jag blir alldeles nervös…hoppas på tur att inte mina drabbas…

Efter som förra tråden är låst fortsätter jag här med det jag tänkt att skriva:

HCM har ingenting att göra med skuld utan ansvar.

Ansvar att skanna sina katter, att skanna katter vars släktingar har HCM, ansvar att lämna ut uppgifter om katters hälsotillstånd.

När det gäller ansvarsbiten och HCM, så är min personliga uppfattning denna.

Som uppfödare:

• Att HCM-skanna de katter jag använder i avel, både innan jag använder dem i avel och när de uppnått en ålder där man enligt expertisen kan räkna dem som HCM-fria.
• Att HCM-skanna föräldrarna till de katter jag använder i avel.
• Att följa upp med en HCM-skanning av föräldrarna till de katter jag använder i avel även om jag inte har dem kvar i min ägo för att de är kastrerade och omplacerade.
• Att testa offentligt (om jag jobbar för rasens bästa) eller offentliggöra resultatet utan att andra behöver fråga efter det.
• Att informera kattungeköpare oavsett om de köper katt för sällskap eller avel och oavsett om. Detta inbegriper att jag har en sådan kontakt med mina kattungeköpare att jag kan nå dem även om de flyttar eller byter telefonnummer.
• Att informera ägaren till de hankatter som jag använt i avel, och om denne inte tar sitt ansvar att informera vidare så får jag informera uppfödaren till hankatten. Denne i sin tur måste informera ägarna till hankattens syskon. Har jag nu tur och de inblandade ägarna tar detta på allvar så får jag information om nära släktingars hälsotillstånd tillbaka och kan på så sätt kartlägga mina avelsdjurs brister.
• Att villigt lämna ut information då det efterfrågas men också utan att det efterfrågas till dem som har släktingar till mina katter.

Som ägare till avelshane:

• Att HCM-skanna min avelshane innan han används i avel.
• Att HCM-skanna min avelshane när han uppnått en ålder där man enligt expertisen kan räkna dem som HCM-fria, även om jag inte har kvar honom i min ägo och även om jag själv inte använder avkommor till honom i avel men någon annan gör det.
• Att hålla kontakt med min katts uppfödare och hålla mig informerad om min katts släktingars hälsotillstånd och informera ägarna till de katter som jag sålt parningar till så att de kan informera vidare.
• Att hålla de som använt din hankatts tjänster informerade om både hans hälsotillstånd och hans släktingars hälsotillstånd.

Argument och svar för att inte testa:

• Det kostar så mycket.  -  Avel med katter kostar. Det är inget man kan tjäna pengar på. Det är inte heller något som man kan planera och planerna går i lås. I de flesta fall så får man ändra på sina planer flera gånger innan eller om man ens kommer till närmelsevis dit man vill. Det är levande varelser vi har att göra med. Är du inte beredd på att förlora pengar ska du inte ge dig in i detta.
• Det kostar så mycket att testa många gånger.  -  Sänk prestigen, välj en HCM-skanning istället för en utställning. Vad är viktigast hälsan eller en rosett på utställning?
• Att HCM-skanna nu ger inget säkert svar på att min katt kommer att vara fri från HCM.  -  Nej men om du inte skannar vet du ju inte heller om din katt är frisk nu.
• Jag klarar inte av att få reda på om min katt är sjuk.  -  Får du reda på det tidigt kan du hjälpa din katt så att den inte behöver lida. Det är väl lättare att leva med, än att du kanske har medvetet orsakat din katt lidande genom att inte testa. Skulle det vara lättare att hantera att kattens avkommor kanske blir sjuka, bara för att du inte klarar av att få reda på om din katt är sjuk. Det är ju faktiskt så att katten kan vara frisk också.
• Jag har inte kvar mina avelskatter.  -  Ta kontakt med dem du omplacerat dem hos. Erbjud dig att betala halva skanningen om du nu missat att ta med det som ett "krav" att de ska HCM-skanna katten. Är det ändå svårt får du lov att bita i det sura äpplet och betala hela kostnaden bara katten kan bli skannad. Återigen har du inte råd, får du lov att välja bort någon annan kostnad istället eller spara ihop till det bara katten blir skannad.

En del tycker säkert att jag är ganska hård och krävande när det gäller denna bit med HCM-skanning och ansvarsbiten. Det kan jag förstå. Men jag kräver väldigt mycket av mig själv som uppfödare och jag kräver inget av andra som jag inte kräver av mig själv. Dessutom är det jag som honkattägare som måste komma med tråkiga besked till kattungeköparna. Det slipper hankattägaren.

Om en hankattägare eller dennes uppfödare, vars tjänster jag har köpt inte uppfyller mina förväntningar innebär det att jag tar en mycket större risk både när det gäller min uppfödning och ekonomiskt för att försöka nå upp till mina egna krav på min uppfödning. Jag är inte beredd på att ta dessa konsekvenser fler gånger när det gäller HCM utan jobbar nu på att ta det säkra före det osäkra. Dvs om jag inte kan få besked om HCM-skanningar på släktingar bakom mina avelshonor är jag tvungen att vänta ut svar på testerna på mina katter och de släktingar som jag kan påverka och vara mycket restriktiv med de val av hanar jag gör.

Nu har ju jag sådan tur att föräldradjuren till mina katter jag har i avel idag är scannade och friska/iallafall än så länge. Varför inte som i Danmark,, En scanningsbuss som åker runt och ett drägligare pris.. fler veterinärer som kan ansluta sig till pawpeds.. Men helst mer forskning så vi kan få ett Dna test som kan visa om anlagen finns.. Tja,,mer förslag någon,,

Bra skrivet #3

Håller med till fullo!

#4 Tyvärr kan jag ju inte säga detsamma om mina eftersom jag fortfarande saknar uppgifter på skanningsresultat från de hanar som jag använt.

#1 Du behöver inte vara orolig! Just nu är frekvensen 5% på de som är rapporterade till Pawpeds. Cornish Rex är en frisk ras och risken att just din katt ska ha HCM är väldigt liten. Även om den skulle ha HCM så kan den leva upp till 8-9 år. Jag vet ju inte stamtavlan på din katt, men du kan kolla i Pawpeds på hälsostatus på katter.

…och en fortsättning på det Leffe skrev i förra tråden.

Att ha en tvingande regel att man ska testa katter innan parning eller att man bara ska använda testade katter kommer att vara förödande för avelsbasen. Det är alldeles för lite testade katter och att kräva att det SKA testas innan parning går inte, det kanske funkar i storsta'n där man oftast har tillgänglig veterinär när man behöver testa, men inte ute på landsbygden där veterinär kanske kommer på besök 2 gånger per termin och vad gör man då när en hanes kulor har ett bäst före datum. Det är inte alltid man kan slänga sig i väg och köra tur och retur 50 mil.

Jag kommer att göra en sådan parning själv, en otestad hona med en otestad hane. Detta för att hanen kommer att kastreras snarast och jag har ingen möjlighet att hinna iväg till en veterinär. Nilsfors kommer i september igen.  Det finns testade katter i stamtavlan och föräldrarna är testade på honan. Ibland får man kalkylera riskerna!

Det måste få vara upp till var och en om de ska testa eller inte. Det är rekommendationer vi jobbar med och visst är det bättre om så många som möjligt deltar men vi kan få tillräckligt med information även om inte alla deltar. Det kommer säkert finnas sådana som inte testar och åker "snålskjuts" på andras resultat, men det gör ju inget, det är ju för rasen vi testar och om det kan hjälpa någon annan så är det bara bra.

Den enda anledning till att vi ska ha tvingande regler är när HCM är ett stort problem och vi behöver krafttag för att komma åt problemet. Just nu finns inget behov för det utan vi testar efter de rekommendationer som finns för att se hur utbrett det är. Tänk på att på varje sjuk katt finns det 20 friska katter!

Oj, blev superlångt det här, men jag jobbar mycket med det som avelsråd på Nordiska Rexringen. Det är vansinnigt tråkigt när det dyker upp nya HCM-fall men vi måste komma ihåg att det  finns friska katter också och det finns ingen anledning till oro eller hysteri!

#4 Jätteskönt att dina katters föräldrar är scannade men det är ju lika viktigt att göra det med sina egna avelsdjur också även om föräldrarna är scannade. HCM kan ju mutera och då finns ingen garanti bara för att "min" katts föräldrar är fria.

En tanke bara.

Anna S..Vet du varför det inte kan göras ett Dna test på cornish rex.. vad är det som gör att man kan göra det på Main Coon men inte en rex?? Vet någon om det är på G.??

För oss som bor här i gamla Skaraborgs-området finns inte någon ursäkt längre om att det är geografiskt omöjligt. Jag och MariaT arrangerar två gånger om året en HCM-testar dag med Lennart Nilsfors. Han kommer nästa gång den 5 september. För de som inte vill scanna under dessa dagar hänvisar jag till Blå Stjärnan, Mari Karlsson-Lindskog är ju numera även ansluten till Hälsoprogrammet och hon finns ju där året om.

#9 det är olika muterade gener och man har hittat en på MCO och en på RAG. Men även om man har DNA-test så kan man inte vara säker eftersom det är en variant av muterad gen. Man måste fortsätta scanna.

Hur forskningen går vet jag inte riktigt, men jag vet att forskarna vill ha DNA-prov av drabbade katter så de har något att forska på.

#10 Två gånger om året är väldigt lite egentligen, veterinärer är aldrig tillgängliga när man verkligen behöver dem

#12 Visst är två gånger om året för lite. Skulle gärna ha honom här oftare, men nu har vi ju en veterinär på Blå Stjärnan i Skara som är ansluten till programmet så vill man testa vid andra tillfällen finns det alternativet.

# Tack snälla Anna för ditt svar…Lova är ju över året nu och vad jag förstår kan hon scannas nu…eller är det bättre att vänta den tid som Leffe har väntat?Wiggo pojken bara 5 månader än så länge…

#14 Du kan scanna henne om du vill :-) Ska hon användas i avel? I så fall ska hon scannas varje år tills hon är 3, sedan när hon är 5 år. Om hon inte ska användas i avel så tycker jag att det räcker när hon är 3 och när hon är 5.

Jättebra att det finns en i skara,, Sist jag frågade så var hon inte ansluten till pawpeds.. Bra info..

