Hugin har tappat rösten
Som rubriken antyder. Jag vet inte vad som har hänt. Han jamar, men det låter knappt någonting. I övrigt är han ungefär som vanligt. Kanske lite långsammare - men jag trodde att det var för att det är varmt. Han leker när jag busar med honom, precis som vanligt.
Någon som varit med om liknande och vet vad det beror på?
Vi har varit med om det med båda katterna, men bara korta stunder. Vi har inte vetat varför, faktiskt. Har det hållit på länge, alltså?

Men vad kostigt. Kurret har jag varit med om att de har tappat. Men sen har den kommit tillbaka efter ett tag. Det är klart, Figge, alltså pappa till Hugin, kunde inte riktigt jama en period, han små pep bara.
Natali /Natta, Sajtvärd på Sphynx I Fokus.

Tja, mina tjejer brukar kunna skrika så de tappar rösten då de löper ibland. Då kan de vara utan röst i flera dagar.
www.racerdonnans.se. Medhjälpare på Cornish Rex i fokus.
Jösses - hoppas han får tillbaka rösten! kanske är som med människor, man blir hes ibland bara ….?
Cherish Gustafsson, S*Shaneequas Cornish rex & Europé
www.shaneequas.com

Bosse tappar också rösten ibland. Han är inte särskilt högljudd i vanliga fall, så jag tror inte att han skriker sig hes. Alltid när jag börjar bli orolig kommer rösten tillbaks som om inget har hänt. Han verkar aldrig dålig på något annat sätt heller.
Ibland önskar vi nästan att Bingo skulle tappa rösten, men det händer aldrig 
Ja, det är så konstigt och man blir orolig, trots att det säkert inte är något allvarligt. Det började igår. Han liksom låter lite "kraxig" nästan. Han jamar stort med munnen, men så kommer bara lite krax och hest ljud. Och i vanliga fall jamar Hugin högt och ljudligt och ofta lite missnöjt.

Det händer ibland med mina flickor också, utan löp. Rösten brukar komma tillbaka någon dag senare :-)
Kanske ett grässtrå eller nåt fastnat i gomen???
Hände vår huskatt som då tappade rösten.
Det är nog ingen fara… Jissa låter som Janice Joplin med jämna mellanrum, när hon varit alldeles för pratig. Sen efter några dagars krax, så är rösten tillbaka i full styrka igen 
#8 Jag har tittat ner i svaljet, men inte kunnat se någonting. 
Imorse stod han och "jamade" vid dörren. Det låter för ynkligt. Men ganska gulligt ändå. Kanske beror på att det är lite skönt att slippa höra hans väldigt kraftfulla stämma…
#10 Jag skulle avvakta även om det (skräpet) kan kila in sig så att vi inte kan se det.

Har han druckit ordentligt? Våra katter blir lite kraxiga ibland men det brukar bero på att de druckit dåligt under dagen. Prova att "vattna" honom.
---------------------------------------------------
Att leva utan katt är inte att leva.
#12 Jodå, han dricker som han brukar, så det är inte heller problemet.
Jag är egentligen inte så jätteorolig, jag tror inte att det är något farligt, jag är mest lite fundersam på vad det beror på.
Hur mår han idag?
Twiggie Dessjack, My Twigg´s Cornish rex & Design
www.mytwiggs.com
Jag vet inte riktigt. Han är ju en ganska så hemlig katt även i vanliga fall och gör inte så mycket väsen av sig. Dessutom är han lite svårflörtad. Han brukar oftast bara vara sällskaplig på kvällarna när jag sitter och tittar på tv. Men jag har inte hört honom jama idag. Inte ens försöka jama… 
Uppdatering:
Idag har han inte ens försökt jama. inte som jag har sett eller "hört" i alla fall. Jag var tvungen att bada Fuffens, för han har varit ute och rullat sig i jorden på balkongen. Så då tänkte jag att jag skulle göra det ultimata testet - bada Hugin. Då sjunger och sjunger och sjunger han tills jag slutar bada honom. Alltid. Det är vilda protester och högljudda vrål.
Men idag: tystnad. Någonting har verkligen hänt med mattes farliga tiger. När han kurrar låter det inte heller. Det vibrerar bara lite lätt. I vanliga fall låter det jättemycket. …jag är faktiskt lite orolig nu. Lite.
#16 Oj… inget pip ens vid bad? Du kanske ska kontakta veterinären i morgonbitti? Det verkar ju inte riktigt vara som det ska med din Huginpojke… *orolig*
#17 Fast grejen är att i övrigt är han precis som vanligt. Och han är ganska tyst annars också, utom när han protesterar mot något eller är lite understimulerad. Men han äter som han ska, dricker vatten, kurrar när man klappar honom, busar med Fuffens och med mig.
#18 Kan du inte locka med lite godis, eller tonfisk eller nåt? Mina låter som mistlurar när jag går ut i köket och öppnar "rätt" skådörr… dvs där deras favvomat ligger 
Jag har försökt med allt! han vill inte låta. Men när jag ropade på honom tidigare idag så troooor jag att det kom ett litet svagt jam-ljud ur munnen på honom. Men det är så himla olikt honom att inte låta starkt. Jag börjar tro att det är som Wiveka säger - något har fastnat någonstans i halsen på honom…
Hmm… jag skulle nog ringa veterinären ändå jag, bara för att kolla att det inte är nåt galet…
Nu kom han nyss in i köket och tittade uppfodrande på mig med sina stora fiskögon och sa: Meeeors. Två gånger. Det är lite svårt att beskriva hur det lät. Men det lät! Lite kraxigt, men ändå nästan lika argt som vanligt! 
#22 Vad bra, då kan han mjaua lite iallafall! Han kanske har fått någon halsinfektion eller nåt?

Vad skönt att han verkar ha hittat rösten igen, hoppas det fortsätter åt rätt håll!
---------------------------------------------------
Att leva utan katt är inte att leva.
Och hela dagen idag han varit goooosig goooosig goooosig. Och nu låter det lite svagt när han kurrar också! Det var säkert bara någon liten infektion, som du säger Lullan! Jag hoppas nästan lite på att bli väkt av ett argt MAAAO imorgon.
Samma sak hände min Dexy. Han tappade inte rösten helt men han blev hes. I övrigt var han i allmäntillstånd osv helt som vanligt.
Vi stack till veterinären ändå och det visade sig vara stämbandsinflammation med antibiotikakur som följd. Så, i ditt läge hade jag kollat upp det - särskilt efter reaktionen då du badade honom.
#26 Jag har googlat lite på inflammationer hos katt, men inte hittat något vettigt. Och nu kanske jag låter oerhört naiv och dum - men inflamationer kan inte gå över av sig själva? Det behövs antibiotika?
Jag är mycket skeptisk till att använda atibiotika på mig själv i tid och otid - faktum är att jag aldrig har behövt äta penicillin i hela mitt liv…
Om det är så att en infektion inte kan gå över utan antibiotika så tar jag självklart med mig katten till veterinär på en gång.
Jag har tittat ner i halsen på honom ett flertal gånger och kan inte se någon rodnad, men det kan ju sitta längre ner i halsen. Han luktar inte mer illa än vanligt heller (däremot tror jag att hans tänder skulle behöva rengöras i vilket fall som helst, och det har jag även tänkt boka en tid för snart, men jag gissar att en veterinär inte fixar flera saker på en gång för att tjäna så mycket pengar som möjligt…).

^Chikan - inte i mina ögon! Jag skulle också hålla lite is i magen. Om katten har bra immunsvar klarar den de flesta inflammationer själv. Jag tycker också att antibiotika hör till "grovt arsenal". Om man använder det för lätt finns det alltid en risk att allt flera och flera "baciller" blir immuna mot antibiotika….. Antibiotika är inte en anti-inflammatorisk medel - fast alldeles för många läkare/veterinärer skriver det ut "för säkerhets skull"…… Inte äter ni själva heller antibiotika för varje heshet? (Stämmbanderna kan bli inflammerad av att skrika, varmt väder, hosta, förkylning - vad vet jag - och börjar sedan fungera efter en vilopaus.) Om jag förstod rätt tycks Hugin annars må bra och börjar krya på sig. Så låt honom njuta av sommaren!:-)…. Om det blir så att han blir hela tiden hes på nytt - då kunde ett besök hus veterinären vara på sin plats…Tycker jag i varje fall.
Elica - tack för dina fina ord. Du resonerar lika som jag.
Lite OT, men jag måste bara få tala om min syn på saken…
Jag resonerade som er innan jag fick barn… jag hade fått antibiotika en endaste gång när jag var liten och hade dubbelsidig lunginflammation och var inlagd på lasarettet.
Men sen fick vi barn och det lilla underbara barnet började på dagis (dagis = bakteriehärd) Jag kan inte räkna efter hur många halsflussar, svinkoppor, halsinfektioner, bihåleinflammationer och ögoninflammationer jag och familjen har haft under de här 8 åren… Så jag anser att antibiotika och penicillin är ett nödvändigt ont, men självklart ska man inte överdosera.

#30 helt överens - jag hade varit död om inte det hade funnits. Men problemet är nog att läkare såväll som veterinäre skriver ut det och behandler med antibiotika/penicilin helt i onödan & då får vi problem med resistens & det är lika illa det.

Sorry - det här går ännu mera OT! :-) Jag skulle inte säga ens, att antibiotika är ett nödvändigt ont: Det är en fantastisk livsräddare! Men de måste användas rätt. De (flesta) har absolut ingen påverkan mot virus - eller "själva inflammationen". Den fungerar bara mot bakterier (många av vad Lullan beskriver är faktiskt bakteriesjukdomar…. Så där resonerar vi lika.;-) )………….Jag får bara spatt när jag hör att läkare ger antibiotika "för säkerhets skull" - utan att vara säkra på, att bakom symptomen ligger något, som antibiotika faktiskt kan bita i. (Mycket antyder, att vi får tacka den lösa användningen av allt starkare antibiotika om t.ex. SARS) … Det bord inte vara patientens sak att fundera: "Behöver jag detta eller inte". - Så ta detta inte som påhopp om ni har fått antibiotika skriven antingen för barn eller djur (eller för er själva). Patienten borde kunna lita på "doktorn"….Ps.: Jag hör själv till de människorna, som skulle ha dött på 50-talet (2 år gammal) - utan det då relativt nya läkemedlet: penicillin. Men försöker undvika att ta antibiotika om den inte är absolut nödvändigt. :-))
Jag tror att vi är överens allihopa om att antibiotika är en livsnödvändig medicin MEN att den ska användas försiktigt så att vi inte får resistenta bakterier.
Hugin "jamar" idag också, och kurrar och busar och äter och är mest som vanligt. Men jamarna är väldigt hesa. Men jag hoppas att det är på väg åt rätt håll!
Vad skönt att Hugin verkar vara på bättringsvägen! Det är det enda viktiga 
Nu jamar han igen!
Den gosigagosigagosiga tysta katten har tydligen försvunnit igen. Nu är argaarga jam-katten tillbaka! Mycket konstigt. Men jag är glad att han jamar igen. Även om det är argt.
#35: Skönt att höra! Fina, fina Hugin. Men du kanske tolkar hans jamanden fel? Han kanske alltid är gosig? (Eller möjligen tvärtom, då: Att han inte alls var gosig när han var tyst, men det vill vi ju inte tro!) 

:-) Kanske han har vrit riktigt arg någon gång - och du har inte reagerat? ….. Kommer ihåg från barndomen, när jag höll ridleger en varm sommar - och plätsligt blev jag bara tyst! Fick inget röst ut - och fick hålla timmar nästan med teckenspråk…… Skönt att han sjunger sina glada visor igen.

..bra Hugin…mjaua på igen..riktigt högt…
Skönt att han är OK igen!!!
Åhh vad bra att han kan mjaua igen!
Härligt att det låter om Huginpojken igen 
#36 Om det vore så väl. Hugin är en ganska så bestämd katt. Han gosar när han vill. Och när han var tyst så ville han gosa hela tiden, till skillnad från i vanliga fall när han bara vill gosa ibland.
#37 haha, näe, jag tror inte det. Det är väldigt svårt att förstå vad han är arg på. Det handlar inte om mat, och inte om lådan. Möjligen är det att han vill leka, men alltid när jag börjar leka med honom så kommer Fuffens rusande och då sitter Hugin bara och tittar på…
Som sagt - svårflörtad katt…
#38 Du får som du vill! Nu går han runt och är arrrrg och jamar mycket högt och bestämt och anklagande.
#39&40 Ja! Jätteskönt är det att det gick över av sig själv.