Då har du samma uppfattning som jag.. Skönt att allt gick väl..

Jag ska absolut göra om det när det finns behov/eller krävs.Jag är inte ett dugg tveksam. Det har jag inte varit tidigare heller, men det är bra att ha gått igenom det själv på nära håll.

…mina vuxna fertila hanar när de blev kastrerade var också pigga o hungriga redan vid hemkomst..man ska veta att kastrering av hankatt inte kräver samma narkos som av hona och att ingreppet egentligen  är väldigt litet och går fort..

..jag är definitivt mot prepubertal kastrering..definitivt…finns gammal tråd om detta där många uttryckt sina åsikter…

..sen att uppfödare vill kastrera prepubertalt för att katter inte ska användas i "tokig" avel..kan jag förstå på ett sätt…det är på tok att man inte kan undgå det utan prepubertal kastrering….

..jag skulle aldrig köpa en prepubertalt kastrerad katt….men å andra sidan skulle jag heller aldrig…aldrig…komma på tanken att oooh..nu vill jag ha en kull efter min lilla söta hona…el börja använda min fertila hane till utlåning till höger o vänster…

#0 och #1 Säger som jag sagt vid tidigare tillfälle - hur mår den lilla katten som gammal

Jag kan faktiskt inte fatta att man vågar operera dessa småttingar..det måste ju ändå vara en stor risk man tar??
Eftersom många vet. inte vill kastrera så små måste det ju ligga något i det?
Detta att de återhämar sig snabbt..precis som A-M.H #3 minns jag att Buffy var pigg direkt efter att han vaknat…samma kväll, det syntes inget ärr ens-inga stygn för det drog ihop sig direkt…
Han hade då tyvärr hunnit bli fertil och kissat ner massor.

Jag undrar hur de söver en så liten katt?För de sövs väl?
Det är väl inte så som vissa resonerar kring  viss djur som tex.griskultingar -som de skär/kastrerar utan bedövning??"de är så små och det går så fort" är deras vidriga resonemang…men de lider ju otroligt..
En undran jag har bara..vet ni hur de sövs/bedövas?

Jade blev kastrerad redan som 10 veckor.  Vad jag ser så lider hon inga men av detta, och det var uppfödarens beslut att kastrera alla sina katter som inte går till avel, innan hon säljer dem. Vad jag har hört mycket mer vanligt i utlandet än i Sverige. Så då kan man ju undra, är utländska veterinärer dummare än svenska? Jag har hittills bara läst mer och mer positivt om tidig kastrering, på olika ställen. Men jag väljer att än så länge inte ha någon direkt uppfattning.
Jade blev opererad via sidan, bra mycket enklare än via buken, lättare att se och såret blir inte lika utsatt som annars.
Det här är ju ett hett ämne, så det känns nästan lite känsligt att kasta sig in.. Så bit mig inte. :)

#6 Om man tittar så är inte tidig kastrering så gammalt så man kan göra statistik på hur gamla katter mår vid tidig kastration.

Sedan så är det ingen som ska bita dig. Det är det som är bra här att man får ha olika åsikter om saker och ting utan att någon biter jämfört med vissa andra sajter bl a på iFokus

bra det. :) Jag kan ju bara se hur Jade mår idag, och vad jag vet så har ingen av hennes uppfödares katter lidit av att bli tidigt kastrerade. Och hon har ju många vuxna nu.

Men som sagt, jag har ingen riktigt uppfattning än, eftersom jag anser att jag inte har tillräckligt med information än. Men helt negativ är jag inte. :)

*#5 Det som ligger i det, är att veterinärer för det första inte satt sig in i frågan, sedan är osäkra på sövningen(hur mycket som ska ges till en mindre katt) Utländska veterinärer som kastrerar tidigt,har större erfarenhet av det och är jätteduktiga.*

-Vi simmar i vår lilla ankdamm  i Sverige, slår oss för bröstet och säger att alla andra utom vi gör fel..Eller hur? Utländska uppfödare och vi svenska ,och de veterinärer som inte ser någon nackdel med tidig kastrering är att betrakta som idioter? Eller?

jJag måste fråga eftersom många har åsikter utan några som helst faktauppgifter som underlag i argumentationer, enbart känslor, fördomar och rädsla(?) för att göra annat än som man alltid gjort tidigare? Jag bara undrar om det är så?

..tja jag skrev ju inte att vi gör fel..orkar inte skriva samma långa inlägg som i tidigare tråd…

….jag kör inte på känsla..fördomar och definitivt inte på rädsla….utan på den fakta jag har…och som jag kritiskt granskat…är dessutom narkossköterska själv med många långa års erfarenhet dock på humansidan….

..det görs mycket "lustiga " saker med djur i andra länder som vi aldrig skulle acceptera i Sverige….läs gammal tråd….

…alla får tycka vad de vill utan att bli bitna…ja inte blir ni bitna av mig i alla fall…men jag tycker att det är tråkigt att behöva söva och operera ej mogna individer pga att somliga människor inte kan sköta sina avtal med uppfödaren om att inte avla på köpt katt…

..sen anser jag att alla sällskapskatter…. ja alla katter som inte går i avel ska kastreras..de mår bättre..slipper stressen..livmodertumörer..inflammationer…och vad är väl underbarare än en kastrathane…

..den som sålt eller säljer katt till mig behöver aldrig vara orolig för att jag inte ska kastrera mina katter..men jag vill göra det när de har vuxit till sig….lilla Alma hemma är kastrerad men när hon var 6 månader var hon så vansinnigt liten så jag valde att vänta med kastreringen tills hon vuxit på sig lite….ja alla mina katter är kastrerade..vill jag bara förtydliga….

#7 Vad jag förstått så har tidig kastrering utövats i USA i mer än 20år och där har man gjort flertalet utredningar som tyde på positiva resultat vid tidig kastrering… nu vet jag ju inte om detta är helt sant.

Finns fördelar helt klart att kunna kastrera före försäljning för att minska risken för blandrasavel… men är samtidigt mycket skeptisk till ingrepp på så små katter…

Om alla nu börjar kastrera hur ska vi då kunna utveckla rasen eller tycker förespråkare för ungkattkastrering att de har de perfekta katterna eller….

Är motiveringen för denna tidiga kastration att det inte ska bli felaktig avling så frågar jag mig. Ska vi inte kunna lita på människor?

#12 Tyvärr inte… man skulle kunna lita på människor men dagens blandras avel är ett bevis på att detta inte fungerar.

Jag säger absolut inte att alla bör kastrera sina katter före försäljning men tyvärr hade det nog kunnat minska blandras aveln markant. Men som sagt… man ska väga fördelar med nackdelar och det är inte helt enkelt.

#13 Är blandrasaveln med Cornish verkligen så stor att man måste göra så drastiska drag

#0 Vad beror det då på att en sövd och kastrerad unge blir pigg på en gång medan en äldre behöver några timmar? Kan det bero på att veterinären inte vågar använda så mycket sövningsmedel i förhållande till en vuxen. En vuxen kanske får lite mer än vad som behövs och det vågar man inte med en ung. Har du någon teori eller har någon annan en bra teori

..det är kanske inte bara blandras aveln som är problem..utan det verkar som somliga köpare plötsligen får för sig att de vill ha en kull eller så på sin lilla söta hona..väljer kanske inte så bra hane….reggar inte sin kull/ar…avlar kanske på underbar hona men som kanske inte lämpar sig för avel…somliga avlar ju medvetet på HCM-katter..ja listan kan väl göras lång…

……jag säger att jag förstår uppfödare som vill kastrera men…jag gillar inte prepubertal kastrering…det borde finnas ett annat sätt att komma åt den inte så "listiga" aveln..men det är bara vad jag en "simpel" kattägare som funderar..

