Jg tycker det låter mycket bra början. Och djuren får rutinerna i sig rätt så snabbt - så jag tror nog att också dina älsklingar vänjer sig snart - om du fortsätter att vara bestämd. ;-) Håll fast vid punkt 3 - katterna kan vara förvånade - men de lider inte….. Du kan tänka hur mycket gladare du är efter en god natts sömn - och då har också katterna en matte som är _ännu_ roligare för dem! :-))……… Och angående det att "vi borde ha tagit i direkt"…. Du kan tänka, att era katter har haft en trygg och lång barndom - nu är de vuxna, och "behöver" inte matten varje natt. …

Tack, Elica!  Dina ord värmer. Det känns ju ganska jobbigt, och nånstans har vi väl gått och hoppas att de helt plötsligt bara ska ändra sig, och vilja sova sött i vår säng hela natten. Men det är nog bara att inse att de här gossarna gillar att lattja om nätterna. För på dagarna ser de allt som oftast ut som på bilden.

Hehe, nej, oj, jag är inte lika blödig. Vi har dem utestängda då och då t ex när vi har riktigt små kattungar eller en hona som snart ska få i sovrummet. Eller som nu, när vi har Lillan.

Jag förstår att de blir ledsna och det blir ju jag med, för det finns ju inget mysigare än att sova med missarna i sängen, och jag känner mig elak som stänger dem ute. Men samtidigt blir jag ju lite sur på dem eftersom de vet att de inte får skrika eller krafsa vid dörrar. Så vad gör jag? Jo, jag bankar på dörren och säger "Nej!". Då brukar de ge sig.

Nä, jag misstänkte nog att jag är alldeles extra blödig! :-) (Vi har inga barn, men jag har alltid inbillat mig att jag skulle bli en ganska cool morsa om jag hade skaffat några - tiden med katterna har visat att jag hade alldeles oerhört fel.)

Jag funderade i natt på om jag skulle ryta till eller inte, antagligen är det lika bra. Det föll nog på att jag inte orkade hasa mig ur sängen…

Det låter ju jättebra som en början!!

Hmm jag är tydligen lyckligt lottad för Buffy väcker mig aldrig på nätterna..och han sover länge också- nån gång kan han krafsa på mig på morgonen när jag sover jättelänge men då mest för kel bara.
Samma när jag hade Danne också-då sov Danne oftast som en stock på min arm..Buffy på lite olika ställen.De hade ju sina nattrace men oftast innan jag somnat -annars hörde jag inget eftersom de då racade runt i lgh i ring typ-sängen var bara ett av "hindren"..

Men, visst ibland är Buffy så överdrivet gosig på kvällen när jag tex vill läsa el. kolla laptopen i sängen…Han bufflar och har sig-jag ska bara kela med honom-inget annat!Typ..Då blir jag lite irriterad ibland men när jag sen släcker så sover han sött bredvid..han byter dock sovplatser..

Däremot har jag ändå tänkt samma tanke som du..när det är så fullt i sängen och man vaknar i konstig ställning med värk osv..jag har ju hund också i sängen..(sambons fel..hade henne i sin korg först-så skönt var det!!hur gulligt det än är med henne i sängen..)

Får se hur det blir med nästa kattunge…om den och Buffy får sova utanför då-kanske blir annorlunda race då..

Dem vänjer sig inom ett par dager, vi fick göra samma sak några år tillbaka i tiden. Nu har jag en rutin varje kväll där dem får mat och vatten och filter och sängar blir satt fram.

Kisserna blir nattat med pussar och gos. Då vet dem exakt vad som skall hända och dem tycker det hur mysigt som helst att bli nattat  och vi har lugn och kan sova hela natten.

#6: Det är ingen dum idé. Jag ska absolut testa att göra sänggåendet till en ritual. Tack för tipset!

Jag kan inte förneka att jag drömmer om att kunna sova tillsammans med mina katter i en stor och mysig hög… Men…. då skulle jag kanska ha valt perser… eller gosedjur….

Jag sover i ateljén och där får katterna av förklarliga skäl aldrig vara (giftiga färger, obrända keramikprylar som står på tork, nålar, trådrullar etc. etc.) så katterna har aldrig tjatat…

Mina har fått vänja sig tidigt.De som öppnar dörrar är dock extra jobbiga, men en hasp råder bot mot katter på rymmen. Det är nödvändigt för mig att kunna stänga om dem ibland. När kattungar ska födas, när någon ny katt ska hållas ensam ett tag, eller när parning pågår..då måste det gå att separera de små liven åt. Jag slår dövörat till när de klagar.Om det inte är så att de ber om något.De har en annan intensitet i jamet då. Vattenskålen kan ha blivit full med leksaker(hoppsan Matador) eller en kudde kan ha lagt sig över matskålen(hur i hela världen gick det till, HP?) Då kommer iaf *mamma* rusande och åtgärdar problemet, och det vet de, de små krumelurerna.

