Låter som en sund fundering, det var en mycket bra diskution att ta upp flis! Detta intresserar mig mycket, då jag arbetar för att hjälpa hemlösa katter…osv… Är dock ingen uppfödare så inom det området vet jag inget, men ska bli intressant att se vad andra svarar.

Missförståndet om att Cornish Rex är en allergi vänlig ras är svårt att bli av med, men min uppfattning är att det inte stammer från seriösa uppfödare. Dem flesta hemsidor du går in på står det att Cornish Rex inte är en "allergi fri" ras. Personligt säljer jag inte till allergiker eftersom jag inte vill ta chansen med mina småttingar. Vist om du som allergiker har/haft Cornish Rex förut med bra resultat eller har testat rasen vid att låna hem en katt under en längre period, då är det en annan sak men annars säger jag nej.

Om det är uppfödarens ansvar att en kattunge som vuxen omplaceras? Vist har man ett ansvar när man säljer kattungar, att se till att ge rätt information så köparen är medveten om vad det innebär att leva med en Cornish. Men mycket kan hända i en persons liv som ingen kan förutse och då kan omplacering bli aktuell. Min personliga uppfattning är att många av dem som anger allergi som orsak inte alltid är helt uppriktiga. Ofta är det andra orsaker bakom omplaceringen men det låter lite bättre att säga så.

Att det finns fler och fler vuxna cornish rex för omplacering handler väl också mycket om att Cornish har blivit en mycket stor ras. Kommer inte i håg exakt men tror att den i 2007 var 7 största rasen i Sverige.

Vist det finns många uppfödare i Sverige och ja det har varit perioder där marknaden har varit mättnad, men min uppfattning är att det jämnar ut sig själv. Det finns många uppfödare som endast har tagit en kull sedan har dem lagt ner när dem upptäckt att dem kanske tagit vatten över huvudet.

En eventuell regulering av antalet kullar/kattungar som föds ser jag inte som en möjlighet. Dels skulle det vara till skada för avelsbasen och dels skulle det vara omöjligen att administrera. Vill med stor säkerhet endast resultera i massor med Cornish rex utan stamtavla och dumpade priser.

Personligen gör jag en kombination för att jag vill spara en kattunge från kullen. Några gånger kan det bli så att jag inte gör det ändå, t.ex om jag var ute efter en hona och det endast blev hanar i kullen. Men jag tar inte en kull för att sälja kattungar - det är inte ett syfta för mig.

För mig handler avel like mycket om att avla from ett rastypisk temperament som utseende/typ - jag har valt min ras för jag älskar dess aktiva sociala temperament. Det därför jag föder upp Cornish Rex och inte Perser eller Brittisk Shorthair eller huskatter. För det är det helt specifika temperament/sättet som Cornish Rex har som jag älskar och trivas med.

Jag marknadsför aldrig mina katter som allergivänliga. Men jag har sett att den del har gjort det och jag har tyckt mig märka att det är nya uppfödare som gör det. Det händer också att köparen inte vet att den är allergisk utan får kraftig allergisk reaktion efter två veckor.

Tillgång och efterfrågan är svårt, det är ju så vansinnigt regionellt också! Min första kull var inte lätt att sälja och det är fortfarande svårt ibland här i Norsk skogkatt-land som Värmland är och varför ska de i Stockholm, Göteborg osv åka ända till Karlstad för att köpa katt när det finns på närmare håll. Nu börjar det lossna i Värmland tycker jag.

Det är också svårt ibland att sälja sina första kullar innan man har gjort sig "ett namn". Marknadsföring är superviktigt, en bra hemsida, annonser här och var och självklart så hjälper utställningar till en hel del, man syns och kan prata med folk.

Tidpunkt är också mycket viktigt, ingen vill köpa kattunge i/inför semestertider eller vid jul och andra högtider. Mitt på terminerna brukar vara allra bäst, då har man inte börjat planera sommarsemestern riktigt än och så är det långt till jul

Aveln kan ju inte heller stanna upp… Jag avlar för att kunna fortsätta min uppfödning, men jag parar inte förrän jag har sålt tidigare kattungar.

#2 Du ger ett väldigt seriöst intryck och det tycker jag är bra.Själv är jag intresserad av rexen till sällskap för jag tycker som du att det är en härlig ras som tilltalar mej både utseende-och-temperamentsmässigt. Kraven på köpare måste vara höga. Om kattköparen är ung tycker jag att det är en idé att ta reda på hur dom tror att det ska fungera när och om dom tänker skaffa barn. Barn och rexar kräver båda mkt engagemang, är man beredd på det? En katt blir med tur 13-20 år. Är man beredd att tänka så långt fram? Allt kan inträffa i ens liv men man måste ändå ha lite framförhållning. För mej känns det som att många ger upp alldeles för lätt när det uppstår problem. Det tror jag till en del beror på förhastade val tidigare. Därför är det viktigt att betona vad det innebär att leva med katt.Vill man ha ett perfekt hem eller liv ska man kanske avstå från att skaffa djur.

