…det måste vara jättejobbigt att omplacera…jag skulle gråta blod……men ibland är det ju det enda rätta…

…. visst känns det lite skönt att han har "hittat hem"..sugrörskillen..

Vet hur det känns…Jag grät också blod-fastän jag bara hade haft henne några månader..och visste att hon skulle få det kanonbra.
Jag kände mig som en svikare och vill ALDRIG vara med om det igen..

Men ibland händer saker så att omplacering är tvunget av olika anledningar och du har säkert tagit rätt beslut efter noga avvägning!

Skönt att han var så cool och att det är en kompis till dig eller hur?

Jag kan inte förneka att det skar i hjärtat att släppa ifrån mig lilla Nappis, men nu när jag snackar med hennes nya familj blir jag bara lycklig och varm i kroppen. De älskar henne och hon har kommit till sin rätt i deras hem. Jag ropar inte hej för tidigt då hon inte bott där spå länge, men än så länge låter allt kanon. Jag har fått sms och mms från Nappus som bekantar sig med gerbiler, hundar och akvariefiskar!

# 2 Inte konstigt! Jag har bara haft nappis sedan midsommar och jag saknar henne så hjärtat blöder. Det går fort!

Vet hur tungt det är!!

För några år sen fick mina älskade huskatter omplaceras, dem var 3 o 5 år gamla och jag älskade dem så men det gick bara inte längre med min allergi! :( Resan hem på ca 20 mil var hemsk!!!
Sen fick min älskade rara cornish Enya flytta för lite drygt ett halvår sen, hon gick verkligen inte ihop med andra katter. Grät floder då också, hon min lilla prinsessa!
För ett par veckor sen flyttade lilla Fjant, hon gick inte att få ihop med cornisharna tyvärr…
Det är bara så tungt o fastän man vet att dem har fått ett bra hem så skär det ändå i hjärtat över saknaden!

Ja, det skär en aninag i hjärtat och som sen är det ju inte bara jag som är ledsen, man gör ju hela familjen ledsen. Gubben och jag pratade länge innan vi kom till skott, tanken fanns men man ville inte riktigt ta tag i saken för det gö så ont.
Till slut måste man bara ta det slutgilltiga beslutet och ta tag i saken.

Man kan liksom inte kallt räkna med att alla katter ska acceptera att bo tillsammans. Tänk om någon annan bestämde vilka personer man skulle bo ihop med… Uhhh… Inte många av oss som skulle gilla det, och katter är av naturen solitära, så än petigare blir det ju för dem.

Tänk ändå att det oftast går bra, det är ju bara att tacka!

Vad trist, men du får trösta dig med att det ändå var rätt beslut. Jobbigt, jag har aldrig varit med om det själv men jag har livlig fantasi…

Vad skönt att det har löst sig även om det är så svårt och tungt att omplasera en älskad katt. Vi fick ju själv omplacera vår Perelli sista år fast vi försökte alla andra lösningar och nekade att se hur omfattande problemet var till det bare inte gick mer.

Hoppas i fortsättning han kommer trivas i nya hemmet.

Skönt att det löst sig. Ibland är omplacering den bästa lösningen.

Visst är Stig bror till min HP?Den nya ägaren är väl medveten om detta med restriktioner på våra katters avkommor?

#10  Läste du inlägget ordentligt? Jag citerar "Stig har inte hittat sin plats sen han kastrerades i början av året och nu har det gått så långt att alla slåss med alla." Stig är alltså KASTRAT så där lär inte bli några fler avkommor.

Jag är helt övertygad om att Stig får det jättebra! Jag var med i går när han flyttade in hos sin nya familj och han var verkligen helcool! Alltid tråkigt när det inte funkar men då får man försöka göra det bästa av det så katterna inte mår dåligt.

#11 OOps jag läste inte alls noga,mitt misstag!!Så då är det verkligen inget bekymmer!