Jag tror, att lillkatten behöver bara tid - och platser vart den kan ta sig, för att forska situationen i lung och ro. Och helst så att katten kan komma till hunden. Om du får hunden att lämna katten i fred.

Mina tre rexar har tagit hundarna rätt så olika. Den första tog det tre dagar, före han vågade komma i samma rum som hundarna. Han bara glodde på dom uppifrån  fån "läktaren". Men sen kom han en dag (när han hade räcknat ut att de tre hundarna faktiskt var så dumma, att dom _lyder_ människan!) Men då var också hundarna rätt så schockade, att det kom en katt in i huset!

Den andra (Elica - nyfiken som hon är!) tog hundarna mest som intressanta varelser. Och hon sprang faktiskt efter min stora Schäfer fast besluten, att han skall bli hennes vänn. Schäfern hade inte så mycket att säga till saken - här försöker han säga till, att det är liiite pinsamt, när katten blir  för närgången.  

Och den tredje räknade rätt så snart ihop att den lilla hunden är inte farlig - men hon fräste till flere veckor, om den stora bamsen kom plötsligt på vägen. Men så småningom brydde hon inte om honom - men hon har aldrig blivit kompis med någondera (då hadde jag bara två) av hundarna. Ascis (den första)- är jättebra kompis med min lilla hund - hunden och katten kommer allttid samtidigt i mitt famn och de leker faktiskt med varandra.  

 Jag gjorde det från början klart till hundarna, att katten är under mitt beskydd, och den får inte jagas och måste bli lämnad i fred. Ok. nuförtiden får den lilla hunden nog jaga bårt devonskrellen, som börjar bita i dess svans… lite måste också hunden få försvara sin värdighet.

Om hunden är mycket påflugen på missen, det brukar en av mina hundar vara så brukar jag antingen ha hunden kopplad ett tag inomhus så kattungen får en chans att titta sig omkring och att lära sig vart den kan ta vägen om hunden är efter den. Ibland har jag gjort en hage av kompostgaller där får hundarna vara ett tag tills kattungen blivit lite mer hemmastadd.

Du har helt rätt, om bara hunden får nosa in sig på kattungen så blir den ju genast mindre intressant!

Tack för era svar… Det kommer säkert att bli bra, men det känns ju lite läskigt med storleksskillnaden, boxertösen väger 31 kg och lilla cornishen väger 1 kilo….  Hon fick sig en liten åthutning av vovven när hon skuttade ner i hundkorgen. Såg sen att hunden hade gömt ett tuggben i korgen (hade jag helt missat), så jag förstår ju hunden också. Hon vaktar på sina godbitar…

Mvh/Johanna

För mina hundar som aldrig hade träffat en katt tidigare och min första cornish-unge tog det en månad innan katten kunde/vågade vara på golvet med hundarna. Den ena hunden tyckte att den morrande kattungen var ett hemskt monster så hon höll sig så långt bort det gick, medan den andra betraktade katten som hennes lilla bäbis som hon hemskt gärna ville ta hand om. Den hunden höll sig förstås i närheten av katten men var jätteduktig och stod aaaalldeles stilla och vände bort huvudet så fort kissen tittade på henne. Katten i fråga höll sig ungefär en meter över golvet första månaden.

Jag tycker att du inte ska låta hunden förfölja katten, utan säga ifrån och lära den att snarare ignorera kissen istället.

När vi skaffade katt hade vi tre hundar som inte var van katt. Hundarna var 6, 2 och 2 år gamla, tvåårinfgarna var nyfiken på henne men sexårigen trodde jag ville "döda" katten. Vi löste detta genom att sätat en grind i trappen och placera kattens skålar och låda på övervåningen och hundarna på nedervåningen.

Katten fick själv välja när hon kände sig redo att gå igenom grinden. Tror att det tog 3-4 veckor innan hon gick hemtamt på nedervåningen bland hundarna. Och sexåringen hon ville inte alls döda någon katt utan var bara intresserad av att tvätta henne i rumpan mm, hon trodde nog att katten behövdes tas om hand.

Idag ligger katten i hundkorgarna och soffan med en eller flera hundar. Kattens bästa lekkamrat är vår lilla pudel.

Jag säger åt hunden, så att hon stannar, men det är ju svårt att alltid vara me och se…. kattungen är på golvet, det går bra.. hon vågar även gå förbi hunden. Så det kommer säkert att gå bra. Hon står alldeles stilla och vänder bort huvudet när Enya tittar på henne och när hon fräser. Men hon vill Heeeemskt gärna ta sig en grundlig titt på det där lilla konstiga djuret…

Vår katt spottade och fräste också från början och så här ser det ut hemma hos oss nu. Framförallt så är det inte pudeln som börjar alla busrajder dem emellan utan katten är lika skyldig.

Det verkar ju som att det inte brukar vara nåt bestående problem iaf…  Jag får räkna med att det tar några veckor då, innan kissen känner sig lite mer trygg.

Jag bor visserligen i en 1:a så det är lite svårt att dela av…. jag kan stänga till köket bara. Jag har ställt Enyas matskålar vid hörnet på soffan i vardagsrummet, dit kan inte hunden komma. Så där kan hon äta ifred. Jag har en äldre hankatt också, men han har bott hos min pappa ett tag (har precis flyttat till en ny lägenhet), jag kommer att ta hem honom nu i dagarna och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det med maten då, kanske kan man sätta en kartongbit för transportburen och göra ett hål så att Enya tar sig in men inte hankatten, de äter olika mat. (Rc babycat och Rc longhair indoor, hankatten är Glupsk! och har lätt att bli tjock)

Nån som har provat det, eller löst det på nåt annat bättre sätt kanske?

/J

Stackars Virus kom hem till oss i en liten etta med en vresig kärring till katta och två hundar (den tredje var hos mamma de första månaderna)

Husse fick ta en tur med hundarna när Virus introducerades för Veto (den andra katten) och lägenheten. Efter en timme eller så fick hundarna komma in och då blev Virus hysteriskt rädd och fräste och spottade och hade sig. Hundarna fick då vara bakom kompostgaller, men den lilla tog sig ut och sprang fram till Virus. Det hela gick bra, Virus var rädd och fräste lite, medans Felix luktade på honom. Det tog ett dygn ungefär för Virus och Felix att finna varandra. Den stora hunden tog det några veckor innan de sov ihop.

När tredje hunden kom hem vart Virus hysteriskt rädd igen. Gimli är ett monster som dock bara vill leka. På tre dagar hade Virus insett detta och fått en ny toppenkompis!

Nu trivs alla djuren toppenbra ihop och Virus har lek och goskompisar när han känner för det 

På bilden är det Virus och Gimli 2 veckor efter att de träffades för första gången

Ja du har ju fått flera bra svar ovan..
Det viktigaste i början tycker jag är att du har en"stig" för kattungen via skåp, möbler osv som den kan hoppa runt på till kattlåda och mat utan att behöva utsättas för hundens nyfikenhet..Så att kattungen kan närma sig hunden när den själv är mogen för det.
Det är ju tryggare för en kattunge att sitta i "överläge" och nosa på hunden än tvärtom..
Jag hade ju lilla Mischa/Mis här i ca fyra månader och det tog några veckor innan hon vågade lita på Smilla(cocker) men sedan sov de i samma säng men aldrig tätt intill tyvärr..
Mischa gick dock fram och nosade på Smilla när hon sov..och Smilla nospussade Mischa sista tiden..
Sååå….det är en tidsfråga-ibland funkar det direkt - ibland tar det lite tid!

Jag hade en "safe place" för Mori när han kom hit. Uppe på ett bord stod matskål och hans liggplats. Så fick han helt enkelt välja själv när han ville gå ner för att undersöka. I början var de såklart mycket fräs och han höll sig mycket uppe på bordet. Men tillslut efter bara några dagar hoppa han ner och träffade ecko(hunden). Några kaxiga slag med tassen på eckos nos och sen gick de hur bra som helst. Tog allt som allt bara en vecka för dem att funka ihop.

Nu leker dem tillsammans som dem vore lika stora.. Mori kommer springandes efter och biter ecko i hasorna och så jagar dem varandra^^ Sen vill dem gärna sova nääära.

En bild från andra dagen

Jag tror de funkar bra om man bara låter dem sköta det själva. Om man har en hund som är lite väl på får man väl gå in och säga till. Men annars funkar de bra utan:)

En bild från femte dagen

#12 Vilken härlig bild! Jag hoppas verkligen att Henna och Enya blir bra kompisar också…

Enya har ett "safe place" uppe på soffan, dit kommer inte henna och hon kan ligga där i lugn och ro.

tack alla som svarat och kommit med Bra tips!

Mvh/Johanna

Lisette, jag tycker så mycket om din goa hund.Han är ju alldeles otroligt snäll mot det lilla krulliga spektaklet som inte ens kan skälla ordentligt…

#12 gud en sån ljuvlig bild! Ingen av mina hundar gillar att ha någon annan än mig & husse så nära sig. Lite trist, för det är himla gulligt!

Måste göra en liten uppdatering här för nu går det så himla bra me vovven och kissen…. Igår kväll låg Enya ihop kurad vid Hennas mage! Synd att jag inte hade kameran till hands! Jag har varit jätteorolig för hur det skulle gå, för hunden har varit så misstänksam på Enya och Enya har varit jätterädd för henne…… Så det var underbart att se dem ligga tillsammans för det hade jag aldrig trott skulle hända, Henna såg  nästan kär ut och låg och snusade på Enya och verkade helt lugn…. Härligt!

# 16 Så härligt!

#16 Tack för den rapporten. Härligt att höra att de börjar komma nära varandra.