Oj,varför sa du inte till i informationen, så man där kunde kalla på ägaren?Om du nu såg att katten verkade olycklig menar jag?Lite märkligt i mina ögon, att du skriver på ett sådant här forum, det har ju inget med katten att göra?

Det måste antagligen varit en cornish.

Hoppas att du sa till i informationen. Vi kan ju tyvärr inte här göra mycket åt det. Om det stämmer att den var utan mat och vatten hela dagen så är det illa. Att en kattunge piper i buren däremot är inte helt ovanligt och min erfarenhet är att det kan bli värre om man plockar ut den lille i tid och otid. Det förutsätter förstås att buren är inredd på ett ombonat och trevligt sätt så att kattungen har möjlighet att krypa in i en sovpuff eller liknande, samt att ägaren har uppsikt över buren. Att ha uppsikt behöver inte innebära att man sitter framför buren. Ibland är det bättre att vara en bit ifrån.

Hur illa eller inte det var i det här fallet vet jag inte, men det bästa hade ju varit att be om hjälp i infromationen och be dem ropa på ägaren. Det har jag gjort i ett fall och det resulterade i att katt och ägare fick dispens att lämna utställningen tidigare.

Håller med #3

**Men om du och flera andra beskådade detta utan att anmäla det till de ansvariga- då är ni ju medskyldiga till  djurplågeriet.
**
Det låter mycket konstigt om ingen anmälde det om det var så som du beskriver det att den var utan tillsyn,vtn och mat "hela dagen"!

Var någonstans var i så fall utställaren "mestadels av dagen"???…

Jag tror att du kanske upplevde det som att den skrek hela dagen-för cornishar kan ju vara intensiva och "ge hals" om de är missnöjda med något..

Jag förstår att du blev upprörd - det jag inte förstår är att man i såfall, om man ser något som är fel eller misstänker är fel, inte anmäler - utan bara ser på och tiger still.
Bättre att agera direkt på stället!Pratade du inte med denna uppfödare?

Vi är alla ansvariga att agera om något djur far illa!

Jag kan inte annat än att hålla med delvis i ovanstående, att jag skulle ha sagt till i informationen. Eftersom jag inte är någon utställare har jag ingen direkt erfarenhet av just hur det brukar gå till under utställningen, vilket egentligen är mitt enda försvar. Jag skäms faktiskt delvis över att jag inte gick och anmälde tidigare under eftermiddagen, men det var en annan som tack o lov gjorde det. Man kan ju heller inte anmäla det precis i början av dagen eftersom man då inte vet hur dagen kommer att se ut, eller hur? Det var först i slutet av dagen som man kan konstatera att utställaren av den stackars kattungen inte följde reglementet och det fick denna en tillsägelse om. Har 2 cornish själv, i och för sig inte haft dem så länge så att jag kan skryta med att jag kan allt om hur en cornish är och hur de låter, men ur min synvinkel när det gäller hur man behandlar djur allmänt, så var detta ett felaktigt beteende. Konstigt också att man inte "kan" eller "ska" ta upp dem när de är så förtivlade, kallas kanske för att härda för utställning, men jag förstår inte meningen med det. Jag såg många andra kattungar eller ungdjur som sov lugnt och hade sin matte och husse i närheten mestadels av dagen. Även många som gick omkring och bar på dem eller satt och gosade med dem, precis så som det ska vara om man bryr sig om sin katt. Om man nu går och ser till sin katt (vilket denna utställare gjorde någon gång så att vi såg det) och man ser att ens lille katt ser så ängslig ut i buren, gör man då inte så att man tar upp den en liten stund, ser till att den får mat och vatten, lägger en bädd i botten så att den ligger skönt, pratar lugnande med den så att den inte får en skräckupplevelse av sin första utställning??? Jag kanske är alldeles för blödig när det gäller sådant, men jag står fast vid min åsikt att det var djurplågeri i detta fallet och att utställaren skulle suttit mer vid buren. Var utställaren fanns under dagen vet jag inte. Gick inte och kontrollerade vad andra gjorde utan njöt av trevligt sällskap och fina katter. Kanske detta lär mig hur man ska göra nästa gång, om det nu skulle bli så att man får se sådant igen.

Att NI här inne inte kan göra något förstår jag, jag är inte helt tappad bakom en vagn. Ville bara höra åsikter om vad ni tycker om sådana här saker och hur man ska agera när man ser sådant här. Jag är som sagt ingen utställare med vana och blev väl lite chockad när jag förstod att den inte hade mat o vatten, som tur var så var det någon annan i lokalen som förbarmade sig över den lille stackaren och tog upp honom, gav honom lite mat och lite vatten (han var jättehungrig på em) och kelade lite med honom, han spann som bara den bara någon klappade honom. Vad tyder det på då? Och som sagt var så blev ägaren påmind om reglementet, det är jag säker på så vi får hoppas att denna incident inte upprepar sig på fler utställningar.