#15 Nej Lova är kastrat och Wiggo likaså…tack för ditt svar!

#7 Tack för det inlägget Anna, mycket informativt o kloka ord i detta svåra ämne som HCM är.

scanna våra avelsdjur och vara öppna om resultaten. Ta ut dem avelskatter av avel som testas positiv och följa upp och testa på avkommar om dem användas i avel.

Buffy du frågade om några medveten avlar på katter med HCM och ja det finns personer som inte har bryr sig om att katten har hcm och använd den i avel. Då finns det ju också årsak till att mörka evt. test resultat. Jag har personligen upplevd detta med en hane vi skulle använda

Visst är det ett svårt ämne. Sist jag tog en rexkull tror jag inte man visste att det fanns HCM på Cornish, scanning hade i alla fall inte jag hört talas om och det är trots allt inte allt för långt tillbaka i tiden. Så allt ser just nu med blixtens hastighet.

En liten undran:  varför är inte alla veterinärer som utför scanning med i hälsoprogrammet

#20 Man måste ha viss kompetens för att kunna ultraljuda hjärtan och så måste man ansluta sig till hälsoprogrammet och hålla sig till de riktlinjerna. Alla veterinärer som har kompetensen men inte är anslutna kanske inte godkänner de riktlinjerna och vill därför inte vara anslutna? Det är inte många som har kompetens som krävs heller…

Men kan man då själv godta resultatet från en veterinär som inte är ansluten. Kan man lita på det resultatet. Och hur får man då in det i databasen

#22 det är väl upp till var och en om man vill godta det resultatet. Resultatet kommer då inte in alls i Pawpeds.

Det innebär med andra ord att det kommer att ta väldigt lång tid innan databasen är användbar ur HCM-synpunkt.

Det beror ju på vilken veterinär man väljer och de flesta väljer en veterinär som är ansluten till Pawpeds.

En fråga till Anna S..Om en katt dör tex hemma och den blir obducerad och konstaterad dödsorsak Hcm.. Varför kan man inte lägga in det i Pawpeds eller kan man?

#23 Jag anser att en katts resultat borde få vara med i pawpeds vare sig katten är testad av en ansluten veterinär eller inte. Kan man skicka in ett intyg till pawpeds ansvariga med stämpel och underskrift av en kardiolog och det inte finns några konstigheter i resultaten som visar på att intyget är fejk så borde resultatet komma in i pawpeds med enda noteringen att katten är skannad utanför programmet. Då kan var och en se resultaten (lovar att det skulle trilla in många fler resultat med detta system) och alla som ser resultaten är medvetna om att katten är skannad utanför programmet och kan själv ta ställning till hur trovärdigt man anser resultatet vara. På detta sät blir det rättvisare i mina ögon och folk blir fortfarande sporrade att testa inom programmet för att slippa det möjliga frågetecknet noteringen "skannad utanför programmet" kan ge.

Men detta hör kanske inte till ämnet, utan tar mer upp frågan hur vi kan få fler att testa och få resultaten att bli mer tillgängliga för alla…

#26 ÄN kan man inte göra det men jag tror att det är på gång för jag har den möjligheten i programmet. Men det måste antagligen skapas rutiner och riktlinjer för detta. Jag noterar all sådan info jag får för "framtida behov" om det nu skulle bli möjligt att skicka in sådana resultat. Det är också därför jag noterar blodgrupp eftersom den funktionen snart kommer till Pawpeds.

#27 Ja, men vilka gränsvärden är resultatet baserat på? Och om de använder "rätt" gränsvärden, varför är inte veterinären ansluten i så fall? Grejen med anslutna veterinärer är att de ska använda samma rutiner och gränsvärden så alla resultat blir jämförbara. Det ska inte spela någon roll vilken ansluten veterinär man går till för att scanna katten. Det är också en fråga om erfarenhet, det krävs en hel del erfarenhet att avläsa resultaten rätt.

Jag håller med #3, vill helst använda scannade hanar då mina honor är scannade med ua resultat. Men som AnnaS säger ibland måste man ta en kalkylerad risk och använda en oscannad hane (som har frikända föräldrar).

Anna S, Ursäkta om jag överöser dig med frågor,, Du skrev att de behövde DNA, Hur kan vi hjälpas åt att de ska få tillgång till dna.. Om tex hcm drabbade katter svabbas i munnen så borde man väll kunna skicka det till något labb,, Eller finns det någon som vi alla gemensamt kan tjata på så det tas upp forskning via dna?..

#30 Du får fråga hur mycket du vill :-) Jag ska kolla upp vilket lab det var som ville ha topsar med DNA från HCM-drabbade katter, återkommer!

#28 Gränsvärdena ändras ju inte om man testar hos en veterinär inom eller utanför programmet. Såvitt jag vet skriver kardiologen alltid ner alla siffror på resultatet, så man kan alltid se till siffrorna och inte det skrivna resultatet längst ner om man nu har tvivel. Varför vissa veterinärer inte är anslutna, det får du fråga dem om :)

Som sagt, eftersom det krävs en del för att bli ansluten så tycker jag fortfarande att resultaten från icke anslutna kardiologer borde redovisas på Pawpeds men en extra notering. Skulle världen vara perfekt kunde vi slippa detta och istället se till att alla kardiologer blir anslutna, men detta är tyvärr inte möjligt så jag tycker det är bättre att ha med alla resultat (med pålitlighetsnoteringar) än att helt och hållet strunta i vissa. Kanske ska tillägga att vi har skannat våra sphynxar hos en ansluten veterinär, så att inte folk tror att jag bara propagerar för detta då det gynnar mig själv ;)

#32 Pawpeds hälsoprogram är ju utformat efter vissa kriterier och mått med hjälp av kardiolog. Nu vet jag inte hur siffrorna är, men en veterinär kanske tycker t ex 7 mm är tjockt och är HCM medan en annan tycker 10 eller 5 mm är HCM. Det är DE gränsvärdena som är satta i hälsoprogrammet som alla veterinärer ska följa och har godkänt, vilken tjocklek som är HCM. Observera att jag bara tog exempelsiffror!! Om veterinären inte vill ansluta sig så kanske det innebär att den använder andra gränsvärden eller har en avvikande åsikt om vad gränsen för HCM är. Vilket kan ge ett felaktigt resultat enligt de kriterier som Pawpeds har.

Att det krävs en del av veterinären för att bli ansluten tycker jag bara är en kvalitetstämpel och att vi inte ska blanda in andra resultat.

#29 En kalkylerad risk… ja självklart får man lov att ta en sådan ibland. Men i min kalkyl ingår inte längre att lita på vad folk säger utan jag vill se testreslutatet svart på vitt. Men detta beror ju på att jag faktiskt vet var nånstans bakom mina honor det finns HCM och att jag inte vill dubblera risken genom att använda en hane som är otestad eller där hanägaren inte har samma uppfattning om att fortsätta att testa sina avelsdjur som jag har.

Observera att jag inte avlar på djur som har HCM.

Tänk om man kunde ha två register. Ett 100% och riktigt samt ett sk andrahandsregister

#33 JAg kritiserar absolut inte på något sätt hälsoprogrammet. Jag säger tvärtom som du att det är ett bra system att visa på kvalité. MEN, om man nu har katter i Sverige som har blivit skannade både fria och diagnostiserade med HCM av oanslutna veterinärer så skulle jag gärna vilja se dessa resultat ändå. Självklart ska det stå bredvid dessa resultat att de är inte inskickade av anslutna veterinärer och därför kan pålitligheten ifrågasättas, men jag vill ändå se dessa resultat.

Kanske som LEffe skriver, två register är ett alternativ om det nu är lättare än att ha ett register med alla resultat men med noteringar vid opålitliga resultat.

Vad gäller gränsvärden mm så spelar dessa ingen roll om det står bredvid ett resultat att det möjligen inte är pålitligt. Står denna notering vid en katt med resultatet negativ då måste man som "läsare" anta att det kan vara så att katten kan anses som equivocal/ HCM av en veterinär inom programmet. I desa fall kan man som "läsare", om man är intresserad av linjerna etc, kontakta uppfödaren och be om exakta värden för att jämföra med programmets värden. Man har iaf en grund att stå på och reflektera över än att helt enkelt tro att katten ifråga inte är testad alls, bara för att resultaten inte finns med pga skanning utanför programmet.

Här är en länk till en sphynx i papweds som är skannad. Under anmärkning står att kattens resultat var insänt sent, därmed kan resultatet vara opålitligt (svårt att översätta "selected" i just denna mening, bättre förslag?). Man kan ju göra likadant på CRX fast skriva in t.ex scanning utförd av ej ansluten veterinär, därmed kan resultatet vara opålitligt t.ex.

http://www.pawpeds.com/db/?a=h&id=517683&g=4&p=sph&date=iso&o=ajgrep

Förlåt för osammanhängande babbel (skyller på körtelfebern), men hoppas ni förstår tanken iaf.

#36 Det är ett GIGANTISKT projekt Pawpeds som helt och hållet sköts ideellt. Någonstans måste man dra gränsen för vad man mäktar med och då har man valt att ha anslutna veterinärer och deras resultat är det som gäller. 

Jag som avelsråd i Nordiska Rexringen tar gärna emot resultat om katterna är testade utanför hälsoprogrammet. Jag har redan sådana resultat som finns tillgängliga om någon vill veta.

Jätteintressant diskussion, men jag undrar över lite "självklara" saker som jag inte fattat än *dum*

Hur går en scanning till? Är det smärtsamt/jobbigt för katten?

Vad kostar det ca?

Kan alla veterinärer utföra det, eller behövs särskild utrustning/kunskap?

#37 Toppen

Intressant tråd! Hinner inte läsa alla inlägg nu, men jag kommer tillbaka. Postar in en länk så länge. Här är en artikel nyss skriven av en veterinär på Ultuna som tar upp lite med gener, tänkte på dig Majsan

Vi kommer aldrig att få ett gentest som är tillförlitligt. Det gentest som tex finns på RAG visar bara att katten inte har just den mutationen, men det finns så många andra HCM-gener. De som gentestar sina katter måste ändå skanna.

