# OT Birma? Author: Lullan1 Alltså, jag vet att jag är ute och cyklar nu när jag ska skriva om Birmor på vår sajt... men men... Hur är de i temperamentet egentligen? Min storebror m familj har en Birma som snart är 1 år gammal. Han kommer från en ansedd uppfödare i Stockholm och är "fin". Men han är inget busig, och ser knapt glad ut när man klappar och kliar på honom. Han ligger mest stilla och ser uttråkad ut... Brorsan säger att Birmor är såna, loja och ganska sega... Men herregud! Är de såna? Någon gång i veckan får han busfnatt och springer runt i 10 minuter (!!!), ja... jag har ju mina Cornishar att jämföra med liksom... och där är det full rulle mest hela tiden. De är ju väldigt aktiva och nyfikna, med mig överallt. Det är verkligen skillnad på våra katter. Det hade varit kul att få höra någon annans erfarenheter eller så av Birmor, för jag misstänker ju snart att det är nåt fel på deras katt. ## Comment 1 Author: MonicaLagerquist Så är grannens Birmor.När grannen var här och kikade på mina kattungar blev hon helt svettig av att bara se mina katter fara runt.Sen finns det ju säkert busiga birmor också men inte grannens i alla fall. ## Comment 2 Author: Lullan1 #1 Skönt att höra, då kanske det inte är nåt fel på honom ändå? ## Comment 3 Author: Bims-Lena Hihi, min mamma hade också birmor ett tag. Alla fyra var precis så som du beskriver ;) Riktigt vackra förstås, men väldigt loja och lugna av sig (+ att de hårade så himla mycket!). Mamma tyckte mina tjejer var så jobbiga för att de (citat): "Hängde som snorlåmor i hennes gardiner", hihihi. ## Comment 4 Author: Lullan1 33 \*fnissar\* Helt otroligt att det kan vara sån skillnad! Jag har ju nästan varit påväg med deras katt till veterinären, det kan ju aldrig vara "normalt" att vara så loj och avslagen... Men men, där ser man! ## Comment 5 Author: MyTwiggs Har en kompis som har en Birma, och när jag har hälsat på har den bara tittat lite snett på mig. Jag ville ju förstås klappa skapelsen som var såååå vacker, men han var totalt ointresserad... Jag skulle nog inte kunna ha någon annan ras än cornishar igen. Katter ska ju bara vara outhärdliga... det är då de är som bäst! ## Comment 6 Author: pallemaxwell En kompis lillebror har 2 heliga birmor och ja, de var sega men vackra. Fick dock lite mer fart på dem med en leksak jag gjort. (pinne med en fjädergrej med pingla i en läderrem) ## Comment 7 Author: A-M.H ...ha ha ha..måste bara skratta när jag läser denna tråd....katten är så loj..river inte huset..det måste vara nåt fel...![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ..har aldrig haft birma...men vackra är de...har haft en underbar abbessinier..Fabian....och han var väl som en cornish....lite större bara och hårade.....uuuuunderbar social kille...ääälskade alla..oj..blev lite O.T...kom bara att tänka på honom....![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 8 Author: emiya Birmor är "enmanskatter", de är lojala och tyr sig oftast till en person. Med sin människa kan de både kela och busa. Mot andra kan de te sig ointresserade och likgiltiga. De är speciella, lugna och sävliga, men går att få igång om "rätt" människa sätter i gång dem. Och ja, de hårar ganska mycket och stöter upp ganska stora hårbollar. Har haft en Birma, en mycket speciell katt vid smeknamn Fia. När min mor dog 1991 blev det ganska många resor till Växjö där mor bodde, det var begravning, urnenedsättning, bouppteckning, röja ur mors lägenhet, m m. En av de sista gångerna Fia såg att vi packade väskor och skulle ge oss iväg igen satt hon på byrån i hallen och grät! Ja, ni läste rätt: tårar rullade nerför kinderna på henne! Jag ville knappt åka, men var ju tvungen och jag grät på tåget hela resan till Växjö, det kändes som om hjärtat slets ur kroppen. När jag kom hem igen kom hon farande rätt upp i famnen på mig och skrek av glädje. Det glömmer jag aldrig. Jag kommer aldrig att glömma