Vad tråkigt att det inte fungerar. Hoppas att det kan bli bättre med tiden… fast jag förstår att du önskar att det blir bättre NU! HÅller tummarna för er!

Usch, va tråkigt. Jag har inget råd att ge men hoppas att det ordnar sig. Två av mina katter tycker inte om varandra men det funkar ganska bra ändå.

Håll på lika mycket med bägge. Du kan ju försöka ha dem på en varsin sida om dig och pyssla om dem med en varsin hand.

Usch, vad jobbigt. Har ni testat feliway?

Vi har samma läge hos oss sen lång tid tillbaka. Phoebe tål inte Sessie. Medan kattungarna var små gick det riktigt bra, men nu har hatet blommat ut för fullt igen. Vi har prövat allt möjligt, Feliway, nätdörr, mutor, träning, uppmuntran, you name it….. Ingenting har fungerat i längden. Därför kommer Phoebe att flytta till vår dotter i Berlin om några veckor. Ett jättejobbigt beslut, men som det är idag så mår alla katter dåligt av den usla stämningen och vi tvåbenta känner oss stressade av att se att våra katter mår dåligt. Jag hoppas och tror att Phoebe kommer att gilla att vara ensam drottning i sitt eget kungarike.

 Hoppas att du hittar ett sätt för dina tjejer att samsas!

Usch så tråkigt… :/ Jag tog för nån månad sedan hem en vuxen crx hona… det funkade Inte alls… Jag fick hålla Enya och henne skilda åt, för den vuxna katten tålde inte Enya, det var slagsmål hela tiden… Stackars Enya var livrädd och pissade ner sig flera gånger när dom bråkade… Så jag lämnade tillbaka honan. Jätte tråkigt för hon var en Kanon mysig katt!

 Jag håller tummarna för att det löser dig mellan dina katter! :)

//Johanna

Usch ja, det är alltid svårt att föra ihop en vuxen katt med andra. Hela gruppsammanhållningen ändras. Speciellt när det gäller en fertil vuxen katt så är det knepigt. Nu är väl Elvira kastrerad nyligen, men hormonerna sitter ju fortfarande kvar i kroppen och hon är fortfarande ung och håller på att växa i sin personlighet.

Problemet är ju att Nappis kom in i ett nytt hem som vuxen och fertil och därmed som högsta hönset och hon har kanske inte haft den rollen tidigare. Hon kan ha svårt att veta hur hon ska bevara den utan att vara "förlora ansiktet".

Om jag tar min äldsta hona Tindra som exempel, så är hon otroligt trygg i sig själv, hon är lite mer egen och på sin kant än våra övriga katter men jag upplever att det beror just på att hon är den som styr i gruppen och att hon är fertil. Hon är mycket dominant med aldrig elak. Hon smäller till de andra ganska ofta med några rejäla daskar på huvudet så de vet sin plats, men hon har aldrig klorna ute. Det är sällan som det blir några sår på någon av våra katter, skulle det bli det så är de ytliga.

Även om vår äldsta hona kanske är den som är mest utanför gruppen så har hon ändå sin plats och sina uppgifter som de andra accepterar. Hon har sina sovplatser som de andra accepterar att hon skyddar och hon har sin uppgift att hålla "inkräktare" borta från uteplatsen. Hon ligger ofta för sig själv men ändå nån halvmeter ifrån de andra, om det inte är kallt.

Vår ena kastrathane, Shaggy är lite taggig i sitt sätt mot de andra. Jag skulle önska att han vore lite mindre retsam. Han är lite som en tonåring fortfarande, lång och gänglig, lite störig och tror att han kan allt men är en riktig "hundrametershjälte" när det gäller. Han orsakar nog mest störning i gruppen i onödan.

Gustaf är en vågbrytare. Han är alltid snäll mot alla. Han leker, gosar, tvättar, städar… En gång har vi sett honom bli riktigt förbannad på Shaggy, och då blev Shaggy väldigt liten.

Bubblan hon bara ÄR… aldrig arg eller sur, alltid glad och solig, även om hon är fertil.