Jag håller med både smirik och AnnaS.

Däremot flis, så finns ingen policy eller tradition att gemensamt sluta att föda upp för att marknaden är mättad. Och jag skulle inte gå med på en sådan uppgörelse heller.Det är min hobby med avel, och mitt ansvar och jag som bestämmer. Blir jag sittande med en kull osåld, ja,så tar jag ansvar för det också, det gör ingen annan åt mig. Samma sak gäller för alla, och det är ju tur!Jag tror att många anpassar sig efter hur lätt/svårt det är att hitta goda hem till ungarna.

Håller med alla ovanstående talar - smirik, AnnaS och Eine :)

Finns inte mycket mer att tillägga. Här sitter jag med 2 1-åriga kastrerade sphynxgrabbar från senaste kullen… Dem har blivit kvar då 1- förfrågan ahr inte varit jättestor då de var små och 2 - de förfrågningarna som har kommit in har inte känts helt rätt. Har inte haft några problem med att ha dem hemma och kommer fortsätta ha dem här tills det perfekta hemmet dyker upp :) Däremot väntar jag en till Sphynx-kull samtidigt, men då har jag redan kattungeköpare på kö både efetr hanar till avel och honor till sällskap samt några intressenter som villa ha grabbarna, men som jag tycker inte passar just dem :) Tycker att när man tar kull så gör man det på "egen risk" så att säga och att det värsta som kan hända är att man får sitta hemma med en hel kull bebisar osålda. Känner man att det inte är ett så farligt scenario och att det itne är troligt heller, så tycker jag man kan ta kullar. Som någon annan sa, jag tar inte kullar för att sälja kattungar - det är inte syftet med min avel.

För mig skulle det vara ett ekonomiskt problem att ha en hel kull kvar osåld… men problem brukar gå att lösa. Den dagen får jag väl sälja hästen! *hihi*

Att vuxna cornishar (andra katter) omplaceras tror jag, i många fall, beror på att uppfödaren inte varit nog selektiv då han/hon hittat hem till sina ungar. Det är inte alla som hör av sig och är intresserade av ens kattungar som har lämpliga hem att erbjuda. Jag som uppfödare har ett ansvar när jag väljer vem som får eller inte får köpa katt av mig och jag säger hellre ifrån till någon "en gång för mycket" än ger med mig om det inte känns hundra.

Precis som smirik tror jag att många som vill omplacera sina katter ofta anger allergi som ett skäl fast det egentligen ligger något annat bakom. De tycker kanske att det låter bättre än att de "bara tröttnat" eller att de märkt att katten/rasen var mer krävande än de trott.

När det gäller allergiker är jag väldigt försiktig och har den erfarenheten att det inte alls är särskilt många allergiker som inte får några symptom av vår ras. Som flera andra tycker jag att det är mycket tråkigt att CRX fått rykte om sig att vara allergivänlig. Där har vi uppfödare en viktig uppgift, att se till att den "stämpeln" arbetas bort.

Ja, beträffande allergi brukar jag alltid berätta om vår sits, min man måste medicinera trots att vi hade en lånekatt i 10 dagar innan vi köpte vår första cornish. Jag är ju inte uppfödare men ser mig som en ambassadör för rasen så dessutom brukar jag varna om att de är ganska krävande så ingen blir besviken och ångrar sig.

..kan inte annat än hålla med tidigare talare…vill bara fylla i att det ger nog mycket att som uppfödare vara på utställning…få kontakter med kattälskare och potentiella köpare…

..jag åkte till Karlstad för att köpa katt…...tåg t.o.r..

…..hade sett den underbara S*Jazz-Annas Ruskträsk på utställning och blev såld…måste ha en liten unge efter honom…och så blev det….Gunvald blev min /våran…och han är minst lika underbar som din fantastiska pappa….

..sen måste jag väl tillägga att CRX redan var min ras och att jag hade några hemma redan…

Jämför man med Norsk Skogkatt så har Cornishen långt kvar för att vara "mättad" ras. Hittills har det inte varit problem med att "bli av" med cornishkattungar. Självklart tar jag ansvaret för de som inte blivit sålda. Har här hemma nu två vuxna skogisar som inte blivit sålda, men de är mig lika kära som de andra som skulle bli kvar hemma. Hjälper även till att försöka omplacera katter (har hänt någon gång) som kommit från mig. Likaså har jag hjälpt till att omplacera andra Cornishar när någon hört av sig

Håller med alla tidigare uppfödare, man får tänka till lite helt enkelt och inte vara för impulsiv när man planerar.

