
Mycket ska man höra...
Buffy skällde i kväll!!
Nu menar jag alltså SKÄLLDE!!! VOOV VOV!!!!
Jag har under de 11 år jag haft cornishar inte hört något likande- och tror inte jag kommmer få höra det mer igen heller..
Han kan "svära,prata, muttra,kuttra,spinna,mjaua",-ja Buffy är en mycket pratig katt..
Men detta!!?!?!?
Jag satt och slökollade på tvn..Buffy satt bredvid mig just då-inte i knät som han brukar..jag smekte lite slentrianmässigt kanske..då helt plötsligt kommer detta bautaljud djupt nerifrån hans strupe-mörkt och precis som ett hundskall..Jag hoppade högt och skrattade till.
Pratade med honom - han såg mycket bestämd ut…-mycket målmedveten..
**Jag undrar bara har någon varit med om något liknande??
**
Jag undrar sååå vad det var han menade egentligen - han lät ju missnöjd..fastän jag gosat och ägnat mig åt honom mycket hela dagen..
(Tror nog han berättade att NU MÅSTE du fixa hit en kompis snart..
)
Grannen som jag gick kvällspromenaden med hunden med, sa skämtsamt att han väl lärt sig av hennes hund(som jag brukar ha ibland..)Hennes hund ger skall ibland-men det är ljust och pipigt..inte detta mörka som Buffy åstadkom!
Jag önskar någon mer varit hemma och hört det, för det lät faktiskt helt overkligt..
Hahaha! Så tokigt! Ja, de slutar aldrig att förvåna oss, cornisharna! 
När Allan hade en date hemma så ylade han ganska mycket. Han sjöng och höll ut på tonerna… och plötsligt… helt ogenerat kom en truddelutt från USA:s nationalsång. Jag blev ganska chockad! (nu i efterhand tror jag inte att det var Allans mening)
Hihi!
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com

..precis ..en liten kompis vill han ha…
De brukar ju kallas apekatter. De kanske ska kallas papegojkatter eftersom de verkar kunna härma ljud