Antagligen luktar Elvira lite skumt nu och det gör de andra katterna osäkra. Dessutom kommer säkert en mindre omfördelning av rang ske, det är mycket möjligt att Allan kommer visa sig på styva linan nu och ta platsen under Nappis. De märker så klart att hon inte är och har varit på topp, och det kan få dem att göra konstiga saker.

Stackars lilla Elvira, de tycker säkert att hon är jättekonstig och vill få igång henne och leka? Jag vet inte vad du ska göra, kanske sätta henne lite för sig själv emellanåt så hon får vila upp sig. Det är ju inte bra om hon inte får äta och gå på lådan ifred… Iallafall tills hon är pigg och orkar försvara sin position igen?

Jag gissar att det kan bero på att de känner nu att hon står under dem i rang eftersom hon inte är fertil längre och att det är därför de bråkar på henne. De vill befästa sin rang. Jättetrist när det blir så, men jag antar att det för katterna är naturligt, försök att låta dem lösa det själva i den mån det går och gå bara emellan om det blir för tufft. Prova att ge dem god mat tillsammans, det brukar hjälpa här ifall någon är lite gramse och putt på de övriga. Hoppas det löser sig snart!

Känner igen det där och tror som de andra att det handlar om doft. I regel sätter nog inte låg rang in så snart såvida det inte pågår en ständig maktkamp på hemmaplan.

Men vad förvånad jag blev att tösen är kastrerad. Skulle hon inte bli avelshona? Fin är hon i vilket fall, tjejen! Hoppas att det sämjan kommer tillbaka snart.

Kastrerade Ida tidigt i våras. Hon kom hem, sov i sin bur och var liten och ynklig. Vi tyckte synd om henne och Kayo gick fram till buren och vi trodde han skulle vara lite orolig och visa medkänsla….två ordentliga örfilar, det var vad han bjöd på! Sen höll det på i ett par veckor med att han hoppade på och var elak i varierande grad. När jag pratade med veterinären sa de att det var jättevanligt. Hon hade tappat sin lukt och var för honom mer en inkräktare. Det gav sej dock så småningom så håll ut!

Så reagerar våra katter också om en har varit borta, varit sjuk eller hos vet. Vanligtvis går det över inom kort tid. Några gånga efter ett enstaka bråk - andra gånger till exempel när Iris har varit borta länge på parning kan det ta upp till en vecka för allt är som vanligt igen.

Vi brukar sära på dem en dag eller 2 om dem bråkar för mycket. Om det blir för våldsamma bråk kan det bli permanenta problem.

Det har varit lugnt idag och Elvira har fått vara ifred. Hon har till och med fått ligga i mitt knä i soffan utan att de andra hoppat på henne, så det lugnar nog ner sig. Lilla pluttan. Egentligen vet jag att hon är tuff och att det kommer att bli stabilt igen, men hon är ju så otroligt söt, så hjärtat svider när hon blir retad.

#4 Jo, hon köptes ju som avelshona, men faktum är att man kan ju inte så noga veta hur en kattunge ska utvecklas. Jag är inte helt bombsäker på henne, och då är det bättre att låta bli tycker jag. Så pass många kuller föds ju att det är onödigt att använda "alla" katter i avel. Elvira har många kvalitéer, men hon uppnår inte riktigt de krav jag ställer på ett avelsdjur i några avseenden. Hon har däremot en helt oklanderlig sällskapskvalité, och det är det viktigaste för mig och kommer alltid att vara. Jag tycker att det är en uppfödares ansvar att granska sina katter kritiskt även om man lagt ner pengar och engagemang för att hitta ett avelsdjur, och att sedan kunna fatta beslutet att kastrera om man tvivlar. Man ska inte tvivla på en avelskatt, och det är en "förlust" jag kan ta, men framför allt är det en stor vinst! Jag har alltid varit överlycklig för att jag har den äran att leva ihop med en så underbar prinsessa!

Jag har full förståelse för att ni undrar…

#7 Ah ok, ja jag hade inte fattat samma beslut (även om jag förespråkar extreeemt) men jag förstår och respekterar din tankegång till fullo.

Nu spånar jag vidare, så detta handlar inte just om Elvira. Men något jag tycker att man inte ska glömma är att en stor del av avel ändå handlar om att förbättra och förfina. Det betyder inte att vilka katter som helst, så länge de har stamtavla, ska gå i avel men med matchning av partner och tålamod går det nog definitivt att få fram svanar från ankungar på några generationers sikt. Själv är jag inte särdeles imponerad av "avel" som handlar om att matcha redan skitsnygga katter (som någon annan avlat fram) med varandra, eftersom det inte utvecklar rasen utan i så fall mer bibehåller status quo (om än på en hög nivå). Att ta sig an utmaningen att tillvarata blodslinjer som till utseendet behöver klara förbättringar är däremot beundransvärt för mig. Dessvärre är det ju ett långsamt arbete, som inte blir lättare av att få vill låna ut en skitsnygg hane till en medioker hona, oavsett linjer.