Jag skriver under på det #3 Katternas matte har skrivit. Jag tycker dessa krav är helt rimliga och inte alls för hårda. Personligen tycker jag att skanning är en billig försäkring. Kattuppfödning är en svindyr hobby, inget annat Självklart så kan jag aldrig förhinda att mina katter vid ett senare skede utvecklar HCM, men om jag alltid skannar innan parning så vet jag iaf att de är fria vid parningstillfället. Sen är det superviktigt att man fortsätter att skanna sina katter även efter att de har blivit kastrater.

#37 Anna, jag förstår precis vad du menar och är självklart, som de flesta andra tror jag, enormt tacksam och glad att ni har tagit er an att hjälpa till ideelt med Pawpeds. Utan er skulle inte Pawpeds vara vad det är idag!

Varför jag överhuvudtaget tog upp detta var endast då det tillämpas i viss mån på Sphynx-delen och tyckte det skulle vara bra att ha det hos CRX också. Om det handlar om att det inte finns tid nog för de som redan arbetar med Pawpeds kanske det finns någon annan som vill ansluta sig till er och hjälpa till med denna del? Det vill säga om ni är intresserade av ett sådant projekt överhuvudtaget och har lust att hjälpa en nybörjare med att förklara lite hur det funkar etc. Kan inte det vara ett alternativ?

Eller kanske du som avelsråd på Nordiska Rexringen kunde offentliggöra resultaten du får in på Nordiska Rexringens hemsida, om det inte är för mycket jobb?

Bara spinner vidare lite :)

#41 Vi är ganska många som pysslar med Pawpeds och det är inte bara tid det handlar om utan också pengar. Mer funktioner kräver mer utrymme och mer serverkraft. Utvecklarna/programmerarna sitter med en massa andra funktioner som håller på att sjösättas… Registratorn i Danmark tar hand om alla resultat från alla raser.

Den funktion som du skriver om som finns i sphynx-databasen finns i CRX-databasen också men  har inte riktigt den funktionen alls i databaserna. Så här står det i FAQ

"This remark is entered by the registrar when the owner sent in the result for registration after the exam has taken place, sometimes years later, or after a vet has joined the Health programme after he's done the screening. It is also added when the owner has signed the result some time after the vet did the examination, even if the vet sends the result in to the registrar. The remark will also be added if the owner did not sign the result and then later on sends the result for registration or if the form used for the HCM examination is not on our form. To sum it up, it is basically a remark for results that have not been performed according to the guidelines of the Health programme."

Märk väl, det handlar fortfarande om resultat från veterinärer som är anslutna till hälsoprogrammet.

Majsan, Såg nu att man också kan skicka in obduktionsresultat.

#42 Ok, tack för ditt klargörande. Som sagt, har från början lagt fram en idé som jag tror skulle gynna oss alla. Det skulle innebära en vis ändring av det befintliga systemet, ja. Och ang. utdraget från FAQ så hade ju förhoppningen varit att om mitt förslag skulle funka så skulle man ändra i förklaringen i FAQ också…

Men, jag märker mer än väl på dina svar att mitt förslag inte är uppskattat av Pawpeds då det varken vad jag förstår finns tid, pengar eller vilja att genomföra det och då får jag bocka och buga för ert beslut och era argument, det är ju trots allt ni som sköter systemet och är mer insatta i hur det hela funkar.

Jag är väldigt glad att vi har de funktioner som vi har just nu på Pawpeds och säger ännu en gång tack till er som jobbar med databasen för ett bra jobb.

#19 Vad fick du mig ifrån??Det finns väl ingen mer som kallar sig Buffy här..dessutom hittar jag inte den frågan bland de andras tillägg heller…Så ???????

Måste bara poängtera att jag inte frågat eller skrivit ett ord i denna tråd ju!!
Jag har inte pmat heller om nu någon annan skulle undra det…

Du måste läst heltokigt!Läs igenom tråden så ser du att jag inte finns med alls!

Jag lägger mig inte i och har inte lagt mig i denna svåra debatt..

(Däremot vet jag om en person som använde sig av en HCM hanne i avel-och som sedan skulle sälja denna som avelskatt trots HCM diagnos..-men jag har inte skrivit om det här…)

Tack för denna diskussion. Vill bara lägga till, att vi har här i Finland nog några duktiga veterinärer, som scannar rexar - men är inte anslutna till Pawpeds (eller var i varje fall, när jag sist hörde)….. Jag har tänkt att scanna mina kastrater - väntade först att Elica (som är svensk) skall fylla ett år, men efter denna tråd får jag antagligen vänta ett tag till…… Vill scanna för att å andra sidan veta själv hur det ligger till - och å andra sidan, för att kunna vidarebefoga resultaten - oberoende om de "godkänns" eller inte…. Så tack Anna, att du tar emot alla resultat - oberoende om veterinären är med i Pawpeds eller inte. …. Sen måste jag bara tillägga att fast man håller samma gränsvärden, skiljer resultaten alltid lite. Det är sist och slutligen en människa som tittar på bilder.;-)

#1

Lovas pappa kommer att scannas i nästa omgång jag gör.Jag har ett gäng som jag ska testa så snart Akira blivit lite äldre.

Har läst igenom, men inte lusläst allt. Är lite för seg i huvudet för det.

Jag hcm scannar alla avelsdjur, och även tilltänkta. Jag fortsätter scanna de pensionerade. De jag har omplacerat gör jag med hcm koll krav.

Jag berättar för mina köpare om HCM och vad jag gör. Men att hur mycket jag än scannar så kan jag inte garantera att inte katterna kan utveckla hcm. Men jag vill verkligen göra mitt bästa.

Jag parar inte med icke scannade djur, om det inte är något alldeles speciellt. Jag vill helst att båda föräldrar djurens föräldrar är scannade OCH gärna även nästa generation.

Jag kräver även hcm koll på de djur från mej som går vidare i avel. Även de som inparas med de som jag säljer. I praktiken innebär det att jag bara kan sälja till de människor jag litar på (avel alltså).

Jag kräver också att ALLA test offentlig görs!

Varför skall de vara hysch pusch om en katt har fått HCM? Det är inte ägarens fel, och gynnar rasen om detta offentliggörs. Så även normala resultat. Att man inte håller saker hemligt är A och O tycker jag.Även om det innebär en sjuk katt, och ett bombnerslag i avel.

Andra tankar är väl att undvika matador avel. Men även att inte "hålla på linjer", utan även de som vid 5 veckor kanske inte ser ut som en framtida avelskatt, låta denna kunna ha möjlighet att se hur den katten utvecklas, för att kanske kunna föra rasen framåt. Nu säger inte jag att alla kattungar passar för avel. Men 1-2 katter ur en kombination. Om det är en väl genomtänkt parning så klart.

#43 Jag har inte sagt att det inte är uppskattat eller att det inte finns en vilja!! Läs igen! Men man måste ha i bakhuvudet att det är människor med jobb och familj som håller på att utveckla Pawpeds. De har en massa projekt på gång och bara att underhålla databaserna (som nu är 43 stycken) tekniskt är mycket jobb! Jag drar mig för att skicka in förslag eftersom jag vet att det finns annat som prioriteras, men visst kan jag skicka in era önskemål.

Här finns en lista på de som jobbar med databaserna

http://www.pawpeds.com/about/

#47 Men hur hittar du någon att para med då? Det finns ju mycket få katter med två generationer testade katter.

Jag vill inte begränsa mig så, en parning med en intressant stamtavla är mer viktigt för mig och om katterna är testade så är det en bonus. Jag kan förstås önska att hanen testas men om inte ägaren vill så får jag acceptera det. Då får jag göra ett val om jag vågar ta risken. Avelskatter som sedan säljs från mig rekommenderar jag att man testar. Jag kräver inte det eftersom jag tycker det är upp till var och en men eftersom jag oftast säljer till sådana med liknande åsikter som mig så blir de testade. Jag testar mina avelskatter, men mer för att få till statistik som man kan använda. Jag testar inte för att rasen är sjuk utanför att undvika att den blir det! En otestad katt är inte lika med att den är sjuk!! Jag parar också hellre med en otestad katt med testade föräldrar än en testad katt med otestade föräldrar.

Nu kommer folk att hänga mig, men HCM har alltid funnits och ändå har vi en frisk ras. Det är ingen ny sjukdom! Varför skulle det vara mer "farligt" att para med en otestad katt nu än det var för 4 år sedan?

Jag hoppas ni inte tror att jag sopar det under mattan det här med HCM. Det är absolut inte meningen, för jag tycker absolut att det ska testas men man får inte glömma bort att det finns andra defekter också. Det finns ingen anledning alls till oro för HCM sprider sig inte som en löpeld över världen, det är inte en pestsmitta. Det är också fortfarande så att det är sund avel som håller rasen frisk, inte hälsoprogram.

Men jag efterlyser mer respekt, ödmjukhet och acceptans för andras val och åsikter.

#49 Det ligger en hel del i vad du skriver

#49 kunde inte vara mer överens. Tycker det störa risk för avelsbasen att "döda" hela linjer för att en katt har blivit testat HCM postiv än det är att para med en katt som inte har blivit testat. Men självklart är det alltid önskavärdigt & vi kommer alltid testa våra avelskatter.

#49 Jag förstår helt och fullt det du menar med att man inte ska gripas av panik. Jag har ingen panik, den kände jag när jag först fick reda på att det fanns HCM bakom min hona.

Nu känner jag mig mer resignerad. För mig är det fullaste allvar, och jag testar och behöver använda hanar som också är testade. Jag behöver få information om övriga katter som är testade i mina katters stamtavla och vad deras resultat är för att kunna ta ett bra beslut. 

Jag är oerhört glad för er som har katter utan släktingar med HCM. Men likväl som vi har hittat det på katter som tidigare inte varit testade kan det faktiskt hända att fler hittar det. Jag är helt övertygad om att vi idag har ett mörkertal och för att komma underfund med var det finns behöver vi testa. Nej vi kan inte tvinga någon att testa men jag skulle önska att de som testar gör det öppet och på så sätt hjälper till att öka kunskapen om HCM och hur det är spritt i vår ras.