Jag har inte kastrerat nån ung katt, däremot unga hundar. 3 hanar och en tik rättare sagt. Dessutom så har jag sett äldre hundar genomgå samma operation.

För mig är det självklart att även kastrera mina framtida djur som jag vet inte ska gå i avel innan de når könsmognad! Jag har bara sett fördelar när det kommer till hundarna! Det är helt klart ett mindre ingrepp på dem på många sätt och vis! Varför låta någon genomlida puberteten och alla dessa hormoner för att sedan sätta dem i någon typ av klimaterie med stora hormonförändringar igen? Jag förstår verkligen inte resonemanget att man vill att de ska vara könsmogna innan!

Att det skulle påverka dem mer när de blir riktigt gamla känns bra konstigt. Hos hundar är det ju bara fördelaktigt, då man minskar risken för problem m prostatan hos handjur och problem med livmoder och ljuvertumörer hos honorna. Sen så har iaf de jag känner utomlands kastrerat unga djur i åtminstonde 10 år (katter och hundar) och än så länge verkar inga av dem uppvisa såna enorma men eller deffekter när de blir äldre! Snarare har de hållt sig friskare än de som kastrerats när de var äldre.

Men det är mina erfarenheter och då främst på hundsidan (som det är ännu större motstånd för kastration utav!)

#15 unga djur har oftast en snabbare metabolism och ämnen passerar fortare igenom. Av den anledningen skulle det mkt väl kunna innebära att kattungen är piggare snabbare än ett äldre djur.

Jag har varit med på operationer av unghundar och vuxna hundar, båda parter upplevde jag som lika nedsövda (kanske att unghundarna var djupare tom), men unghundarna var klart piggare betydligt tidigare. Desutom läkte de mycket bättre över lag med.

#9
Hänvisning till utländska veterinärer är inget som imponerar på mig- precis tvärtom! Visst måste det finns bra vet. i andra länder med..men…
I USA tex. opererar veterinärer bort klor på katter..(för att de inte ska kunna klösa möbler…) de opererar bort stämbanden på hundar..(så att de inte ska kunna störa med skall-istället för att fostras..)mm mm…som jag inte minns just nu - och detta är ingen skrämselpropaganda från PETA som jag inte alls litar på eller har förtroende för - utan det är ren fakta i dokumentärer jag sett och hört med egna ögon..

Så just detta att vi "i lilla Sverige tror vi är bäst" tycker jag bara är gammalt skitsnack faktiskt.. men som många svenskar säger om sitt land - många skäms t.o.m över flaggan faktiskt..
Varför är det så fult att vara svensk och tycka vi är bra?
Det är tråkigt att djurmänniskor inte inser att vi faktiskt är bättre än många andra länder just på tex djuskydd…Se bara nere i Europa med alla djurtransporter- våra är inte heller perfekta men det är milsvid skillnad ändå..

Och jag befinner mig definitivt inte i någon liten ankdamm kan jag säga…

Det blev lite OT…men jag blir så trött på detta mindervärdkomplex som många har om Sverige..

#18 Intressant

Detta är verkligen ett svårt ämne där alla tycker olika… jag har varit av den uppfattningen att inte kastrera innan 6 månader för könsorganen ska vara tillräckligt utvecklade, men med alla "nice-to-have" uppfödare som börjar komma och hanar som blir slit-släng-vara så har jag börjat tänka om…. även om en liten del fortfarade är mer för senare kastrering.

Intressant detta med hundar… finns det någon bra seriös forskning på området om tidig kattkastrering?

Vad skönt att det gick bra Eine!  

Jag har egentligen ingen åsikt om själva kastreringens vara eller icke vara i tidig ålder.

Men… jag som kattungeköpare (till de sällskapskatter jag har) skulle verkligen uppskatta att den katt jag fick hem var kastrerad och klar. För mig har det varit en jobbig tid när katterna i tur och ordning blivit fertila och det var dags att kastrera. Men som sagt… ur en kattungeköpares synvikel….

#17 #18 #22 Kul att höra om hundarna och ännu bättre att få höra att de också faktiskt har det lättare.

#17 Varför hänvisa till att klor opereras bort? Vad har det med kastrering att göra? Det är precis som att säga att man i vissa länder fortvarande kuperar öron och svans på hundar så därför ska man inte kastrera katter före en viss ålder.

Jag älskar Sverige och är stolt över mitt ursprung.Men vi är inte bäst på allt !Det är bara att inse fakta. Djurskydd, ja det har en del med tidig kastrering att göra och just där är vi INTE heller bäst!Och det har inget med mindrevärdeskomplex att göra, det har med att ha öppna sinnen och öppenhet för nya rön  på andra ställen i världen att göra.

#21 Det finns massor av artiklar. den bästa undersökningen har i mina och många andras ögon Susan Little gjort. Hon är världens veterinärers *guru* och alla känner till henne.Hon undervisar veterinärer, håller föredrag, forskar och har själv fött upp katt i många år.Här är en länk till en del av hennes arbete.

http://www.catvet.homestead.com/EarlyAlter.html

#23..det är väl som så att Buffy menar att det görs tokiga saker i USA..och att man bör kritiskt granska det de gör…och du skrev om ankdamm i Sverige..då ska du veta jag har varit på utbildning och bott i USA och där kan man prata om ankdam..de vet ingenting om vad som händer utanför USA…eller rättare sagt de bryr sig inte för det de gör är bäst och det enda rätta…använder läkemedel där som definitivt inte skulle användas i Sverige…skulle kunna skriva mycket om det…sen ska man också veta att mycket bra kommer därifrån….stort underlag att forska på pga den enorma populationen..

..sen må Susan Little vara guru eller vad som helst….men allt som görs måste kritiskt granskas och inte bara generellt anses som rätt och bra… för det är skrivet av ett "namn"…

..tror att den prepubertala kastreringen är för uppfödare..spara sina linjer..och som jag skrivit vid flertal tillfällen..hindra tokavel..och det är ju för katternas skull på sitt sätt…och kan förstå det..men tror inte många skulle komma på tanken att kastrera om det inte var för tokavelns skull….inte har nån en dag börjat fundera..nu ska jag kastrera prepubertalt för jag tror katterna mår bra av det…nix..pix…

#23 Jag kan bara helt sonika instämma i detta! Susan Little's forskning är väldigt intressant och läsvärd, tycker att folk som kritiserar tidig kastrering ska ta sig tiden att läsa om hennes forskning och ta sig en funderare. Däremot inte sagt att jag tycker det är fel att vara emot tidig kastrering, det är upp till var och en.

Kan ju bara änu en gång säga att jag ahr kastrerat flertal kattungar vid en tidig ålder och det ha funkat superbra. Kommer fortsätta att göra det med alla kattungar som ska gå till sällskap. Sedan hänvisar jag till den andra tråden och de länkar jag gav där för vidare läsning.

#12 Jag måste bara påpeka att ingen har sagt att man ska kastrera ALLA kattungar, tidig kastrering är inte = kastrera varenda katt. Dessutom har jag inte hört någon som kastrerar tidigt påstå att dem ahr perfekta katter, utan oftast kastrerar man kattungarna just för att undvika att dessa paras och ger upphov  till mindre önskvärda egenskaper hos kattungar eller blandras avel mm.