Sen har vi två "plastkatter" ibland, Piff och Buttran. Piff han är som en bulldozer, inget biter på honom och han är inte intresserad av något förutom mat, bus och att ha någon att sova med, i den ordingen. Han svarar aldrig på nått bråk för han förstår inte vad det är utan tror att det är lek. Buttran är som Piffs andra hälft men hon är lite mer medveten om gruppsammansättningen. Hon kan testa Tindra ibland men ger sig alltid. Hon är  så väldigt nöjd med att ha hittat en själsfrände som alltid går att få igång för bus och som hon kan pyssla om och dela allt med.

Vet inte om min beskrivning av våra katter ger dig något tips eller om du kan känna igen något beteende hos dina egna katter som gör att du kan se att det skulle kunna fungera i längden.

Tack för alla svar! Såhär långt är det en ganska ohållbar situation som ingen mår bra av.

# 3 Det skulle aldrig gå… Tyvärr… När Nappis är i närheten så skulle Elvira inte närma sig mig alls, så det går inte att sitta mellan dem. Nappis skulle bli arg. Nappis är så mysig, gosig, busig och snäll mot mig och jag älskar henne, men hon gillar inte att jag hyser samma känslor för Elvira. Nappis är superdominant och Elvira har inte testat att ifrågasätta det, utan är bara underlägsen.

Allan bryr sig inte om tjejernas osämja. Han ligger bara och tittar. Nappis har aldrig visat något direkt ogillande mot Allan, men hon vill inte lära känna honom heller.

I början tyckte jag att det gick bra alltihop, men nu har det definitivt trappats upp någonting… Vad?

# 4 Feliway är bra, men fungerar inte i detta fall.. Det är inte alla katter som svarar på det verkar det som. Fritzen gör det definitivt, men inte Nappis.

# 5 Tråkigt… Hon är fin Phoebe. Jag tror faktiskt att vissa honkatter mår bäst av att vara enväldiga, så det kan vara ett klokt beslut. Jag hörde en gång om en hona som varit dominant som fertil och som sedan blev besegrad av en ny hona som kastrat. Hon slutade äta och blev agressiv och uppgiven…. *suck* Det är mycket som kan hända, och det är ett evigt pusslande, men det brukar gå att lösa saker till det bästa.

# 6 Tack för tumhållning

# 7 Intressant! Tack!

#8 Ibland så behöver man "feliwaybomba", jag använder alltid 2-3 adaptrar i min lägenhet på 60 kvm, först då ger det effekt tycker jag. En räcker egentligen till min lägenhet enligt instruktionen. Nu på sommaren när man har dörrar och fönster öppna så behöver man ju extra feliway eftersom det vädras ut.

Hoppsan!

…låter otorligt jobbigt men det är ju väldigt sällan är enkelt eller ens blir bra att föra in en vuxen katt i "flocken"…

..jag vet inte vad som är bäst för dig..men jag skulle nog välja bort Nappis..hon kom sist in i eran familj från en fungerande…jag skulle inte härda ut att hon "störde" på detta sätt…

..hade själv ett jätteproblem med Cigge ( problemet var ju pga annan anledning…men hemskt att se Alf lida) när han blev "fertil"…och då var han ändå från början en mycket fungerande katt i flocken….snipp..snapp åkte kulorna och allt blev frid och fröjd….

..men som sagt man måste göra det som känns bäst för en själv..detta är bara en ärlig från "hjärtat tanke" från mig..