Fia. Fast det är nästan tio år sedan hon gick bort, kommer tårarna i mina ögon...... Fia kunde ligga runt halsen på mig när jag var ute och cyklade och höll sig fast med klorna i en halsduk. Hon "sjöng" när vi spelade musik, hennes favoritprogram på TV var "Spanarna på Hill Street"...... som sagt, hon var mycket speciell! ## Comment 9 Author: pallemaxwell #8 Vad fint du skriver om din Birma Fia. Birmor verkar vara helt olika cornishar till sättet. Inte undra på att man upplever dem som sävliga och ointresserade om man jämför med cornish som många upplever som "hysteriska och gåpåiga" som min mamma uttrycker det. Hon tycker verkligen att mina tre Cornishar är för mycket av allt.... Hon har flera gånger frågat om de är sjuka ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 10 Author: emiya # 9 Hahaha, precis! Ja, det var väldigt annorlunda när vi blev med cornishar! ## Comment 11 Author: Lullan1 #8 Men gud så gulligt skrivet om Fia, hon var nog en mycket speciell katt... ## Comment 12 Author: Elica #8 Det var vackert! I övrigt, den här tråden beskriver rätt så bra hur jag trodde (och fruktade) att katter är överhuvudtaget - så ni kan tänka hur förvånad och glad jag blev, när den första cornishen flyttade hos mig! :-). Nu har jag två av dom och två devons. (Som jag skulle beskriva som en lite mjukare och öpnare variaton av cornish..;-).................................... Tråden påminde mig också om en definition att vara frisk: "Man anses vara frisk om man kan fylla de krav som omgivningen har för en".......... Därför dessa frågor: Är birman/cornischen helt frisk....lol. ## Comment 13 Author: aggeelin Grannen  har två vackar birmor, som jag får klappa men som ni säger, de är sega och vackar. Jag själv har haft en perser och han var ungefär på samma sätt, han bara var där någonstans i soffan... måste triggas med vippa för att röra sig och var sällan med där det hände något. ## Comment 14 Author: Lullan1 #12 Hihi, det var en rolig tanke... Hur är man när man är frisk? Vad är "normalt" ? Själv är jag nog alldeles för hemmablind på Cornishar, tror att alla katter är såna som mina ![Generad](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-embarassed.gif) ## Comment 15 Author: PennyIIXC Hej! Kul att jag hittade den här tråden. Vi har ju en helig birma här hemma, och ja hon är väldigt lik det du/ni beskriver. Kattis heter våran "tant", som nu är närmare 14 år gammal. Men rasen är väldigt lugn, sjävlständig, ointresserad. Hon har absolut bara en favorit i huset, det är bara min mamma som kan ge henne mat, klappa henne, borsta henne osv. Även om hon är JÄTTEHUNGRIG och jag ger henne mat då, så skulle hon ju aldrig i livet äta utav den förens mamma kommer och lyfter tallriken/skålen. Hon ogillar egentligen alla nya människor som kommer och hälsar på, då gömmer hon sig i någon tvättkorg, under soffan eller liknande. Hon ogillar alla djur, och hon har inget vidare jaktsinne (har man lekt med henne går hon fram slår på bytet, och går därifrån). Vi hade tamråttor förut och hon var livrädd även för dem, sprang och gömde sig om de fick vara utanför buren. Tillsammans med min lilla Sheeta så har hon lärt sig att inte bry sig så mycket. I början blev hon sur av att den lilla fick mer uppmärksamhet, men nu ligger hon mest och bara blänger. Men kommer min lilla devon lite för nära så fräser hon. Men annars är det väl en trevlig katt, väldigt renlig man märker själv att hon anser sig "överklass", kräsen. Och hon "hoffar" skäller som en hund då hon inte når det hon vill ha. ^^ Hon älskar att bli borstad, och är lätt att ha med i bil och i husvagn (alltid haft med oss henne på semester). Hon kräver inte så mycket. :) Här är en bild på henne tagen ute i det gröna idag. ## Comment 16 Author: aggeelin #15 - en fin liten dam... som jag tror väger lätt att lyfta - mycket päls är det ![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif)