När Smilla kom till oss -03 så tog Danne henne till sitt hjärta..precis som han gjort med Buffy(nja..Buffy diade ju Danne-det gjorde ju inte Smilla men…
Här vakar han över henne när hon sover..

Danne och Smilla trängdes i samma knä…

…Smilla tuggade skönt i öronen med de små sylvassa-tyckte Danne!

Danne var lekfarbror…..

Ja…Buffy han diade ju på…ända tills de sista veckorna innan Danne dog- då orkade han inte ha honom trampandes på sig..

Sötnosen sover…några veckor innan han dog..

Jag älskade hans rynk-panna!

Ibland såg han ut som en gremlin….-han öron var som känsliga spröt som han ofta "fällde ned" vid "lågt i tak"….

Dom var dock inte alls känsliga utan han älskade hårda tag i öronen…att få dom gnuggade!-verkar vara en typisk cornishgrej..Buffy är lika dan!

Radarparet….

Sista dagarna tog vi farväl ; Smilla tröstpussar …..

Buffy tar över rollen som "pappa"…som Danne får grotta in sig hos..

Gruppkramar…

Danne visar hur mycket han älskar matte-och tvärtom…

……hundratatals foton togs sista dagarna..

Lilla gubben ville bara vara tättintill hos mig sista dagarna….

Så vackert!! *snyft*

Sååå svårt att ta ett sista farväl…jag sov inte mycket sista natten..

#17 Helt förståerligt… *kram*

**Ni som är känsliga  - titta inte på nästa bild…(även om den är helt fridfull)
**
Här har Danne blivit en ängel…..lugnt och stilla-utan smärtor fick han somna in i min famn, med Buffy och Smilla intill sig.

Buffy luktade på Danne och tog det helt naturligt…
Danne låg kvar sen framme i flera timmar tills jag kunde lägga undan honom i sin låda,det var det jobbigaste.
Men Buffy gick aldrig och letade efter Danne!Han visste och förstod.

Jag och en kompis åkte själva till kremering med Danne och fick med askan hem samma dag.

Det var bra för oss alla att ta ett riktigt avsked hemma.

#16 #18 Tack!!

..det är inte utan att tårar faller…kram till dig…

Så vackert Buffy-co! Tårarna rinner ner för mina kinder, tack för att du delade med dig av Dannes fantastiska liv här hos oss. Så vackert skrivet… *kram*

Tack för den fina tråden.

Jag gråter för det är både vackert och sorgligt. Vilken underbar sammanfattning av hans liv. Du har verkligen fångat mycket stort och starkt.

Även om jag är känslig skulle jag aldrig hoppa över sista bilden. Det kan vara rätt skönt att få gråta en stund ibland. Jag önskar att alla fick sluta sitt liv så fint som Danne fick göra.

Kram och tack igen för att du delar med dig. Tänker ¨på dig!

*tårarna rinner* Så vackert och sorgligt du beskriver ert liv tillsammans och din kärlek till honom … och så säger vissa människor att en katt "bara är en katt" …. jag förstår din sorg och känner med dig .. vilken lycka att ni fick dela varandras liv under så många år … många kramar till dig!!! *kram, kram, kram*

Kram på er. Det kommer tårar när jag ser sista bilden. Han ser precis ut som min lilla hona, när hon fick somna in i juni ifjol, alldelens förtidigt. Bilderna Visar vilken kärlek som växer båda bland människor och djur och tillsammans.

En vacker berättelse om ett älskat husdjur. Som älskade tillbaka.

Snyft…..ja, jag ser att jag inte är den enda som gråter i den här tråden. Jag kan inte läsa och se sånt här utan att tårarna börjar trilla. Mycket fin sumering utav en älskad kisse. Känner med er Buffy och co.

Tack allihopa för snälla ord!!Jag menade inte att få er att gråta…(även om det kan vara skönt ibland..)

Jag tänkte efteråt att tråden blev lite "för mycket"- och för lång.. det var så svårt att välja ut foton ur alla hundratals jag tog de sista veckorna…och så blev det som det blev…det var som jag skrev först..SVÅRT att skriva kortfattat om Danne….nu blev det lite till varje foto-som inte blev så lite ändå

Men- jag ser mycket naturligt på detta - så jag hoppas att ingen tog illa vid sig.
Jag kände bara att jag ville skriva en minnestråd nu efter ett år.

