Jag känner igen det där!

Min Tindra är sådan så fort jag lägger mig i sängen. Tack ock lov har hon nu som fyraåring förtått att då matte släcker lampan vill hon vara ifred oftast håller det hela natten… men ibland speciellt på sommaren tycker hon att det är dags igen, så där vid tre tiden……

Jag gillar liknelsen med en fluga, hemskt envis, ger aldrig upp, men så klart både sötare och mer hygienisk

Sådär har Nefflan också varit. Nu äntligen, 1år och 9mån gammal har hon nästan slutat terrorisera matte på natten och jag får sova ostört tills larmet ringer första gången på morgonen (då mååste vi gosa, annars skriker hon åt mig tills jag ger upp ;) ). Varje natt höll hon mig vaken minst en halvtimme genom att bitas och slicka på hals/ansikte/armar eller vad hon då kom åt, kombinerat med att hon försökte ligga PÅ mitt ansikte. Att försöka få henne att sluta var lönlöst, det enda som hjälpte var att dra täcket över huvudet, vilket var lite jobbigt och varmt.. Så min enda tröst till dig är att hon antagligen slutar så småningom och tills dess får du gömma dig under täcket..

Ha ha… Tack för svaren! Gafsan är belåten med att hon har medligister i tillvaron ;-)

Och jag med att kanske få normal sömn igen om några år!

Så himla farligt är det inte, bara var tredje natt ju. Eller nåt. Försöker med mycke aktivitet innan på kvällen. Tror faktiskt det är värre de dagar då mina barn är hos sin pappa, så det har kanske något med stimulans att göra? Ikväll har vi apporterat leksaksgrodan minst hundra gånger, så jag hoppas på en lugn natt!

Nu var det längesen jag hade kattungar, Tamlin köpte jag ju som färdig 5-åring och de andra har bara flyttat in utan att fråga om lov…

Men jag minns att Geisha (och nu tittar jag retrospektivt 9 år) hade en ålder när hon var oerhört på mitt i natten. Sannningen att säga hade Tamlin en period efter att han flyttade in när han var på också. Och mamma har en 9-åring som fortfarande klarar att skrika igång henne på nätterna (och som blev sista spiken i kistan för att pappa sover i eget sovrum… pappa snarkar och mamma har en skrikig katt…)

Det som för mig har hjälpt på lång sikt är att ignorera. Oavsett vad de sagt eller gjort (som inte varit sjukdomsrelaterat) har jag inte gått upp eller fokuserat deras beteende. Och successivt har Willes petande i ögonen, Geishas jamande och bitande i näsan och Tamlins skrikande och grävande och petande (härmade Wille) lugnat sig. Geisha var den som lärde sig att klockan var signalen för att få tjafsa om mat eller gos (och numera kämpar jag med att faktiskt vakna av klockan då Geisha till sin död var den som vaknade och sedan väckte mig). Och mamma, som varje natt vid skrikandet kollat vatten och mat och kelat och slängt ut ur sovrummet, har fortfarande en enerverande 9-åring i sängen… Så min metod verkar ha haft effekt (samma metod som att dra täcket över huvudet fö)

#4 Jag tror du har faktiskt träffat på spiken där. Jag har ofta läst med häpnad hur katter (eller hundar för den del) stör sina människor under natten - och nästan börjat tänka att det är något fel på mig, när mina aldrig gör det!

Men jag tror att saken i sin enkelhet är, att när jag somnar, sover jag så djupt, att jag inte reagerar fast de hoppar och har sig - så de lär sig snart att det inte lönar sig.

Misstänker också att jag snarkar - så kanske låter det skrämmande? Fast oftast vaknar jag nog med en hund och ett antal katter i sängen - så inte är de sååå skraija för mej ändå.

Jodå, här finns Charlie som är sååååå gosig på natten - framåt morognen kanske han kallar det om han kommer vid 5-tiden och framåt. Jag är så lättväckt så där sitter han sen och vill bli gosad med högljutt spinnande och i ansiktet. Han vill också fortfarande gärna försöka "snutta" på armar eller fingrar eller what ever. Läs hans dagbok så berättar han själv om detta och hur olika vi ser på det. Jag försöker ignorera honom men det är inte det lättaste med någon som har så hög röst… kompisen Maxen har en liten ljuv stämma i jämförelse … han kan komma på natten och mycket tydligt tala om att "nu matte har jag en skatt till dig" - vilket kan vara ett par rena strumpor från tvättställningen!

Slik var Max også. Han forlanger å bli koset når han vil, og om det er natt eller dag bryr han seg svært lite om  I begynnelsen hjalp det og ignorere han totalt om natten, da gikk han og la seg igjen. Men det er jo ikke så lett å ligge helt musestille, når han kommer og snuser meg i nesen og legger seg på hodet mitt. Og den minste bevegelse fra meg gjorde at han ble innmari innpåsliten.

Så det måtte litt " krangling" til i noen netter for noen måneder siden, men vi har nå blitt enige om at han kan komme frem fra dyna for å kose kl.07.30, og det gjør han presis på minuttet HVER eneste morgen, lille kosingen min  Så vi har fått en levende vekkerklokke! (utrolig hva en Weminas katt kan brukes til)  .