Du fågade om något har hänt? Blev Elvira inte steriliserad inte för så länge sedan? Eller har jag förstått helt fel? Då är hon ännu kraftlösare än förr - och Nappis märker det säkert. Hos og ss tog det flere veckor före Elica riktigt repade sig efter operationen - och flere månader före hon kom i balans med situationen (att hon inte mera var den fertila drottningen och före hon hittade sin hormonbalans). …. Och när Walko sen kom har det tagit över en månad före hon har riktig accepterat honom….. Jag fruktar lite hur det kommer att bli när Walko blir könsmogen - för då kommer det att bli igen en ny fördeling i gruppen…………. Vad jag menar är: Är det riktiga slagsmål eller "bara" att honorna ondviker varandra? Om det är det sistnämnda, skulle jag hålla ännu is i magen och titta om det blir en vapentillstånd med tiden….. (När Walko kom, såg jag Elica överhuvudtaget bara när on åt den första veckan - två följande slog hon med tassen alltid när hon gick förbi Walko - och sen tog det ännu några veckor före Walko ursäktade henne - och lät henne putsa honom. )……. Huvudsaken är att Elvira har någon "egen revir" var hon kan känna sig trygg och vila. Och att det inte blir blodiga slagsmål - fräsningar och tassviftande är inte livsfarliga.

Tycker synd om dig och katterna, det är ju en situation som inte är bra för någon av er och som inte håller i längden. Det låter som om Nappis kanske skulle må bäst av att vara ensam drottning hos någon som bara bryr sig om henne? Som du säger mår vissa honor bäst av att vara ensamma, hur märkligt det än ter sig. Jag skulle nog som A-M.H tänker välja bort det momentet som är problemet, i det här fallet är det tyvärr Nappis, för att få tillbaka balansen som var innan.

Hoppas att det kan lösa sig på något sätt och jag håller tummarna för din lilla familj!

Skulle nog säga att det kan bli tryckt stämning i en flock när en nykomling kommer in.. Nappis är den typen av katt som gillar människor väldigt mycket och i mindre behov av andra katter.. Kanske ett foderhem till Nappis vore på sin plats..

Här hemma är det en sak som grubblat mig lite och det är varför två kastrater bråkar.. Jack kan hoppa på Sippan och reta gallfeber på henne.. Jag kan vakna mitt i natten av att Sippan skriker.. Detta pågår  varje dag men inte hela tiden utan en till två attacker om dag/natten.. Hur ska man råda bot på detta och varför bråkar två kastrater eller rättare sagt varför ger sig den ena på den andra..Sippan startar det aldrig…

Tråkigt att det är osämja i din "flock" det är aldrig kul.

Jag har samma problem här hemma, Stig är inte snäll mot damerna, han slår dom varje dag och då mest Trixie och Bimbo. Det går hett till och jag får gå in och bryta för Trixie ligger på rygg och skriker med Stig över sig.

Han är kastrat och tjejerna är fertila det gör en också lite konfunderad, innan han blev kastrat så rangade han mot mig ett par gånger i veckan som jag bara var tvungen att vinna och nu som kastrat mot damerna.

Det är inte kul när det blir så här och man försöker med alla möjliga och omöjliga sätt, ibland finna bara en utväg och det är att omplacera

Om du ska få bukt med din situation så tycker jag du ska göra ett försök med att hitta ett nytt hem till någon av dina tjejer, vilken avgör du ju naturligtvis själv.

Men varför bråkar två kastrater och speciellt en som kommit hit som kattunge,jack och varför sätter han sig upp mot Sippan, min äldsta dam som är lungnet och trevligheten själv??..Hon är den katten som aldrig muckar med andra.. pysslar om kattungar och är bara så behjärtanssvärd snäll.. I övrigt så är det absolut ingenting med Jack och de övriga kissarna.. Han är tom kär i kattungarna.. Bara mot Sippan. Ibland så funderar man på att lägga ner hela katteriet då allt går fel,, och bara ha sällskapskatter som inte behöver vara fertila för att de ska ha kattungar eller åker på parningar och kattungar som föds och allt ställs på sin spets, katter som hela tiden ska utsättas för förändringar och det betyder även en enkels sak som kastrering.. Det är en jätteförändring i en flock.. Nya ranger osv.. Det är som du säger Twiggie.. Det är ju vi som begränsar deras utrymme och deras revir bestäms av oss..

#16 Kan det vara så att Sippan är lägst i rang? Det är ju alltid den svagaste som ska motas bort. Det bekymret hade jag här hemma, Duke gav sig alltid på Emma som är världens snällaste och bråkar inte alls.