Jag känner mig lyckligt lottad som har katter som faktisk sover på nätterna. Visst händer det att vi är tvungna att stänga ute dem någon natt vid kattfödslar osv. men det brukar vara ok. De gillar inte stängda dörrar, men de tröttnar snart att krafsa och pipa och går och lägger sig i soffan eller i gästrummet istället.

#0 Lycka till med projektet och hoppas det ger utdelning!

Tack för alla kommentarer och tips!  Det är kul att höra hur nattlivet ser ut där hemma hos cornishmänniskorna.

#8: Ja, gosedjur är nog ett säkrare kort om man vill ha lugn nattsömn.  Men oändligt mycket tristare, förstås. Jag antar att vi har drömt om nätter som liknar de eftermiddagslurar jag har tagit med katterna ibland, när vi snusar sött alla tre en stund. Men en halvtimme är ju väldigt mycket kortare tid än en hel natt - om man är en cornish med spring i benen.

#9: Som tur är har vi inga dörröppnare, även om vi var rädda för det vid ett tillfälle - men det var nog bara tur från Anthons sida, för han har aldrig gjort om det.  Och vi hör också skillnad när de vill nåt på riktigt. Det är bra!

#10: Vi hoppas på att våra kissar snart liknar dina. Håll tummarna!

Åh, jag förstår din vånda! Jag önskar dig all lycka, hoppas att det kommer att gå bra tillslut.

Lycka till, det verkade ju gå rätt bra iaf!

Jag har tur för Puma och Näsan sover till elva i min säng så jag går upp innnan dem. Blir lite trångt i en 120 cm säng med sambon och mig och två katter.. men jag tycker det är mysigt!

Vi är ohämmade "sova-med-kattare". Vilket får till följd att någon vilar upp sig i källaren då och då…. Just nu har vi tio katter!! De små flyttar snart. På sistone har vi sovit med bara Sessie nere i svala källaren. Men i går kväll förbarmade vi oss över de andra (inte smånissarna) för Peleus verkade så frustrerad över att inte få vara med liksom. Men det var ingen höjdare och jag tror inte Peleus blev nöjd heller över stöket. Han fick ju inte vara ensam katt i sängen. Han har det nog bättre med syster Theia i kattsängen i soffan.

Lycka till Abigail!

 #2 : där har dom ju koll! Med hörseln. Med stängd dörr mindre koll.

Eftersom jag inte tet är sål dem fullt ut så har jag kattfria sovrum. Jag har dock provat varianten att låta dem vara i hela huset på natten och ibland fungerar det och ibland inte. Det vi gör är dock att stänga in dem på natten i deras eget sovrum.

Varje kväll fyller jag mat och vatten skålarna och ropar till dem att det är dags att sova. Då kommer de, om de inte redan gått och lagt sig i sina bäddar. Det händer ofta att de gått vid den tid de är vana att bli instängda. Sen är de tysta i sitt rum utan klag tills jag släpper ut dem. Visst kan de busa med varandra och ibland hör man dunsar och smällar, men aldrig klag och gnäll om inte matte eller husse varit slarvig och missat att fylla på vatten.

Det slår aldrig fel att om de klagar på natten så är det av en speciell viktig anledning och jag nonchalerar dem därför aldrig även om jag ibland inte känner att jag orkar eller att jag tror att det bara inte kan vara något. De har hittills aldrig missbrukat mitt förtroende och hos oss fungerar det klockrent.

Dock myser vi rejält i sängen då vi är på semester, utställning m,m och är på bortaplan. Då passar jag på att få goas med dem. Tjejerna har börjat tjata att de vill ha dem i sängen på kvällen.

#12 och 13: Tack för lyckönskningarna! De kan nog behövas.  Och Anna: 120-säng med sambo och två katter? Ni måste vara väääääldig kära!

#14: Tio katter är verkligen många katter. 40 ben!  Det blir ju väl mycket i en enda säng. 16 ben är också många.

#15: Vilken bra lösning ni verkar ha fått till. Vi kan tyvärr inte avvara ett sovrum till katterna, vår lya är inte så stor, men vi får väl se hur det här projektet går.

En uppdatering är ju på sin plats, eller hur? Jag kan säga att gårdagnatten var en picknick i jämförelse med den som precis har varit.

Jag bäddade och myste till det för kissarna, Peter hade nästan redan somnat och Anthon höll på och lekte lite. Jag gick och la mig ovanligt sent, efter 12, så jag somnade gott. Dock fick jag gå upp efter bara ett par minuter, för det hördes en ordentlig duns. Anthon hade vält ut den stora vattenskålen (och den är stoooor - just för att hindra honom från att välta den). Svabba och fixa fram nytt vatten, och sen i säng.

Halv fyra väcktes jag. Ett blodisande ylande hördes utanför min sovrumsdörr, tillsammans med ett rytmiskt krafs-krafs-krafs. Krafs-krafs-krafs. Krafs-krafs-krafs. Yyyyyyyyl. Jag stålsatte mig och ignorerade. Efter en stund röt jag till, helt utan effekt. När det hade gått 45 minuter kände jag att jag måste kolla så att inget var allvarligt fel. Jag tog en snabb runda i lägenheten, kollade vatten, mat och låda. Allt som det ska. Efter en ilsken blick på katterna stängde jag in mig igen. Och det pågick i ytterligare 1 timme och en kvart. Då gick jag upp. Och nu är matte väldigt, väldigt trött. Katterna, däremot, ser lika pigga ut som vanligt.

# 16 ha tålamod - dem acceptera snart nya situationen, det tar lite tid bara. Vi införskaffade en vattenpistol (modell liten) och sprutade lite på katter som krafsade på dörren (mest för det var antika trädörrar som fick djupa märken efter kattklor) och det var effektivt. Öppnade snabbt upp, sa inte ett ord men sprutade 1-2 gånger och stängde snabbt till igen. Ett par gånger så och det var lungt många timmar

.

#17:  Jag ser framför mig när ni, som två snabbskjutande cowboys, sliter upp dörren och slänger iväg ett skott innan ni stänger igen. Vår huligan (det är alltså främst Peter som vill ha örnkoll på matte) gillar tyvärr vatten, så vattenspruta funkar inte alls. Tur är att det inte blir några märken i våra dörrar, det är såna där tråkiga, vanliga vita. (Och jag har kikat på Peters tassar, och de ser också helt fina ut, jag blev lite orolig.)

Jag lovar att härda ut ett tag till, så lätt knäcker de inte mig.

#18 haha japp hade båda boots och cowboy hat på mig…..eller inte  prov ändå med vattenspruta, vist är vatten roligt fast inte när det kommer ut av det blå och gör en överraskad

Oj, jag känner igen det där fast inte på natten dock eftersom vår sover hos oss. Men Karin var riktigt jobbigt envis ett tag när vi precis börjat gå ut med henne på promenader. Hon kunde stå och skrika sig blå för att få gå ut. Vi förstod att vi var tvugna att vara ännu envisare och lät henne hållas, men med hyssjande. Till slut fattade hon att det inte var någon idé att skrika och slutade.

Så jag önskar dig lycka till och HÅLL UT

Tack för alla lycka till!

Ännu en natt har förflutit, och den gick väl något bättre än den förra, men inte mycket i ärlighetens namn. Den här gången lyckades jag faktiskt få Peter att sluta genom att ryta till, men då tog Anthon över istället. De jobbar i skift, de små kräken!  Och Anthon får man inte till att göra nånting över huvudtaget, så det var bara att vänta ut honom. Men jag har nog sovit 4-5 timmar i natt i alla fall, i motsats till föregående natts 3 timmar. Synd bara att de inte är i följd…  Igår var jag så trött att jag nästan började lipa på Ica när jag inte kunde bestämma mig för vad jag skulle äta till middag. Ni förstår kanske att jag inte hanterar sömnbrist så väl?  Och det är förstås anledningen till hela det här projektet.

Imorse pratade jag med maken i utlandet, och vi bestämde oss för att ge det ett par veckor. Funkar det inte sen heller så får vi hitta på nåt annat. Köpa ett stort hus, typ.

Det kommer att fungera!!!
Du kanske får lite långledigt nu och kan "nappa" lite på dagen…….

#22: Tack!  Jag behöver all peppning jag kan få. Och ja, det blir lite ledigt i helgen, plus att maken är hemma då så jag slipper ryta på egen hand. Det ska bli skönt!

Det kommer garanterat att funka om ett tag, men det kan ta tid, det gjorde det för oss.

Hemma hos oss är barnen sovrumsdörr stängd på natten och Gucci, som bara älskar barnen, är inte glad över detta.Katterna kom till oss i september och nästan hela det första året (!) krafsade hon frenetiskt tidiga morgnar, till och från i perioder, på deras dörr . Hon kunde hålla på i över två timmar! Eftersom jag inte ville att krafsandet skulle väcka barnen var jag ihärdig med att få henne att sluta så snabbt som möjligt och ville inte låta henne hålla på tills hon tröttnade. Förmodligen var det det som var fel…Jag provade allt!  Jag gick upp ocn lekte en liten stund (när hon var kattunge) Jag gick upp och hällde upp mat, jag gick upp och blötte ner henne lite i pälsen för att få henne att börja slicka sig istället, Jag gick upp och sa till med arg röst och jag gick upp och sprutade vatten…hon gav sig inte! Det blev tillslut så att hon till och med såg detta som en lek och så fort hon hörde att jag rörde mig i sängen sprang hon iväg till köket som en raket och så fort jag var stilla och tyst gick hon tillbaka och krafsade.

Det som funkade ett tag var att sätta upp ett anti halk skydd för mattor på den nedre delen av dörren för den hindrade henne från att krafsa, fast då gick hon omkring och ylade istället tills hon efter ett tag kom på hur hon skulle ta sig bakom tyget, eller så krafsade hon på dörrkarmen istället.

Sedan provade jag att gå upp och hämta henne och stoppa ner henne under täcket hos mig och hålla fast henne där en stund. Då blev resultatet att hon gick och krafsade, och sedan när jag vaknade och ropade, sprang till mig och kröp in under täcket. Problemet var ju att hon inte kom till mig direkt utan först krafsade för att väcka mig och sedan kom! Jag höll på att bli tokig!!!

Sedan blev det tillslut juli och semester och vi var på landet. Katterna ute i trädgården hela dagarna och sov som stockar på natten. Bytte miljö och rutiner helt enkelt, och när vi kom hem efter fem veckor hade hon slutat att krafsa på barnens dörr. det händer fortfarande att hon krafsar lite men vi har brutit den onda cirkeln där hon själv fastnade i sitt "krafsbeteende". Nu slutar hon oftast själv snabbt eller så hyschar jag henne, och då slutar hon. Vår andra katt Nellie sover som en stock hela natten, går inte upp förän vid åtta, inte ens om jag går upp tidigt. Sömntutan!

Jag tror att om du kan åka bort med katterna under semestern kanske eller trötta ut dem rejält, flera timmar, utomhus några dagar i rad så att de blir ordentligt trötta, så kanske det funkar bättre!

 Lycka till!!!!!!

#24: Å, tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag tror också att det kan vara lurigt att gå upp och försöka distrahera, jag märker ju att Peter och Anthon blir nöjda då. ;-) Så om jag går upp, för att kolla så att inget har hänt när ylandet når nya nivåer, så försöker jag ignorera dem så gott det går - inte klappa dem, inte prata med dem.

Tyvärr har jag ingenstans att ta dem i sommar, men i augusti är husse hemma på semester i en månad, då ska han få leka med dem allt han orkar, och kanske ta ut dem på promenader (jag jobbar). Jag försöker leka lite extra med dem på kvällarna, men det är ju inte alltid de är på humör just då. De brukar bli piggelina lagom till läggdags, de små trollen. :-)

I natt har jag i alla fall fått sova 4-5 timmar i sträck! Det går framåt.

Vad roligt att du skriver små uppdateringar hur det har gått och så, fortsätt gärna med det! Och lycka till med det pågående projektet

Låter som ett bra beslut kan säkert fungera om du jobbar på…

Här är det för det mesta lugnt på natten förutom Charlie som blir så vansinnigt gosig ibland, han blir "kurrgalen" säger vi. Det kan vara nog så jobbigt men är trevligt också förstås…

Men… häromnatten blev vi väckta av Maxen som kom pratade så vänligt men bestämt (nej han skrek inte) han pratade så enträget så jag tänkte som #15 att det måste vara något… och gick med upp och tittade om jag skulle förstå. Men det gjorde jag inte. Jag undrar fortfarande vad han ville. Jag har aldrig varit med om att en katt har gjort så… skrik, gos och bus däremot…

Kämpa på!