Ps undrar om man resonerar likadant när det gäller att härda sina barn, utan omtanke, värme och kärlek så blir det bra vuxna, eller??? Ds

Är inte detta ett typiskt svenskt fenomen. Man ser något som händer och man står där och klagar och tycker det är så illa, men man gör inte något åt det. Det är väl typiskt svensk. Man läser om det i tidningar varje dag hur det händer otäcka saker ute. Folk tittar på men gör inget.

Eva G:

Jag håller med dig fullständigt! Jag skäms över att vara så men det sitter så hårt det där med att sköta sitt och inte lägga sig i vad andra gör. Det är förskräckligt. Har lärt mig ifrågasätta lite mer på äldre dagar men är absolut inte nöjd med min "insats" igår. Ska försöka lära mig något av det och inte bara titta på när sådana saker händer.

Tror det beror mycket på hur man är som person också. Är ganska försynt person och det ligger inte för mig att gå fram och konfrontera personer, speciellt inte erfarna utställare som har mycket mer erfarenhet av hur det ska gå till. Dem knäpper man inte på näsan så där utan vidare. Jag har heller inget intresse av att knäppa folk på näsan.

#6 Det är passivt medgivande till det som händer, eller hur?Man ska inte prata så mycket efteråt om vad man borde gjort, det är handling när det händer som räknas.Säger man inte emot, eller ingriper på annat vis så är man medskyldig,det är min åsikt.

Jag håller med #3! Det var antagligen kattens första utställning och man kan aldrig i förväg veta hur en katt ska reagera på en utställning. Jag hade en sådan katt som vrålade och skrek i buren hela förmiddagen på sin första utställning och var väldigt orolig. Det blev MYCKET värre när jag tog ut henne, jag kunde knappast hålla henne och då är det mycket bättre att hon får vara i buren så jag inte tappar henne och hon rymmer, för det skulle vara katastrofalt! Ibland är det också så att katten märker att den får uppmärksamhet och håller på ännu mer, man lär in att om man bara skriker och lever rövare så får man uppmärksamhet. Då är det ibland bättre att gå ifrån en stund och så att katten kommer till ro. När den sedan har lugnat ner sig så kan man prata och gosa med katten. Som ägare kan man inte heller sitta vid buren hela dagen, man behöver äta, gå på toa och ofta ta en promenad utanför hallen.

Men mat, vatten och ombonat ska kattungen ha i buren, och givetvis tillsyn några gånger under dagen.

Svar till Eine:

Var intresserad av att höra hur man ska agera när sådant här inträffar och eftersom jag inte själv har så mycket erfarenhet så är det intressant att höra vad ni har att säga. Är alldeles ny här i forumet också men jag tyckte det var så hemskt igår att jag kände att måste skriva av mig lite. Det rörde i högsta grad katten och hur det är brukligt att sköta sin katt under utställning.

#Fast civilkurage kan man väl ha utan att vara van kattutställare?

Anna S

Jag förstår att man inte i förväg kan veta hur en kattunge ska reagera när man ställer ut första gången, men är man inte intresserad av att se då hur reaktionen blir? Det fanns flera kattungar som satt i burarna i närheten och det var INGEN enda av dessa som "bar" sig åt på detta viset. Om en kattunge sover i buren och mår bra, kan jag också tänka mig att den inte behöver tillsyn mer än några gånger om dagen, men om man märker att den lever "rövare" mestadels av tiden, spiller ut sitt vatten, krafsar runt i buren, leker utbrytarkung och försöker på alla sätt visa att den inte trivs där inne, är det då rätt att bara lämna den där själv?

Jag förstår att det är att trampa folk på tårna med mina åsikter, men det är inte det som är min mening. Jag vill bara att katterna har det bra när de är på utställning. Många katter tycker (vad jag har förstått) om att vara där.

För mig känns det fel att lämna katten utan uppsyn, vatten och mat. Uppsynen kanske fanns genom att någon annan hade koll. Själv vet jag att vid första utställningen för katten lämnar jag den inte förrän jag ser att den är lugn eller att andra fått order att hålla på med den. Skulle katten hålla på hela dagen så blir det inga fler utställningar med den katten. Kommer ihåg gamla Sissi när hon var på sin första utställning hur illa hon tyckte om att vara i buren. Hon var i min famn långa stunder och sov. Sedan la jag in min tröja som hon kröp in i och låg och tittade på allt. Därefter var det inga problen . Sista utställningen blev när hon var drygt 11 år.. Mat har inte alla i buren utan kan ge dem det under dagen med tanke på eventuell bakteriespridning, men utan vatten….
Men att inte säga till i informationen. När jag var och såg på min första utställning och det var innan jag själv hade katt så såg jag en katt som spydde. Jag sa till i infot och de ropade efter ägaren som kom till sin bur omgående

#12 Självklart så är man intresserad av hur katten mår. ALLA katter är olika och MIN katt var så att så fort jag visade mig vid buren så vrålade hon och skrek. Jag försökte på alla vis att lugna den men om man själv blir stressad över att kattungen är stressad så gör det mer skada än nytta. Jag höll mig undan ett tag, till slut så lade hon sig ner och sov och då kunde jag gå tillbaka och prata med henne.

