Den äventyrlige Mauritz
igår hade vi födelsedagskalas med en drös släktingar och hunden Margit på besök. Mauritz försvann som vanligt som en blixt vid första påringningen på ytterdörren och var sen spårlöst försvunnen. Karin låg lugnt i klätterträdet och spejade på allt.
Efter två timmar började jag bli lite orolig och gick runt i huset för att försöka hitta Mauritz. Han fanns inte på sina vanliga gömställen…..
Efter tre timmar hade alla utom svärfar, svägerska och hund gått hem och vi började leta ordentligt. Han fanns absolut ingenstans i hela huse. Jag höll på att få panik och gick ut och ropade, inte ett ljud. Svärfar plockade isär pianot och till och med Karin började leta. Ingen Mauritz……..
Vi började kolla busstider för att gästerna skulle lämna huset, så det skulle bli lungnt då vi plötlsigt hör ett lite majaauuu. Det kommer från bokhyllan, som vi kollat så han inte lagt sig bakom böckerna.
Han har trillat ner BAKOM hörnbokhyllan, ett litet litet utrymme som vi hade ett album över när katterna var små. En vuxen katt kan bara inte trilla ner, trodde vi. Men jo, vi bände ut hyllorna så snabbt vi kunde, och vem kom framsmygande om inte Mauritz.
Tack alla goda gudar så var han bara lite rädd och smet snabbt in i gästrummet där vi kunde ge honom lite mat, vatten och lugn och ro.
Han verkar inte ha fått något enaste men efteråt och är sitt vanliga coola jag igen, men gissa hur jag nästan hyperventilerade. Mammas lilla älskling, att han alltid ska skrämma slag på mig…..
Men Mauritz då, skrämmas på det där sättet! Jag tror faktiskt att den enda skad han kan ha fått är ett stukat ego. 
Han måste ju ha tyckt att det var lite pinsamt. Lillsprätten! 
Ja verkligen, han såg lite skamsen ut faktiskt…….
Men, vi fick verkligen ont i magen med tanke på att bokhyllan är ca 1.40 hög och utrymmer bakom är minimalt. Stackarn måste ha suttit upprätt hela tiden. Tur att han är så otroligt muskulös och smidig.
Men lillskruttet då! Här är det motsatt reaktion när det ringer på dörren - försten dit vinner, verkar vara vad som gäller.
Jaa du men det gick nog bra. Syrrans honkatt som gick bort för snart ett år sedan lyckades med liknande bedrift när syrran var borta och mamma var kattvakt. Den bokhyllan är dock två meter hög och de kunde länge höra henne men fattade inte var hon var.
Det var ett stort arbete med att få fram hyllan och katten.
Min Donna som gick bort i höstas trillade ner bakom spisfläkten i köket när hon var högdräktig med 5 ungar i magen. Gissa vem som var kattvakt 
. Japp, mamma, gissa om hon tycker om att vara kattvakt numera? Nej just det, helst inte. Förstår inte varför
. Mamma hade hört Donna länge och försökte hitta henne. Hittade inget sätt att få fram henne. Mamma höll på att bli lätt hysterisk. Till sist kom hon klättrandes upp själv. Hon lyckades ta spjärn med ryggen mot väggen och klättra på innerväggen mot fläkten. Hon födde fem friska ungar varav Candy var en av dem.
Det är otrligt vad de kan hitta på och oroa omgivningen.
www.racerdonnans.se. Medhjälpare på Cornish Rex i fokus.
Men Mauritz..har vi inte pratat om detta tidigare att man måste ta det lugnt med mattes hjärta 
Ett tips är att gömma dig under sängen nästa gång - hälsar Linus…
Skönt att det slutade lyckligt!
ja vilken tur att allt gick bra till slut
djur kan verkligen hitta de knasigaste ställen att fastna eller trilla i
Vilken tur att det gick bra. Hos oss ramlade/hoppade Charlie ner bakom ett två meter högt skåp, där han inte kunde komma ut själv. Som tur var vi där och såg det… dessutom har han basröst och skulle nog höra av sig om han inte kom ut, tror jag.
Aggeelin / medarbetare på Livskvalitet
Stackars lilla Mauritz, men vilken tur att det gick bra!
Oj oj, jag ser att jag skrev fel höjd, 2.40 hög är den! Och han måsta ha suttit på baken eller stått på frambenen för det är verkligen ett litet trekantigt utrymme. Ja stackarn, han sa inte ett pip på hela tiden och vi har inte märkt någon tillstymmelse till men efterå som tur är. Han är precis lika vild som vanligt och terrar Karin.
Starta ny diskussion