Ja Abigail_Gabble  vi är ruskigt kära för lite trångt är det men det är bara trevligt. Ibland vaknar sambon med ena benet utanför eftersom katterna sover bredvid mig och jag vill inte flytta på mig så då får han kasa sig längre och längre bort.. stackarn. Han vill nog att vi köper en 160 säng när vi har huset sen *skrattar*

Jag blev tvungen att ha kattfritt i sovrummet nu när jag kom hem efter operationen med tanke på stor infektionsrisk. Order från doktorn - ingen katt i sovrummet medan såret läker. Det har hittills gått över förväntan. Rexarna som brukar sova under täcket krafsar och jamar en stund, men går sedan och lägger sig tillsammans överst i klätterställningen i vardagsrummet. Alla skogisar sover utanför sängkammardörren.. Problemet jag har är att det går så långsamt för mig att öppna dörren, går genom öppningen och vända mig om för att stänga dörren. Det innebär att ibland hinner en katt in och sticker under sängen. Där står jag som ett fån och kan inte böja mig ned för att få fram katten - de börjar få respekt för kryckorna nu

#25: Låter som att det går framåt i alla fall!

Jag och sambon bestämde oss med för ca 2 månader sen att nu var det nog med att vakna varannan, var tredje natt av en jättegosig katt som ville att istället för att sova skulle vi klappa på honom och mysa..  Charmigt de första nätterna kanske men efter ett tag bestämde vi oss för att prova att sova med stängd dörr. Det var tyvärr inte hållbart hos oss att "stå ut" med klagoskriken utanför dörren så vi ändrade oss till att sova med öppen dörr men att varje gång Sebastian hoppade upp i sängen och störde oss så skulle vi med en bestämd knuff putta ner honom på golvet och vända ryggen åt honom. Det tog nästan två månader för honom att sluta helt men redan efter en månad så började det glesna i antal nätter han störde oss och numer sover vi fridfullt om nätterna.

Kan inte ge mer tips än dem som redan har nämnts, så: Håll ut! Det blir bättre, Bastian sover med oss vissa nätter, på och under täcket utan att störa och det trodde jag defenetivt inte när vi började!

Lycka till!

Hej igen!

Dags för en uppdatering, tänkte jag. När husse var hemma för snart två helger sen tog han ut Peter på promenader. Och vips! så sov Peter om nätterna! (Anthon är inte alls lika uppfodrande vid sovrumsdörren). Härligt, tänkte jag, en lösning! Även om det innebär att jag måste ut och traska varenda kväll (och får avstå om vädret är för dåligt). Men tyvärr har effekten redan klingat av till viss del. Så även om Peter sover lite bättre nu så händer det ändå att han vaknar ett par gånger och jamar och klöser på dörren. Han vill in till mig för snuttning, tror jag (han mjölktrampar och slickar i mitt armveck). Sötnosen! Det känns hemskt jobbigt att inte låta honom gosa när han vill det, men det är förstås ohållbart att bli väckt varje natt. Tyvärr är han dessutom väldigt sugen på promenader, nu när de har börjat igen, så nu har jag problemet med gapande katt vid dörren också… ;-) Men där gör jag som Aje.T i #20, och låter honom gapa. Han brukar ge sig efter en stund. Vi får nog inse att vi har en mycket bestämd liten katt, som vet vad han vill, och hur han ska gå tillväga för att få det (ibland).

Så läget är bättre, men inte bra, kan man väl sammanfatta det som. Men jag ger mig inte, nu ska sovrumsdörren vara stängd. Förhoppningsvis trillar pengen ner även för Peter så småningom… ;-) (Säg inget till Peter, men Anthon är nog lite smartare. Å andra sidan är Peter "streetsmart", han får ganska ofta som han vill - på nåt sätt.)

#27: Jag förstår att du blir nyfiken på vad Maxen ville! :-)

#28: 160-säng? :-D Det har vi, men jag skulle vilja ha två 120 sängar - ihop! Det är inte brist på kärlek dock, vill jag gärna påpeka. ;-) Jag skyller på att jag var så förfärligt gammal när vi flyttade ihop - och jag hade bott själv fram tills dess.

#29: Hur går det för dig, LeffeD? Har såret läkt? Får katterna sova hos dig nu? Eller du kanske har vant dig vid att få sova i fred? ;-)

#30: Å, det där låter som en dröm. Vi försökte med det när vi bara hade Peter, och han ville snutta som jag beskrev ovan. Men det lyckades bara ibland, sen kom det plötsligt en natt när han vägrade ge sig. Och själv var jag för trött för att orka bråka. Järnviljan blir onekligen svagare om nätterna…

Vad skönt att det funkar bättre… Vi får väl se vem som är uthålligast, du eller katterna?