvuxen eller ej resonerar jag, speciellt inte om den enligt standarden ska vara medelstor.

Även ordet elegant är ju subjektivt. en grov cornish ska ju vara rejält grov för att inte uppfattas som elegant jämfört med många andra raser.

Och hullet gör ju också väldigt mkt för intrycket.

#7

Om man är medlem i en sverak-ansluten klubb så är det fife-standarden som gäller. Dock är det godtyckligt hur domare väljer att döma. De kan säga att de personligen föredrar katten som är amerikansk i sin typ framför den som är europeisk och då spelar det inte så stor roll vad fife-standarden säger.

#7 Det är otroligt förenklat att det finns en amerikansk linje och en europeisk. I min mening är det i Sverige vanligast i dag med en blandning av utomeuropeiska och nordiska linjer. Det är lätt att glömma bort att vi fick in några viktiga USA-importer i mitten av 90-talet till Norden. Nu i efterhand betraktas de ofta som "gamla skandinaviska" linjer, medan jag tror det är mer rättvist att retrospektivt säga att dessa importer lättade upp typen och tillförde enormt mycket till den europeiska cornish rex-typen inom FIFe. Det var väl då som de faktiskt började bli klart urskiljbara från devon rex.

#8-9 Jag spinner vidare på ovanstående. ;) Som sagt var anser jag att dagens framgångsrika cornish rexar med vissa undantag är mycket uppblandade i typ och blodslinjer. De flesta är helt enkelt utmärkta representanter för FIFes, förvisso luddiga, standard. Vad som blivit "sämre" med CFA-inslagen är det klara brottet mellan topp och profil tycker jag, vilket är en otroligt liten detalj på det stora hela. Vi börjar, tycker jag, närma oss det ideal FIFe trots allt förespråkar när det gäller kroppstyp.

Jag vill hävda att de som vill ha en kraftigare benstomme hos cornish rex än det genomsnitt vi ser på utställningar i dag - men framförallt på hemmaplan, hos våra älskade sällskapskissar som inte ställs ut - deras insatser kanske behövs mer inom german rex. Vi får inte glömma att cornish rex med sin tunna päls lätt ser "spinkig" ut oavsett. Många icke insatta tror ju t ex att en sphynx och cornish rex ska ha samma kroppstyp men det är helt felaktigt, en sphynx ska ju vara betydligt kraftigare än en cornish rex. Svårigheterna inom cornish rex-aveln är att få fram en slank kropp som inte ger för långa längder, så att det liknar kategori IV. Men vad slankhet anbelangar ser jag gärna kategori IV som föredömligt. Dessa katter har trots allt ingen pälsmutation - om än diminutivt med underull - men lyckas ändå framstå som mycket eleganta. Jag tror att det är långt till dess att våra cornishar har en slående elegant kropp även om vi föreställer oss normal päls. Det är trots allt idealet för kroppen, och hänsyn till den tunna pälsens effekt ska inte tas tycker jag. Jag tror det finns flertalet abessinier i dag som har betydligt mer elegant kropp än många cornishar.

Sedan vänder jag mig å det bestämdaste emot att domare skulle vara godtyckliga. De är mänskliga, ja, men med sin extremt krävande utbildning tycker jag det är väldigt lättvindigt att kalla dem godtyckliga och har svårt att förstå att man ens kan betala för deras bedömning om det är vad man anser om dem i stort. Visst säger domare ofta t ex att "ögonen hade kunnat vara mindre dominanta, men jag personligen gillar dem stora", dock tycker jag att de klart och tydligt ofta förmedlar vad som är deras åsikt och vad standarden säger.

Är nog enig med dig att det snyggaste är en hona på 3,5 kg som har enastående höjd och muskelmassa liksom elegans. Dvs både storlek och slående slankhet.

Jag tycker att du, clee, skriver väldigt bra och uttrycker en mening som jag i mångt och mycket delar med dig. Jag tror dock inte att en liten katt behöver vara liten på grund av inavelsdeppression. Kisi är exempelvis en katt som jag skulle kalla liten i jämförelse med medelhonan. Hon har en stamtavla som ser helt acceptabel ut ur en inavelsaspekt, och hon hade 5 friska syskon i kullen som också är av en påtagligt liten modell. Det finns amerikanska linjer som är små på grund av selektiv avel och inte för att de är osunda och inavlade.