Det mesta har sagts….det jag kan tycka är att mycket av detta(förutom allergigrejen)inte är ett cornishproblem - det som flis tar upp i sitt inlägg..

Jag tycker det är ett allmänt katt och djurproblem att så många köper djur utan att tänka efter,och planera 10-15 år framåt i tiden..
Många omplacerar pga de fått barn tex..det borde vara en sak de visste skulle kunna komma framöver, när de köpte katten/hunden eller hur?Och dessutom…varför inte låta barnet växa upp med ett djur?

Jag vet inte hur man ska lösa det faktiskt…det är nog en utopi tyvärr..Det finns så många människor som ser på djur som bara en ytterligare pryl..tyvärr!Människor utan känslor för djur..

Tyvärr finns ju även många oseriösa uppfödare -inte bara köpare..
Så….antiklimax!!

Men vi som älskar djur och bryr oss, får göra vårt bästa för att sprida lite "djurvettikett" !

#13 Det ligger mycket i det du skriver

#13 Ja, och håller med dig!

Som seriös uppfödare har man inte bara som uppgift att planera och tänka igenom sin avel noggrannt, utan också att föregå med gott exempel för sina kattköpare. Det borde vara en självklarhet att en kattuppfödare ska älska sina katter och göra allt för att de ska trivas. Visar man att man bryr sig om katterna och att man utför ett ganska stort arbete för katterna och aveln så har man också förmedlat detta till sina kattungeköpare, att en katt är en viktig familjemedlem och kräver sina små uppoffringar. Det är en välinformerad kattköpare medveten om, och det är till stor del kattuppfödarens uppgift som ett ansvar för kattungarna.

Enligt min åsikt tror jag att det blivit lite ihopblandning av ord här, Allergi-vänlig-ras är inte samma sak som Allergi-fri-ras. Att säga att Cornish är allergifria är att ljuga men jag har själv märkt att fler allergiker tål rasen bättre än de tål andra icke-allergi"vänliga" raser.

Jag måste faktiskt hålla med min sambo språkpolisen (#16) att jag har sett en procentuellt större del allergiker tåla rexar än andra raser och på det viset är den ju allergi"vänlig", men som sagt, inte alls samma sak som allergifri.

Jag tror tyvärr att alla uppfödare någongång misslyckas. Dvs säljer en katt till någon som sedan av något skäl blir tvungen att omplacera sin katt. Jag har råkat ut för det två gånger hittills. Skälen var helt olika i de båda fallen och jag kan inte när jag tänker tillbaka känna att jag borde ha nekat någon av dem med den information jag hade då. Alltid lätt i efterhand när man vet så mycket mer…

Tyvärr finns det fortfarande barnmorskor som säger till  blivande mammor att de bör göra sig av med katten för bebisens bästa. En blivande mamma är ofta lättpåverkad när det gäller barnets bästa. Vem vill inte göra det rätta för sitt barn? SUCK… Skälen är allt från sandbyte till att katter kväver , eller river ut ögonen på bebisarna till att barnet blir allergiskt om katten finns där..

Jag hör till dem som tror det är bra för barn att växa upp med djur. Det är naturligt. Lite skit i hörnen är bra för immunförsvaret - jämför de allergistudier som gjorts mellan svenska och baltiska barn som tydligt visar färre allergier hos baltiska barn som vuxit upp i en skitigare omgivning än de svenska barnen.

Sedan ni som känner mig … vet att jag inte tycker att man ska ha så bråttom .. Varför spotta ut kullar till höger eller vänster? Tänk efter före och se till att ha en ekonomisk buffert för att kunna ta hand om en sjuklig kull som inte går att sälja som planerat. Det värsta kan ju faktiskt inträffa och vi har ett ansvar att ta hand om de små. Visst måste vi som uppfödare räkna med att att "bli sittande " med kattungar några månader extra ibland. Jag blir ledsen när jag ser oftast nya uppfödare som desperat rear ut kattungarna redan vid 13-14 månaders ålder..

Sedan håller jag med Eine..avtal om kullbegränsning bland uppfödare tror jag inte på - det tror jag skulle leda till flera oseriösa uppfödare och fler oregistrerade/blandras kullar.

#16 och 17 Javisst! Både jag och Myra kan som kattallergiker hålla med om det. Jag är allergisk mot vissa katter, men rexarna har jag aldrig reagerat på, så för mig är de ju allergivänliga i alla fall. Olika människor har naturligtvis olika toleransnivåer, men jag tror att rexraserna kan betraktas som allergivänliga för många kattallergiker.

Ett inlägg i debatten om allergi:

Jag är svårt kattallergisk. Jag tål INTE cornishar. Jag måste medicinera. Två gånger om dagen med astmaspray, och ett antihistaminpiller varje kväll. Annars kan jag dö.