Vad gäller att lita eller inte lita på folk så kan jag bara säga vad jag själv känner. Jag litar fullkomligt på mina sallskaps kattungeköpare och att dessa tar hand om mina kattungar på allra bästa sätt, men självklart måste jag påpeka att jag har ju bara känt dessa en relativt kort period innan kattungen flyttar hem till dem (som mest 6 månader om det inte är någon släkting etc). Däremot vill jag gärna se till så att mina kattungar får bästa möjliga förberedelser inför ett bra liv när dem åker från mig, därför väljer jag at kastrera så att mina kattungeköpare inte ev. får problem med fertila löpande honor/strilande hanar, problem med kastreringar där det blir komplikationer (vid tidig kastrering tar ju jag hand om kattungen tills jag kan se att den har blivit helt ok), katt som springer ut och råkar para sig och självklart för säkerhetsskull slipper frestelsena tt ta en kull på sin sååååå söta lilla älskling.

Sedan måste jag bara skriva en tanke som kom upp i mitt huvud… Jag har än så länge inte hört något negativt från våra kattungeintressenter/köpare om tidig kastrering, oftast bara positiva svar, däremot verkar det vara andra uppfödare som är väldigt negativa mot detta… jag är lite nyfiken på varför?

#25 Varför jag är negativ som uppfödare? Ärligt talat jag tror helt enkelt att det är fel att hålla på med ingrepp på kattungar om man kan slippa. Men det är vad jag tycker som uppfödare. Sedan får det komma hur många utredningar som helst. Jag kommer i alla fall att vara negativ. Men det är jag det. Kanske gammal och konservativ, vem vet…

…tja jag är ju inte uppfödare ..bara en vanlig katt/ungeägare…eller hur….

..kanske verkar jag rabiat…för jag är så  emot….på nåt sätt blir jag samtidigt förbannad på de som frestas ta en kull som du beskriver mumsikoff….

..nu ska jag inte skriva mer i denna tråd..och som jag skrev tidigare…. inte biter jag någon heller för att föredrar prepubertal kastrering…

Håller med Lullan #22. Också från kattköpares sida sett. Igentligen är jag lite ledsen, att jag lät Elica kastreras först efter första ordentliga löp. Man har sett så klart hur hormonerna har rubbat hennes tillvaro två gånger: Först när hon blev könsmogen, och sedan hur det "matriarkala" så småningom ebbar ut. Och hon har lite problem att anpassa sig - speciellt, nu när den yngre honan blir könsmogen………. Jag tycker nästan, att det skulle vara rättvisare för de honor (eller kattor?) som är inte menade att få ungar att de skulle kastreras i god tid för könsmognad - före hormonerna börjar stämma för mycket. …………… Med avelskattor är saken naturligtvis annars.

#26 Menade inte just dig specifikt Leffe, utan var en allmän fundering om mina personliga erfarenheter, att mina kattungeköpare har endast avrit positiva och jag har endast hört negativa argument från uppfödare….

Måste också säga att det är trevligt att läsa denna diskussion då det inte verkar förekomma påhopp och liknande utan detta är just en bra och lärorik diskussion :)

#26 Jag vet att du inte menade mig speciellt, men jag svarade som en av de negativa uppfödarna. Det kan ju vara så också att en kattungeköpare inte är negativ. Det kan ju vara första katten och de kanske inte vet vad det handlar om eller de är med för att de litar på uppfödaren. En liten tanke

Bara en undran… varför göra det så tidigt som vid ca tre månader?

#32 Det handlar om att de då är leveransklara

Jag var ju rätt nyfiken när detta togs upp i Sverak och trodde i min naivitet att det ju var uppenbart att tidig kastrering är grymt.

Men efter att ha läst mer om det, pratat med uppfödare samt köpare som sålt/köpt katter som varit kastrerade unga har jag hittills inte mött en enda som haft något negativt att säga om det. Snarare bara positiva saker.

Men självklart borde det inte vara något alla ska utnyttja på alla katter som säljs. Men jag tycker det är bra om man kan göra det då det minskar risken för pissande inne och samt minskar risken för sjukdommar. Jag vet inte hur många jag stött på både huskattägare och raskattägare som hellre avlivar när problemen redan blivit för stora och kastrering inte längre hjälper. Av olika anledningar… pengar & tid är bland det vanligaste.

Och snacket om att vi i sverige har djurskydd bättre än andra länder är inte heller sant… faktum är att sverige är en av det extremt få länder i hela europa som INTE har lag emot tidelag alltså sex med djur. Detta skäms jag över, men inte över att jag är svensk, men jag erkänner att hysterin kring svenska flaggan och national sången som förknippas med rasism och nazism är sinnessjukt!! Men tyvärr kommer det ALLTID att finnas idioter… det gäller både sverige och resten av världen.

Jag kan ju säga att jag varit väldigt tveksam till tidig kastrering just pga att att man är inne och rotar i en liten kropp som precis börjat växa i livet utanför livmodern.

I vår senaste kull fick vi två killar och en av dem hade ett stort navelbråck. När han skulle operas för detta vid 10 v så bestämde vi att han skulle kastreras samtidigt då det kändes onödigt att han skulle genomgå ett operativt ingrepp ett halvår senare igen. Det blev en större operation än vad vi hade trott då bråcket var avlångt istället för runt. Han opererades den 17/7 och han var 10 1/2 veckor då.

Här är en bild på honom en månad innan operationen. Bulan hade vuxit betydligt mer på den månaden fram till operationen och den var i vägen när han lekte (plus att hans elake bror gärna tog ett stadigt grepp om bulan med sina vassa tänder när de lekte för att få övertaget över brorsan). http://www.gosehjartats.se/bilder/kull2.1/puff_070619.jpg

Här är han iförd kroppsstrumpa två dagar efter operationen
http://www.gosehjartats.se/bilder/kull2.1/puff_070719.jpg
http://www.gosehjartats.se/bilder/kull2.1/puff_070719_2.jpg

Så här ser såret ut den 21/7, alltså 4 dagar efter operationen:
http://www.gosehjartats.se/bilder/kull2.1/puff_070721.jpg
http://www.gosehjartats.se/bilder/kull2.1/puff_070721_2.jpg

Tyvärr har jag inga rumpbilder, men det var så små sår att de knappt syntes. Jag trodde nog att han skulle vara betydligt mer påverkad efter operationen men han for runt som en skottspole i alla fall, strumpan fick han ha på sig av flera skäl, dels för att han skulle bli något lugnare, dels för att inte de andra katterna skulle komma åt och tvätta hans sår och dels för att han själv inte skulle kunna göra det. Katter har ju en mycket god läkförmåga men kattungar är ju helt otroliga.

Vet inte om jag skulle låta kastrera en hona tidigt, trots den här erfarenheten. Det känns fortfarande som ett stort ingrepp men kanske jag kommer att kastrera hankattungar om det skulle finnas fog för det, men det är inget jag skulle göra på rutin.

Det stör mig inte att andra kastrerar sina kattungar innan flytt, själv kan jag i dagsläget inte se detta hända med mina. De uppfödare som kanske bara tar en kull i sin karriär har en viktig del att fylla, även de, för rasens genpool. Med det inte sagt att jag välkomnar avel på alla katter och med vem som helst, men i samråd med sin uppfödare går det säkert att ta det beslut som passar bäst.

