Ja, jag skulle nog vänta ett tag eftersom du är tveksam. Katten lever ju förhoppningsvis i femton år så visst blir man bunden. Det är ju som ett barn ungefär……

Jag skaffade min första egna katt när jag var 19, min andra egna kom när jag var 20. Jag hade inte då, och har heller inte nu, några planer på att åka utomlands någon längre period. Jag har helt enkelt inte något sug efter det, och har heller aldrig haft det. Så för mig har bundenheten inte blivit något problem.

 Men ja, man blir bunden. Även om en katt inte kräver lika mycket som en hund så kräver den ju ändå en del. Säker på hur ens framtid kommer att se ut blir man aldrig, varken nu eller när man är 35 år. Saker kan ändras, boende, jobbsituation, förhållanden och så vidare. Det mesta går att lösa, dock så får man vara medveten om att man alltid måste sätta katten i första rummet.

Om du känner sug efter att åka utomlands en längre period så skulle jag råda dig till att vänta! Att hitta kattvakt för en period längre än två veckor är inte lätt.

Grejen är att jag har inte direkt något sug efter att åka utomlands eller så just nu. Det är bara det att man har ju inte en aning om hur det kommer se ut i framtiden och katten blir ju ett litet hinder om man nu skulle få för sig att man vill åka någonstans. Men det känns ju inte så roligt att behöva vänta tills man blir bunden på andra sätt innan man skaffar kisse. Men ja, det är väl bättre att vänta med att skaffa katt tills man är lite säkrare iaf.

Suck :(

Det är helt upp till dig hur du själv känner, om du känenr dig redo att  inte bara ansvara för ditt eget liv, utan också för en katt, vad som än händer.

Vad gäller utomlandsresa så är det mycket möjligt att ta med sig katten sålänge du inte åker till ett land varifrån det krävs karantän till Sverige. Så det ser jag inte som ett problem, om jag ska vara ärlig :)

Allt är nog en fråga om prioritet

Om du ska åka utomlands kanske du kan hitta en bra kattvakt. Försök hitta någon redan innan du skaffar katten. Det finns dessutom kattpensionat av olika kvalité. Det var för ett tag sedan någon som berättade om ett superbra kattpensionat här på forumet. Man blir bunden, men det är inte omöjligt att både ha frihet och katt, inte alls. Om du tycker att det är värt den bundenheten så tycker jag att du ska skaffa katt eftersom du vill ha en.

Lycka till

Köp en underbar katt och rabiesvaccinera den! Då kan du resa med den världen runt och tillbaka,utan problem.Följ då de rekommendationer som krävs av Jordbruksverket.Lycka till!

Hej!

Har du haft katt förut? Jag och min familj började om med katt för två år sedan men katt var inget "nytt" för mig och min man som båda vuxit upp med katter. Däremot var det något för barnen. Med tanke på allergi och för att lära känna rasen Cornish rex lite innan vi skaffade våra egna så var vi kattvakt i sex veckor sommaren -06. Det gick bra och vi kände båda att den bundenhet som är ofrånkomlig när man är djurägare är värd det underbara faktum att man får dela sitt liv med dessa varelser. Men visst, att åka utomlands några veckor på sommaren kräver kattvakt, och på somrarna är inte så många kattvakter intresserade av att binda upp sin semester med några katter, så vi har oftast förlagt våra utomlandsvistelser på höstkanten när kattvakterna ändå är bundna av jobb och sån´t. Vi skaffade också två katter för att då klarar de att vara ensamma under våra arbetsdagar som annars skulle bli väldigt långa för en ensam kisse.

Vi gjorde precis som #6 säger, kollade hur många kattvakter vi hade innan vi skaffade katterna. Det känndes tryggt! Sedan tog vi reda på hur mycket det skulle kosta per månad med utrustning, mat, sand, försäkringar och vaccinationer samt kastrering osv för att ta reda på om vi överhuvudtaget hade råd. 

Vi har ju barn vilket också gör en mer bunden än innan eftersom de går på dagis och skola och för att barn ofta fungerar bäst med liknande rutiner varje dag så att lägga till två katter gjorde inte vardagen mer bunden, om du förstår hur jag menar. Om jag funderat på att skaffa katter innan jag hade barn, eller om jag inte hade en så inrutad vardag så skulle jag nog kanske funderat en extra gång. Det var inte alltid man åkte hem på kvällen utan ibland stannade man kvar hos en kompis eller så åkte man iväg över helgen till någon osv, det hade varit mycket krångligare om jag varit tvungen att anpassa mig efter katterna som ska ha mat och vatten och ren låda två gånger om dagen…och jag har dessutom inte körkort vilket betyder att jag skulle behöva släpa kattbur, mat, sand och låda på bussar och tunnelbana så fort man ska iväg någon stans. Bökigt!

Låter jag tråkig och negativ? Det är inte meningen! Sätt dig och skriv ner för- och nackdelar och till varje nackdel försöker du komma på minst en lösning som skulle fungera för dig och katterna. Det är värt att tänka igenom, för som sagt en katt kan i bästa fall leva minst 15 år och det är inte varken lätt eller roligt att behöva omplacera dem.

Lycka till hur som helst!

Är du osäker tycker jag att du ska vänta.