Kattens immunosuppressiva virus (FIV)

Smittämne

Felint immunosuppressivt virus (FIV, feline immunodeficiency virus) är ett virus som beskrevs första gången så sent som 1987. FIV är ett lentivirus inom familjen retrovirus, och delar därför många egenskaper med andra lentivirus, till exempel HIV (human immunodeficiency virus). FIV kan inte oskadliggöras av kattens immunförsvar, och infektion leder därför alltid förr eller senare till sjukdom. FIV är en mycket ovanlig infektion i Sverige. SVA diagnostiserar ett fåtal fall årligen.

Diagnos

Antikroppar kan påvisas i blod (utan tillsats) som skickas till SVA

Symptom

Eftersom FIV, precis som HIV, skadar immunförsvaret utgörs de viktigaste symtomen av en ökad känslighet för andra infektioner. FIV medför bland annat att mängden vita blodkroppar minskar. Det i sin tur påverkar antikroppsproduktionen och försvagar kattens immunförsvar. Inga av de symtom som kan ses är unika för FIV.

Nyinfekterade katter kan få en kort akut sjukdomsperiod med lite feber och nedsatt allmäntillstånd. En del kan bli inflammerade i mun, ögon, hud, tarm eller luftvägar samt få lymfknuteförstoring. Hos många katter uppmärksammas inte det akuta stadiet.

Förebyggande åtgärder

Det finns inget vaccin tillgängligt i Sverige.

Om den egna katten mot förmodan skulle vara smittad kan den leva i många år till innan den visar några sjukdomssymtom som är relaterade till FIV. En smittad katt ska självfallet inte tillåtas att vandra fritt ute bland andra katter. Katten bör heller inte ha närkontakt med friska katter eftersom risken då finns att den sprider FIV vidare.

Kattens leukemivirus

=======================

Smittämne

Felint leukemivirus (FeLV) är ett retrovirus som förekommer i tre subtyper; A, B och C. FeLV-A är den vanligaste och är den variant som smittar från katt till katt. Felint leukemivirus är känsligt för de flesta vanliga rengöringsmetoder (t.ex. tvål, desinfektionsmedel, värmebehandling och uttorkning) och överlever vanligen högst 48 timmar utanför katten. 

Smittvägar

Felint leukemivirus utsöndras framför allt med saliven hos katter som är smittbärare. Virus finns då också i blod, avföring och ibland i urin men i relativt små mängder så saliven är den primära smittvägen. Eftersom virus är så känsligt smittar sjukdomen framför allt genom slickande och via bett. Ungar till en smittförande hona smittas i livmodern eller genom att kattmamman slickar dem och ger di. Katter som är till synes helt friska kan vara smittbärare.

Diagnos  

Smittförande katter identifieras genom att virus påvisas i blodprov.

Sjukdomens utveckling

Efter infektion förökar sig virus i tonsiller och/eller lymfknutor och infekterar där vita blodkroppar

HCM

Hypertrofisk kardiomyopati är en ärftlig sjukdom som finns hos både katter, hundar, grisar och människor. Nedärvningen är ännu ej helt klarlagd. Sedan sjuttiotalet vet man att HCM är en vanlig orsak till hjärtsvikt, blodproppar och plötslig död hos katter. En stor studie som har gjorts på maine coon i USA indikerar att HCM hos dessa katter tycks nedärvas av en enkel dominant gen.

Som tillägg till HCM: HCM är ingen sjukdom som katten föds med, den föds dock med anlaget och man antar att den katt som har anlaget kommer att utveckla HCM. Det innebär att man inte kan påvisa hos en ung katt om denna kommer att utveckla HCM eller inte - först om man vid 5 års ålder (lite olika bud…) på ultraljud ser att hjärtat är normalt kan man vara "säker" på att katten är frisk. HCM räknas fortfarande som 100% dödligt, och kan inte botas. Det är endast möjligt att motverka risk för blodproppar, högt blodtryck och lungödem ("vatten i lungorna") mha medicinering EFTER att kliniska symptom uppstått. Det är fortfarande oklart om detta faktiskt leder till ökad livslängd hos drabbade djur (däremot till ökad livskvalitet)

#2 Lite tillägg: HCM utvecklas oftast mellan 3 månader och 3 år beroende på hur aggressiv variant katten har. Det lönar sig alltså att ALLTID skanna innan parning för att förhindra att denna sjukdom förs vidare till kommande generationer.

Arvsgången är mest trolig autosomal dominant, alltså den nedärvs ej könsbundet.