Om jag inte litar på att mina blivande kattungeköpare lyssnar på mina råd gällande avel, eller snarare icke-avel, säljer jag inte dit och om det skulle bli ett sådant problem att jag känner mig inte kunna lita på någon köpare slutar jag antagligen med uppfödningen… Misstag händer, såklart, och jag är inte så enfaldig så att jag tror att mina diskussioner med en köpare innan flytt garanterat leder till att de aldrig går emot mina principer eller mina önskningar kring avel. Någon dag kanske jag står där med en köpare som låtit sin katt få en hoppsan-kull, med okänd fader. Det är en medveten risk jag tar.

Att vilka kontrollera "sina" linjer känns… ja… konstigt… för mig. Om ingen annan får använda sig av mina väl genomtänkta kombinationer, vad har jag då gjort för nytta för rasen? På vilket sätt tillför min uppödning något till rasen? (Återigen, med detta inte sagt att jag vill att alla ska avla hur som helst, eller att sällskapskatter på något vis är mindre värda än avelsdjur).

*morgonyrar* Vet inte om jag är begriplig alls, eller om jag ens formulerat mig som jag tänker och känner….

#36 Du skriver såååååå bra!!

Vill förtydliga mitt tidigare inlägg lite…
Jag skulle inte kastrera mina kattungar pga att jag vill vara säker på att "mina linjer" inte hamnar hos någon annan.

#36 Jag är helt enig med det du skriver, Alade.

Jag väljer att ta så få kullar att jag har tid och ork att verkligen hålla kontakt och stötta mina kattungeköpare som jag mycket noga valt ut. De som köper av mig är också medvetna om att jag vill ha en nära kontakt och min syn på katthållning. Håller de inte med mig stort så finns det många andra att köpa katt av.

Jag skulle själv inte köpa en kattunge som är kastrerad pga att uppfödaren vill värna om sina linjer. Det skulle för mig kännas som ett misstroende från dennes sida. Precis som det skulle kännas tvärtom om, att jag inte skulle kunna lita på det val jag själv gjort när jag valt kattungeköpare, om jag kastrerade en katt pga att jag "vill skydda mina linjer".

#38 Precis det jag menar! :)

Jag har själv snuddat vid tanken när det gäller katter belagda med avelsförbud, men hittills har det gått bra ändå. Den katt jag fått med navelbråck hade ett så litet att det växte bort av sig självt så, hon kastrerades hos sin nya familj när hon växt på sig lite.

I det fall som du beskriver tidigare skulle jag gjort som dig, det är ju bara en förskoning för katten som slipper opereras flera gånger.

Håller fullkomligt med Alade! Tycker som Anna att du skriver kanonbra!

Jag säljer bara kattungar till personer jag känner förtroende för och jag litar på att dom skulle lyssna på mina råd angående eventuell avel.

Däremot kan det ju finnas situationer när en tidig kastrering är motiverad, t ex i "katternas mattes" fall, men att kastrera för att skydda linjerna skulle kännas väldigt konstigt. Istället får man vara noga med vem man säljer till.

Jag har haft väldig tur när jag sålt mina bebisar! Bara bra folk , nästan rakt av. 3-4 ggr har någon katt råkat illa ut.Dvs Blivit omplacerad många ggr utan min vetskap, fått kullar som absolut inte var planerat(blandras), blivit avlivad för att den börjat strila/markera, blivit aggresiv och hormonstinn,etc. Jag litar på mina kattungeköpare, de är underbara människor och kattägare.Och jag älskar mina katter och alla kattungar jag föder upp, annars skulle jag inte fortsätta.Vill bara skriva detta, så ingen för för sig att jag kommer att kastrera av skäl som jag aldrig kan stå för.

Jag är lite kluven. Ska katten inte gå i aveln finns det väl ingen anledning att inte kastrera den. Men om man ska göra det när den är en unge eller ej vet jag inte. Var och en får väl avgöra det efter hur de känner och tycker.

#36
Även jag tycker du skriver och förklarar - kanonbra!!

#37-40

Jättebra tankar kring detta - förstår och håller med om allt!

#36 Bra skrivet!!

#40 Jag håller helt med dig om att man försöker vara så noga man kan med vilka man säljer till.

MEN…. nu kommer ett påpekande som kanske gör att man kanske hamnar i dålig dager!!, Jag är en av de som tänkte""tycker att min katt e såååå gullig och vill ta en kull"" det innebär väl inte att min uppfödning är sämre än andras?? eller? Handen på hjärtat, hur många av Er uppfödare hade en "PLAN" innan Ni skaffade Eran första katt??

Vidare tycker jag att kastration av katt är det bästa alternativet om man inte tänkt ta en kull på sin hona eller hane för kattens skull, men jag är inte för tidig kastration.

#44

Jag hade ingen "egen" plan då jag skaffade mig min första CRX.Han köptes av två andra uppfödare för att passa i deras avel.När jag sen köpte min första egna katt så fanns planen där.

Jag har svårt att tänka mig att söva en kattunge för att kastrera.

#44 När vi skaffade vår första cornish tog vi hand om en kastrerad omplacering och när vi hade haft henne ett halvår så köpte vi en kattunge med svansknick för vi hade inga planer att bli uppfödare, sen köpte vi en hane som var ett år till min mamma men av olika anledningar kom han att bo här. När vi sedan "tyckte att det skulle vara kul med kattungar" så tog vi en hona på foder. Av olika anledningar bestämde vi oss för att köpa henne efter ett tag och skaffa stamnamn istället, men vi hade jättefin support av uppfödaren som reste till oss för att hjälpa till när det var dags. Så jo jag hade nog en plan innan jag bestämde mig för att föda upp i mycket liten skala, även om det kom in tre cornishar innan.

Men jag tycker ju inte att det är negativt med att det kommer nya uppfödare även många halkar in på det sättet som du beskriver. Risken däremot är ju att det kan gå fel om man inte har rätt uppbackning och/eller kunskap och jag kan tycka att det är bättre att vara fodervärd till den första kullen så man vet lite mer om vad man ger sig in på men det betyder ju inte att någon är sämre eller bättre. Det finns ju alla möjliga varianter av uppfödare: ringrävar som fått lära sig genom "trial by error", ringrävar som inte lärt sig nått eller inte bryr sig, nybörjare som inte kan något och nybörjare som har mycket kunskap, nybörjare som tror att det är en enkel väg till att "tjäna pengar", sen en hel del varianter där emellan.

Det viktiga är ju tycker jag att vi alla som bidrar till rasen har rasens bästa för ögonen sen kan ju åsikten om vad som är rasens bästa variera. Jag tycker det är jättebra att man kan vara öppen och diskutera även känsliga ämnen för det gör ju att man ständigt får ompröva sina beslut, man får nya tankar och nya argument. Att läsa om forskning som är gjord i andra länder är ju inte heller samma sak som att få berättat för sig om andras erfarenheter i samma land inom samma ras.

Jag har följt dessa diskussioner om tidig kastrering och det slår mig hur många det är som har en klar ståndpunkt i frågan men samtidigt så är det väldigt få som faktiskt berättar om att de har kastrerat si eller så många kattungar och i vilken ålder. Jag tror att jag ska göra en omröstning så kanske man kan få en bild av hur vanligt det är inom rasen. Måste fundera lite över hur den bäst ska utformas.

#46 Trevligt skrivet och det ligger mycket sanning i det. Gör en enkät, det tycker jag vore roligt och absolut intressant.

Måste få säga att jag tycker att det finns ett mellanting mellan att kastrera pga hälsoskäl så som knick, bråck osv och att kastrera för att skydda sina linjer… Allt är inte bara svart eller vitt och därmed tycker jag de startade omröstningarna kan vara lite missvisande….