#52 Tycker det är självklart att det ska göras öppet. Tycker likadant när ens katteri drabbas av andra sjukdomar. Det är ju inget att skämmas för

Spännande debatt det här.
Jag håller med om mycket, vi måste lyfta fram hur viktigt detta är men i övrigt håller jag med dig #49 Anna. Dina två sista rader får inte glömmas bort. Jag gör mina val och kan välja bort att använda katter från personer som tycker annorlunda men jag behöver inte titta snett på dem ändå.

Just nu väntar jag på möjligheten att Scanna några katter så jag hoppas att jag kan fylla på med resultat inför hösten.

Att "döda linjer" ser jag ingen i tråden som har talat om, inte heller har jag hört någon tala om något liknande som jag varit i kontakt med om denna fråga.

Att testa sina katter är väl för hela friden inte samma sak som att låta bli att avla på sina katter???

Att förespråka att man testar sina avelskatter är väl heller inte samma sak som att sprida panik???

Jag kan inte se någon som pratar om varken det ena eller det andra här. Däremot tycker jag och en del med mig att det är viktigt att testa och vi sticker inte under stol med det. Precis som du AnnaS i #49 inte sticker under stol med att testning inte kommer i första hand för dig. Det är helt okey för mig vad du gör. Det är ditt val. Jag har tagit ett lite annorlunda val.

För mig är det viktigt med hälsan och då menar jag alla hälsoaspekter. Jag prioriterar ju så klart de hälsoaspekter som mina katter löper störst risk att drabbas av, men jag låter faktiskt undersöka mina katter inför parning och om de skulle visa något annat så kollar jag alltid upp det. Jag trodde faktiskt i min naivitet att det var vad uppfödning innebar - att ta in kunskap, omvandla den till en ståndpunkt, ha en plan och sedan agera ansvarsfullt och inte minst ta ansvar långt efter det att kattungarna är födda och särskilt när något gått fel.

Men vad vet jag… Jag är bara nybörjare och det står helt klart att jag har en hel del kvar att lära om hur man föder upp katter för att få ut mesta möjliga vinst, prestige och anseende inom kattvärlden. (Obs! Ironi, med ett stänk av allvar.)

Att jag försöker agera ansvarsfullt när det gäller hälsoaspekterna innebär inte att mina katter är friskade än andras, men jag för min egen del vill göra mitt yttersta för att få fram friska och helt underbara familjemedlemmar som kommer att skänka andra glädje i livet och få en massa kärlek tillbaka. För mig vore det en stor hjärtesorg om en av mina katters avkommor skulle drabbas av en dödlig sjukdom och tom gå en våldsam död till mötes och jag lätt hade kunnat förhindra det. Då väger faktiskt den "fina typen" lätt för mig och de utställningsframgångar jag fått skulle vara en väldigt klen tröst för att inte säga ett hån och ett slag i ansiktet. Och för mig är detta inte en fråga om skuld utan om att agera ansvarsfullt i förväg! Självklart tar även jag kalkylerade risker i min uppfödning och det är ju ett måste eftersom den "perfekta katten" inte finns.

#52 Ja, jag vet vad du menar, jag har ju själv en hona med HCM i stamtavlan som du vet. Dessutom så förstår jag att man vill ha en testad hane till en hona med HCM i stamtavlan. Det är ju så rekommendationen är, avkomma till en nära släkting med HCM ska paras med en annan utan en nära släkting med HCM.

Faktiskt så har andelen katter med HCM legat ganska stabilt på samma siffra det senaste året, fastän alla nya upptäckter, och jag hör fler glada resultat än negativa, det är som jag skrev 20 friska katter på en sjuk katt. Det glöms bort och det kan inte nog betonas att det finns många friska katter också! Tendensen är ju att det är 4-5 % drabbade katter och tendensen är också att den minskar. Men det statistiska underlaget är alldeles för dåligt, det blir bättre och bättre förstås

Kopierar mitt inlägg i #37, ni har nog missat det i all diskussion, nytt försök… hoppas att någon vill ta sig tid att svara på ett par, kanske för er, självklara frågor…

Jätteintressant diskussion, men jag undrar över lite "självklara" saker som jag inte fattat än *dum*

Hur går en scanning till? Är det smärtsamt/jobbigt för katten?

Vad kostar det ca?

Kan alla veterinärer utföra det, eller behövs särskild utrustning/kunskap?

#57 Förlåt  Det är inga dumma frågor alls!

En skanning är inte smärtsam för katten. Det är ett ultraljud där man tittar på hjärtat. Katten måste ligga på sidan och vara stilla. En del katter har svårt att vara stilla då får de en lugnande sprtuta.

Det är bara veterinärer som har kunskap om hur man gör ett ultraljud och som har en sådan apparat som kan göra det. Sen finns det ett antal veterinärer som är utbildade speciellt på hjärtat och som jobbar och mäter på samma sätt som är anslutna till Pawpeds hälsoprogram som gör att det kan komma in i Pawpeds register.

Det kostar lite olika från 550 kr och upp till över tusenlappen.

#57

Här finns en lista på veterinärer och en del priser

http://www.pawpeds.com/healthprogrammes/vetlist.html

Veterinären lyssnar på hjärtat först, sedan rakar han/hon eventuellt i kattens armhåla och så ultraljudar han/hon. Det gör inte ont och det är nog mest katten som känner obehag för att den måste ligga ner fasthållen ett tag.

#58 och #59 Tack snälla för era utförliga svar, nu förstår jag bättre 

På Bagarmossen betalade jag 1400 kronor häromdagen…  Inte billigt men nödvändigt.

#55 jag skriver ingen stans att någon HÄR har skrivit så men det finns uppfödare som har gjort så - jag kan utan att anstränga mig mycket, komma på 3 linjer som helt har tagits ut av avel för att en enkelt katt hade HCM. Lägg inte ord i min mun jag inte har sagt och försök att debattera med trevlig ton tack!

#52 jag förstår dig till fullo och tycker du tänker helt rätt. Jag skulle handla/tänka på samma sätt om några av mina katter eller katter bakom dem fick diagnos HCM. Det var inte riktat mot dig men i almenhet att vi kommer i håg som Anna.S skrivar så bra, att Cornish Rex som ras är ganska sund och att största % delen av dem katter som har testats är sunda och friska. Jag känner verkligen med dig och hoppas det bästa för dig och dina katter.

#57 En HCM test är en ultraljud scanning a hjärtat om - det tar ungefär 10-15 min och gör inte fysisk ont på katten. Men några katter blir mycket stressad av att måste ligga och hållas fast i så pass lång tid att dem måste sövas. Är dem för stressade kan det också påverka test resultaten.

Det olika vad kostnaden är men vi har betalad runt 1000 kr - har man flera katter som skall testas samtidig bruker man att kunde få rabatt.

Veterinären måste ha special kundskåp för att kunde utföra testet, blant annat måste dem ha kundskåp om vilka gränsvärden som gäller etc.

#62 Jag ber så hemskt mycket om ursäkt att jag missuppfattade dig! Det var absolut inte meningen att lägga orden i munnen på dig. Det var ju bra att du klargjorde det jag missuppfattade.

Du kanske kan klargöra på vad sätt jag varit otrevlig mot dig? För jag förstår inte det.

#47  Ja hittils har jag ju bara använt egen hane. Och då har jag ju delvis nu ca 4 generationer testade.

Jag skulle helt klart välja bort en snygg hane, om ägaren vägrade att hcm kolla. Skulle kännas alldeles för osäkert. Däremot kan jag mycket väl höra mej för, och se om katten kan kollas, och även tänka mej stä för en sådan koll. Där är det lika med de bakomvarande generationerna. De få hanar jag hitills funderat på har jag tyckt verkar väldigt lätt att få både hane och bakom generation kollade.

Pappan till min första avelshane bad jag ägaren om hon kunde testa honom, bara för ca ett år sedan, och berättade för henne om hcm. Den hanen är nu fyra år, och hans pappa då 7 år snart. Hon kollade katten utan tvekan!

Ser inte problemet med att det inte finns kollade hanar. Kan jag inte få tar på en fin hcm kollad hane, som även fortsätter kollas till den kan bli "fri känd" får jag helt enkelt köpa en egen hane och kolla.

Jag strävar efter en bra katt, och jag tycker hälsa är en av de viktigaste punkterna. Viktigast, tillsammans med psyke. Vem vill ha en sjuk katt? Det är ju viktigt även för de som bara vill ha en sällskapskatt!

Självklart får alla göra som de vill och para med vilka risker de vill. Detta är bara mina tankar, och de tänker jag inte vika från.

#55 Hälsan är superviktig för mig med och jag testar! Snälla, ta inte för givet att man inte tänker på hälsan bara för att man väljer en annan väg!

När jag testar, det är däremot olika beroende på hur testade linjerna är och hur möjligheterna till testning är. Det ÄR svårt att bo på "landsbygden", jag har minst 20 mil till en som testar och får besök max varannan månad av Nilsfors som absolut inte är en av de billigaste veterinärerna. Men jag gör så gott jag kan och "avverkar" mina avelskatter efter hand.

De uppfödare som inte sätter hälsan främst är lätträknade. Det gör faktiskt de allra flesta uppfödare, men det borde väl vara ganska självklart eftersom de flesta Cornish Rexar är väldigt friska. Om vi inte hade satt hälsan främst så hade vi haft en mycket sjukare ras än vi har.

Jag håller med om att om man har konstaterad HCM i linjerna så ska man vara noggrannare med tester och val av partner. Men om man har testat i flera generationer så kan man scanna när det passar och även använda avelskatter med inte fullt så testad stamtavla. Vad är bäst? Att bara använda testade linjer, vilka är väldigt begränsade, så de blir överanvända och avelsbasen minskar eller att använda fler olika linjer, även de som inte är så vältestade, för att utöka avelsbasen så vi får en ökad genpool med minskad risk för sjukdomar? Även om linjerna inte är testade så innebär inte det att katten är sjuk, man får sedan börja testa avkommorna istället innan avel.

Det som oroar mig är alla som säger att man ska, måste och kräva tester precis som om det vore pest vi hade att göra med. Det skapar bara oro och en känsla av att rasen är sjuk, vilket den inte är! Ett bevis på det ser vi i inlägg #1. Jag har till och med fått förfrågningar på testade kattungar!!! Det finns andra defekter och hälsoproblem som vi också måste komma ihåg.

