OT En sorglig historia!
Egentligen är inte detta riktigt OT, och ni förstår säkert vad jag menar med det…. Jag förklarar mig senare för de som orkar läsa.
För ett par veckor sedan föddes ett föl här. En av de vackra vita fålarna födde ett stoföl vid namn Delila. Hon var så näpen och vacker och hennes mamma Xantippa var så stolt över sin lilla baby. Delila trampade igenom sina leder i både fram och bakbenen.
En vecka senare var det dags för halvbrorsan att se dagens ljus. Liten fin kille med långa ben, så som föl har. Brorsan trampade igenom sina leder i både fram och bakbenen.
Problem för Delila som fick ondare och ondare. Rätar det ut sig? Det var bara att packa sig iväg till Strömsholm. Dyrt och heligt. Omvårdnad efter alla konstens regler. Hem igen. Delila blir bara sämre och sämre i sina ben och igår somnade hon in för att aldrig vakna igen på Strömsholm. Bäst att lägga det döda fölet i transporten så att inte den berövade mamma Xantippa blir hysterisk. Fölbegravning med inspektören som hjälper till att se ut en plats för ceremonin. Xantippa var en stolt mor.
Halvbroder blir sämre. Kan inte stå. Vågar man ge honom ett namn?
Pappa häst träffade även en tredje blivande mamma. Hon är rund och go om magen nu och kan få sitt knyte från storken när som hälst.
Jag är inte så mycket för populärhane-tendenser, och jag vet att utbudet av Lusitanohingstar inte är så stort att man kan applicera sina synpunkter om kattavel på hästarna, men är det inte sorgligt? Vad gör vi egentligen om det dyker upp ett HCM-fall och katten i fråga har parat 10 honor på ett år? Jag tror att man gör bäst i att använda fler av de potentiella avelskatterna i avel för färre kullar istället för att överanvända en och samma katt bara för att den har en delikat kvalité. Rom bygdes inte på en dag, sa någon, och det var väldigt klokt sagt! Vi kanske drar oss för att pensionera våra katter tidigt eftersom det innebär att vi får ytterligare kastrater i våra hem som tar platser för avelskatter? Vi kan inte föda upp katter i samma utsträckning om vi inte utnyttjar de utvalda individernas avelskapacitet i den mån vi gör… Men vore det någon förlust egentligen?
Jag tycker att man ska vara ypperligt försiktig innan man vet vad en katt kan ge, och det är svårt. Hur ska man veta? Ingen kan väl hålla en hane fertil i 4 år för att släppa den till en kull om året?
(observera att jag naturligtvis inte tycker att man ska använda defekta eller på annat sätt problematiska katter i avel för att bredda basen. Det vore ett tafatt försök att motarbeta omfattande hälsoproblem inom rasen. Misstänker man att en katt kan vara lurig rent hälsomässigt är det bättre att låta bli. Ingen katt lider av att inte få ungar tror jag.)
Ledsen för ett långt och förvirrat inlägg, lite semi-OT, men jag blir illa berörd när fölen dör.
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Visst är det trist..Men vem anväder samma hankatt till tio honor samma år inom vår ras?
Stolt ägare till tre La permer
Åh så tråkigt! Så synd på de små fölen och hela aveln. Jag förstår att du med bävan väntar på nästa förlossning efter den hingsten.Tror du att det är han som har en dålig gen som slår igenom?Dina funderingar på crxaveln är befogade. Ja, vad gör man om det visar sig att en hel linje är dålig ur någon synpunkt? Jag kastrerar och avlar inte vidare på den linjen/de individer som gett oönskat utfall.Risken med att använda unga djur i avel är just det att tråkigheter kan ta flera år på sig för att visa sig.Precis som du säger,ska man inte bara se på den urtjusiga looken eller de låånga benen,vilket tyvärr många gör.Men de kanske alltid haft tur, vem vet alltid en annan människas avsikter och erfarenheter.
Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora
Jag orkade läsa - förstod inte allt men huvudmeningen!!
