Matallergi kanske

AnneAlva: Jag tänker liksom du att det handlar om stress, eftersom pälsbortfall på frambenen och magen brukar vara just det. Förutom överdrivet tvättande kan katterna rycka bort pälsen eller bita bort den. Kan det vara på det viset kanske? Har de märkt vart pälsen tagit vägen, dvs ligger det tussar i hemmet eller har katten svalt den? I så fall kan det ju vara bra att förebygga med t ex malt så att katten får upp hårbollarna.

Hursomhelst, finns artiklar om olika granulom på katter.nu om man kollar runt. Tror det ska stå om pälsbortfall på frambenen där. Hoppas det blir bra igen!

Jag ser att jag i mitt tröttdimmiga tillstånd igår glömde att skriva att sedan cortisonsprutan har pälsbortfallet inte stannat av eller blivit bättre (iofs svårt att se en bättring på bara några få dagar) men det har snarare blivit värre och större ytor är pälslösa samt att det börjar bli på bakbenen också.

#2 Hon har inte sett pälstussar ligga någonstans så isf äter han nog upp dem. Hur ger man bäst malt, i tablettform? Och vilket märke rekommenderar du (om det finns flera)?

Jag tycker det låter som att katten behöver komma till en hudspecialist som är beredd på att faktiskt utreda problemet istället för att bara gissa och ge kortison. Katten har ju inte en chans att bli frisk om den bara ska åka in till veterinären och få spruta efter spruta med kortison.

Min Wille fick stressrelaterad kalhet då han omplacerades till mina föräldrar, och slutsatsen är att han bet av pälsen istället för att reagera med visad ovilja (Wille har aldrig vågat visa missnöje, hittekatt som farit mycket illa). Jag är allergisk mot honom, men han får stanna hos mig efter ytterligare försök till omplacering då han endast hos mig verkar behålla något vett och sans.

Men bitandet slutade inte i och med att han flyttade hem igen, och veterinären trodde att det blivit till en fix idé. Han var till slut kal på hela bakbenen och magen. Fullständigt kal. Feliway verkade få honom att må bättre, och kontakten med mig och de andra katterna fungerade bra men bitandet fortsatte. Men iom att det inte fanns några tecken på irriterad hud och skrap inget visade (allmänblodprov bra sånär som på måttligt förhöjda njurvärden, något som är förexisterande) trodde inte vet på att det fanns någon annan underliggande orsak än psykisk ohälsa som utvecklats till fix idé. Så som sista utväg fick Wille tratt (men då måste ju katten må väl psykiskt först, för psyket blir inte bättre av tratt) för att "komma ifrån" sitt bitande ett tag och låta pälsen växa lite mer då den kliar när den växer ut. Och faktiskt, efter att tratten kom av har han inte visat några tecken på att bita av sig pälsen. Och han är fullt behårad sedan 2006 så jag tror att det håller…

Min kompis katt tappar päls varje vår på ett område på kroppen - på ryggen ca fyra centimeter från svansen. Det återkommer varje år i maj, och där har vi gissat på allgergi mot något som finns i naturen den tiden. Pälsen växer sen ut igen… ?

Tack för era svar! Jag vidarebefordrar dem till min vän allteftersom.

Ser att du fått en del tips och jag har tyvärr inget nytt att komma med. Det var dock intressant läsning och jag la allt på minnet om man själv skulle råka ut för sånt (eller inte jag då utan mina katter ).

Jag har inte heller nåt konkret att komma med, förutom att Anthon lider av nåt liknande. Han började få kala fläcker på ryggen för ett par månader sen. Veterinären gjorde en odling, men det visade inte på nånting. Hon, och vi, gissade på foderallergi eller stress (husse bor och jobbar utomlands ett år, så inget är sig riktigt likt hemma). Anthon fick en kortisonspruta och vi började med ett allergifoder, men tyvärr blev båda katterna förstoppade av det. (För att göra det enklare för oss fick Peter också äta allergifodret.) Veterinären sa åt mig att sluta med fodret, och ett tag fick de blötmat för att få igång magarna igen. Nu äter de James Wellbeloved i förhoppning att det minskar risken för eventuell allergi. Tyvärr verkar fläckarna bli värre igen, nu när inte kortisonsprutan hjälper. Vi tror att han biter eller gnager, för han tvättar sig inte överdrivet. Antagligen kliar det.

I nuläget vet vi inte riktigt vad vi ska göra. Jag ska ringa veterinären igen, men skulle helst vilja avvakta ett tag om det inte blir mycket värre. Dels för att se hur Anthon reagerar på det nya fodret (de har bara ätit det i nån dryg vecka ännu så länge) och dels för att husse flyttar hem igen efter nyår. Vi får väl avvakta och se. I vilket fall som helst är han pigg och glad - enda gången han var påverkad var när han blev förstoppad av det skitdyra (!) fodret…