Låt det inte gå för länge bara, katterna kan drabbas av stressrelaterade hälsoproblem. Det hände min Emma som nu är kroniskt sjuk, inte så hon mår dåligt men hon får kosttillskott varannan dag för att må bra.

Så tråkigt att höra att Elvira och Nappis inte går ihop.

Jag satte ihop två vuxna fertila honor i början av min "uppfödar-karriär". Det gör jag ALDRIG om kan jag säga. Nemi mobbade ut Sella och Sella fick mindre och mindre plats att röra sig på innan Nemi flög på henne.

Vi försökte med ALLT, men efter ca en månad var vi tvungna att ge upp. Sella fick flytta till en fodervärd. Tråkigt, men ack så nödvändigt för att båda tjejerna skulle må bra.

Lycka till vilket beslut du än tar med Nappis och Elvira!

#11 Håller med. Man vill ju aldrig måla fan på väggen men att ta in en vuxen katt i ett annat kattbestånd är en ren chansning.

Förra sommaren var tanken att jag skulle bli fodervärd till en underbar vuxen hona, som skulle få kull hos mig. Efter 5 veckor av uppdelad lägenhet och slagsmål på liv och död mellan henne och en av mina hankastrater gav jag upp. Tyvärr fick honan flytta hem igen och då ärrad av sina erfarenheter hos mig. Jag har verkligen lärt mig av den erfarenheten och hyser stora tveksamheter att ta in en vuxen eller ens en ungkatt i min kattfamilj igen.

Hoppas att det ordnar sig på något vis, till det bästa för kissarna!

#16 Precis det hände mig. Min kastrathane Pip och min kastrathona tittioo bråkade något alldeles förfärligt förra hösten. Det gick så långt att Tittioo släppte analsäckarna och det började lukta stall hemma hos oss. Hon var livrädd för Pip. Orsak ? Han hade kvar sin könsdrift och försökte para henne. De fertila tjejerna vågade han sig inte på så länge som de inte löper och då är han mer än välkommen . Lösningen för oss blev en hormonspruta till Pip och det gjorde att han blev lugn och harmonisk (om än lite rund…) och Tittioo är åter en lycklig kastrat även om hon blänger på Pip ibland…

Hormonspruta,,Vad är det för typ av spruta och hur påverkar det katten??.. Intressant

Nu har jag och katterna haft en gosstund i soffan. Elvira fick ligga kvar och det såg ut som att nappis skulle putsa henne… men plötsligt högg hon till igen… Sen kom Elvira tillbaka efter en stund och fick ligga kvar, men en bit bort. Kanske ett positivt framsteg?

Håller tassar och tummar att det lägger sig och blir lungt för alla..

Håller tummarna!!! <3

Herregud vad det slåss bland katterna…en annan har inte ens sett ett kattslagsmål…men så har jag ju bara haft två kastrater som aldrig rörde en fena på varandra..och så förstås lilla Mischa en tid..men inte rörde Buffy den lilla prinsessan heller!!

#0
Ja-det känns för mig inte förvånande att en vuxen fertil hona reagerar när hon byter hem efter flera kullar och år..det brukar ju inte funka bra att omplacera vuxna katter bland andra katter - oavsett ålder..
Men däremot att introducera en kattunge till en vuxen det vet vi ju alla att det är helt ok..
Nappis visade ju även dominans med att kissa i början eller minns jag fel?

Om jag ska vara ärlig förstår jag inte riktigt erat tänk när det gäller Nappis.. men - det är ju eran sak- MyTwiggs och Majsans!
Det känns bara lite rörigt alltihopa nu..jag trodde Elvira skulle bli avelshona- men det var ju vad jag trodde det..hon kastrerades ju.

Fritz förresten- hur reagerar han??Eller bor han inte hos dig längre?

Hm Allan är inte fertil än alltså,men han bor hos dig..?
Jag trodde han flyttade med Myra..det stod så förut..men han är kvar alltså..
Försöker reda ut trådarna…men..kan inte..jag blir helt snurrig….haha..förlåt..lite trött mitt i natten också..

