# Exeptionell HCM *glädje* Author: TamlinsMatte Just tillbaka från jag vet inte vilken skanning i ordningen av Tamlins hjärta. Och visst har jag alltid vetat att Tamlin är exeptionell, men just nu känns det extra bra att även Nilsfors delar den uppfattningen. Tamlin diagnosticerdes med HCM 2007 av Björn Åblad och har sedan dess haft alla klassificeringar i boken. Skanningresultaten räknas numera som en aning tveksamma, men från att för ett år sedan få en bister prognos på några månader (och dessutom var han då tämligen trött och orkeslös) gick han sedan till att bedömas som eqivocal i september. Idag bedömdes han åter som HCM, vilket faktiskt är en lättnad. För det första hade jag annars haft att göra med en hittills okänd åkomma, och för det andra hade det varit besvärligt med tanke på att han gett upphov till HCM. Men det som fick Nilsfors att bedöma Tamlin som exeptionell är att han efter att ha passerat 9 år fortfarande inte har något förstorat förmak. Med medicinering drar hjärtat dessutom ihop sig på ett adekvat sätt. När förmaket väl vidgat sig kommer det kanske att gå relativt fort, men som det ser ut nu kommer Tamlin att kunna leva i många _år_ till. År! Jag som räknat veckor och månader. Han löper alltså ingen risk att i nuläget drabbas av vare sig ödem eller proppar. \*Lycka\* Tydligen är Tamlin så exeptionell att han till varje pris ska kontrolleras... Nilsfors sa sig aldrig ha skannat en så välfungerande 9-åring med HCM. Så hädanefter ska Tamlin skannas gratis så länge vi ser till att komma till Nilsfors. Och dessutom skulle vi "lösa obduktionen" med SVA när den dagen kommer. Men den dagen verkar ju inte Tamlin vilja vara med om än på länge. Det ser faktiskt ut som att jag måste tänka om. Willes njurar har börjat den sista kampen om livet och som det nu ser ut kommer Tamlin att vara den som överlver båda sina kamrater. Jag trodde, när nu alla började närma sig slutet, att jag skulle vara tvungen att "börja om" snart. Nu måste jag istället så småningom söka sällskap till min gamle pojk. Pratade med Nilsfors om det och fick till min förvåning höra att han faktiskt trodde att en omplacering skulle passa Tamlin bättre än en kattunge - då han ju går mot den naturliga ålderdomen och kanske hellre vill ha en lugnare kollega. Men ännu lever ju Wille vidare och kanske vill han visa sig lika exeptionell (men han har redan levt 8 år med sina trasiga njurar och är som yngst 14 år så kanske är han redan lite segare än väntat). Det kanske låter helt vettlöst att vara sprudlande glad med en sjukling hemma, men jag var ju redan beredd på att båda skulle gå. Så lyckan idag är trots allt odelad. ## Comment 1 Author: Eine Livet bjuder på märkliga överraskningar.Jag är jätteglad för din skull!Mitt i all oro och bekymmer finns ändå en glimt av ljus!![Glad](../tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 2 Author: [Borttaget] Å så underbart fint att höra! Jag finner inte riktigt rätt ord känner jag, men jag blir bara så oerhört glad för din och Tamlins skull. Er historia berör, många av oss tror jag att jag vågar säga. ## Comment 3 Author: AnneAlva Vilken härlig nyhet det måste ha varit. Jag förstår din lycka! ## Comment 4 Author: ylvan Åh, vad skönt det måste kännas!!! ## Comment 5 Author: Clee Ja du, Tamlins historia är en fylld med skiftande väderlek men i dag är, som du säger, en alldeles skinande vacker solskensdag, passande en solskenshistoria. Blir rörd och lycklig av Tamlins resultat, och hoppas att de HCM-fall han lämnat efter sig ska vara lika "lyckliga" i sin behandling. ## Comment 6 Author: MagicPaws Åååå så härligt!! Och va snällt med gratis hcm-scanningar när du ju ändå är så seriös och gör dem regelbundet och inte ger