 Om jag tar min medicin känner jag inte av katterna alls. Vissa mornar vaknar jag lite snuvig, men det försvinner så fort jag tar min medicin.

Huskatter känner jag av mer eller mindre direkt, oavsett om jag tagit medicin eller inte. Så för mig är det skillnad. Men jag tål INTE cornish.

Jag har även testat hälsa på uppfödare av sibirisk katt. Där fick jag ingen allergisk reaktion alls. Trots att jag inte tagit medicin, lekte med katterna och fick dem att riva i min hud och dessutom stoppade fingrarna i ögonen efter att jag hade gosat med katterna. Man skulle kunna säga att jag förmodligen faktiskt tål sibirisk katt. Att det är en allergifri ras för mig.

Men ändå sitter jag här med mina två tjockgrisar till cornishar och är så förbannat lycklig och nöjd. Jag tar min medicin dag ut och dag in och har aldrig mått bättre.

Anne.S och Krycke, ja jag håller helt med er! Jag är ju allergisk och nyser så fort jag kommer i närheten av en "vanlig katt", men det funkar med Cornisharna, till och med 3 stycken. Och inte behöver jag någon medicin heller.

#20 Vad fint du skriver om din små tjockgrisar, vad gör man inte för sina älsklingar liksom…

#21 Precis!

Det är ju okej om man är allergisk och beredd att ständigt ta mediciner för att må "bra". Men jag tror att alltför många räknar med att dom ska må bra med sin rex utan att behöva ta något. Många katter placeras om när de kommit i slyngelåldern. Det verkar ju inte hjälpa att katten kostar. Inte för att dra alla över en kam, men jag tror att det oftast är yngre människor som lever här och nu idag som tröttnar eller inte orkar med. Det är väldigt lätt att fastna för en söt kattunge. Då gäller det nog för uppfödare att inte vara för angelägna att sälja sin kull utan fråga mkt om hur dom har tänkt sig framtiden med katt.

#16 jag använde mig av ordet allergivänlig med flit. Tycker att vi är farligt ute om vi marknadsför våra CRXar som allergivänliga! Det där med allergier är högst individuellt.

#23 Allergi är väldigt olika från person till person. En del - jag t.ex klarar crxar helt utan medicinering Däremot inte "vanliga" katter tyvärr. En del klarar crxare mha medicinering, en del klarar det inte alls. Samma sak med sphynx och sibirisk katt. Jag har hört alla varianterna. Viktigt att vara tydlig med just den informationen.

Eftersom jag själv är allergisk är jag oerhört tacksam att jag inte blev nekad att köpa min första crx av den anledningen. Därför nekar jag inte en vuxen allergiker att köpa katt av mig, men de ska veta vad de ger sig in på och vara beredda att kämpa lite. Jag lovar inga mirakel…

#23 En katt som kastreras tidigt hamnar inte i den berömda slyngelåldern där hormoner börjar spökar….bara en *hint*

#25 Jag nekar aldrig en människa att köpa katt, oavsett ev allergi. Vi tar en dag i taget,tillsammans, jag unnar alla människor att få prova på åtminstone!Ibland har de som misstänkt allergi hos sig själv eller någon familjemedlem, blivit så lyckliga över att kunna behålla katten, at det går till historien!DET är lycka!Och den katten får det bra!

#25 ja tack gode g*dar att vi fick lov att ta hem Karin trots att F är allergisk. Han får dock ta astmamedicin varje dag, men han älskar sin lilla prinsessa och prins som barn, så han står ut med det.

#26 Med tidigt, menar du då innan 3 månader? Om det är så måste jag nog ompröva min inställning. Intressant.

#27 Är Karin vuxen? Det är kanske svårare att besluta att ett litet barn ska medicinera dagligen. Som vuxen bestämmer man själv om sin hälsa.

#28 Karin är ju en katt! Det är "F" som är allergisk, i alla fall om man får tro det som Aje.T har skrivit. Hihi. Jag kunde inte låta bli!

#29 Det var tur att inte Karin är allergisk. Det vore ju jobbigt om hon skulle vara tvungen att äta medicin för att stå ut med sig själv.

#30

#30 HAHAHA, jisses vad jag skrattade när jag läste detta. Det stämmer vad chikan säger, Karin är en katt och F är min make, han är visserligen en toy boy men vuxen

#28, jag jag gör det, det underlättar mycket .

#30 tänk vad roligt det kan bli ibland…

#32 toy boy säger du? ;) Jag som haft äran att träffa båda kan bara säga att det är två (tre med Mauritz) riktiga snyggingar du har där hemma!

#34 tack, undras varför jag har så'n tur?

Därför att det är din tur nu..fniss..