#14
Men…foderhem???
Nu hänger jag inte alls med..
Skulle inte Nappis hem till dig igen efter avel som kastrat alltså??Ja menar hon har ju haft kullar hos dig förut och det har ju gått bra..det känns konstigt att inte isåfall ta tillbaka henne till dig och ta ev.kull hemma där hon är van..
Var Nappis "ledarkatten" hemma hos dig?

Det ÄR jätterörigt. Nästan ALLT rasar och jag funderar på att ge upp… ibland… det JAG bryr mig om är att katterna här hemma och jag själv ska ha det bra. inget annat. jag vet inte om det är något som händer automatiskt med vissa uppfödare (och det höll på att hända mig), men jag tänker då inte riskera mina relationer till katterna på grund av osämja mellan dem.  Elvira är mitt allt, och man kan inte bedriva avel på en kastrat (orsaken till kastreringen är min ensak, men den är grundad på etik). blir det bara Elvira och Allan här så kanska ni förstår att det inte blir några kattungar och det är definitivt ingen katastrof för mig, då jag har katterna för att jag älskar dem. Allan kom tillbaka för att han bad om att få komma tillbaka. Ingen katt ska behöva vara Ledsen. Fritz är kastrerad och bor kvar hos mig. Han kan inte vara med Nappis eftersom han fortfarande kan vara fertil.

Varför skulle jag omplacera Elvira för att hon inte går ihop med en ny katt? Herregud! Älskar inte ni era katter, ni som resonerar så? Nappis har knappast något emot att flytta härifrån. Om det blir en fodervärd eller om jag får låta henne gå till sällskap som kastrat kvittar för mig, då aveln definitivt inte är så viktig för mig. Jag älskar mina katter och vill inget annat än att de ska vara glada. Självklart för Mari tillbaka Nappis om hon vill, då det är hor Mari hon har fungerat tillsammans med de andra katterna.

Lite gruff i början får man nog ta när man tar hem en ny katt, men slagsmål är inte ok. Ni som haft en fullständig tur med era katten kan ju vara lyckliga för det, men det beror INTE på mig eller min katthållning att katterna inte är sams utan på en JÄKLIGT dum chansning på katternas bekostnad. SANT! Man kanske inte bör omplacera avelskatter på det sättet. Varken HONOR ELLER HANAR fertila. PUNKT! Härmed har jag skapat mig en stark åsikt angående omplacering av avelsdjur oavsett kön, och jag har ingen förståelse för sådana experiment på katternas bekostnad.

Jag kommer aldrig att göra om detta. Vad som skämmer mig är att man ofta ser avelshanar som praktiskt taget alla använder som flyttar mellan honor till och med till olika länder, och det accepteras med en god min. Är det kanske så att det är okej så länge men kan dra nyta av det? Det är ju lätt att kritisera andra så länge man inte har en chans att åtnjuta frukten? Va? Har jag fel?

Jag har andra betydligt trevligare saker på gång, så det är ingen förlust för mig om jag behöver lägga om mina planer. Jag tycker inte att jag gör fel heller, oavsett vad vissa andra anser, som ventilerar detta med er på iFokus. Jag har fått många råd från de av er som använder iFokus på i mitt tycke rätt sätt. Varför skulle jag smyga med vad som händer? Allan och Elvira är mina kära älsklingar och de har bott här sedan de var små. De flyttar ingen stans. Jag kan inte förstå hur jag kunde vara så dum! Varför har man katter? För att de ska föröka sig för att roa oss? Nejnej. Inte här i alla fall om det ska ske på deras bekostnad. Hur resonerar ni?

Jag håller som vanligt med dig Twiggie, allt kommer att lösa sig och blir man för ledsen och nedstämd så tror jag att man ska vänta med ett slutgiltigt beslut.. Tyvärr när man är nere så kan man också oftast ta fel beslut..