#36 Bra skrivet!!! :D

#48 Tack för att du påpekade det. Jag har bett ansvarig att lägga till de alternativen.

#44: Jag hade en plan när jag skaffade mina första crx: "två hanar till sällskap - för mig och varandra" löd den. När jag blev intresserad av rasen läste jag på om avel och stamtavlor och fyra år senare flyttade en förhoppningsvis lämplig katt hem till mig. Så ja, jag tänkte efter innan jag satte igång och avla på första bästa katt i hushållet. "Gullig katt" är förvisso en god avelsegenskap men långt ifrån en tillräcklig dito och det finns inget som säger att en katt inflyttad för sällskap tillför rasen något i avel. Snarare är det ren tur om så är fallet.

Jag tycker att avelssituationen inom cornish rex har förändrats så pass under 2000-talet att "engångskulluppfödarna" inte tillför något betydelsefullt för avelsbasen utan snarare nivellerar typen och ofta bedriver planlös kattungeproduktion. Det behövs en uppstramning av avelsmålen inom rasen (gärna med influenser ifrån hundsidan) och kraven för att föda upp (vilket SVERAK skött bra genom att reducera antalet kullar innan stamnamn till en, från tidigare två).

Denna veritabla explosion inom rasen (av katter och nya uppfödare) fordrar stramare tyglar vid både kattungeförsäljning och utlåning av hanar; annars befarar jag att vi kan förvänta oss en så pass heterogen ras att vi får en utpräglad hierarki när det gäller värdet av olika linjer, som på sikt ökar linjeaveln. Det blir en polarisering mellan showtyp och "bonnatyp" där det råder ömsesidig misstänksamhet gentemot de olika linjerna. Med den utvecklingen i åtanke tycker jag att uppfödare helt givet ska få beslutsrätt i vilka avkommor som går vidare i avel, vare sig avkommor kastreras eller ej. Sedan är jag personligen emot att bränna sina broar genom att kastrera lovande syskon till förstahandsvalet.

Däremot kan jag förstå att det görs pga den skrämmande avel som bedrivs även inom rasen. Det är väl fler än jag som minns tråden här på forumet där någon tvärtemot all reson gett sig f-n på att avla på sin katt med HCM-pappa - och uppfödaren gav tummen upp och sa att personen visste vad hen sysslade med. Jag skulle göra allt för att förhindra att avkommor till mina katter hamnade i sådana händer.

Det är ingen rättighet att låta ens katt få avkommor när landet svämmar över av hemlösa katter och utbudet inom den egna rasen fördubblats på några år. Att via restriktioner tvinga fram en tydlig hållning hos köpare angående sällskap/avel tycker jag därför är helt motiverat, inom just cornish rex. Mina $0,02.

#51 Jag har en hona efter en HCM-pappa och jag använder de linjerna i avel. För mig är det helt okej om man vet vad man gör och håller sig till hälsoprogrammens rekommendationer som inte utesluter avkommor till en HCM-förälder. Däremot så får man vara mer vaksam och testa desto mer.

Just nu tycker jag restriktionerna är FÖR hårda. Det är grupperingar på 3-4 uppfödare som byter katter med varandra som gör att rasen blir små isolerade öar. Inga hanar säljs till avel utan kastreras eller har hårda restriktioner. Jag tycker man biter sig själv i svansen då, för jag förstår ju att man gör så för att försöka begränsa användandet men det gör bara att de hanar som finns tillgängliga till avel används för mycket istället. Jag tror fortfarande att FLER hanar måste gå i avel för att minska belastningen på enstaka individer.

Japp, jag är också en sådan uppfödare som började med en sällskapskatt och hon är verkligen en sällskapskatt när det gäller typ. Men jag såg det som en utmaning att förbättra något, det är ju en del av aveln. Jag kunde inte allt, visste nästan vad det skulle bli för färgutfall i min första kull. Hade inte den blekaste aning om vad den nästa vita flickan i kullen hade för någon färg för jag hade ingen aning om att maskade föds så vita. HCM visste nog ett fåtal vad det var för något. Jag visste ungefär vad min tjej behövde för hane och jag såg att min mammas Pajas hade det. Jag hade inte blodtypat innan, det var nog ganska okänt då med. Ja, och jag tog första bästa och närmaste hanen och det var inte så tokigt ändå.

Jag är ganska säker på att de som föder upp "sällskapskatter" inte kommer så långt. De som köper katt från en sådan uppfödare och vill ställa ut lär sig den "hårda" vägen och lär sig efter hand vad de ska leta efter när de vill ha en katt att ställa ut. En uppfödare utan utställningsframgångar får inte heller så många förfrågningar när det gäller utställningskatter och inte heller avelskatter. Visst finns det en del helt okunniga uppfödare, men det finns desto fler kunniga och erfarna uppfödare. Jag tror inte heller "sällskapskattsuppfödarna" håller på så länge när det gäller avel, de får några enstaka kullar och lägger sedan av när andra intressen kommer. Det har jag sett så många gånger! 

De som fortfarande fortsätter och inte är så insnöade, som vi mer erfarna uppfödare - tyvärr - ofta är, och frågar efter avelskatter, varför inte hjälpa dem? Jag tycker att man ska uppmuntra dem att fortsätta och hjälpa dem hitta katter som kompletterar deras egen. För ofta så är ju den "sällskapskissen" totalt obesläktad med linjerna som är "i ropet". Jag ser det som ett tecken på en vilja och ambition om en nybörjare frågar efter t ex importlinjer. Den nya uppfödaren har ju en vilja att hålla inavelsgraden nere osv. Att sälja en avelskatt till den uppfödaren och samtidigt kanske vara mentor, gör bara nytta för rasen för då blir det en utparning och inte bara en isolerad grupp som använder samma linjer.

Oj, vad jag svamlar!!

Väl skrivet AnnaS.Och jag tillhör också dem som  avlar med (förhoppningsvis) öppna ögon.Jag blir inte ens hysterisk längre,när en till HCMkatt dyker upp.(är bara jätteledsen för ägarens skull förstås)och har för länge sedan förstått att alla ungar i en kull drabbas inte av en och samma sak, utan två syskon kan ha väldigt olika genuppsättning.Jag säljer gärna katt till uppfödare, och kan även köpa tillbaka mina gamla linjer efter ett tag.Och vill köpare ha mig till mentor så ställer jag självklart upp.

Nu är det visst jag som svamlar..

#52
Det var inget svammel Anna utan jättebra skrivet..och du är en bra mentor!!

Nu kommer detta utanför tråden men-

Jag har också funderat på detta med de uppfödare som har så hårda restriktioner…som bara säljer kastrerade kattungar till alla utom de som ingår i "seriösa avelsprogram" som det brukar stå..
De har ju själva varit nybörjare en gång!
Hur fick de då tag i sin katt ?-tänk om de hade mött samma motstånd då med kastrerade kattungar tex..
Det vore ju trist om man bara skulle få tag i en "sällskapskatt" att starta en avel med eller hur?
Och om man vill ha en fin katt i typen-bara skulle kunna välja bland kastrerade kattungar.. 
(men nu är det ju många uppfödare verkar mot detta som tur är..)