Det är också, som jag skrivit många gånger tidigare, skillnad på att testa för att rasen är sjuk och att testa för att behålla den frisk. Just nu, i den här tråden, tycker jag att det verkar som om alla testar för att rasen är sjuk och är livrädda för HCM.

Jag säger ännu en gång, det går 20 friska katter på en sjuk!! Det är så vansinnigt lätt att man fokuserar på de sjuka katterna och glömmer bort de friska katterna! Likadant är det vansinnigt lätt att komma ihåg ett HCM-resultat än ett normalt resultat.

#62 och 63 Förstör inte den intressanta debatten om att ev otrevligheter. Det kan ni ta via PM. Låt debatten om HCM fortsätta istället

#66 Jag sa i från att bli lagt ord i munnen jag inte hade skrivit. Det är väll tillåten i en debat och där slutat det för mig. Ser ingen grund till att göra ett problem ut det.

Gud vad intressant detta var. Toppen, men hemskt.

#65 Jag vet sedan tidigare var du står när det gäller HCM och testning, och vi har ju pratat om detta flera gånger. Jag refererade i mitt inlägg till det du skrev om att "en intressant stamtavla är mer viktigt för mig" än att katten är testad. Tydligt är att vi har olika prioriteringar och min prioritering beror på mina katters förutsättningar, din prioritering är efter dina katters förutsättningar. Jag har största förtroende för dig och det du uppnått med din uppfödning. Det jag skrev för övrigt i mitt inlägg var inte riktat till någon speciell utan rent allmänt över vad man kan ha för inställning till avel.

Jag vill inte bli ansedd som att jag sprider panik för att jag förespråkar testning. Att avliva katter, ta katter ur avel eller andra drastiska åtgärder är inte heller något som jag förespråkar. Det enda jag vill är att fler testar så att vi får mer information om var och hur HCM'en finns så att vi kan ta rätta beslut när det gäller aveln.

Jag har skrivit mina inlägg utifrån mina erfarenheter och mina förutsättningar. Det är svårt att skriva om dem utan att hänga ut någon vilket jag faktiskt inte vill. Men jag ska försöka.

Min första avelshona är en underbart trygg medelmåttig i typ men en mycket duktig avelshona. Hon kommer ifrån en uppfödare som testat alla sina honor, dock inte via hälsoprogrammet, så det är förhållandevis vältestat bakom henne på mammans sida. Jag testade Tindra innan parning för att jag ville göra det jag kunde för att veta att hon skulle klara ett kejsarsnitt om det skulle gå så långt. Hon fick en kull. Ett år senare fick hon en kull till. När hon väntade den fick jag besked om att på hennes pappas sida fanns det HCM. Under tiden som veckorna gick och hennes mage växte kom det fler och fler testade katter med HCM på hennes pappas sida. När kattungarna var en månad fick vi också beskedet att hennes pappa hade HCM.

Jag vet inte om någon kan förstå, som inte har varit i den sitsen själv eller liknande, känslan av att veta att dessa två härliga killar som precis hade börjat sitt liv kanske hade en dömd framtid. Att inte veta om Tindra också skulle bli sjuk. Att inte veta om hennes dotter som vi sparat från första kullen skulle bli sjuk. Att behöva ringa till kattungeköparna från första kullen och berätta… ja vad… att deras katts morfar har en dödlig hjärtsjukdom men att det är 50% chans att mamman är frisk och om hon skulle vara sjuk är det 50% chans att deras katt är frisk, men att jag inte har en aning om hur det ser ut på pappans sida. Att sitta i telefon i otaliga timmar med tårarna rinnande för att förklara något som man själv inte fattar utan att skapa panik. Att tillbringa en massa tid med att leta, ringa, maila för att få mer information om sjukdomen. Att böna och be kattägare att testa sina katter i förhoppningen om att chanserna för att kattungarna vi fått skulle bli bättre. Att vilja stötta kattungeköparna så mycket man kan, men inte veta om ekonomin räcker till för att testa alla kattungar. Att inte veta om vi skulle bli sittande med en kull kattungar för att ingen vill köpa en katt som eventuellt är sjuk.

När kattungarna fortfarande bodde kvar så fick vi en testtid till Tindra och hon testades fri den gången också, hon var då drygt 2 ½ år. Knappt ett år senare testade vi hennes dotter och hon är fri vid två års ålder. Vi står fortfarande och stampar på samma fläck när det gäller HCM'en. Vi har bara kommit ett år framåt i tiden. Skulle jag få reda på att papporna eller fler av deras släktingar är friska så blir risken mindre för mina avkommor och jag kan ta ut svängarna lite mer när det gäller kraven om testning på den framtida avelshanens sida. Om jag skulle få besked om fler katter med HCM på pappornas sida så är jag tvungen att vara ännu mer restriktiv och tom överväga att ta mina honor ur avel. Som det är nu får jag räkna med att det finns HCM bakom papporna även om det lika gärna skulle kunna vara så att de är friska.

Under dessa korta år som uppfödare har jag haft mer motgångar än de flesta får under 10 år som uppfödare. För detta är inte nog men det är en helt annan historia.

Hur ska man fortsätta med två avelshonor som har HCM bakom sig? Ja det finns säkert flera som tycker att jag inte skulle det. Att fortsätta under förutsättning att testa och åter testa och att para med testade hanar är den enda möjliga fortsättningen för mig. För mig är det en kalkylerad risk jag tar och det låter kanske känslokallt, men för mig är det en otrolig hjärtesorg om en av mina katters avkommor skulle bli sjuk och jag gör allt jag kan för att förhindra det.

Varför väljer jag att fortsätta som kattuppfödare, trots att jag får skynda långsamt och trots alla motgångar? För mig och min familj är det katterna som gäller. Vårt liv kretsar kring dem även om vi har många andra intressen men katterna är ett gemensamt intresse som ger så otroligt mycket glädje och kärlek. Att få glädjen att se småttingar växa upp och ta plats i sin nya familj och ge andra samma glädje är för oss en ynnest, en gåva.

Det jag nu berättat kanske gör att några har en större förståelse att jag förespråkar testning. Det kanske är själviskt av mig eftersom jag själv har något att vinna på det, men andra uppfödare med HCM i sina linjer vinner också på det och i slutändan vinner rasen på det. Jag har efter mycket slit insett att för att jag ska vara säker på att få de test jag vill ha får jag lov att göra som Natali skrev: köpa egen hane. Det finns inga garantier i livet, inte heller när man köper egen hane men jag vill göra det jag kan för att öka chanserna att mina katters avkommor ska få vara friska. Självklart kan jag inte tvinga någon eller kräva. Men jag kan berätta om hur viktigt detta med testning är för mig och varför. Men andras val påverkar också mina val.

Jag ber om ursäkt att mina inlägg här blir så långa men det är svårt att förklara något sånt här komplicerat på ett kortfattat sätt.

#69 Du behöver inte be om ursäkt för långa inlägg. Tycker att hela den här debatten är otroligt intressant. Har själv en hona jag tänkt ska gå i aveln och det kan finnas HCM i linjen. Nu är hon tre år och jag tänker snart scanna henne. Jag tror att ju längre jag kan vänta desto säkrare blir resultatet. Det som pratas om panik tror jag är att när man märker att det finns HCM någonstans i linjerna så stoppar man vidare avel på dessa linjer, kanske i onödan för katten som var tänkt för aveln kanske aldrig får det.

Tänk du säger att du är ganska ny på det här med uppfödning och det är så mycket det här med HCM. När jag började för 15 år sedan var mitt enda problem att hitta hane som inte bar på långhår till min hona. Snacka om skillnad. Långhårsanlag ledde ju inte till några dödsfall.

#70 Tack :)

Ja det är inga lätta beslut att ta. Hoppas att din hona kommer att visa sig vara fri på skanningen. Jag håller tummarna!

Jo, jag vet hur det är, jag har varit i precis samma sits som du. Mina honor har HCM bakom sig! Jag hade 3 generation att testa och kattungar att sälja så jag vet hur det är!

Visserligen var min hona, som har en pappa med HCM, mycket äldre vid testtillfället. Men du är inte ensam om att ha haft den paniken.

Jag har också varit utsatt för att en annan person informerade mina kattungeköpare om HCM'en som fanns i linjerna vilket gjorde mig riktigt förbannad. De köparna ringde mig i panik och undrade varför jag mörkade. Jag hade en plan och det fanns ingen anledning till oro eftersom jag inte hunnit testa än, om min Emma hade haft HCM så hade jag tagit kontakt med dem och om hon inte hade det så fanns det ingen anledning till att oroa köpare i onödan men att de som användes i avel ville jag rekommendera test för. Att det inte fanns större förtroende för mig som uppfödare gjorde mig jätteledsen.

Det jag reagerade på var:

"Precis som du AnnaS i #49 inte sticker under stol med att testning inte kommer i första hand för dig. Det är helt okey för mig vad du gör. Det är ditt val. Jag har tagit ett lite annorlunda val. "

..Och sedan direkt i nästa stycke skrev du:

"För mig är det viktigt med hälsan och då menar jag alla hälsoaspekter"

Det kan tolkas som om att du inte tycker att man tycker hälsan är viktig om man inte gör som du… Och då att jag inte tänker på hälsan.

Jag förespråkar också testning, jag har aldrig skrivit någonstans att man inte ska testa. Däremot tycker jag det är viktigt att förstå att alla måste göra efter sina egna förutsättningar och val. Det är, som jag skrivit några gånger nu, viktigt att inte blanda in ord som krav, måste och ska. Det kan missuppfattas! Huvudsaken är ju att det testas, inte när det testas.

…och som jag också har skrivit tidigare, HCM är inte ett problem inom rasen! De allra flesta är faktiskt friska och inte sjuka. De otestade är inte heller mer sjuka än testade.

Jag har inte möjlighet att ha en fertil hane, jag bor i hyreslägenhet och hitta en fodervärd för en hane är mycket svårt. Om jag dessutom måste köpa hanar så måste jag också omplacera katter för det skulle drälla av kastrater hemma hos mig. Därför är jag mycket tacksam för de som lånar ut sina hanar till mig och ja, jag parar otestat. För, jag hoppas ingen tar illa upp nu, de testade hanarna som finns uppfyller inte de krav jag har. Att kompromissa med typ och linjer bara för att jag vill ha en testad hane vill jag inte göra. Då parar jag hellre med en otestad hane som med största sannolikhet är alldeles jättefrisk! Detta är inte att kompromissa med hälsan! För om hanen är frisk, vilket den antagligen är med största sannolikhet, så har jag fått en kull som är ett bidrag till en breddad avelsbas som håller rasen frisk. Vilket är minst lika viktigt!

