Peppar, peppar, mina katter har än så länge inte råkat ut för det

Men du har hört talas om det?

Har för mig att jag hört om en devon som var riktigt besvärad.

Jag har en svag aning att jag hört om det på devon

Usch, hur ser symptomen ut?

Vet inte vad det är ens. Hur vet man att de har det?

Har inte träffat någon katt med jästsvamp, men det ser lika dant ut som på hund kan jag tänka. Uppkommer när resten av immunförsvaret är ned satt tex vid någon annan form av allergi. Jästsvampen finns alltid naturligt på huden, det är bara när katten får ett försvagat immunförsvar som den kan växa till i onormala propotioner. Vanligast runt munnen och i öron. Huden blir röd,rodnande med en fet gulaktig beläggning, som torkar till krustor och katten får klåda. Ofta kan kännas en dålig lukt.

Tack för infon, det låter inte så kul….

Som sagt det var veterinären som nämnde det och jag har ett svagt minne av att ha hört om en devon med svampproblem pga nedsatt imunförsvar. Ville bara höra om det var så "vanligt" som vetten sa. För att förtydliga så började vi prata om svamp när jag "beklagade" mig över att Cruella (vit) inte är världens duktigaste på att tvätta rumpan och oroade mig för följdsjukdomar. Vet inte om det behöver tilläggas, men givetvis hjälper jag henne när hon slarvar, hon ska inte behöva gå med smutsig bak! ;)

Tack rexefjord för symptombeskrivning.

hmm..jaha skulle nog tyvärr tro att min kisse har denna eländiga jästsvamp, dock har problemen med öronen försvunnit nu..

Jag har fött upp en devon rex som har jästsvamp. Han har inga besvär i form av klåda eller så, men behöver behandlas för att förebygga framtida problem. Det finns tyvärr inte mycket att läsa om malassezia hos katt, men desto mer på hundsidan. Jästsvamp hos hund skiljer sig dock från jästsvamp hos katt, även om det är samma typ av svamp det handlar om. Katter drabbas sällan av samma intensiva klåda som hundar gör och det är faktiskt sällan öron och mun är de främsta problemområdena hos katt. Hos katt ses jästsvamp ofta mellan tårna (så även hos hund) i form av mörkbrunt klegg som med tiden kan "flaga sig". Huden under blir röd och irriterad. Sedan sätter sig svampen främst i böjveck hos katt. Som sagt, sällan i öron och ögon. När "min" katt testades för malassezia trodde veterinären att öronen skulle testa positivt (pga. öronvax) men öronen var helt fria.

Enligt den hudexpert som är ansvarig för "min" katts behandling finns en koppling mellan dålig pälsutveckling och malassezia hos katt dvs. katter med lite eller ingen päls är redan från början predisponerade för den här typen av problem. Sedan är det klart att det även kan finnas en separat genetisk predisposition. Det kan även bero på allmänt nedsatt immunförsvar (dålig bepälsning kan dock på sätt och vis räknas som ett nedsatt immunförsvar eftersom hudfettet inte sugs upp av underullen som normalt sker utan det ligger kvar på huden och det irriterar huden). På "min" katt ser man tydligt att jästsvamp endast förekommer på de delar han har lite päls (hals, mage och insidan av benen) och ju mer päls han får, ju mindre jästsvamp. Förhoppningen är att jästsvampen ska försvinna helt när katten blivit fullpälsad, vilket han verkar bli.

Man kan ganska lätt känna igen jästsvamp på lukten. Det luktar sötaktigt, lite som rå potatis. Katter med mycket jästsvamp lämnar ofta bruna fläckar när de legat på ljust underlag.

Jästsvamp ska alltid behandlas på något sätt, men beroende på graden av problem kan behandlingen bli olika. Ibland kan det räcka med att regelbundet tvätta katten med Malaseb (schampo som finns att köpa hos veterinär). MalAcetic våtservetter kan räcka för en del och ibland behövs oral behandling med Itrafungol (kan inte ges till dräktiga eller digivande honkatter). Ges oral behandling är det vanligast att man behandlar 7 dagar, har uppehåll 7 dagar, behandlar 7 dagar, har uppehåll 7 dagar och behandlar 7 dagar till. Vid väldigt svåra besvär kan man få långtidsbehandla och ge Itrafungol 1-2 dagar i veckan.

På ljusa katter ser man ganska lätt jästsvampen eftersom det bildas en brun beläggning på huden. Detta gör att en del tror att ljusa katter skulle vara mer benägna att drabbas av jästsvamp, men något sådant samband har man inte funnit hos katt utan det är antagligen så att man helt enkelt inte ser beläggningen på mörka katter.

Jag hade tur som fick tag på en expert, en som till råga på allt har tät kontakt med en veterinär som forskat om malassezia hos devon rex. Det tog mig besök hos tre olika kliniker för att få korrekt diagnos. Jag visste att det var malassezia det handlade om, men ingen veterinär godkände denna diagnos. Inte förrän jag kom till hudspecialisten. De tidigare veterinärerna trodde att det handlade om stafylokocker och valde således att behandla med antibiotika (klindamycin). Fel behandling alltså.