Nu tycker jag inte att vi ska stirra oss blinda på standards utan avla med våra egna hjärtan. Jag kan säkert anses oklok, men jag har en en egen idé om vad jag vill med min avel oavsett vad fifés standard säger. Min idealkatt stämmer närmast överens med en TICA-typad katt med inslag från både fifé och CFA. Om detta innebär att mina katter i framtiden går sämre på utställning för att de inte stämmer med Fifés standard (eller CFA´s standard, då jag hoppas att vi ska få ett ökat intresse av CFAregistrering i Sverige och Norden) så tar jag gladeligen det. Jag avlar inte för att en domare ska prisa mina katter i första hand, utan för att jag tilltalas av rasens utstrålning, charm och temperament. Det ska vara roligt att föda upp katter och utan självstyre är det faktiskt inte lika roligt. En riktigt härlig katt som har "det" kan få vilken standard som helst att verka sned om den inte stämmer med den.

Med all respekt för mindre cornishar men i mina ögon så ska de vara av minst medelstorlek typ 3 kg… (doch inte att vikten beror på en fet katt…) Valde själv att para Alma med Tjorven efteersom han har den storlek och utstrålning jag gillar + att Alma inte räknas som den minsta så ville jag ha nåt som var ungefär lika. Håller med ovanstående att det ska vara lite köns-storleksskillnad bara elegansen finns.

Jag vill inte ha två kilos honor i avel.Tre kilo tycker jag är en lagom vikt på en honkatt.

Om storlek är samma sak som viktså tycker jag honor kan väga över 2,5 men under 4 kilo.Hannar minst 3,5 och gärna 4,5-5kilo.Då pratar jag muskler och höga ben,inte gosmage! Jag har erfarenhet av alla alternativ.För små honor tenderar att bli utslitna/utsugna även om man tar max 2(-3? )kullar.Ungar tar ju det de behöver även ur benstomme och tänder från mamman(jmför med kvinnor som får gå till tandläkaren oftare när vi väntar barn)Stora honor blir ofta rundnätta och osköna i kroppen efter dräktighet.Ofta men inte alltid.Små hannar kan få svårt att komma till,medan större har mer pondus..

Aha! Så enligt fife så är det den "europeiska" linjen som gäller.
Jag är otroligt mycket nybörjare på det här, men tycker det är väldigt intressant, speciellt eftersom jag har två från de olika linjerna och de visar så stor skillnad. (Iaf mina två.)
Jade räknas nog dock som en medelkatt då. Hon väger exakt 2.9kg. Puck (från spotless) väger 4.6kg..  Och då har jag alltid tyckt att hon varit liten, jämfört med bonnkatten jag hade förut.
Däremot tycker jag att Jade har ett mer cornish-ansikte. Det skulle vara intressant att ställa ut henne nån dag. Hon har det perfekta temperamentet också. Orädd för allt och alla och älskar allt och alla.

En intressant diskussion…

Jag då som är "ny" som uppfödare på cornish tycker bättre om lite större, har en hona här hemma som ligger på 2,6 kg och det är lite i minsta laget (försökte väga upp det med att para med en stor hane). Anledningen till att jag började avla på cornish är just för att jag personligen tycker om den lite större typen. Sedan tycker jag det är fel av domarna att döma efter CFA när det är Fife's standard som gäller.

Jag älskar eleganta nätta honor. Dvs runt 2,5 kilo upp till runt 3,3 kilo. Grabbarna bör i mina ögon ligga från 3,5 till 4,3 kankse.. Dvs rejäl skillnad i storlek. Min stora hona här hemma. lång, långa ben och hög över manken. väger i god kondition max 2,9 kilo. Min lilla tjejs matchvikt är 2,4 kilo och hon har fått en kull hittills utan att överhuvudtaget gå ner sig i kondition. Hon tappade inget av sin vackra päls och hade en lätt förlossning och är nu ett år efter fortfarande i toppkondition.  Bebisarna vägde alla rejält över 100 gram i födelsevikt och hon gav dem di i över 12 veckor. Jag anser att hon är en mycket bra avelshona, och framtiden får visa hur många kullar hon ska få.

