Mina tre katter är väldigt olika.

Charmy, kastrerad hona gillar att kramas. Buffar mycket och spinner högt.

Simba (kastrerad hane) gillar att bli klappad och kliad men inte att bli hållen. Spinner tyst och försynt. Ger små kärleksbett ibland. Mjölktrampar för sig själv på en filt. 

Rasmus är väldigt gosig, ligger gärna på rygg i famnen vilket ingen av de andra gör. Han är också väldigt krävande som jag skivit i en annan tråd.

Här hos oss är det ingen skillnad på hona - hane.

Doris är en underbart kelig bestämd dam, hon kelar inte med vem som helst och kan tom vara lite sur och grinig mot främmande. Men med familjen är hon världens gosigaste. Hon sover under täcket, mjölktrampar och väcker mig på natten när hon vill bli lite kliad… Doris kräver att bli gosad med

Findus är en helgo kille som älskar att bli gosad med, han gosar helhjärtat med vem som helst, bara han blir kliad så är han nöjd! Han ligger gärna nere vid mina fötter på natten.

Jissa är lite som din Enya, det passar sig inte alltid att bli gosad med. Då reser hon sig upp och går där ifrån. Hon hatar att bli fasthållen och är som en ål i famnen… Däremot kan hon gärna gosa när det passar, och hon sover alltid i min säng tillsammans med Findus.

Killar är som killar är mest! Dvs Goa Nallebjörnar.Tjejer är som tjejer är mest.Dvs har en rätt speciell Kattityd.jag älskar båda…Men kelmässigt tycker jag killarna alltid är goast.

Hugin är svår mot de flesta, men älskar ohämmat vissa människor. Då är det kurrkurrkurr och buff och gos. Men han uppskattar inte att bli upplyft. Och när han inte är gosig då vill han inte heller att man tar på honom.

Fuffens vill bli buren jämt. Han springer runt och piper och vill bli upplyft och gosad med i princip hela tiden. Han är vår lilla goshora. Han kurrar och kastar sig på rygg och vill bli klappad klappad klappad.

Elvira är gosig och superkelig med mig. Hon är lite försynt mot andra men vill vara nära mig och spinner högt.

Allan är gosig och vill vara bästis med alla. Det går att göra vad som hälst med honom, och han bara slappnar av och spinner

Fritz är nästan som Allan men inte lite försiktig. Han kan få för sig att "vässa klorna" på folk, men vill inget illa. Han är jättesocial och kelig (när han inte är fertil och tänker på annat)

Napis är kelig och social. Hon är inte så intresserad av andra katter och vill bara vara i centrum. Hon "slinker undan" lite när man klappar henne, och hon gillar inte att bli upplyft, men hon kan ha sina riktiga gosattacker.

Ingen av mina katter tycker om att bli upplyft. Däremot gillar alla att hoppa upp på vem som helst som krökt lite rygg. Inte så mysigt när klorna blivit långa.

Nova är mammas gull, älskar att bli kelad med. Pratar gärna och vill pussas. Sover under vänsterarmen.

Leia tycker om att ligga i knä och gosa. Sover under högerarmen.

Jimi väljer när han vill bli kelad med annars håller han avstånd. Sover ibland under täcket nere vid fötterna.

Eftersom jag själv är inne i vallningsåldern kan jag ibland känna panik när alla ska sova hos mej. Men det är bara att bita ihop och vara glad att katterna inte springer sin kos när jag är högröd i ansikte och kroppen genomsvettig. Det kallar jag kärlek.

Astrid… 1 år, kastrerad hona

Gillar inte heller att bli klappad förutom då hon kommer till oss… det ska vara på hennes vilkor… kvällstid ligger hin alltid i knät på oss o goar…spinner mycket… mycket putt med huvudet på oss…mjölktramar…speciellt mig på kvällarna..

Min brors katt, Nelson, är väldigt egen och inte kelig och vill inte bli klappad heller. Han är lite mer tillmötesgående med husse. Samtidigt är han en hankatt oxå vilket känns lite fel när de "ska" vara keligare än honor…

Min hankatt Tummeliten älskar att stångas och kela, även att bli klappad på magen och ligga på axeln och bli smekt. Han vill vara med överallt! :) Han mjölktrampar ofta och sover gärna mellan huvudkuddarna i sängen. Spinner gör han som en dåre! :D

Om några dagar kommer Tummelitens kullsyster Tummelisa hit och ska bo här, får se hur hon reagerar och är senare. När jag har träffat henne har hon varit social, men ändå lite egen. Dock så har jag bara besökt henne ett litet tag så jag vet inte exakt hur hon är än. Hon kanske blommar ut :)

Ikväll har Enya varit supermysig… till och me kelig och go… :O lite kul efter ha skrivit det här inlägget :) jag fick klappa och klia henne hur längesom helst…. hör inte alls till vanligheterna… :) Roligt!! Även nu ligger hon i mitt knä och är så go… En liten dr jekyll & mr hyde fröken

Dexy är högljudd, lite bekymrad av sig, matgalen, väldigt försiktig och mycket speciell. Han är väl varken jättesocial eller ointresserad när det gäller andra. Det bästa jag vet i hela världen är på morgonkvisten eller eftermiddagen, när jag vilar i sängen och Dexy ligger intill mig under täcket. Han vill gärna sitta så nära att han pressar sin kropp lite mot en men fullkomligt hatar att hållas fast. Om han blir upplyft eller tvångsgosad sticker han bara.

Bobo är tystlåten, intensiv och väldigt lättsam. Nu menar jag förstås bara att han är tystare än de andra gaphalsarna - han är mer pratsam än en genomsnittskatt. Han har ett exemplariskt temperament och tycker om de flesta människor lika mycket. Han apporterar och dreglar när han gosar, vilket han gör väldigt intensivt. Men lika intensivt kan han komma på att han är klar och hoppa ur knät iväg på nya äventyr. Han har en förkärlek till män och gosar bara på eget initiativ. Mot andra katter är han dominant och revirhävdande.

Tamsin är en perfekt cornish rex och katt i temperamentet. Hon är helt otroligt kärleksfull. Jag trodde bara uttrycket "spinna så fort man ser på den" var just ett uttryckssätt men Tamsin spinner fram i livet nästan hela tiden och ofta helt oväntat (som tidigare när hon stängt in sig i en kartong). Ofta går det också att lyfta upp henne, börja stångas lite med huvudet mot henne så hakar hon på. Hon är också väldigt "humoristisk" och skrattframkallande. Varje gång hon äter rått kött morrar hon och springer iväg under en bänk medan hon tuggar. Eftersom hon är så pyttig låter det så otroligt sött. Hon är väldigt busig och provocerar gärna sina katt-"bröder" men leker även ensam i långa stunder med en skrammelmus. Hon tycker om alla människor och hoppar utan att tveka upp på främlingars axlar för att buffa dem lite i nacken och kinden till ett idogt spinnande. Ofta undrar jag hur en varelse kan vara så genomgo' och sorglös som Tamsin samt om det är fantastiskt imponerande avelsarbete eller lycklig slump som gjort henne sådan. Givetvis är hon en liten jäkel också så klart; hon pratar högljutt och gärna samt är ett matvrak; vår egen kompost. Hon envisas också med att tvätta den hon gosar med. Ja, alldeles ljuvlig är vår lilla tjej.