Jag har fått lära mig mycket om detta elände (som tack och lov mest är ett estetiskt problem hos katter) eftersom jag var tvungen att lära mig mer på egen hand pga. inkompetenta veterinärer. Jag tackar högre makter över att jag fann en specialist som kunde lära mig ännu mer och som kunde erbjuda bra behandling.

Hos devon rex verkar det kunna finnas en genetisk predisposition för jästsvampsproblem och därför bör vi devon rex-uppfödare undvika att avla på katter med den här typen av problem. Vi bör även undvika att avla på katter med dålig päls eftersom de rent generellt verkar drabbas i mycket högre omfattning än fullpälsade individer.

En gång i tiden var kunskapen om jästsvamp mer utspridd inom rasen eftersom en inavelsdepression tillät utbrott av jästsvamp, men nu verkar det som att mycket av kunskapen har försvunnit och jag ser tyvärr att katter med den här typen av problem används i avel och många avfärdar tydliga tecken på svampangrepp med att den bruna beläggningen bara är hudfett. Det kan man inte veta förrän man tagit hudbiopsier! Just jästsvamp verkar vara väldigt stigmatiserat inom devon-aveln. Det är inget man talar om.

Ställ gärna frågor om nu undrar mer efter denna uppsats.

#10 vilken massa bra info som dessutom verkar stämma bra överens med vad jag lärt mig.

En fråga, har du någon aning om ifall svampen i sig försvårar att pälsen utvecklas hos de mindre bepälsade individerna?

#11

Jepp, svampen i sig irriterar huden vilket stör pälsutvecklingen. Man måste alltså hålla undan svampen för att pälsen ska få möjlighet att utvecklas. Kommer det sedan päls får katten sannolikt mindre svamp. Jag tog upp just detta med hudspecialisten eftersom jag själv tyckte mig se just detta hos katten jag fött upp. Jag var kattvakt åt honom en längre period och var väldigt flitig med att hålla undan svampen med Malaseb och under den månaden han var hos mig fick han synbart bättre päls (något som sedan har fortsatt enligt ägaren). Hudspecialisten bekräftade min tes om att svampen stör pälsutvecklingen så man man hamnar i en ond cirkel om man inte behandlar svampen.

Dålig päls kan leda till att hudfett ligger kvar på huden och sätter ner immunförsvaret vilket ger svampen möjlighet att ta över. Svampen i sig stör vidare pälsutveckling så det är en cirkel man måste bryta.

Kan tillägga att inga tecken på jästsvamp sågs på "min" katt förrän han var närmare 4 månader gammal så han gick igenom alla vaccinationer och veterinärbesiktningen utan anmärkning. Det är således lite lurigt, problemen kan utvecklas efter att kattungen har flyttat och den nya ägaren kanske inte riktigt vet vad det bruna på huden är för något. När sedan andra erfarna uppfödare av rasen säger att det inte är annat än  hudfett är det klart att ägaren kan förbise möjligheten att det är något skadligt.

En gång i tiden trodde jag också att det bruna på huden bara var hudfett. Numera kommer jag aldrig säga det utan att ha hudbiopsiser som bekräftar att det inte är en svamp- eller bakterieinfektion som ligger bakom.

För tillfället görs en studie om malassezia gällande sphynx. En svensk studie och det ska bli intressant att se vad den visar.

#12 ja, det låter ju vettigt, rätt självklart egentligen.

Då jag har erfarenhet av svamp på tassarna hos en av mina hundar, hon utvecklade det på grund av allergi så trodde jag mig (för flera år sedan) se samma (liknande) problem hos vissa katter och tydligare inom vissa raser, men det avfärdades alltid med att det var bara hudfet. När så min vet. tog upp det ville jag höra om fler hade erfarenheter.

WOW Silvestris mycket bra info! Nu kanske jag kan lösa min katts problem. Tusen tack för info!

#14

Det borde inte vara några större problem att få jästsvampen i schack, bara du får bekräftat att det handlar om jästsvamp. Jag betalade kanske 1500 kr för att få "min" katt ordentligt undersökt (med biopsi) plus 1½ timmes konsultation av en hudspecialist. Det tråkiga är ju att det ofta är kroniskt dvs. man får behandla på något sätt resten av kattens liv. Det postiva är att katten när den väl börjat behandlas sällan upplever något obehag av svampen och behandlingen är oftast inte särskilt jobbig.

"Min" katt har gått igenom hela 7 on, 7 off-behandlingen med Itrafungol och numera räcker det med MalAcetic våtservetter (man torkar bort svampen när man ser den dvs. punktbehandlar) och bad med Malaseb knappt en gång i månaden.

När han var som värst angripen schamponerade jag honom med Malaseb varannan dag!