Kattungarna blev fö inga minikatter i vuxet tillstånd Kenny den nättaste av dem väger i bra kondition 3,6-3,8 kilo vilket är perfekt enligt mig. Tyvärr gick han ner sig lite under senaste månadens kärleksliv, men det hållar han på att äta sig upp ur … hrmm…

#16 Intressant att du valt att börja avla för att du vill få fram större cornishar . Jag tycker inte att domarna dömer efter CFA, däremot har Fifé en väldigt luddigt formulerad standard, så det är upp till var domare att tolka, och där beskrivningen brister tror jag att domaren dömer efter sin egen smak och känsla. Just som det ska vara.

#18 Nu var det inte så jag menade riktigt ang min aveln . Men jag gillar när de är lite större och försöker bibehålla det på mina avkommor.

Visst ska domarna gå efter sin  egen tycke och smak, men tycker det är lustig att katter som avlas efter CFA standard ofta vinner.

Nej jag tycker inte heller att domaran dömer efter CFA standard, utan efter FiFe standard men precis som #18 påpekar är FiFes standard inte så tydlig i alla punkter.

Min kastrat hane som enligt mig och de flesta som träffat honom är en jättelik cornish. Har flera bedömningar där det står XXXL på honom vägde som allra mest 4,4 kilo och då var han fluffig och inte på utställning. Toppdkondition = 3,9 kilo ungefär..

Sedan tycker jag att vi fixerar mycket vid vikt när vi pratar storlek. Storlek inkluderar för mig också höjden över ryggen, jmfr mankhöjd hos hästar/hundar. En högbent katt kan väga betydligt mindre än en lägre katt av knubbigare konstruktion. Proportionerna är jätteviktiga för att få det cornishutseende jag strävar efter.

# 20 Huvudet på spiken! Så sant Anki!

Personligen vill jag inte ha dem för små, rasen ska ändå (enligt FiFe) vara medelstor. En hona på 2 kilo kan aldrig (i mina ögon) anses medelstor, jag har själv en på knappt 2,3 kilo och hon är verkligen pytteliten. Hon har (liksom Ankis "lilla") haft en kull så här långt, inga som helst komplikationer, 4 normalstora ungar och har inte tappat i kondition över huvud taget under tiden som mamma. Men (som många redan påpekat) är ju inte alltid vikt och storlek detsamma. Proportionerna är viktigare än vikten. Tänker också mankhöjd när jag tänker storlek, hänger väl i från mitt mer aktiva hundliv. Könsprägel - oj så viktigt! Det får aldrig vara någon tvekan om ifall det är en hona eller hane man har framför sig.

Ylva - tycker absolut att du ska ställa ut Jade, hon är snygg! 4,6 kilo är mycket för Puck, hon är en liten hona. Men det är jättesvårt att hålla (vissa) kastrater i trim, de gillar att äta.

Vikt är också viktigt!! Om jag ser en högbent, elegant och medelstor katt så vill jag inte att den ska kännas fjäderlätt när man lyfter den. Det ska finnas massa och tyngd, men man behöver inte haka upp sig på siffror kanske för det kan vara förvillande.

Jag vet en amerikansk hane som är superduperelegant och enormt högbent som, när han är i toppkondition och inte tänker på en massa tjejer, väger uppåt 5 kilo. Jag vet också en elegant och högbent hona som väger närmare 4 kilo. Detta är alltså amerikanska linjer och inte våra lite grövre europeiska.

Mina tjejer väger alla runt 3 kilo när de är i toppkondition vilket jag tycker är bra vikter. Under 2,5 tycker jag att de börjar bli lite för små, även om de ofta inte har några problem att föda kull och de får ofta bra vikter på sina kattungar sedan.

Angela: Oja! Vi försöker få rätsida på Puck's vikt. Hon äääälskar torrfoder.. Och det enda som Jade verkar tåla (utan att få diaree) är RC's exigent (eller hur det stavades), och det är extra attraktivt! Så de slänger sig formligen över det. Jade slänger sig över all mat, så vi försöker dryga ut mycket med blötfoder. Extra viktigt är det ju för oss nu att hon håller vikten nere så hon får åka med i kabinen på flyget.

Ställa ut Jade vore otroligt roligt! Borde kunna gå att få till hoppas jag!

Ps! Jag har skickat ett mail till dig, ifall du missat!

