Busig Klara!

Fy så tragist, en så fin liten rävunge. Ingen skall behöva dö på det sättet. Det hade nog kunnat bli komplicerat när hon växt upp, men om hon behövde tas bort finns det andra sätt att göra det på. Du har fina minnen av henne och hon hade nog en väldigt bra tid hos er. Livet blev kort men innehållsrikt och fyllt av värme. Spännande kompis Kayo fick ha (antar att ni hade stenhård koll på "ohyra" m,m men en liten unge har inte hunnit dra på sig så mycket).
Vill jättegärna se filmen.

Nej hon va så liten och jag kontaktade veterinär och de sa ingen fara! Lurade i henne lite avmaskning och sprutade på henne sån där olja mot all möjlig ohyra för säkerhets skull! Det roliga va att fast hon förvisso var ung så va hon ju större än Kayo men han markerade direkt vem som va herre på täppan! Men hon var helt betagen i honom och bara sprang och fjantade och uppmanade till bus som en hundvalp! När vi tog en promenad var de med bägge! Du kan tro att fokl tittade! Det är förskräckligt det som hänt men nu kan vi se tillbaka och minnas ngt som kanske inte händer så många!

Så ledsamt att räven blev dödad.Så totalt onödigt!Härligt att se djuren tillsammans-

Så frustrerande det måste känts för er att hon blev dödad på det sättet! Ni verkar ha fått en härlig upplevlse av den lilla rävungen i alla fall. Och som du säger - det är inte alla som får vara med om en sådan fantastisk sak.

Ja det var ledsamt ett tag och ilsket i bygden! Ni vet små ställen, det blir nästan lynchstämmning! Saken blev polisanmäld och visst vet väl folk vem det troligen är. Fast den personen tror jag blev väldigt skrämd av den publicitet och uppståndelse det blev så förhoppningsvis viftar den nog inte med sina(dessutom olagliga) vapen hur som helst i fortsättningen! Visst tänker man ju, vem kan råka illa ut härnäst.

Vilken härlig känsla det måste ha varit att få umgås med ett vilt djur på det sättet. En människa som kan ha ihjäl ett djur på detta sätt utan samvetskval har tyvärr nog ingen spärr och kan nog vid ilska också ge sig på en människa tror jag

Hemskt  och vad ledsen jag blir..lillräven.

Men älskar korten ,,min pappa bor i storuman ute i skogarna i ett hus och har en katt.. Han säger att den kissen umgås med en räv och jag har kanske inte riktigt trott på det.. Men nu gör jag det.. Inget är ju omöjligt..

Ja hon var nog en väldigt fin liten räv tror jag! Är det ok med mer bilder fast det är en kattsida……….hoppas ni inte misstycker!

Klara räv!

Lilla söta Klara, vacker var hon! Blir så ledsen och trött av att läsa om hennes öde, hon förtjänade så mycket bättre. Hoppas den skyldige i sinom id får det straff h*n förtjänar.

Hm, ja jaf tror hans umgänges krets har minskat faktiskt, det var nog så att personligheten inte var så trevlig….Så vissa saker löser sej själv, det kan vara straff nog!

Åh, vad söt hon var.

Bra att höra att han får sitt straff på något vis för det är hemskt att döda ett djur på det sättet. Det kan gå så fel och djuret får lida otroligt innan det dör.

Så söt hon var! Blir så illa berörd, jag fattar inte hur någon kan vilja ett djur illa? Usch… hon hade väl kunnat få leva?

Åh! Hon var jättesöt! Sorgligt slut, bara…

Det är ok att du lägger upp bilder på Klara här. Hon är ju lite kattlik (nästan lite cornish-lik, fast med mer päls), och dessutom är det  ju bara kul att titta på fina bilder!

Visst är det önödigt. Vi hade tänkt flytta henne vartefter mer ut landet då jag har en kompis som bor lite ensligt med bondgård. förstod väl att inte alla skulle tycka det var gulligt sen med en vuxen tam räv som springer runt och stjäl saker, men vi hann inte så långt tyvärr.

#16 Fina bilder du lagt ut på henne. Hoppas du får till filmen också vore kul att se hur de hade det.

Vad roligt att se bilderna på Klara! Jag börjar genast tänka tillbaka trettio år sedan när jag var liten. Vi bodde i Älvsjö en förort till Sthlm, mina föräldrar hade haft bondgård innan de flyttade till Sthlm så hela familjen var mycket djurintresserade. Vi hade kvar två av hundarna sedan gården och det var en hel del djur som kom och gick under åren, både tama och vilda. Jag minns speciellt innan tiden då den stora rävskabben slog till. Då hade vi dagligen besök av rävar. Några särskilt tama kom in i köket och åt ur hundarnas matskålar. En bekant till oss hade ett hus i skogskanten i samma område och där hade rävarna en lya, varje år kom en kull ungar och de matades och tumlade lekands runt på tomten. När vännen åkte bort fick vi vattna blommor och mata rävarna. På kvällen när vi släppte ut hundarna för rastning kunde vi höra rävarna skälla. När rävskabben slog till såg vi ytterst sällan några rävar och de vi såg var utmärglade, förvirrade och nästan kala. De kunde stå och gnubba sig mot ett träd för att försöka klia tillbaka. Efter rävskabben slog till hörde jag aldrig mer rävarna skälla.