#7 #8  Om det nu skulle vara så att alla uppfödare skulle välja bort katter ur avel som inte är helt perfekta (nu menar jag inte katter med defekter förstås) så skulle avelsbasen riskera att krympa på ett oroväckande sätt. Jag tror att mångfald är melodin för att säkra sundheten i rasen! "Skitsnygg hona + skitsnygg hane är inte alltid = skitsnygg avkomma."  Dessutom finns det andra avelsvärden som man måste värna om, lätthet att föda, omvårdnad om ungarna, trevligt temperament mm. Hellre att fler katter används i avel än att ett fåtal katter får många avkommor. Om man parar en "hunk" med en medelmåtta höjer man genomsnittet och i nästa generation får man med sig medelmåttans genuina gener som annars hade gått förlorade. Men det är ju bara min åsikt.

#8 Du tar orden ur min mun Clee, så lika vi tänker i avelsarbetet. Jag brukar säga att "Rom byggdes inte på en dag" och jag skyndar långsamt i mitt avelsarbete. Jag importerade en kolsvart hane från rasen hemland för några år sedan för jag hade en känsla att jag ville ha in lite engelskt blod i mina katters stamtavla. Killen jag köpte hade den vackraste svarta päls jag skådat, superhärligt temperament bra uppe på benen kort fin kropp bra öron. Det som låg honom lite i fatet var att han inte hade världens bästa huvud/profil, och det var en lagom Rex i mycket, men i mina ögon precis vad jag ville ha in i mina stamtavlor för att i framtiden förfina det jag vill ha bättre eller enligt min typ. Har här hemma nu en superelegant hona efter honom som ska föra hans linjer vidare S* Rexture Himalaya Snowdrop, hon har nu själv 4 vackra bebisar här hemma,en av dom har ni sett stretchande på kort ur min O kull. Så jag gillar inte att gå den enkla vägen, jag älskar utmaningar och sas avla fram MIN typ långsiktigt och inte få allt serverat på en gång.

#9 Nej, det är inte bara din åsikt. ;) Vet inte om jag missförstods men jag håller med dig i vartenda ord! Sedan är det sällan så att de katter som är showstoppers faktiskt är helt perfekta. Ofta kan detaljer förbättras betydligt, såsom muskler, storhet, rundning eller öppenhet på öron, "snipighet" eller vad det nu kan vara, som en medelmåtta kan bidra med i sin tur, om den nu har de egenskaperna. Och som sagt var: denna diskussionen är ju teoretisk eftersom även en katt med korrekt men inte extrem typ kan ha fel på temperament, modersegenskaper i linjerna etc; en katt som inte är skitsnygg är nödvändigtvis inte bra på det andra heller. :)

#10 Jag när nog samma drömmar och smak för utmaningar som du. :)

Tillbaka till det tråden handade om…

Hur går det för Elvira? Har dem andra blivit lite snällare än?

Det börjar med osäkerhet sedan blir det lungt ett tag. Därefter blir det en del rangbråk mellan alla katter. När rangordningen är klar blir det lugn och ro för alla

Elvira har det lättare nu. Hon är pigg som vanligt och det är inte kul att retas med henne längre eftersom hon inte bryr sig.

Jag har inte tänkt att jag ska skrika ut orsaken till att jag fattade beslutet. Jag var inte osäker på henne rent utseendemässigt eftersom jag håller med er om att Rom inte bygdes på en dag. Tro mig, jag hade gärna tagit kull på henne, men jag har mina skäl till att misstänka att hon inte skulle må bra av det fysiskt. Jag går inte in på varför. Lita på att jag har vägt på detta beslut länge. Det är för Elviras skull jag kastrerat henne. Det är ett beslut som jag inte ångrat en sekund! Jag och de som känner till det bakomliggande är fullt överens och ingenting är förlorat. Vad gäller avelsbasen: Håller med om att man inte ska gallra för hårt, men både broder Vile och syster Iris ska gå i avel.

Hoppas lilla Elvira får en lysand framtid som mysdrottning på Bistorps herrgård.

# 14  Mitt inlägg var inte menat som kritik av dig eller ditt beslut att inte använda Elvira i avel, utan mer ett principiellt inlägg. Naturligtvis ska man inte använda katter i avel som kommer att må dåligt av det.

#14 Ja, det var lite dumt att den andra diskussionen hamnade i samma tråd, ber om ursäkt för att jag initierade det. Jag litar helt på att du vet vad du gör när det gäller din egen kisse som du trots allt vet bäst om! Tufft av tjejen att skaka av sig de andras pikar! Hoppas lugnet lägrat sig igen.

#8 Måste bara inflika att jag håller med till 100%. Vi tänker nog lika gällande mycket fastän det ibland inte verkar så ;)

 TS - tycker du ahr fått jättebra svar av folk ovan ang vad det kan bero på. Har inte mycket erfarenhet att bidra med men skickar många hållna tummar och tassar att Elvira snart tuffar på sig och hittar en trygg plats i familjen!

Ingen fara! Jag har inte tagit åt mig av någons inlägg på fel sätt. Jag förstår vad ni alla menar och jag håller med. Vill bara försvara just detta som rör min katt så att ni inte tror att jag är helt bakom flötet

Jag hoppas att lugnet ska lägga sig ytterligare och att de inte vara ska acceptera varandra, utan även börja tycka om varandra. Vad gäller vänskapen mellan Elvia och Nappis så är den inte mycket att hurra för, men det kanske man kan förstå…. ?