upp och bara avlivar vid motgångarna!! Grattis!! Många pussar och kramar till dig och Tamlin!! ## Comment 7 Author: Elica #2 Det är sant. Den kampen har rört många kattägare. Och man får en känsla att förbindelsen mellan Tamlin och Tamlins matte är också exeptionell. Ni har tydligen något att lära varann ännu. #5 Du beskrev det så vackert - kan bara instämma. ## Comment 8 Author: TamlinsMatte Tack alla. Idag är en riktigt bra dag. Trots att jag rent tekniskt återigen fick beskedet om HCM... För de senaste två månaderna har han ju inte haft diagnosen. Men det var underordnat ordet "år". Har just spenderat en timma med att ligga i sängen och titta på Tamlin, faschinerad över att vi nu har ett liv framför oss, och inte bara ett evigt nu. Inte förrän jag plötsligt fick tid insåg jag hur mycket tidlösheten tärt. Vi ska skanna igen om ett år, efter att ha gjort skanningar som mest sällan var tredje månad. Han förväntas _leva_ om ett år. Han har fått recept på mediciner för 952 dagar. Det är ju många  livstider med vår tidigare mått mätta. Om så nästa skanning skulle visa elände så är det ett helt år dit. Så mycket tid har vi inte haft sedan 2007. #5 Tyvärr känns det inte som att hans avkommor har drabbats särskilt milt (däremot är båda hans föräldrar i livet tror jag så om någon drabbats där måste vara varsam). Det jag kanske mest hoppas på är att den kunskap Tamlin bidrar med ska kunna användas för att dels komma fram till vad som orsakar våra hcm-stammar, men kanske mer specifikt vad som orsakat att Tamlin som individ står emot HCM betydligt bättre än genomsnittet. Kanske går det att härma så småningom? #6 Jag tror att det kanske var  ett fall av "You scratch my back and I'll scratch yours"... Det är nog inte bara välvilja utan handlar om att få möjlighet att följa upp och titta på en katt som inte följer mönstret. Få möjlighet att veta varför. Dessutom är det nog så att skanningarna inte längre är helt och hållet i Tamlins intresse som individ, även om matte vill veta var vi står för att kunna fatta vettiga beslut när den dagen kommer. Mer att det handlar om HCM som sjukdom och alla våra katter som kollektiv. Nilsfors vill kunna följa fallet själv helt enkelt. Och att då stå för fiolerna gör att min rygg klias och jag åker halva Sverige för skanning. Nu skulle jag väl åkt ändå (trivs inte på Blå \*) men såhär är jag ju beredd att trassla lite mer. Och så får de tillgång till katten för forskning. Just obduktionen känner jag faktiskt är skön om den blir pro bono, för den är ju absolut inte i Tamlins intresse som individ. Och jag som inte föder upp har ju ingen nytta av den heller... Det var det som kändes tyngst i kostnader, skanningarna nyttade ju för Tamlin (och Agria stod för en del) Jag tror att vi kommer att bli fler som medvetet lever med HCM, och att vi kollektivt kommer att lära oss mer om att leva och underhålla. Att ge upp är inte heller alltid av ondo. Jag kan förstå den som väljer att avliva, för man vågar inte. För tänk om man tar det för långt (som berättelsen i PP) och låter katten lida? När vi blir fler kommer vi att lära oss mer om att komma till gränsen och balansera utan att kliva över och skada. Men fortfarande är gränsen hårfin. Det var nära när Tamlin var dålig att jag skrikit stopp, och givetvis är jag glad att jag inte gjorde det. Men om jag hade gjort det hade jag nog varit glad att det aldrig blivit värre. För det finns inget facit. Tidigare visste man inte att man hade HCM, förrän de verkligen blev dåliga - nu vet fler och fler utan kliniska symptom och det kommer antagligen att ändra hur vi tänker och gör. Jag hoppas att det nu fortsätter vara solig väderlek över Tamlin. År... Det ordet smakar riktigt trevligt.