Det var roligt att höra att det finns rejäla amerikanare, det var just detta jag undrade över - går aveln mot mindre och spädare katter,  och då menar jag mindre på alla håll och kanter eller är det bara höjd och elegans som eftersträvas. Naturligtvis fins det olika åsikter. Jag undrade dock utifrån standarden. Inom hundavel verkar det vara tydligare viktangivelser - även om det även där är mkt tycke och smak  - vet tex en Coton som gick bra på utställnining och som även var mkt fin dock var han ordenligt mkt större än standarden föreskrev, maxvikten är 7 kg och han vägde bortåt 11 enl ägaren. Ett sätt för uppfödare att pusha fram "sitt" ideal och domare som är lyhörda för vart uppfödarna är på väg eller avvikelse från standarden som inte är önskvärd?

Min hona av europeisk halvelegant typ är i bra kondition och väger 3,1 kg, hon är slank och ganska elegant i kroppen tycker jag men sen har jag sett betydligt spädare varelser på utställningar. Hennes dotter är ju också stor - 2,5 kg som drygt 4-månaders. Visst har hon tigerpåse mellan bakbenen men i övrigt tycker jag att hon är bra i hullet och jag vill inte ransonera maten för en kattunge, hon äter främst BARF och jag tycker inte att hon äter abnormt mkt eller ofta. Mamman såg likadan ut när hon var liten och hon har slankat till sig när hon blev vuxen.

Rejäla vill jag inte kalla de två som jag tar som exempel ovan, de är inte det minsta rejäla till utseendet Däremot så blir man rejält förvånad när man tar i dem.

#25 inom hund använder man sig av vikt inom vissa raser, inom andra är det mankhöjden man ser till.

Tycker (som Anna) att en cornish ska kännas tyngre än den ser ut men just vikten i kilo är svår att ange som något ideal.

#26

#25 Smala späda honor kallar jag inte eleganta,men det är jag

Det är precis som med tjejer .Smal är inte detsamma snygg, även om vissa kopplar ihop det. En högbent maffig rex med hård muskelmassa blir nära med automatik elegant. Din undran om aveln går mot mindre djur, så har jag sett många tråkiga exempel på beklämmande små katter i många raser.T.o.m Maine Cooner och Skogkatter tenderar att bli mindre i storlek.Och se på schäfrarna.För några årtionden sedna var de högbenta och eleganta och jag hörde sällan om rasbundna defekter.Nu har de kortare ben och en hel del bekymmer med höfter och knän…jag tror att det hänger ihop..

26# 5 kg tycker jag är en rejäl katt om det är en elegant ras även om jag förstår hur du menar.

En elegant katt kan fortfarande se rejäl ut, jämför m en gepard.

Mer elegant blir det nog inte och ingen kan anklaga den för att se späd ut:

www.pici.se/pictures/mt8r4w.jpg (vet inte varför det inte blir en klickbar länk…)

Kanske är svårt att ange vikt men en vuxen katt under 2,5 kg kan jag inte förstå hur den både ska kunna ha höjd och massa, det blir en liten katt om den ska vara proportionerlig.

#22 Självklart ska du inte banta din kattunge. Hon slankar nog ut när hon blir fertil. En liten tigermage på en ungkatt är bara mysigt.  Kul att hon blev kvar förresten.

#29 En gepardkropp är vacker på en gepard - men inte på en rex i mina ögon.  Däremot ska rexarna vara muskulösa med elegans och på höga ben, tycker jag då…  Muskler kan vara både korta och knubbiga och långa och eleganta  (jämför en ballerina och en tyngdlyftare).

Har aldrig skrivit att geparden ska vara normen för en rex däremot är geparden ett högelegant kattdjur trots att den är så "rejäl".

Nepp det skrev du inte och inte jag heller Geparder är härligt vackra kattdjur.

#31 vilken tur att det inte är så de ser ut(fast mindre)då har vi avlat tokfel!

Jag gillar stora kissar. Har ju 2 stora kissar…både Tjorven och Dina är stora. Dina är inte mycket mindre än Tjorven…och det säger ju inte lite. Även om hon är svagt överviktig. Har haft dommare som har sagt att Tjorven nästan är för stor för rasen. Men det struntar jag i. Jag älskar stora, muskulösa kissar, sedan så får de säga vad de vill. Men så är jag ju inte uppfödare heller…bara kattälskare