De finaste fotona på Danne-när han var som allra vackrast..har jag tyvärr ej i datorn- han kom ju innan datorn kom in i mitt liv-och jag har inte scannat in några foton tyvärr..Men de finns istället i fint album!

Jag ville beskriva just hans slut eftersom jag verkligen kan rekommendera att avliva hemma - om det går - samtidigt som det är skönt för djuret tror jag verkligen det är bra för ev. andra kattter!- då slipper man en katt som springer och ropar efter den saknade katten efteråt..
Nu har jag ju tur som har en kompis som är vet. men det finns några vet. som gör hembesök..

MEN..nu hoppas jag det dröjer länge tills någon mer katt här på forumet behöver avlivas!!

Kram tillbaka till er allihop och torka tårarna nu!

Danne fick ett så bra slut han kunde få..precis som jag önskar alla djur…(hrm..och människor..)

Otroligt fin bildtråd och minnesord. Det är sorgligt när ens kära går bort, men det är fantastiskt underbart att ha så fina minnen.

Näe, vad jag gråter!!!

Det märks verkligen att ni hade ett särskild band du och Danne Buffy! Jättevacker tråd, i all sin sorglighet.

 Tårarna rinner. Mycket vacker tråd om Danne. Han var en vacker och omtyckt katt. Kram!

Mina kondoleanser till dig såhär ett år efter Danne fick somna in. Jag blir enormt påverkad av bilderna och texten, du berör något djupt inuti mig och jag ville bara säga att det är en vacker tråd, om än sorglig, men framför allt känns den som en hyllning till livet med Danne. *kram*

Jag vill säja när jag läst den här tråden och torkat tårarna. "Danne lever" framför allt hos Buffy-co. Det känns verkligen så

Så vackert du beskriver din familj och vilka underbara bilder. Han fick verkligen känna vad kärlek är den söta lille Dannemannen.

Jättefint skrivet Annika, kommer inte att kunna lämna kontoret på länge nu, med allt smink kvar på tangentbordet….

AnnikaII

Åhh Buffy-co  vad fint du skriver om vackra Danne! Är alldeles rödgråten nu.. min sambo undrade var det var med mig.. Vilka fina bilder och den sista bilden var så vacker och FRIDFULL!

Skickar en stor kram till dig!

Tack alla snälla…för alla omtankar!(Ville inte putta upp tråden, men vill ju tacka..)
*Kramar tillbaka till er *

Som sagt…jag menade inte att få er att gråta och bli ledsna…

Livet går vidare - efter mycket sorg- med Danne inom mig!

Jag sörjde faktiskt mestadels innan själva dagen kom -det var så jobbigt att gå och själv veta vad som måste ske och vänta till rätt ögonblick-att han skulle få bli lite skruttig, men inte behöva lida..!!Vi lyckades dock tima in mycket bra pga hjälp från min vet.kompis..

Man måste ju tyvärr klara denna jobbiga del av att ha djur…annars går man sönder totalt när dagen D kommer…
Och man måste klara det för djurens skull - avliva innan de börjar lida - annars ska man ju inte skaffa djur.

Nu vet jag självklart att denna planering inte alltid går-jag menade inte så!!Ibland händer tragiska saker med våra djur som vi inte kan göra något åt..olyckor akuta saker osv..så jag menar absolut inte att skuldbelägga någon!!- Vi kan inte alltid hjälpa våra djur att slippa lida..jag menade bara att det bör vara vårt mål - när det går!!/redigerat
Bra att tänka på innan.. och inte blunda för det!

Men visst-lika jobbigt varje gång, jag är ingen stålmänniska..tvärtom..!! och…inget man ser fram emot.

Man får försöka se på det naturligt - som djuren själva gör..

Det är fruktansvärt att förlora en vän och det tar ofta tid innan man kan se tillbaka och minnas de bra stunderna. Man måste först få tid att sörja och vara förtvivlad, den tiden kan säkert vara olika lång från djur till djur, gång till gång och person, men den behövs.

Det låter ändå som att du kan se tillbaka på ett långt och härligt liv tillsammans med din Danne och det är guld värt!