Vad sorgligt!!Sååå jobbigt att få avliva hästar över huvud taget…..Min systerdotters sista häst var tvungen att avlivas pga fång…hon hann tävla lite innan men inte mycket…hon hade då tränat mycket med honom förstås..och älskade sin häst!Hon hade ridit in honom..
Men så slog denna hemska sjuka till och han skulle aldrig bli bra…Blev haltfri kortare perioder..de höll på och kämpade så mycket det gick men..han skulle bli lidande i vilotillstånd och bara gåendes uttråkad i en paddock (utan gräs alltså-då de ju inte får äta det vid fång) utan något meningsfullt liv, han var inte gammal då… så rätt beslut togs -men ack vad jobbigt det var..
Hon ville inte ha fler hästar efter det..(hon hade kämpat så med honom..)
Jag kan inte mycket om hästsjukdomar osv. har bara varit "lyxryttare"-aldrig ägt en egen häst..
Håller helt med dig i tankarna kring katt-avelshannar!!
Vi skrev lite om det i en HCM-tråd har jag för mig-och det var flera som förklarade det väldigt bra tycker jag…just detta att inte använda en hanne till för många katter..
Ja- inte är det lätt detta med avel!Jag blir mer och mer osäker inför det ju mer jag lär mig!
*tröstkram*- förstår att det varit tuffa dagar!
Många tröstkramar till dig och de som berörs av de små fölen, det är inte lätt alls. Har ridit sen 6 årsåldern och sålde min sista häst för 6 år sedan så jag vet vad en häst kan göra för en.
Du har sunda tankar =)
Du har så rätt så i vad du skriver om kattaveln.
En mycket tänkvärd och sorglig händelse, att förlora ett föl och kanske fler? Vem vet hur det ska gå…
Du har mycket kloka funderingar runt avel och det glädjer mig att du delar med dig av dem här på sajten 
Tack för alla tröstkramar! Delilagumman är numera en del av naturen. Jag kan inte förstå det. Jag stod nyss och höll fast henne medan Susanne lindade hennes små fossingar. Hennes mjuka päls och den lilla mulen som var len som sammet.
# 1 Jodå. Visst finns det hanar som används mycket, men kanske inte till tio parningar. Tyvärr har jag sett att dessa hanar inte heller sällan är importer med helt okända och oscannade linjer… På gott och ont förstås… Lite restriktioner är inte fel när man förser basen med nytt blod, för att hålla lite kontroll…
# 2 Med största sannolikhet kommer det från hingsten och han lär ha betäckt ett 20 tal ston i år. Så är det med små raser och dyra hästar.. På så vis känns det lättare med katterna.
# 3 Synd om syrran och hästen.. Man känner lätt för att ge upp när det går dåligt… Men ICKE! Skam den som ger sig!
# 4 och 5 Tack
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Styrkekramar till dig.
# 7 Tack Inger!
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Vilken sorglig historia med en väldigt tänkvärd poäng! Skickar tröstkramar och håller tummarna för att de kommande fölen ska vara friska.
#6 Får jag vara lite nyfiken och gå lite OT, men varför verkar den allmänna uppfattningen vara att importerad katt = okända linjer med möjliga sjukdomar etc? Hur många här har koll på ALLA katterna 4 led bakåt i sina avelskatters stamtavlor? En import behöver inte alls betyda en möjlig risk för hälsa så länge man importerar från folk man känner bra och har bra kontakt med och ser till att man importerar katter med samma "hälsokriterier" som när man köper katt i Sverige… Låter det vimsigt eller förstår ni min tanke?
#9 Klart att du har rätt! Om man känner katterna och uppfödaren så är ju risken mycket mindre.Jag vet att du har stenkoll
Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora
#0 Vad sorgligt, känner med er! Håller tummarna för att det ofödda fölet ska få leva och vara friskt!
#6 Det där med restriktioner eller inte är ett svårt övervägande tycker jag. Köper jag in en katt vill jag naturligtvis att den ska hjälpa mig i min avel, men även ge nytt blod till avelsbasen samtidigt som jag ju inte vill sätta krokben för mig själv genom att släppa ut för många avkommor.