Om jag inte hade fått låna hanar så hade jag fått lägga ner min uppfödning helt och hållet vilket jag verkligen inte vill. Då tar jag hellre en liten risk men man tar alltid en risk när man parar, det finns massor med defekter och sjukdomar! Kattungar får man sedan sälja med förstånd, begränsad avel och till sällskap. Det är också så som jag har skrivit några gånger också sund avel som begränsar sjukdomar och defekter, inte hälsoprogram. De köpare jag har pratat med säger att ingen kan garantera att katten lever tills den är 20, det finns så vansinnigt mycket på vägen som kan hända. Den kan få t ex FIP vid ett års ålder.

Det jag efterlyser är förståelse, ödmjukhet och acceptans för andras val!

När man talar om trollen, fått månadens uppdatering till Pawpeds. 8 friska katter och 1 katt med HCM.

Uppdaterar Pawpeds när jag kommer hem från jobbet

Jag kan mitt i eländet känna att jag ändå har lite *tur*. Som ny uppfödare med bara en kull bakom mig kan jag börja min uppfödning med att testa alla mina katter. Jag har inte flera generationer avelskatter som jag behöver besluta mig för om jag ska testa eller inte. 

Samtidigt så har jag ju heller inget att säga till om vad gäller de katter som finns bakom mina. Och det är oerhört frustrerande att veta att folk sitter på information som de vägrar att delge mig bara för att de vill jävlas. Då bryr man sig ju verkligen om rasen.  

#72 Jag förstår vad du säger om att inte skapa oro och jag skulle också bli jätteledsen om jag fick höra att någon går till mina kattungeköpare och ger dom felaktig information. Återigen, jag försöker inte skapa någon oro utan få en förståelse för att så här ser det ut för mig och det är därför jag väljer att vara rätt så strikt med att testa och även förespråkar det för andra.

Jag har inte heller plats för en fertil hane hemma och vill inte omplacera när katten *gjort sitt* i aveln. Så jag får använda mig av fodervärd när jag nu köper en egen hane. För mig känns det oerhört viktigt att ha en egen hane just på grund av att jag själv kan styra vilka tester som skall göras och för att jag kan välja att dela med mig av honom till de som tänker som jag vad gäller tester och avel.

#72 och 74. Tycker ni resonerar vettigt båda två.

#69 Du är inte ensam om att ha fått beskedet om HCM i anslutning till dina kattungar, det har hänt oss också och den ångesten inför att ringa kattungeköpare för att informera dem om att deras älskade lilla gosekatt kanske kan utveckla en dödlig hjärtsjukdom är inget jag önksar min värsta fiende. Jag kan förstå att du tänker som du gör med de erfarenheter du har, jag har dock valt en annan väg.

För att ingen ska missförstå vill jag vara tydlig med att jag är 100% för scanning och jag ser det som mitt ansvar att testa mina avelsdjur och få resultaten offentliggjorda. Dock tycker jag det är upp till var och en att ta det beslutet och göra det valet. Det är mitt val att använda eller inte använda en hane som är scannad/oscannad och det är jag som kalkylerar riskerna utifrån mina förutsättningar och erfarenheter. Ytterst ligger det på mitt ansvar vad som sker inom mitt katteri. Hur man väljer att hantera det ansvaret är upp till var och en. Det är för mig främmande att kräva att andra ska göra och tycka som jag, om mina åsikter skiljer sig från någon annans så kan jag enkelt välja bort ett samarbete. Jag känner dock inte att jag är beroende av att samarbeta med uppfödare som har exakt mina åsikter eftersom jag tycker att det är genom olika ståndpunkter och diskussion man lär sig mest.

Anna.S Som du säger så är Cornish Rex en frisk ras och jag förstår din ståndpunkt och håller med dig om allt (ja, så nära man nu kommer utan att klonas) du skriver. Jag tror att det är lätt att det blir en hysteri precis såhär "i början" då vi fortfarande inte har ett tillräckligt stort forskningsmaterial och så att säga befinner oss på startsträckan ännu. Ovisshet är det som skrämmer människor mest och enligt min åsikt så är kunskapen om det vi faktiskt vet inte tillräckligt spriden än och därför kanske det finns en något överdriven rädsla för att drabbas när det egentligen är en större chans att inte drabbas.

OBS! Jag är inte ute efter att skriva någon på näsan och jag menar inte mitt inlägg som ett påhopp på någon utan detta är mina helt personliga reflektioner om detta med HCM, om man sedan håller med eller inte är en helt annan sak.

Det är kul att intressanta och viktiga saker också kommer upp till diskussion här på forumet…och inte bara gull-trådar (som är nog så kul och som jag själv bidrar med)

Jag har läst och försöker lära…som vanlig kattägare-inte uppfödare,men inser vilken komplex fråga detta är.

Jag har ju tidigare inte varit medveten om HCM under många år som rexägare..jag känner nu faktiskt mest rädsla för att min Buffy ska drabbas av njurpåverkan såsom min gamle Danne gjorde…eftersom det var det som förkortade hans liv.
Vill att Buffy ska bli äldre än de 11,5 som Danne blev.
Så jag vill få fram ev. njurpåverkan i tidigt stadium.

Jag förstår dock allvaret och hur viktigt det är med forskning kring HCM då det är ärftligt!
Jag är djupt imponerad av fleras kunskaper här i ämnet - jag är ju sedan tidigare ödmjuk inför AnnaS kunskaper!!
Anna sitter inne med mycket erfarenhet och kunskap- det är mycket att väga in och man tänker som oerfaren i avel=jag själv - först att "det är klart att man inte ska ha HCM i stamtavlan på sin kull…"men jag förstår att det inte alltid är så enkelt..

**En fråga jag har är :

**Jag ser att flera skriver att de endast använder friscannade katter i aveln- **hur tidigt kan HCM upptäckas?
**Vet att det kan dröja flera år innan det utvecklas och att katten kanske aldrig får besvär, men att många vill se att katten inte har HCM när de avlar-alltså vill veta att katten är frisk *då..  Men -  ger ett scanningsresultat på en ung katt något egentligen??? Jag menar…om *katten får HCM -upptäcks det inte senare då? -alltså är då en tidig scanning helt onödig?
**Många avelshannar är ju jätteunga då de börjar användas i avel då det är svårt att hålla en hanne fertil!

**Men det låter ju bra att honan/hannen är friscannad-men är det bara ett spel för gallerierna om ni förstår vad jag menar???
**Som köpare känns det ju alltså bra-men det jag undrar är NÄR ska man kunna lita på ett resultat-att föräldrarna är friska?
**Många avlar ju på unga honor också eller hur!?!

Det jag försöker komma till är- att om man kan radda upp massor av bra testresultat ser det ju bra ut för en köpare som ofta inte är insatt iallt om avel…
Men en del tester kanske är helt onödiga?(menar ej att HCM test är onödig-men undrar NÄR den är tillförlitlig)
(Som om man jämför med en helt annan sak - en del varor tex kan marknadsföras som rena "utan konserveringsmedel"-när denna vara aldrig behöver det-alltså falsk marknadsföring för att det ser bättre ut..)
Kan det vara så även med en tidig HCM -test att den egentligen inte säger något?

Hoppas ni förstår min röriga fråga- som kommer från en rörig skalle…

Heh #77 du skrev PRECIS det jag skulle skriva om unga hanar - friscanning och tidig kastrering efter att de ha parat..  en friscanning vid 10 mån ålder innan de används i avel.. säger egentligen ingenting, såvida inte man naturligtvis ser HCM på en katt redan vid den åldern men då förstår jag att HCM på den katten måste vara grav.

Egentligen borde man vänta med parning tills katterna fyllt ca 3 år så att man kan scanna för HCM då.. men då lär ju de flesta hanar redan vara kastrerade eftersom det är så få hanar som kan går okastrerade år efter år..

Jag tycker det är bra att möjligheten finns , och naturligtvis ska man scanna ,i den mån och möjlighet som det går..men jag håller nog med annaS i det hon skriver

bla.

"…och som jag också har skrivit tidigare, HCM är inte ett problem inom rasen! De allra flesta är faktiskt friska och inte sjuka. De otestade är inte heller mer sjuka än testade."

#77 Jag ska försöka förklara lite av det jag har fått veta, flera andra har säkert mer att komma med och kan säkert rätta mig om jag har fel någonstans.

Det som är så svårt med HCM är ju att det utvecklas olika på olika katter, det är olika aggressivt. På en katt kan det komma tidigt, på en annan kanske inte förrän den är 4-5 år eller äldre. När Lennart Nilsfors (veterinär/kardiolog ansluten till hälsoprogrammet) var hos oss senast i April berättade han att enligt de senaste rönen har man hittat HCM så tidigt som vid 3 månader på Birma.

HCM verkar dock utvecklas på olika sätt och genom olika gener på olika raser. På Maine Coon och Ragdoll har man exempelvis lyckats identifiera en gen som ger HCM, (dock olika gener på dessa två raser). Denna gen kan man alltså DNA-testa för men, samtidigt så är det inte den enda gen som ger HCM så även om man DNA-testat och sett att den inte finns hos katten så måste man ändå ultraljuda för att se så att det inte finns en förändring på hjärtat. Man har ännu inte lyckats identifiera någon gen som ger HCM på Cornish Rex.

HCM finns på alla raser men man har kommit längst i forskningen på Maine Coon, mycket på grund av att många uppfödare (och sällskapskatts-ägare) där har engagerat sig och testat sina katter och bidragit med forskningsmaterial.

Eftersom det utvecklas och uppkommer olika tidigt på olika katter känner i alla fall jag att jag vill hellre testa mina katter innan första parning och därefter enligt hälsoprogrammets rekommendationer för att undvika att para en katt som har HCM just vid parningstillfället. Självklart finns inga garantier, det är levande varelser vi pratar om här och allt kan hända men jag resonerar som så att jag försöker göra vad jag kan för att förhindra att det ska uppkomma. Som du säger så är det svårt att hålla hanar och även en del honor fertila länge, vi får då alltså ta en kalkylerad risk genom att testa och använda katter som är friska vid just det tillfället.