Jag har varit så osäker i några dagar nu. Ibland har de verkat se förbi varandra och ignorera varandra, men plötsligt sätter det fart igen. Det är så sorgligt! Jag älskar dem så mycket båda två. Det är tydligt att Nappis betraktar de andra katterna som konkurrenter och hon letar nu efter den perfekta fodervärden! Det är det bästa för katterna, och i slutänden kanske det bästa för mig också även om jag blivit så fäst vid Nappis.

Om någon här är intresserad av en härlig tjej eller om ni känner till någon inom södermanland eller nära angränsande så är det bara ni hojtar till. Det viktigaste för mig är att det är en god människa som älskar Nappis (och BARA Nappis!)

Foto:Lena Lindström

#20 Hoppas det löser sig för dig - håller tummarna för du snart hitter ett bra foderhem åt henne

Det ska väl inte bli så svårt.. vem vill inte ha nappsan liksom?

Oj jag nappade direkt på er OTtråd! Känner absolut som du, #9!

Det finns även annat än utseende som är viktigt för mig.Jag väljer inte avelskatt efter meriterade föräldrar, framgångsrika importer etc.Jag vill ha stamtavla med ytterligt få inavlade katter bakom(skitviktigt!),bra modersinstinkter och lite annat pyssel, som gott temperament.Dessutom avlar jag aldrig på en katt som jag inte tycker om på alla vis!Mina katter är oftast inte  Panelhönor i vår bemärkelse, men förhoppningsvis bra katter!Jag blir lite förundrad när jag  läser om enbart exteriöra önskemål på en avelskatt..?

Tråkigt att det inte gick, tyvärr är det svårt med en fertil hona rakt in i en befintligt grupp.

Måste tyvärr själv omplacera Stig då han slår alla här hemma, nu är det så pass infekterat att alla tassar på tå och fräser hej vilt på allt och alla. Jag tycker det är jättetråkigt att behöva flytta på honom men ibland finns inget annat val. =0(

Lycka till med att hitta en fodervärd till Nappis och hoppas allt ordnar upp sig till det bästa. =0)

# 23 Eine Jag håller definitivt med dig om detta! Jag hade så gärna velat ta en kull på Elvira, för hon är den mest bedårande katt jag känner. Så är det. Det är ju skälet till att jag inte omplacerar henne, utan väljer att söka en fodervärd till Nappis som var sist in). Nu har Elvira fysiska problem som gör att hon är olämplig för avel. Det har ingenting alls med utseendet att göra. Elvira är söt som en nyponros trots att hon inte har ALLT… En katt som har allt har jag aldrig träffat.  Jag är rädd om Elvira. Det har ingen betydelse vad för fysiska hinder det rör sig om. Det är något mellan mig och Elvis uppfödare. Det torde inte vara av ärftlig karaktär, men skulle kunna innebära en risk för Elvira om hon påfrestas. Jag är helt på ditt spår annars!

#24 Jag vet hur det är. Och så känner man sig som en drummel som tvingar de små älsklingarna att dela bostad mot sina viljor. Inte behagligt för någon. Jag tror att jag ska kunna hitta en bra lösning för alla. Som jag sagt förr, Aveln kommer att vara sista prioritet för mig. Alltid! Tack för lycka till-önskningen, MariaT!

Nu vill Nappis lämna en rapport, för jag vet att många undrar.

Här kommer hennes lilla brev till er:

Hej alla mina forumvänner, det är lilla Nappanpappan som skriver. Jag säger dethär på telefon till Twiggie som hjälper mig att skriva! Igår kom det en familj och hälsade på hemma på Bistorp. Det var jättemysigt och vi satt och fikade länge och pratade. Jag tycker verkligen om Twiggies kompisar, konstaterade jag. De satt och skrev papper, men jag förstod inte så mycket. Plötsligt tog de fram en bur. Jippiiie! En åktur, tänkte jag och hoppade in i buren! En paus från de förjordade småglinen som kallas älsklingarna *sotis*. Vi åkte iväg och Twiggie följde inte med. Inte fjantkatterna heller.  När vi var framme fick jag följa med in i ett litet hus. Det var så fint där och alla hälsade på mig. De ställde fram mina saker. Min skål, min S*MyTwigg´s-puff (ja, jag tog den i besittning). Jag tänkte redan efter en timme "Här tänker jag stanna". Om ingen otippad allergi dyker upp så blir det mitt nya hem hos Bea och hennes familj! Hurraaaa!

Vi hörs senare!

#26 Grattis Nappis till din nya familj:D Hoppas att allt går bra!

Ååååh grattis Nappis!!! <3

#26 Grattis till din egen familj Nappis! Blir det som foderkatt?

# 29 Jo, som foderkatt och det sägs att jag kommat att få gå på fin middag med en schysst grabb så snart jag funnit mig tillrätta och gjort mig oumbärlig!

Tack allihopa!

//Er Nappis