Jag har ju precis importerat en hane, där har jag valt en väg vad gäller restriktioner som jag inte kommer att tillämpa på nästa import, jag väljer att prova mig fram och se vad som känns bäst för mig.
Vad gäller vad som finns bakom så är det ju tyvärr så att även på en del svenska katter har man kanske inte så mycket koll. En del är ju väldigt glada i att använda sig av "Omerta".
# 9 Såhär skrev jag:
Tyvärr har jag sett att dessa hanar inte heller sällan är importer med helt okända och oscannade linjer
Och det innebär att jag syftar på just DE katterna som berörs, inte av dina fina importer från personer du litar på. Jag vet många uppfödare som importerat katter från högst diskutabla uppfödare och använder dem i avel innan de scannats. De katterna har sällan förfäder som är friscannade. Nu menar jag inte att man inte bör importera katter som saknar uppgifter om hälsostatus om man litar på uppfödaren som säljer katten, för det vore för mig just nu att kacka i eget bo *hihi*. Jag tror bara att man ska ta det lite kallt och kontrollera användandet av katter med helt okända linjer, och det finns det ju fler orsaker till.
För ett halvår sedan erbjöds jag att köpa en kanonfin vuxen hona. Jag fick nästan ingen information om hennes förfäders hälsostatus men uppfödaren verkade pålitlig efter många timmar i telefon och en knackig rysk brytning på amerikanska. Allt var grönt.. trodde jag… Efter någon sömnlös natt med en ond magkänska nosade jag upp andra uppfödare i världen som köpt katter därifrån. HCM HCM HCM.. Jag skulle inte ha fått några restriktioner alls på katten vare sig det hade varit en hona eller en hane jag köpt, och med tanke på hennes otroliga framgångar på utställningar hade jag kunnat göra mycket skada inom den svanska aveln. Det vill jag ju inte bistå med. Tvärt om.
I sverige är vi nog ganska duktiga på att hålla koll. Ibland tror jag att vi är lite väl diciplinerade i våra egna riktlinjer, men kanske är det bra att vara pessimist ibland, som jag var för ett halvår sedan? Vem förlorar mer än några hundralappar på att scanna sin katt? I våra grannländer har jag sett exempel på just sådan diskutabel avel. En av de katter jag hittat som var besläktad HCM katt till den hona jag skulle få köpa hade nyligen avlidit i ett grannland.
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Vad tråkigt med fölet!
Jag förstår precis din tanke, visst kan tex en importerad hane bli het, det är ju nytt blod som kommer in i landet och många vill låna honom. Sen förstår jag inte varför man inte skannar sina katter, det kostar som du säger bara några hundralappar. Det kostar så mycket tid och pengar att ta kull så jag förstår inte riktigt tanken med att inte skanna, men som sagt alla uppfödare får såklart göra som de vill. Men jag lever efter Better safe than sorry!
# 13 Ja, det tror jag att man vinner på i längden. Det kanske är hysteriskt att scanna en hane innan parning om han är under ett år, pigg och frisk och har friscannade föräldrar, men när man inte vet vad som ligger bakom så förlorar man knappast på att ta den säkra vägen.
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
#14 Jag tycker inte det är det minsta hysteriskt. Det är tvärtom rätt så smart. Att en katt har friscannade föräldrar är inga garantier.
#14 och #15 Håller med, jag skulle ändå skanna en hane som var under ett år. Många resonerar som så att han kan bli sjuk senare, men då vet jag iaf att han var frisk vid parningstillfället. Och som #15 säger är det ingen garanti för att föräldrarna är friskannade, men det ger lite större hopp om att avkomman också är fri. Det enda vi kan göra för att inte föra muterade HCM-gener vidare i cornishpopulationen är att skanna, skanna och åter skanna.
Håller med er. Det är nog sant… Hysteriskt tar jag tillbaka, men det är inte en dödssynd att vänta tycker jag.
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
#17 inte dödssynd, men synd
Starta ny diskussion