Hälsoprogrammet som vi hänvisar till när vi pratar här finns att läsa om på: http://www.pawpeds.com/healthprogrammes/

Där kan du läsa om rekommendationer vid avel och hur ofta man bör testa sina avelskatter. Tyvärr endast på engelska men svensk version finns på maine coon kattens hemsida och också på rexunited.

# 77 Hej, jag svarar som en "vanlig" kattägare till några punkter.

För det första - om jag har förstått rätt - kan man aldrig vara 100 % säker att en katt inte får  - eller nedärver HCM. Den kan får symptomen i hjärtat som äldre - och då kan man inte säga säkert, om den har varit en ärftlig grej, eller en "normal" insjuknande. Om jag har förstått rätt, finns det tom möjlighet att det blir en genetisk mutation hos en katt, som igentligen kommer från friska linjer. Så _några_ individer kommer att insjuka gör man vad som hellst!

MEN sen finns det en annan variation, som kan drabba redan mycket unga individer (som tidigare sagts: genomsnittsålder ca. 3-4 år). Och det heter sen att vissa visar förtjockning av hjärtmusklen redan vid ett års ålder. (somliga, vid 2, 3, eller 4 år - och alla dessa räknar jag som unga katter).  Vissa lider av den, vissa "mår bra" och man hittar det bara via scanning.

Så den tidiga scanningen gallrar bort de grovaste fallen, som antagligen också är mest fruktade - och antagligen också ärftliga. 

Men oma man har scannat en katt fri vid et års ålder, har man inte ett betyg, att den _inte_ bär HCM. Och man får fortsätta att scanna vidare. 

Så svaret till om en tidig scanning säger något är både ja och nej.  Tyvärr!

Så jag förstår mycket väl tankegången bakom både #69 och #72 (#76).

Dilemman är, att man aldrig kan få några absoluta garantier när man håller på med levande väsen - men man försöker på alla medel som man har till förfogande att minimalisera riskerna och få fram så friska och fina katter som möjligt.  Men det finns alltid risker!

Jag tycker att denna tråd har varit jättefin just igenom att det har kommit fram hurudana funderingar olika  ansvarsfulla uppfödare måste gå igenom inför varje parning. Och sen när man har gjort sitt beslut får man leva med det - och hoppas på det bästa.

Som sagt: jag tänker scanna alla mina katter - men kastrater lite senare. Fast vi inte har någon "Pawpeds ansluten veterinär" i Finland, och fast mina cornishar inte tar sina gener vidare. Men det kan _kanske_ vara nyttigt för rasen.

Sen en fråga (svaret kan komma privat - det blir lite OT): Kunde någon säga hur en veterinär kan bli "Pawpeds ansluten"? Har hört att några skulle kunna tänka komma med - och det skulle vara lättare, om de fick systemet färdigt förklarat.

Det som birmor får kallas RCM och är inte HCM, det har också visat sig ganska regionalt vilket tyder på att det kan handla om samma linjer. Detta enligt en Birma-uppfödare som varit och scannat sin katt för HCM och RCM hos Nilsfors.

Det finns också en variant som är på grund av ålder, hjärtat kan alltså få en åldersförändring som är HCM. Därför är det viktigt att inte scanna FÖR sent heller. Man vet inte riktigt var den gränsen går så därför är det vansinnigt svårt, all HCM är inte ärftlig!

#81 Birmor får även HCM, RCM kan även andra raser få.

#82 Ja, visst kan de få det. Men RCM är mer vanligt än HCM på birmor och HCM är mer vanligt än RCM på rexar. Men det är viktigt att inte jämföra HCM mellan de olika raserna för det verkar finnas olika typer.

#83, det jag ville få fram med mitt inlägg var att det är olika gener på olika raser och det kan också utvecklas på olika sätt.

Nu kommer jag med en liten fråga. Veterinärerna skulle visst gå efter ett gränsvärde för att få vara med i Pawpedsprogrammet. Det innebär att det finns olika gränsvärden. Är det gränsvärdet om katten har HCM eller ej. Och vem bestämmer att just det och det gränsvärdet ska gälla. Om jag fattar det rätt så har då vissa katter HCM enl vissa veterinärer och enligt vissa inte och tvärtom. Vad är det då som säger att Pawpeds värde är det rätta?. Eller har jag läst fel och missuppfattat detta med gränsvärde

#85 Maine Coon-katten har ju utvecklat hälsoprogrammet tillsammans med Jens Häggström och han är ju expert på området. Så dessa gränsvärden är inte något som bara har hittats på. Men det står också att hälsoprogrammet är utformat för MCO!

Visst finns det avvikelser och tolkningar av testresultaten (laborantfaktor kallades det när jag jobbade på lab, laboratorietekniker avläser olika, ovanför eller nedanför strecket på mätkolven osv), det är bara att gå in på NFO-databasen och kolla. Men gränsvärdena ska väl vara ett verktyg och så får man mäta så gott det går. Om man anser att man fått ett felaktigt resultat så får man testa hos en annan veterinär också för att se om det skiljer sig.

#85 HCM är ju en förtjockning av hjärtmuskeln. Man mäter då hur förtjockad den är och kan också ange olika grader. Normal (alltså UA), Equivocal (Gränsfall), Mild, Måttlig och Kraftig.

Gränsvärdena som används är för att säkerställa att det blir en så riktig avläsning som möjligt och för att hålla samma nivå på avläsningen oavsett vem det är som gör den. Som Anna säger kan det vara svårt att göra avläsningen på samma punkt på varje katt.

Tack för svaren. Då kommer nästa fråga: Bör man inte då scanna fler gånger vid ungefär samma tillfälle för att få fram ett medelvärde på resp katt

#88 Det är ju det man ofta gör om katten har fått diagnosen equivocal t ex, då testar man om kanske ett halvår senare och så fortsätter man en gång om året sedan. Men det finns ju inget som hindrar att man går till en annan veterinär någon dag senare om man har möjlighet. Men man måste ju komma ihåg att stress kan påverka hur hjärtat jobbar och låter.

Avelsarbete är inte enkelt och det är lätt att fokusera alltför mycket på "sjukdomen för dagen" . En fokusering på att undvika ett specifikt sjukdomsanlag och ett allt för nitiskt undvikande av de linjer där detta sjukdomsanlag uppkommer kan leda till att andra sjukdomsanlag istället etableras i rasen. Det är jättebra att utarbeta ett hälsoprogram för testning av cornish rex där även denna aspekt tas med. Maine-Coon katten har ett hälsoprogram för avel och testning av HCM som en av de två rexrasringarna har valt att följa. Detta program är ännu inte anpassat särskilt efter cornish eller devon rex.

Jag har ändå valt att testa mina avelskatter i huvudsak enligt detta program. Jag testar mina honor innan parning, jag väljer att inte para allt för unga honor bland annat för att jag vill ha ett så tillförlitligt HCM-test som möjligt. Jag kommer också att testa mina unga hanar innan de används i avel och ja det är ett delresultat och ingen garanti för att HCM inte kommer att uppträda senare, men det är det bästa jag kan uppnå. Jag vill inte tvingas behålla fertila hanar oparade tills de är 2-3 år. Få hanar klarar av att leva och må bra fertila under så lång tid och för mig är det viktigt att den enskilde hanen får ett bra liv och slipper leva instängd på en toalett eller en skrubb för att den strilar och/eller inte kan leva med de andra katterna. Jag väljer i första hand en hane vars föräldrar är scannade u.a. och testad för HCM även om han är ung. I andra hand en hane vars föräldrar är scannade u.a. och i tredje hand en hane vars föräldrar ej är testade, men han själv är testad vid ung ålder. Det optimala är förstås att hitta en hane som är tre år eller äldre, HCM-scannad och vars föräldrar också är scannade och som har något att tillföra till mitt avelsprogram. Dessa hanar växer inte på träd…

Där är ju också ett problem - både katt och ägare blir stressad.
Nu blir det så att så fort jag är frisk ska jag testa min hona för första gången, då är hon ungefär tre år. Är hon då ok funderar jag på parning av henne. Det tycker jag låter perfekt om man går efter det jag lärt mig

Detta svar blir lite blandat svar på inlägg och tankar som inte alls har med någons specifika inlägg att göra.

Ja jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig annorlunda. Jag har skrivit att jag tycker… att mina förutsättningar är… Jag har inte skrivit att alla måste göra som jag gör eller att alla måste tycka som jag tycker.

Meningen "För mig är det viktigt med hälsan och då menar jag alla hälsoaspekter", för min egen del är det viktigt med hälsan och om nu någon annan skulle tro något sådant så ville jag bara tala om att det finns andra hälsoaspekter som jag också tycker är viktiga. Speciellt som det är skrivet tidigare att det finns andra sjukdomar som är lika lite/mycket förekommande hos crx. Jag har inte menat med den meningen att andra inte bryr sig om hälsan, bara att jag är en av dem som gör det och att det står högt upp på min prioriteringslista, att andra kan ha en annan som är lika bra eller lika dålig.

Jag har inte skrivit att någon annans val är sämre, jag har skrivit att vi gör olika val, olika prioriteringar. Även om du, AnnaS har varit i samma sits som jag har vi inte samma förutsättningar, du har ett betydligt större avelsmaterial att jobba med än vad jag har som har två kullar, du har många fler kullar bakom dig. Iom att du har fler kullar efter din uppfödning och har varit igång längre är "dina linjer" också mer spridda vilket innebär att du om du ville skulle kunna få tillbaka avkommor efter dina linjer till din uppfödning som du skulle kunna jobba vidare med. Ur mina kullar har jag en hona som är kvar fertil, ur den senaste kullen har jag ingen eftersom det blev en med navelbråck och en med svansknick. Du har ett upparbetat namn och rykte som inte jag har. Du har iom det helt andra förutsättningar att få tillgång till "snygga" hanar än vad jag har. Iom att du varit igång längre har du också en helt annan kunskap om vad som finns i "dina linjer". Den kunskapen har inte jag ännu. Jag är hänvisad till vad andra uppfödare vill berätta för mig. Du som avelsråd har en helt annan förutsättning. Du har tillgång till uppgifter kring aveln som du inte får föra vidare, du får i möjligaste mån en massa information "serverad", även om det är information som du inte efterfrågat eller är relevant för ditt avelsarbete. Jag skulle kunna skriva en massa olika förutsättningar som förklarar varför just ditt och mitt val är olika, men jag har fullt upp med att förklara mina motiv och förutsättningar.