25#Har Nappis kissat, det har jag isåfall missat…

A och O i att ha katthållning med avel är ju att katterna går ihop.

Att ta in en vuxen katt är ju en stor chansning men det har du ju nu fått erfara på ett tråkigt sätt, att flytta på katter fram och tillbaka ger också e massa slitningar i gruppen.
Varje gång en katt kommer in eller en flyttar ut eller kastreras så måste katterna rangordna om sig på nytt och om detta sker på en kortre period så hinner dom inte ordna upp gruppen innan dom måste ordna den igen. Det skapar mycket oro och det är inte säkert att den grupp man haft kommer att fungera ihop efter en sådan pärs.

Om jag vore som du skulle jag låta Nappis gå tillbaka till Mari som det ändå var sagt från början, för hon skulle ju tillbaka när hon var kastrat igen efter att du fått en kull på henne. 
Sen  efter det låta gruppen vila och om du sen vill ha en avelshona så kan du ju ta en kattunge, det är alltid lättare att ta in en liten skrutt.
Kaske till och med kan du köpa tillbaka något i dom kullar du kommer få efter dina hanar vore ju kul att ha något att bygga på från dom.

Jag tycker du resonerar sunt och jag hoppas verkligen att det löser sig för dig och dina pälsklingar.

Men också kan det vara lite tid som behövs, När jag pratade med Twiggie i morse så lekte katterna och Nappis putsar Elvira på huvudet om än med största försiktighet.. Jag håller fortarande tummar…Det har varit mycket omställning på kort tid med kastreringar osv så lite tid får man hoppas räcker.. Nappis är Twiggies helt och hållet och om hon väljer fodervärd eller att försöka lite till så hoppas jag att det ska fungera för henne och katterna..

#26. Jag håller helt med dig. Du har verkligen katternas bästa för ögonen och du kunde inte veta att det skulle bli på detta sätt. En del katter är lättare att flytta än andra.
Håller tummarna att du hittar en för dig acceptabel lösning.

#29 skönt att det är lungt nu på morgonen

Läste bara vad ni skrev om Nappis i en annan tråd och trodde det gällde fortfarande men oki då vet jag, ja alla sätt är ju bra…..

Men Maria du har så rätt du också.. Vi har alla en tråkig erfarenhet om bråk…

Ja tyvärr så har nog många erfarenhetet i detta med bråk i gruppen.

Åh Twiggie!! Jag hoppas så innerligt att det ska lösa sig med Elvira och Nappis så att det blir lugn och ro i din familj igen!

Självklart är katterna (iaf för mig) och deras väl det viktigaste, aveln kommer i andra hand! Jag har nog innerlig tur eftersom våra katter normalt verkar trivas med varannn. Chinchin, vår 16-åriga huskatt, har med ålderns rätt sagt ifrån några gånger när Ciqan kommer och vill leka men samtidigt är det hon som drar igång Ciqan ibland när hon VILL leka. Sonens europé bodde här fram till i april och där kan vi snacka om rangordningskrig .. hon utmanade alla och Phoebe tyckte verkligen inte om henne. Efter att hon flyttade blev det så lugnt här, så lugnt att vår europé Dreamy t o m börjat sig till oss mycket mer än förr, hon föredrog sin syster innan …

Nu är det nåt på gång igen och det kan ha att göra med att Ciqan börjar bli könsmogen eller för att Phoebe blivit sig själv igen och släppt mammarollen … vi får se men det är inga krig utan mer lite utmaningar mor och dotter emellan … stackars Dreamy går in och försöker medla och får sig en tass i belöning från Phoebe … men när det bedarrat ligger mor och dotter tätt tätt och tvättar varann med stor kärleksfullhet igen. :D

För MIG har du visat att du sätter kärleken till din familj främst och jag kan bara önskar dig lycka till och skickar många tröstkramar!! Vad du än gör eller beslutar dig för är jag säker på att det är för dina katters bästa!