Buren ska vara, och är, en skyddad miljö där kattungen är tryggast. Att ta ut den superstressad är inte bra, den kan bli skrämd och rymma vilket är som jag skrev tidigare katastrofalt. Men då får man se till att buren är en lugn och trygg plats.

Alla katter är olika och det är stor skillnad också på raserna hur de beter sig på utställningar. Cornishar är mycket aktiva och väldigt pratsamma. Det går inte att jämföra en lugn perserkattunge med en aktiv Cornish Rex-kattunge. Det finns också lugna Cornish Rex-kattungar, likaväl som det finns aktiva perserungar. Det är väldigt individuellt.

…och när det gäller min Sissi, hon vrålade bara på sin första utställning. Efter det så har hon slutat, men hon har alltid vällt ut matkopp, vattenskål, toalåda och bädd. Hon är ALDRIG nöjd med mattes möblering av buren utan hon ska göra som hon själv vill!

#13 En liten tröst, den välte ur sin vattenskål enl ett inlägg, så då fick den vatten…

LeffeD, Eine:

Fråga 1: Hur lång tid ska gå tycker ni innan man säger till? Eftersom den från början hade mat och vatten men välte ut detta under sina ihärdiga försök att ta sig ur buren under förmiddagen, så såg det inte då så farligt ut. Katten var jamig redan från början, men ägarens kompisar var själv på plats bredvid och kunde i så fall agerat och pratat med ägaren, vilket man tog för givet i början att de gjorde eftersom ägaren kom till slut och flyttade kattungen från bur 1 (som den stökat till) till bur 2 som saknade skönt underlag, vatten och mat.

Fråga 2:

Något annat som är typiskt oss människor; att man lättare lägger över skuldfrågan på den som skriver om incidenten än den som orsakar skadan. Jag har ERKÄNT att jag gjort fel igår, inte den ende men ändå. Där var faktiskt en person som anmälde händelsen när vi allihop tyckte det hade gått för långt!!!

LeffeD: Det är precis så jag menar att man ska göra, se till sin katt och vara lyhörd för om den gillar läget att vara i bur eller inte. Hur kan denna utställare/ägare avgöra det om denna inte är på plats under mer än 15 minuter ca under hela tiden?

Anna S:

Jo, man måste gå på toa, gå en promenad i det vackra vädret och äta lunch. Men har man en alldeles ny kattunge kan man minimera skadan genom att sitta största delen hos den och iaktta hur den trivs med detta, genom att ta med något att äta, vilket jag själv gjorde. Kan inte vara så svårt. Klarar man inte av att stanna hos sin kattunge mer än 15 minuter per utställning som varar i ca 9 timmar så kanske man ska överväga om man SKA ställa ut sin katt.

En annan sak. Om man ställer ut en kattunge som är drygt 12 veckor, bör man inte som uppfödare se att denna inte är mogen för att skiljas från sin mamma? På alla fina hemsidor jag varit på står det klart och tydligt att kattungen levereras TIDIGAST vid 12 veckors ålder, beroende på (förmodar jag) hur mogen kattungen är att släppa sin mamma. Denna kattungen kändes inte som den stod på egna ben ännu. Men åter igen, vad vet jag??

En kattunge måste vara minst 3 månader innan den kan ställas ut.Det tar ingen skada av att vara i en trygg bur, även om den ställer till det för sig och möblerar om. Kanhända detta också blir den enda utställningen för katten om den nu var en så jobbig upplevelse?

Jag vet inte vem uppfödaren/utställaren var.H*n kanske inte ens var där själv,hur ska man som besökare kunna hålla koll på sådant?

Eine:

Det råkar vara så att just denna uppfödare är känd till namn och utseende, inte för mig men för dem som jag umgicks med under denna dagen. Därför vet jag med säkerhet vem det var och hur denna såg ut.

#18 aha!då förstår jag.

#18

Föreslår att Du / Ni kontaktar vedebörande och lägger fram din kritik personligen.

Jag tycker att när någon erkänt att de gjort fel, bett om ursäkt och lovat bot och bättring så kan man inte begära mer i en situation som redan passerat. Det är lätt att vara efterklok men det gör egentligen ingen skillnad, eller hur? Det viktiga i den här situationen är att nästa gång vet man att man kommer att göra annorlunda.