Jag kan acceptera och förstå att andra gör på ett annat sätt än vad jag gör.

Vad jag inte kan förstå är att man väljer att inte testa eller fortsätta att testa en hane eller hona som går i avel eller har gått i avel som har kullsyskon, föräldrar eller avkommor med HCM. Vi vet ju att HCM är ärftlig.

Vilken prioriteringsordning vi än väljer så är den bra så länge vi håller oss till de lagar vi har i det land vi bor när det gäller uppfödning av djur och hållande av djur.

I början av mitt inlägg skriver jag: "När det gäller ansvarsbiten och HCM, så är min personliga uppfattning denna." Sedan skriver jag i jag-form, alltså vad som gäller för mig.

Jag skulle kunna omformulera stycket för att få bort den kraftiga tonen:
"En del tycker säkert att jag är ganska hård och krävande när det gäller denna bit med HCM-skanning och ansvarsbiten. Det kan jag förstå. Men jag kräver väldigt mycket av mig själv som uppfödare och jag kräver inget av andra som jag inte kräver av mig själv.

Till:
En del tycker säkert att jag är ganska hård när det gäller denna bit med HCM-skanning och ansvarsbiten. Det kan jag förstå. Mina önskningar är inte högre på andra än på mig själv .

Jag började kanske i fel ända. Det är så lätt att det blir missförstånd. Skulle ha skrivit min berättelse först, men mitt inlägg skrevs som ett resultat på av den tidigare tråden. Kanske blev det mer missförstånd pga det.

På vad sätt skulle jag kunna kräva något av andra? Hur skulle jag kunna få igenom dem kraven? Jag kan bara kräva av mig själv och jag har valt, pga de erfarenheter jag har, att samarbeta med andra under vissa förutsättningar, om dessa inte finns så blir det inget. Då får jag tacka nej, så enkelt är det. Jag har ju en sån liten uppfödning att det knappast är någon som varken lär springa benen av sig eller slå knut på sig för att få samarbeta med mig när det finns så oändligt många fler uppfödare att välja mellan som har andra önskemål än jag. Ja visst kan man väl se det så att jag "kräver" för om det är någon som kommer till mig för ett samarbete så vill jag att förutsättningarna ska bli uppfyllda annars får jag tacka nej. Den som förlorar på mitt resonemang är jag själv.

Vad gäller de hanar som jag redan har använt kan jag inte heller "kräva" något, utan bara vara tacksam.

Självklart är jag ansvarig för vad som händer i min uppfödning. Men andras beslut påverkar de val jag tar. Det är väl inte så konstigt. Tex de som har ett kullsyskon till en sk matadorhane i avel blir ju något mer begränsad i aveln med sin egen katt. Visst skulle man kunna säga att mina beslut också påverkar andra. Iom att jag är så restriktiv så kan jag ju missa en bra parning som kanske skulle ha gett en del till aveln. Men nu har vi ju inte en sådan liten ras längre utan det finns massor av uppfödare som bidrar till avelspoolen.

Och nu kom jag på en annan sak som jag skulle kunna ha skrivit i mitt första inlägg:

När det gäller ansvarsbiten och HCM, så är min personliga uppfattning denna. Med tillägget: Att detta gäller mig som vet att nära släktingar till mina katter har HCM.

Egentligen borde man tala om tankar kring HCM under olika förutsättningar:

• En sällskapskattägare kan ju gå på symtom om inte det framkommit att någon nära släkting har HCM. Har någon nära släkting HCM kan man ju vänta till runt 5 år innan man skannar, förutsatt att katten inte uppvisa några symtom och det kan räcka med att veterinären lyssnar på hjärtat vid den årliga kollen.

• En uppfödare som har katter som inte har några nära släktingar till sina katter med HCM kan ju välja att göra en insats för rasen eller hjälpa en annan uppfödare som har katter med HCM bakom sina katter genom att skanna sina katter innan första parning och sedan slutskanna senare i kattens liv, också under förutsättning att inga symtom visas eller att det dyker upp släktingar med HCM. Eller så väljer de att inte testa alls.

• En uppfödare som har katter med HCM bakom sina katter behöver också ha en strategi och min har ni ju redan tagit del av ;) andra kan ha en annan som är lika bra/dålig som min.

HCM är inget problem inom crx. Men det finns och det är inte bara enstaka individer som har det utan vi kan skönja ett mönster även om det är ofullständigt. Det enda vi kan göra är att börja testa våra katter för att kunna få fram ett tydligare mönster så vi i framtiden kan ta beslut som inte gör att HCM skulle kunna bli ett problem inom rasen. Vi som har oturen att ha katter med nära släktingar får testa lite mer och vi får vara tacksamma för att andra vill testa om än i mindre skala.

Buffy, du frågar: hur tidigt kan HCM upptäckas? Ibland inte alls kan jag säga!Eller från bara några veckors ålder i allra värsta fall.För vissa HCMdrabbade katter kan visa noll och intet på scanning, men via obduction av hjärtat visa fiberförändringar (HCM)som inte synts på scanning.Det är väl lagen om alltings dj---het?

och AnnaS.Jag är precis på din linje när det gäller avel och kalkylerar som du,och är rörande överens med några andra forumister att du gör ett verkligt bra jobb, bl a som avelsråd i NRr.Tack AnnaS!

Själv tycker jag att det borde vara obligatorsikt med scanning men jag förstår även problematiken med en sådan hållning och den är nog inte tillämpar i praktiken(Min kära sambo fick mig att förstå det…tillslut =).

Men jag känner att på något vis borde de som testar och gör sitt bästa för att föda upp så friska katter som möjligt premieras på något vis. Detta i sinom tid skulle kunna leda till att man får bort HCM och även andra sjukdomar om/när de upptäcks.

Förslaget jag tänker mig är att SVERAK sätter upp en ny standard att följa(t.ex. Pawpeds) förutom deras vanliga riktlinjer som skulle kunna innehålla för HCMs del att man innan parning har scannat katten och den var fri och att om katten fortsätter i avel skall ha ett nytt bevis varje/vartannat år beroende på senaste testade status (tills den kan anses fri-testad) för att få fortsätta få denna stämpel på t.ex. kattungarnas stamtavla eller kanske en symbol på hemsidan verifierad genom SVERAK(ja sånt är möjligt och troligtvis inte alltför svårt att genomföra). Då förhindras kanske någon att använda sjuka katter i avel.

Som det är nu kan man ju avla på en katt även fast man vet/misstänker att den är sjuk i HCM och att om man då för att få ha denna symbol måste skicka in intyg på att den vid parningstillfället är fri från HCM(honan och hanen). Precis som navelbråck och testikelstatus egentligen. Jag menar inte att man inte skall få registrera kullar om man inte har scannat sina katter men att det kan vara ett synligt komplement. Detta tror jag skulle kunna höja statusen för de uppfödare som jobbar "aktivt" mot att förhindra HCM.

Det är självklart ingen hundraprocentig lösning på att minska HCM och andra sjukdomar på kort sikt MEN med tiden skulle det kunna försvinna nästan helt.

#79
TACK! Jag tycker du förklarade det mycket bra och pedagogiskt-så att även jag som ej är uppfödare förstod!!

Detta är verkligen svårt…och vad jag förstår håller veterinärer/forskare på för fullt och forskar om det…Förhoppningsvis blir bilden klarare om några år?

Jag undrar bara…om jag skulle scanna min 9-årige kastrat Buffy som aldrig blivit pappa (som tur är)…..
Inte skulle det vara till någon glädje för forskningen, eller hur?
Eller samlas alla cornishars svar i något forskningsregister..Dum fråga kanske…jämför med människosidan.

Ska läsa på i hälsoprogrammetslänken!

#93 Ja…det är lagen om alltings "….."

#94

Hmmmm det låter i mina okunniga icke-uppfödaröron som en mycket bra idé…Vet dock ej om den är genomförbar eftersom jag inte är insatt… men bra det tycker jag den låter!!!
Skulle vara kul att höra vad andra uppfödare tror om det!

Det är nog jättebra om nya unga krafter kommer in med sådana här förslag till SVERAK osv.
Det finns nog mycket man KAN göra också- inte bara se begränsningarna som man lätt gör…hur hopplöst allting är…

 Kryckes förslag är intressant, men då ska det gälla alla raser precis som för navelbråck och testikelstatus då Cornish inte är överrepresenterad när det gäller HCM. Är inte risken just den som jag nämnde i mitt tidigare inlägg att vi gör HCM till "det enda problemet"?

Att istället ta fram ett officiellt hälsoprogram för cornish respektive devon rex tycker jag känns mer angeläget. Det blir då mycket tydligt vilka uppfödare som följer programmet och vilka som inte gör det. Sedan tycker jag att det inte kan gälla retroaktivt, d.v.s. uppfödare som fött upp rex i många år kan inte behöva känna sig tvingade att gå tillbaka och scanna en mängd tidigare använda avelskatter. Det tror jag skulle vara alltför ekonomiskt betungande för dessa uppfödare. En annan sak är om uppfödaren för sin egen skull vill scanna en f.d. avelskatt som kommit upp i åren och som finns i många stamtavlor, med risk för att scanning av gamla katter kan indikera ärftlig HCM där det inte finns.

En fråga som jag gärna vill ta upp är möjligheten att sätta avelsförbud på kattungar i enlighet med MainCoonkattens rekommendationer. Som jag förstått det är det inte möjligt att göra det även om jag tycker att det vore ett bra alternativ. Avelsförbudet skulle senare kunna hävas om riskföräldern scannats fri efter t.ex tre år.

#97 Får förtydliga mig lite, min tanke (precis som du påpekar) var att det skulle gälla generellt för alla raser eftersom HCM finns bland flera.

Låser tråden nu och gör en fortsättning. HCM-eländet del 2. Det börjar ta tid för en del att få ut den här tråden