Det vore ju urstrist om det blev så att bara en liten klick uppfödare kom åt de fina linjerna - inte ville samarbeta med andra…samt ge andra chansen att komma in i uppfödargemenskapen och hjälpa dem…

Det är även så att många vanliga köpare är lika måna om aveln som de seriösa uppfödarna!
Vi väljer noggrant vilka uppfödare vi vill köpa katt ifrån - det är inte bara uppfödaren som väljer ut en bra köpare…vi väljer en bra uppfödare!!
Ibland i vissa debatter känns det som att vi köpare bara är "opålitligt folk" som uppfödare har svårt att lita på…
Nu har jag själv inte den erfarenheten men man läser ju en del om det.
(och visst- det finns många oseriösa-både köpare och uppfödare!)

Uppfödarna är ju trots allt beroende av oss köpare och man borde ha ömsesidigt förtroende för varandra.

Bra kontakt och kommunikation mellan uppfödare och köpare löser mycket och man slipper problem med "knas-kullar"..

Jag skulle om jag beslöt mig för att börja med avel SJÄLVKLART då göra det i samarbete med uppfödaren och inte starta helt på egen hand..(*harkel* inte som du då Anna…)

Jag skulle ta upp detta med uppfödaren redan vid köp av kattunge - att "OM jag skulle vilja starta med att ta kullar - skulle det vara ok för dig att vara mentor och hjälpa till med val av hanne osv. då?" osv..

Ja..nu var det jag som svamlade..-igen..

#52 - Det är en omätlig distinktion mellan den avel du, Eine m fl ägnar er åt och den som var ämne för diskussion här för ett tag sedan. Ägaren till katten verkade villig att tumma på allt - utom sin obstinata idé att katten skulle få ungar, för att "det bör honor få innan de kastreras" och att vi "minsann inte skulle förbjuda hjärtsjuka människor från att föröka sig", ungefär. Ni försöker att tillvarata det hälsosamma och goda i risklinjer genom varsam och övervakad avel. Jag var inte ensam om intrycket att de knappast var målsättningen i det specifika fallet.

Vidare nämnde jag att jag tycker att situationen förändrats för cornish rex under 2000-talet - med hänvisning till statistik över födda ungar och antalet importer - att det behövs en annan avelsstrategi än den som är bäst för små, växande raser. Om inte rasen ska bli så heterogen att den inte kan identifieras måste vi överge idealet att "alla friska katter ska få en kull". Det krävs snävare selektion än så - eller långsiktiga, uppgraderande och ambitiösa avelsprojekt såsom det du själv genomfört och visat upp från stamhona och 3-4 generationer framåt; och då besitter du en kunskap och ett öga för kombinationer som trots allt knappast är typiskt för "jag tar närmaste hanen och parar med min gulliga hona"-uppfödarna. Om uppfödare inte har tålamod, kunskap och mod att göra om en ful ankunge till en vacker svan på några generationer menar jag ändå att det är bättre att de parar två katter som ligger över medel, än sin spretörade hona med taskig päls med en stabbig hane med siameshuvud och kaninöron - bara för att de råkar vara fertila och tillgängliga.

Avel innebär ju planering så en god idé är ju att höra sig för om en hane kan sparas från kastration ett tag redan när den är unge - och om den möjligheten inte finns; be att få köpa hanen. Den typen av egen företagsamhet snarare än att förlita sig på att hanar ska bjudas ut tror jag innebär just att fler hanar används än att folk går in på en avelshanesida och väljer från menyn. Inget ont om publika avelshanar - tvärtom är det änglar som har hand om och kan erbjuda dessa tjänster, och de räddar rasen - men om det är populationsgenetisk variation vi talar om kan det ju vara bra med egna initiativ.

#52 Otroligt välskrivet och jag håller med i allt du skriver. Du besparade mig mödan att skriva ett lååångt inlägg för att ge mina åsikter. (Nu lär jag väl göra det ändå, men men, det kunde varit längre. )

Jag är också en av de uppfödarna som startade utan en plan för min framtida avel. Även om jag förstår och dessutom beundrar dem som läser på innan och noggrannt överväger sina möjligheter så kan jag också förstå den andra sidan och tycker inte att den typen av start behöver vara sämre.

Min tanke var att ta en kull på min hona (som jag köpt utan en tanke på utställning eller avel eftersom jag var och är allergiker) och behålla en av ungarna till sällskap hemma och sälja de andra till min närmaste krets där intresset för cornish rex var stort sedan de träffat min lilla kattfröken. Dock skaffade vi sällskap i form av en till köperex innan planerna på kullen blev verklighet, men tanken hade bitit sig fast och jag var fast besluten om att ta en kull och behålla en kattunge från den. Så när tiden var mogen fick jag hjälp av "min" uppfödare med tester (blodtypning, fiv/felv) och att hitta en fin hane och åkte från Uppsala till Örebro för att kunna använda honom. Tyvärr fick jag inte uppleva miraklet med födseln och de första sex veckorna eftersom jag då låg på sjukhus och jag tror att det var delvis därför jag kände en så stark längtan efter att fortsätta inom aveln fastän det aldrig var min plan från början.

På den vägen blev det och även om jag inte tycker jag har kommit så långt än har jag kommit en bit och fått väldigt värdefull hjälp av andra uppfödare, både här och utomlands. Dock har jag också stött på mycket missunsamhet och jag tror att det är vanligt för "nya" uppfödare. Jag förespråkar mer hjälp och mer öppenhet för att vi tillsammans ska kunna arbeta för rasens bästa.

#4

De kattungar jag har kastrerat tidigt är nu vuxna och friska, välmående individer.

Att tidig kastrering inte är något gammalt är snack. Det stämmer i Sverige, men inte om vi ser utanför våra landsgränser. I USA började man kastrera katter tidigt runt år 1910 dvs. för snart 100 år sedan. Tror det var runt 1930 som en del veterinärer där började fundera i banorna att katterna kanske skulle bli könsmogna först (utan att ha några belägg för det utan det handlade om spekulationer). Tidig kastrering har dock rutinmässigt skett i USA i senaste 30 åren och det finns många och stora undersökningar om i princip alla detaljer runt det hela, även om katterna påverkas negativt in i vuxen ålder (och några sådana indikationer har man inte funnit).

Intressant är även att väldigt många inte har några problem med att rekommendera kastrering på katter från 6 månaders ålder, men sanningen är den att det inte gör någon skillnad på en katt om den kastreras okönsmogen vid 7månaders ålder eller om det sker vid 7 veckors ålder. De väldigt små fysiska skillnader som finns har helt och hållet med könsmogenhet att göra, har katten blivit könsmogen innan den kastreras eller inte.

Varför kattungar återhämtar sig snabbare än vuxna har med deras metabolism att göra, de läker även ihop snabbare eftersom de har bättre läkkött än vuxna katter.

En utmaning till alla som är mot tidig kastrering men som rekommenderar kastrering från 6 månaders ålder. Ge mig EN vetenskaplig undersökning som framhäver några fördelar med att kastrera vid 6 månaders ålder jämfört med säg 12 veckors ålder.