Tack allihopa! Det är ingen fara! Idag har det varit lugnt, och ni skulle ha sett! Jag satt på golvet på en filt som katterna hadde placerat där och alla katterna satt i en ring runt mig. Det påminde mig om när jag gick i skolan. Jag bara väntade på att Allan skulle räcka upp handen för att säga sin mening, men jag fick ordet. Jag sa till dem att "nu ska ni vara snälla, så gör vi vårt bästa för att bli vänner!"… och än så länge har de gjort sina läxor duktigt. Det blir räkor för katterna i kväll!

Om det smäller igen så har jag en fantastisk väninna (och arbetskamrat på kliniken) som väntar på en kattunge mellan Mister A och Drottning Nappsan, och hon skulle säkert kunna ha en Nappis istället (hon ÄLSKAR Nappis, vilket jag har full förståelse för)

Nappis när välkommen tillbaka till Mari, men det kanske ändå inte vore det bästa. Nappis är en katt med en 100% självkänsla och en trygghet i sig själv, men hon gillar inte att dela tronen med andra. Mari har ju också katteri, och Nappis är nog en sådan katt som behöver vara The one!

Vi får se! Jag är glad att ni förstår mig. När man spelar med öppna kort som jag gör, så får man vara berädd på att ta kritiken när det händer något, och jag har varit lite mesig. Som tur är är huvudsaken att jag kan stå för vad jag gör inför mig själv!

Katterna hälsar till er alla!

Vet hur jobbigt det är när det inte fungerar som man vill. :( Hade en fin harmonisk kattgrupp här hemma med mina fyra missar när lilla sphynxen Fjant flyttade hit. Hon morrade hela tiden åt alla utom pappa Chino. Till slut(efter några veckor) brast det för BeeBee och hon flyger på Fjant så fort hon bara kommer åt, det är slagsmål på liv o död så Fjant får bo i ett eget rum tills ett nytt hem kan hittas till henne. Många har sagt till mig att dem tycker jag borde omplacera Beebee istället men eftersom gruppen funkade finfint innan Fjant och funkar bra när hon inte är ute bland övriga så är det Fjant som får flytta. Dessutom går Fjant bara ihop med sin pappa och hatar rexarna. Det är jobbigt att ta ett sånt beslut men man måste tänka på katternas bästa!

Vilket val du än gör Twiggie så hoppas jag alla förstår att det är det bästa för katterna, du är den som känner dina katter bäst!!

Jag tror att du Twiggie besitter förmågan att ta ett bra beslut. Du tänker på katternas bästa och med det kommer du långt. Håller tummarna för dej.

Jag håller alla mina tummar för dig Twiggie, jag hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig till det bästa för dig och dina älsklingar! *kram*

Idag har det varit helcoolt, peppar peppar. Sedan min gruppterapi med katterna som satt i en ring runt mig har de hållit sams. Allan och Elvira leker som tokar bakom min rygg (de lyckades sätta på TV:n själva!) och Nappis ligger på kylskåpet, på en dyna där hon ser ut genom balkongfönstret. Fritz har fått träffa tjocka släkten och leka med småbarn. Jag har ätit för mycket god mat på släktfesten och har ont i magen.

Jag är så glad för att ni förstår. Jag tycker inte att det är någon idé att försöka mörka sina problem när de uppkommer… för hur får man då råd och tips från andra som har erfarenheter?

CRX är en ny ras för mig, och jag tror inte att jag riktigt förstått förrän nu hur pass mycket de skiljer sig från hus- perser- och skogkatterna i sina relationer till varandra. Någon gång skulle man ju inse det. Tidigare har jag haft mängder av jourkatter och katthemsverksamhet. Det har kommit och gått katter och det har sällan blivit dispyter (de har visserligen ofta varit antingen unga eller kastrerade). Anledningen till att det inte funkade längre var dels att jag inte kunde slita mig från katterna, och dels att jag använde pengar jag ärvt av en avliden familjemedlem (och pengarna tog slut.. det är dyrt att rädda katter, och inga bidrag får man för det)… Jag vill inte skiljas från mina katter, och så länge det fungerar fint så är jag så lycklig, oavsett om mina älsklingar kan få ungar eller ej. Om jag anser att mitt hem har tillräckligt med katter och alla dessa är kastrater (det lär väl hända) så får jag väl ta en konstpaus, något jag tror att många uppfödare skulle må väl av.

