Hihi! Jag vill minnas att det var några av oss här på CRX som hade haft undulater tidigare. Jag är en av dem

Okej, jag känner mig träffad ;-) Saknar mina underbara undulater Wolfram Amadeus Måzart, Bonnie, Josef och Maria…

Japp, jag får se till att gå med ;-)

# 2 Åh! Josef och Maria var väl helroliga namn!

Mina hette Agnes, Greger, Duvan och Charlie

Jo Josef och Maria var arvegods efter en kompis, som fick välja mellan att ha undulaterna kvar eller få en hund… så de flyttade hem till mig :-) Sedan gick Maria bort och då fick Bonnie bli Josefs nya fru… två ungar (Trisse och Tasse-Maja) Trisse blev 16 år !!!!

Wolfram Amadeus Måzart flyttade in under studietiden… när jag pluggade kemi… då kanske man förstår namnet bättre ;-)

Hahahha.. Duvan var bra namn på undulat :-)

Haha! Undisar! Jisses vad de är charmiga!

Jag var kanske 7 år när jag fick Duvan och Charlie i julklapp. Jag hade önskat mig Nymfkakaduor, men jag fick undilater och jag var lika lycklig som när jag önskade mig råttor och fick en hamster.

OT: Jag älskade alla djurslag redan på den tiden. Nu har jag inte mindre än 6 djurslag (om man bortser från kossorna som inte är mina riktigt på det viset: Katter, hund, Getter, Häst, Möss, Kanin och marsvin… Har man varot med om en så dålig matematiker?… 7 djurslag är det ju! (tyvärr tog mamma med sig min hund när hon flyttade till Norrland.) Tyvärr har jag ingen bild på mina undulater.

Mina första husdjur var undulater..döpta efter the Flintstones..(ja-säger lite om min ålder…men jag var LIIITEN då!!)
Jag hade Fred, syrran Wilma ..vi skulle försöka få ungar men det blev inga- först…
Men så kom en "Barney" inflygandes till vår balkong…mamma lyckades få in den med frö i handen -medan vi var livrädda att den skulle flyga iväg(det var kallt ute..)
Ingen saknade stackars Barney hos polisen..så han fick flytta in hos oss.
Detta var den fulaste undulat vi sett!! - men han var glad som en lärka ändå och sjöng långa friarserenader till Wilma..som strax fick ägg i magen…

Min Fred visade sig alltså vara en hona…djuraffären hade sett fel på den unga Fred..-och vi såg sedan att färgen på näbben skifta till hona..haha.
Han/hon var den vackraste av de alla djupt turkos!!
Jag var sååå kär i min fina själv utvalda Fred..

Ja - så kläcktes sen då 2 ungar - Pebbles och Bambam…
De levde många år efter de andra somnat in..

Så vi hade som flest 5 undulater- och de flög fritt i vårt rum varje dag..skräpade ner till tusen till mammas stora förtret..vi hittade fröskal många år efter dom bland våra grejer..
Vi hade dom med till landet också varje sommar- vi åkte TÅG med en STOR undulatbur..men så hade vi dom där hela somrarna på landet.. (då pappa var lärare.)
En gång blåste buren omkull på tomten och fåglarna kom ut -vilken skräck det var innan alla återvände..
De flög några varv i vår farbrors stora äppelodling innan…

Så undulater är lite barndomsnostalgi för mig!

# 6 Oj vilken historia! Jag kan tänka mig den förtvivlan ni måste ha försatts i när alla pippisarna fladdrade fria!

En gång när vi hade en kull kaninbebisar som var fyra veckor kom det några barn som var på besök hos våra sommarhyresgäster. De visste nog inte så mycket om djur. De klev bara in på vår tomt och öppnade kaninburen… De tog väl ut ungarna också. Vi var inte hemma då, men jag minns att kaninburen stod öppen och några kaninungar var borta när vi kom hem. Vi hittade inte alla. Jag kommer säskilt ihåg en black&tan med en vit prick i pannan. Han hette Hoppsan! Han försvann… Och vad ska man säga? Hoppsan? (appropå djur som kommer ut av misstag)

Undulat har jag aldrig haft däremot en jacko

Jag hade undulater när jag var liten. Jag fick två i julklapp när jag var runt 6-7 år och aldrig hade väl en liten flicka varit lyckligare. En blå hane och en gul hona, jättevackra båda två, de fick heta Marcus och Maria. De fick tre undulatbebisar, gröna och vackra, men de blev sjuka och dog alla tre. Jag gissar såhär i efterhand att mina två fina pippisar kan ha varit lite för nära släkt. Maria gick bort långt innan Marcus men hon blev ändå ett antal år. När hon var borta fick vi ta över min mosters ensamma undulat som hette Pigge, han och Marcus blev superpolare och trivdes jättebra ihop. Pigge gick bort innan Marcus och vi hade honom själv några år på slutet, kommer inte exakt ihåg hur gammal han var när han somnade, men länge hade han levt! Jag kommer alltid att minnas mina små fåglar, de är en del av min uppväxt och jag känner mig lyckligt lottad som kunde få ha dem, allergiker som jag är.