Fint skrivet av dej, undrar verkligen varför jag själv sitter och munnhuggs i en fullständigt onödig tråd som jag själv startat för att jag blev så jävla arg igår. Fast det är spännande att så många suttit och haft olika versioner och åsikter om händelsen….

Tar till mig av det du skriver och försöker vara en god person…

Jag känner den ena av de två svenskarna som överlevde flygkraschen. Han har fram tills för några veckor sen bott i samma studentkorridor som min kille. När det händer såna här olyckor och det är någon man känner som är inblandad så kommer det plötsligt så nära. Det blir så verkligt på ett helt annat sätt. Det får i alla fall mig att börja fundera och inse att det kan verkligen hända vem som helst.

#0 Fint skrivet

Vad fint du skriver Buffy.

Vi måste ta hand om varann och vara snälla, man vet aldrig hur länge man får ha kvar sina nära och kära.

Kram!

Håller med er alla.
Saker flyter upp till ytan när det händer en större olycka eller katastrof och man tänker till mer än en gång.
Har själv min man i bil på väg till Umeå i jobb och det känns lika jobbigt varje gång trots att det egentligen är lika farligt att hämta upp barnen efter skolan och förskolan då man också är ut på vägen.
Ibland när man bråkat med barnen innan man lämnar sitter man sen och önskar att allt skall gå bra under resten av dagen när ilskan runnit av en, så man får en chans att "ställa allt till rätta" igen och krama om dem och berätta att man älskar dem.

Väldigt känslosamt skrivet. Man tänker en stund när man läst det du skrivit.

Håller med föregående talare. Fint och tänkvärt skrivet.

Vackert Buffy… Du skriver så fint!

Du är väldigt bra på att uttrycka dig, Buffy … *ler varmt* Tänkvärda ord … jag försöker att tänka på att uppskatta det jag har men det är så lätt att glömma … tack för att du påminde mig om att leva i nuet!

Stor kram på dig!!!

Min mor var i thailand när tsunamin slog till. Jag fattade aldrig vad som hände just då. För ung som jag var/är kolla jag inte specielt mycket på nyheter. Men mamma ringde mig mitt på dagen och dem satt då på ett bilflak. Jag tog de inte alls hårt då, som sagt förstod inte.

Sen hörde jag inte av henne.. och ju mer jag tittade på tv ju räddare vart jag. Jag tycker nu att media är hemskt! Jo, de behövs för att låta människor veta vad som hänt med deras anhöriga osv. Men måste dem verkligen visa döda människor och trycka på alla nerver! Jag satt och grät resten av den dagen.. Hjärtat var uppe i halsgropen. Mamma fick inte ens komma hem!!! Dem vägra flyga hem dem.

Jag saknade mig sjuk i flera dagar.. fick sitta på julafton och nyår själv!
Vad jag ville komma till är, jag kommer aldrig någonsin förstå riktigt vad hon vart med om. Stanken, förstörelsen, döden! Men jag vet vad JAG kände när hon var där. Jag drömde jätte länge efter det att jag förlora henne.

Jag kan säga att, jag säger inte "jag älskar dig mamma" nog! Jag borde göra det oftare. Se så lätt man kan förlora dem man håller mest om! Hennes historia är helt otrolig. Hon var t om ute på havet när de skedde.

//Lisette

Mycket fint skrivet Buffy, du berör mig och jag märker att vi tänker lika om sådana här saker.

Vilken hemsk upplevelse både för dig och din mamma Lis1, jag hoppas att det blir er värsta prövning i livet så att ni får njuta av varandras sällskap utan andra hemskheter i framtiden.