#39 Jag hoppas och tror att det börjar lösa sig för dig och dina katter.
Håller med dig att många uppfödare kan må bra av en liten paus och få tid över till de katter som finns hemma. Se på mig, men snart känner jag för en kull igen

Du är en klok kvinna i en ung människas kropp Twiggy. Jag respekterar dig skarpt.

#42 tack!… det säger du trots att du har träffat galningen twi hihi

Nu ligger Elvira och gossigossar under min haka.. min lycka är gjord när jag får borra in hela ansiktet i hennes päls och känna den där goslukten… lite som en levande snuttetrasa som får åtnjutas av vuxna barn… Elvira!

#43 Visst är det mysigt. Missy luktar godast vid kindpåsarna. Hon har så härligt tjock päls där som jag brukar snuffa på

Jag håller helt och hållet med dig i ditt inlägg #39. Det är nog lätt att slukas upp av allt som har med uppfödning att göra och glömma av anledningen till att man håller på, dvs kärleken till katterna som individer. Det är viktigt att bara njuta och bara vara. Vi har mycket att lära av våra katter om vi tillåter oss att sakta ner och komma dem nära och låta dem komma nära vårt hjärta.

Nu blev det kanske lite flummigt, men ni kanske förstår min tanke ändå.

Åh vad skönt för dig …håller alla tummar och tassar att det fortsätter åt rätt håll.

Har läst denna tråd och blir för varje inlägg du gör Twiggie mer o mer imponerad av dig och ditt synsätt om samvaron och ägandet av ett litet kattliv.  Du är väl värd alla dina katters kärlek och jag hoppas från hela mitt hjärta stort lycka till.

Vill bara tillägga att det är inte alla unga människor förunnat att besitta så många kloka tankar som du, beundransvärt tycker jag.

#39 Skönt att allt håller på att lösa sig för er där hemma.
Jag tycker du resonerar helt rätt om dina katter och ert leverne. Katter är familjemedlemmar och ingen slit och släng vara, det finns inget mysigare än att vakna upp på morgonen av en blöt nos puss och ett mjau som betyder -Nu har du sovit klart, nu vill jag gosa matte.

Som du skriver, man måste bromsa upp ibland och bara njuta av att man är kattägd.

Huh, det låter bra - det som du skriver Twiggy, här hålls också tummar och tassar, att allt blir bra. Hoppas att Nappis blir en klok härskarinna över flocket - och märker att man måste också skydda sina undersåtarna!…. Och att hon acepterar dig söm sin övermann.:-)…. Jag har en sådan känsla, att cornishar är lite kontrollfrika - de vill vara med att göra beslut -sen kan de också fungera med.:-)…. Och om att skriva här: Jag tycker det är jättenyttigt för oss alla att bli medvetna, hurudana problem det kan komma fram - och läsa hur man löser dessa problem….. För att tänka efter när var och en blir frästad att skaffa ännu en - och kanske en till:-) (Och nu pratar jag bara om mej själv!)

Önskar dig och katterna all lycka till och att de får vara vänner!

Tack alla för råd och stöd! Idag och sedan jag satt med dem i gruppterapi *hihi* så har de varit helt lugna. Häpnadsväckande nog sågar Elvira ifrån när någon av de andra retas, och det har respekterats. Troligen är hon inte lika "rolig" nu när hon återhämtat sig efter sin operation.

Allan och Elvis har lekt idag och Nappis har tittat på med ett nöjt uttryck. Hon är inte den som leker med de andra i första taget, men det hör väl till att vara lite värdig när man ska härska. Lilla Nappisskruttan! Jag hoppas så innerligt att det ska fortsätta såhär.

#52 Det kommer att fortsätta så. Men en liten händelse kan utlösa bråk igen och sedan blir det bra igen och då troligen ännu bättre