…oj en gammal engagerande tråd som kom upp igen……och visst känner jag mig sugen att svara..ha ha ha..igen…har ju inte läst alla studier gjorda i USA..och i Sverige kan jag inte hitta en enda skriven studie…frågat veterinärer som jag träffat…och de allra flesta..har en åsikt…en egen åsikt….oftast att katter är känsliga för narkos..och det är sant….svårt att operera på så små strukturer..krävs specialinstrument, kunskap och praktik (samma gäller människor…barn är barn och inte små vuxna)..en veterinär jag pratade med tyckte väl jaha…tja..men varför….och hon ansåg att de som kasterats tidigt fick lite lustigt utseende..långa bakben jämfört med resten av kroppen…sen är de ju unga och immunförsvaret är under uppbyggnad…

..sen skriver jag väl igen som alltid….sällskapskatter ska kastreras…..satt och skummade igenom tråden ..igen..och måste hålla med dem som anser att engångsuppfödare inte tillför så mycket till rasen….för de inte riktigt vet vad de avlar på…vi..ja menar uppfödarna alltså ska väl verka till att förbättra rasen och typen…inte tvärtom…#51#55…bra skrivet..tycker jag…

….att vissa uppflödare vill skydda sina linjer..kan jag förstå…alla måste ju få göra som de vill…samt att de som vill skydda sina linjer verkar ju ha linjer att skydda eftersom det retar folk..ja förstå mig..det verkar vara linjer som andra vill åt…men det är ju en annan diskussion…

..dessa diskussionsämnen kommer att hållas vid liv…och det tycker jag att de ska också….olika åsikter får vi ju ha i detta land….utan att slå på varandra för det…eller..

..hamnade nog i lite O.T svammel…eller ??

Med tanke på att jag köpte min första hona till sällskap, för rasens skull, och sen av uppfödaren fick en förfrågan om att ta en kull på min hona så känner jag mig som en av de uppfödare som troligen får gå långa omvägar för att få de "perfekta" katterna. Det är inte lätt att få köpa eller låna hanar för att utveckla sina katter till de bättre(mer enl. standarnden) när de flesta hanar blir kastrater tidigt eller kommer med långa restriktioner där man glömt hälften innan man läst färdigt pappret.
Som ny uppfödare känner man sig ibland inte välkommen bland de "stora" namnen, kanske för att man har fel linjer, fel uppfödare, eller kanske inte ställer ut så ofta som nån påpekade.

Ni som har hållit på ett tag, kan inte ni "kolla upp" de mindre uppfödarna o höra om de vill ha någon hjälp eller råd av något slag. Det är inte lätt att vara ensam o känna sig utanför, man ger upp väldigt lätt. Vi ska väl utveckla rasen tillsammans?

Jag har haft turen att ha en mentor inom rexarna, och har nu även hittat en otroligt hjälpsam uppfödare som verkligen vill arbeta med lilla mig!! Hon har dock inte rexar men har tagit mig under sina vingar o hjälper mig inom den nya rasen.. Ska bli jättespännande!!!

Ps. En till mentor inom rexar eftersökes!….

#58

Jo, de flesta veterinärer har en åsikt i frågan men få har praktisk erfarenhet och de veterinärer jag frågat (som praktiserar tidig kastrering) anser inte alls att det är svårare att kastrera en katt vid 12-16 veckors ålder jämfört med en katt som är kring 6 månader gammal. Katter från 12 veckors ålder behöver ingen specialnarkos och är inte känsligare än andra katter och rent praktiskt är det oftast lättare att hitta könskörtlarna (pga. mindre underhudsfett), det är vad de jag har pratat med som har erfarenhet på området säger.

I Sverige har ingen studie gjorts och jag tvivlar på att någon kommer göras in om någon snar framtid. Det mesta man behöver veta finns det redan tillräckligt med forskning om. Den är bara inte svensk och det gör inte forskningen sämre.

# 60 ..menar inte att katter från 12 v behöver specialnarkos….utan det gäller verkligen att kunna söva….alltså dosera…de är små..väger lite….och är som alla katter känsliga för narkos…det är väl  som gör många veterinärer tveksamma…samt att du behöver små instrument för ingreppet för det är små strukturer…och sen har de svårt att finna nån anledning…..ja de är kanske inte medvetna om buskavlen etc. vad vet jag…om just det..

..förmodligen inga studier i Sverig p.g.a att det är få veterinärer hittintills som kastrerat prepubertalt…de verkar som de allra flesta är väldigt noga med 6 månader…

…jag tycker i alla fall att det är tråkigt att man ska behöva ta till kastrering för att det inte går att lita på folk och att avtal och/eller överenskommelser inte följs…..

Men det är inte svårare att söva 12-veckorskattungar än en 1-åring. Det som krävs är en skicklig veterinär som ansvarar för narkosen, som alltid. Några speciella instrument behövs inte heller, inte enligt de veterinärer jag har pratat med (och de som kastrerat mina kattungar). Givetvis söver de inte gärna små kattungar, men det handlar om vikt och inte om ålder. Friska kattungar på 12-16 veckor har vikten inne. Mina kattungar vägde mellan 1,5 och 2,5 kg när de kastrerades.

Jag kastrerar inte för att jag inte litar på folk, jag kastrerar för att jag anser det vara bäst för katten om de nu ändå ska till ett sällskapshem (och ja, jag är väldigt noga med att kolla av med de nya ägarna om de vill hålla en potentiellt lämplig unghane fertil och intresset har varit=0). Att kattungarna varit kastrerade och klara har varit mycket uppskattat av de nya ägarna.

Är det få veterinärer som kastrerar prepubertalt i Sverige? Nej, en mängd. Antagligen större delen av de som kör på 6-månadersregeln. Är det få veterinärer som kastrerar från 12-16 veckors ålder? Det beror på vad man jämför med. När jag väl började leta fann jag snabbt 5 st som uttryckligen kastrerade från 12 veckors ålder, bara i närområdet jag bodde. Många veterinärer är även beredda att kastrera tidigt när det gäller stamkunder, uppfödare de känner och litar på. Kliniken kan mycket väl rekommendera kastrering från 6 månaders ålder ut mot allmänheten (eftersom det är det allmänt accepterade och tyvärr är det rätt problematiskt att som veterinär gå i spetsen för någon kontroversiellt) men de kastrerar tidigt när det handlar om kunder de har utvecklat ett starkt förtroende för. Min förra veterinär var tex. en sådan.

Brist på svenska studier tror jag beror på brist på intresse helt enkelt. De veterinärer som kastrerar tidigt är väl inlästa på all den forskning som finns och ser inget behov av svenska studier. Varför krävs det ens svenska studier? Kräver vi det på allt som har med medicin och kirurgi att göra? I sådana fall får vi nog sluta ta många läkemedel själva och sluta ge våra sjuka djur läkemedel också, i brist på svenska studier.

Vill bara säga att med mer samrbete mellan alla uppfödare gör så att aveln blir bra, att gruppera sig och bara hålla på sitt förstör för vår fina ras. Man kan inte bara tänka egoistiskt utan man måste vara öppen.
men det är ju bara vad jag tycker

#57 #60 #62

Jag undrar varför så hätsk propaganda för tidig kastration??
Vad är det som är så viktigt med att kastrera tidigt ??

Du skriver "ge mig en vetenskaplig studie mot tidig kastration"- jag vänder på det - "ge mig en vetenskaplig studie för tidig kastration"..
Jag läser bara om en massa påstådda studier i USA och "stora kunskaper utomlands"….men det ges ingen hänvisning till faktiska studier..

För mig känns det som att de som vill kastrera tidigt är så otroligt "på" detta…och måste försvara det med näbbar och klor…**Varför??
**
Vad är det som ni tycker är så otroligt viktigt med detta?

Jag tycker det borde vara självklart att det innebär en större risk att operera små späda kattungar  än när de vuxit till sig…och jag fattar inte riktigt vitsen med att ta den risken.
Hur det påverkar katten i övrigt att "hoppa över hormondelen"har jag svårt att ta ställning till..
Jag vet för lite helt enkelt!