För mig är det självklart att se till att katten har tillgång till mat, vatten, låda och ett mysigt krypin i buren. Dessutom se till att den har sällskap av mig eller någon annan jag kan lita på mer än bara några få stunder under dagen. Att sätta en katt i en tom utställningsbur och låta den sitta där för att den stökat till den första är i mina ögon oförsvarligt och bör tas mycket allvarligare än att någon utan utställningsvana inte var säker nog för att gå till informationen. Självklart är det viktigt att säga till, jag applåderar civilkurage i alla dess former, men att kunna ändra något som redan skett övergår i alla fall min förmåga.

…var inte på plats…kan bara läsa här….men det jag läser och blir lite fundersam över är…du visste vem som var ägaren och hur h*n ser ut..bästa hade väl varit att prata med vederbörande…kanske hade situationen hamnat i en annan dager då..

Jag var också där och, ja, vad kan jag säga. Jag är inte förvånad över kritiken - dock inte för att jag var bestört över situationen. Utan för att det rör sig om en kattägare vars handlingar granskas betydligt hårdare än andras, och sannolikt också tolkas betydligt mer ofördelaktigt än för många andra. Hade det varit min katt, alltså Tamsin, hade jag freakat ut totalt, bett om dispens, stuckit hem och aldrig försökt ställa ut igen. För sån är jag och Tamsin är den första katten jag ställt ut. Om jag i stället haft tre katter på plats och varit 50 mil hemifrån med åratal av utställningserfarenhet kan jag ha gjort en annan bedömning.

Min lilla erfarenhet är dock precis densamma som Annas, att en orolig katt blir oroligare av att plockas ut ur buren. Det är också det råd jag själv fått, och insett funkar, om min katt gapat mycket. Till skillnad från vad någon skrev i tråden tror jag inte att någon katt alls gillar att vara på utställning, om de fick välja på det och att vara hemma. Många tycker om att vara framme hos domarna och gosa med främmande människor samt att visa upp sig. Men sammantaget tror jag att de flesta katter tycker att det är jobbigt med alla andra katter där och helst skulle slippa dem. Så varför gör man det, varför gör man avvägningen att det ändå är värt det? För att man är prestigegalen och en djurplågare? Nja, för att våra raser inte hade funnits om det inte vore för utställningar och vad som uträttas där.

En sak vi dock alltid ska minnas är att stressnivån för kattens immunförsvar inte syns utåt. Jag tror inte att den typen av stress behöver vara i korrelation med den stress katten uppvisar. Därför är det alltid en risk att ställa ut sin katt och man ska behandla situationen med omsorg och respekt.

Katten i fråga rev sin bur och ville ut, ut, ut under förmiddagen. Jag tror inte att han hade druckit vatten om han hade haft det, men utåt sett hade det varit mer oantastligt om det varit en orubblig vattenskål där, visst. Vid bedömning och panel var jag nära katten och han var som vilken spillevinkig och pigg kattunge som helst. Verkade inte skaka av rädsla eller vara på helspänn mot andra katter. Märk väl att jag inte uttalar mig om "inre" stress, för det kan inte jag bedöma. Kanske hade jag som ägare gjort bedömningen - nu i efterhand - att det varit bäst att ha katten utanför buren under hela dagen, t ex på läktaren där det mestadels var tomt nog för en katt att få springa en kort sträcka och leka lite, som denna kisse också gjorde under kontrollerade former. Men då hade ju ägaren fått kritik för att katten inte satt i buren, tillgänglig för publik, antar jag?

Jag tror de flesta erfarna utställare hade lämnat katten i fred så mycket som möjligt i hopp om att den skulle somna och ta det lugnt, alternativt vänja sig vid burmiljön, som givetvis var ovan för en katt som ju knappt behövt sitta ens i transportbur förut. Nu hade jag inte stenkoll i dag men jag tror inte att katten var märkbart upprörd utan var precis som vilken annan katt som helst på utställningen (ja, förutom bengalerna och koraterna då…)

Det här är min upplevelse av det hela.

#23 Jag håller med dig att en rutinerad uppfödare troligen vet vad h*n gör. Exemplet jag tog upp om min katt var den första utställningen både för mig och min katt och där fungerade mitt sätt  att agera. Sedan har jag min gamla Pysen som när han var ung var det ingen idé att sätta in sandlåda, vatten- och matskål innan han var färdig med att riva ned hela skynket. Han jobbade febrilt för skynket skulle ned . Han skulle ligga på det och ha full uppsikt över allt och alla. Om man från lät bli att sätta upp skynket blev han på ett uruselt humör. Det var hans sätt att varva ned att få riva. När det var klart kunde jag sätta in allt åt honom. Så katter agerar olika. Nu på gamla dar bryr han sig inte ett dugg