Egentligen är jag inte så engagerad i detta…jag blir mest så förvånad över det stora engagemanget i tidig kastration.
Och jag undrar var ligger hunden begravd..??

#62 Bara det att veterinären inte kan vara öppen med att de opererar prepubertalt…det tycker jag säger en hel del..
Att de bara opererar åt någon de "har bra kontakt och litar på"…det låter för mig helskumt!
Som att de fått en garanti från sin "kända" uppfödare att inte bli anmäld om kattungen dör eller??
För om de är rädda enbart för att "gå spetsen för något kontroversiellt"som du skriver..ja då gör de ju något de inte kan stå för utåt!!
Annars brukar det ju vara så att vet. och läkare tycker det är intressant och stimulerande med nya metoder,forskning osv. och istället går ut med det i studier,artiklar osv..

När det gäller läkemedel…Ja vi säljer inga läkemedel i Svergie som inte godkänts av läkemedelsverket-och många läkemedel som finns utomlands godkänns inte i Sverige..
Kirurgi… självklart opererar inte svenska kirurger i blindo utan svenska studier i teknik osv..även om metoden "uppfunnits" utomlands…. vet inte vad du menar riktigt..
Självklart läser de utländska studier..det är väl inget snack om att man inte ska göra det?

http://www.catvet.homestead.com/

#64 Du riktar dig inte till mig och mina inlägg, men jag vill ge dig en utmärkt länk om tidig kastration.

…..en god vän till mig skickade mig en svensk länk….är så urusel på datorer vet inte hur länka….men skriver "adressen" här…

http://www.amaranti.se/halsa/tidigkastrering.html

..varså goda… kanske ger det lite till alla "läger"..

Jag är inte ett dugg hätsk. Tycker du att vi som kastrerar tidigt är hätska i tonen kanske du ska kolla vad meningsmotsägarna skriver också. Vi anklagas indirekt för att orsaka permanent skada på de katter vi föder upp eftersom vi praktiskerar en metod som på felaktiga grunder sägs vara dåligt utforskad. Det har länktats till artiklar med bra referenslistor tidigare och därför har jag inte skickat några länkar till vetenskapliga studier (f ö kan ni ju faktiskt leta själva också, men man letar kanske inte gärna efter sådant som kan motsäga ens egna teorier).

På denna sida: http://www.nal.usda.gov/awic/pubs/SpayNeuter/earlyspay.htm har många av de studier som finns samlats ihop, många av dem går att finna direkt via nätet. Andra kan man få köpa via sidor som tex. ScienceDirect.

Jag struntar i hur andra gör, men tar väldigt illa vid mig när folk felaktigt påstår att jag utsätter mina kattungar för stora risker (dödligheten är lägre hos kattungar än hos vuxna katter när det gäller just kastrering, även färre komplikationer) och att jag kastrerar tidigt för att jag inte vill gynna framtida avel på något sätt. Jag samarbetar med många uppfödare och har visst för avsikt att föda upp för att gynna rasens hälsa, temperament och typ.

Jag kände också till en början spontant att det måste vara riskabelt och jättefel att kastrera kattungar, men istället för att stanna kvar i den spontana känslan började jag undersöka ämnet (jag brukar göra så). Jag pratade med uppfödare och veterinärer som har erfarenhet på området och jag började läsa de vetenskapliga studier som finns. Det gick inte snabbt, men med tiden började jag inse att min spontana reaktion var helt baserad på känslor och inte på något annat.

Varför är tidig kastrering viktig för mig? För att katterna mår bra av det. De återhämtar sig snabbare, de läker ihop snabbare och risken för olika hälsoproblem (tex. gingivit och juvertumörbildning) minskar signifikant. 

Att en del veterinärer inte vill vara öppna med att de kastrerar tidigt har ingenting med garantier för att slippa anmälningar om något går fel. Meningsmotsägarna i denna tråd illustrerar själva väldigt bra varför många veterinärer inte vill vara öppna med det (de flesta är det dock), okunskap hos allmänheten. Veterinärer som inte följer normen misstänkliggörs! Det är bad business helt enkelt. Vissa har helt enkelt inte råd att bli misstänkliggjorda. Det handlar om människors levebröd och även om de praktiserar tidig kastrering kanske de inte är beredda att satsa sin klinik för att driva frågan vilket är helt förståeligt.

Och ja, läkemedel måste godkännas för att få säljas i Sverige. Min poäng var snarare att forskningen inte måste vara svensk för att de ska godkännas. Den forskning som finns, oavsett om den kommer från Finland, USA, Indien, Argentina, England, Tyskland, whatever, gås igenom och ett beslut tas utifrån den forskning som finns. Det krävs inte att svensk forskning ska göras för att ett läkemedel ska godkännas.

Samma sak med kirurgiska metoder, det finns inga krav om att det ska finnas omfattande forskning kring metoden i Sverige. Man ser till den forskning som finns och många kirurger lär sig nya tekniker utomlands (likaså veterinärer faktiskt) och så tar de med sig tekniken när de kommer hem till Sverige igen.

Och ett råd till alla som faktiskt är intresserad av fakta, kolla upp de vetenskapliga referenser som anges i nämnda artiklar!

…självklart känns det lite "makabert" att söva och operera en liten kattunge….det är inget snack om saken att det ligger lite känsla i det också….

..jag är verkligen inte emot att bedriva god omvårdnad av katter (djur överhuvudtaget) om nu någon skulle tro det….men jag tycker mig inte kunna se att det är sämre att kastrera vid 6 månader….de flesta hankatter är ju ändock könsmogna då….och muskulaturen berfrämjas ju mer om man väntar till könsmognad..av vad jag kan läsa mig till…

…sen säger jag igen..som tidigare….att om den största anledningen till att kastrera tidigt är att folk inte kan hålla fingrarna i styr när det gäller avel och överenskommelser tycker jag det är för j-t..  köper jag en katt och kommer överens med uppfödaren att inte använda i avel….varför jag nu skulle använda den i avel…jag är en "simpel" kattägare som vill mina katter det bästa…men jag kan ändock se att alla katter är inte lämpade att varken gå i avel eller ställas ut….men är underbara goda familjekatter/medlemmar som tillför mycket glädje…

#67..förresten det där om gingivit..har du lust att utveckla det eller hänvisa till artikel där det skrivs om det…..är intresserad av just det…

..nej hörrni..debattanter…nu väntar solen och klipporna..

# 52

Tack för ett super gott inlägg, du beskriver mina tanker.

Vad gäller muskulatur så skiljer den sig inte hos vuxna kastrater. Katter som kastreras efter en period som fertila tappar muskulatur och får samma förhållande mellan fett och muskulatur som tidigt kastrerade katter. Detta förhållande beror antagligen främst på kvoten kortisol/könshornom och den är densamma hos "sent" kastrerade katter som den är hos tidigt kastrerade katter. Skillnanden ligger där i att vara fertil eller inte. Fertila har procentuellt mindre fett och mer muskler på kroppen än kastrater har, oavsett när kastraterna har kastrerats.
 
Att tidigt kastrerade katter inte utvecklade gingivit i samma grad som traditionellt kastrerade katter kom man bra till i bla. Long-term risks and benefits of early-age gonadectomy in cats av Houpt och Scarlett (en studie som innefattade 1660 katter så det handlar inte om någon liten studie). I samma studie fann man även att de inte drabbades av astma i samma grad som traditionellt kastrerade katter också.

Nu ska jag ut och åka Padda.