Har du fått några intresenter?

Ja, det är några som hört av sig! Men intresset är störst för honkatter, och detta gäller ju i första hand hankatter.

#2 Misstänker att det kan bero på att man är rädd för att hankatten ska börja strilá.

#3 Vi är inte omöjliga vad det gäller kastrering och vårt avtal reglerar det om det skulle behövas. Självklart ska man inte behöva stå ut med en strilande katt (eller en extremt stressad katt, eller katter som inte kommer överens), jag skulle själva inte göra det. Men då kanske katten istället får bo hos mig en kortare tid tills nödvändiga parningar är gjorda. Jag försöker att boka in parningar så snart hanen blivit fertil, så att det sedan står fodervärden fritt att kastrera, oavsett hur hanig eller ohanig katten är. Jag försöker även använda ohaniga hanar (men det går tyvärr inte alltid..) i aveln för att i största mån undvika att problemet uppstår.

#4 Jag tror bara det är bra att man har haniga hanar! Jag tror att vi i slutändan går emot för snälla hanar som inte vågar para. Det krävs ett visst mod att para en bitchig hona som är i höglöp och som är besvärlig. Vissa honor behöver tyvärr "våldtas". 

Jag tycker jag hör alldeles för ofta om hanar som inte vågar para. Vilket skrämmer mig lite, för snart så sitter vi där med hanar som inte kan para och honor som löper konstant. Jag är glad att jag har haft Duke och Ruskträsk som kan para alla typer av honor  Även om de har varit ena riktiga "pain in the ass"

#5 Det finns säkert en gyllene medelväg någonstans. Jag har ju en relativt ohanig hane, på så vis att han nöjer sig med att inte markera inomhus. Ropa lite kan han göra, men han krafsar inte sönder några dörrar ;-). Han har aldrig heller haft några problem att para någon hona. Det är skillnad på hanar som är ointresserade och för snälla, och hanar som inte har behov att markera revir i sitt eget hem.

#6 Men hur håller man sig på medelvägen? Det är det som är det svåra. Om man hela tiden håller sig till snälla hanar så är vi snart där att vi har hanar, som är intresserade men vågar inte para. Att en hane är snäll eller "pain in the ass" är inget jag bryr mig om när jag parar, huvudsaken är att de kan para. Det är därför jag oroar mig när det står i alla hankattsannonser att hanen är "snäll", för då kanske den väljs framför en hanig hane. Då dröjer det nog inte länge förrän vi är där…

Jag har bara haft snälla men strilande hankatter.Strilandet är jobbigt men det är ju kattens natur.

#8 Jag har också bara haft snälla hanar  Men de har strilat, vrålat och varit rastlösa, men det tillhör som sagt en hankatts natur. Det är det som hör till fertiliteten och driften. Om vi parar bort det för mycket så är vi illa ute tror jag…

Det finns mycket som är "kattens natur", men som inte är önskvärt beteende inomhus eller som vi människor på ett eller annat sätt styr dit vi vill ha det. Strilning ser jag som ett av dem, och jag har aldrig träffat på problemet med att en hankatt som inte kissar inomhus, för den sakens skull inte kan para. Jag har träffat flertalet hanar som inte har problem med parning, och som inte heller "lider" av sin fertilitet, eller kissar inne eller är oändligt rastlösa. Sen tycker inte jag heller att vi bör avla bort för mycket av deras instinkter, men just detta har inte jag sett några problem av. Sedan kommer det alltid finnas vekare och fegare individer som inte vågar para, hur tuffa grabbar som än används i avel. Precis som det av två väldigt lugna föräldrar kan komma en väldigt rastlös unge.

Jo, men kattens instinkter när det gäller fertilitet är något vi absolut måste vara rädda om. Att en hankatt inte strilar visar bara att en bit är borta av det som ingår i hankattens fertila natur. Om vi sedan "marknadsför" den strilfria hankatten så kommer vi nog bit för bit att avla bort den naturliga driften att para. Att en hane är snäll och inte kissar inne och är tyst på nätterna är inte info som är väsentliga när man annonserar hane tycker jag. En hane som inte visar några fertila instinkter är inte något att sträva efter…

Jag vet om flertalet hanar som inte strilar, som sover på nätterna och är som vilken katt som helst och som inte kan para. Dessutom så tycker jag att jag hör det mer och mer. Jag har själv haft en sådan hane, han vågade bara para en hona och det  var den honan han vuxit upp med.

Fast nu har vi kommit ur spår rejält

#11 Men det är otroligt intressant diskution ni har….

#11 Jag känner också att vi kommer ur spår. Så det här får väl sätta punkt:

Jag tror garanterat det det går att avla på önskvärda beteenden så att man får en relativt lugn hankatt som inte är så benägen att markera revir inomhus men som ändå inte har några problem att para. Och varför skulle det vara mindre värt att avla på önskvärda beteenden än att avla på utseende? Vi gör det ju redan idag. Ett exempel är att vi avlar fram sociala katter. I det vilda behöver katterna vara avvaktande och avståndtagande - en självbevarelsedrift! Jag tror inte heller vi är många som avlar på katter som rutinmässigt kissar eller bajsar på "fel" ställen (menar nu ej strilning), även fast det är ett helt naturligt sätt att kommunicera för katten. Vi avlar hela tiden på beteenden som är önskvärda och försöker få bort sådana beteenden som inte passar oss. Det finns en medelväg, även gällande beteende. Som jag ser det så ska katterna fungera att leva med, de ska fungera att ha i ett hem. Kan man även hålla en fertil hankatt på det viset tycker jag det är ultimat, så vill jag helst att det ska fungera för mina fodervärdar. Hanen ska må bra, även som fertil, och han ska inte behöva leva instängd. Så som jag uppfattar det, finns det många hankatter som är så pass trygga i sin personlighet, och i sin roll som fertil, i sin flock, att de inte behöver urinmarkera i ett hem som redan "stinker" av dem själva och resterande flocken. De kanske är mindre intensiva än vissa andra hanar, inte lika "hetsiga", och kanske är det mer ett personlighetsdrag än något som strikt har att göra med fertiliteten? Sedan brukar främmande föremål, skor osv ofta vara lite mer intressanta. Och utomhus går man gärna runt och skvätter lite, där andra grabbar varit! Jag tvivlar inte på att era grabbar är snälla och trevliga, det är väl de flesta katter idag. Men jag tror man kan få bägge och, utan att tumma på fertiliteten. Sedan kommer det alltid finns individer som drar mer åt endera hållet, och precis som med människor kommer det antagligen alltid finnas djur som är homo-, bi- och asexuella. Bara för att hanen inte parar innebär det ju inte att han inte VILL, han kanske bara är väldigt blyg, eller förtryckt. Och det kanske inte är ett resultat av att man använt ohaniga hanar i aveln, det kan ju lika gärna vara ett personlighetsdrag eller ett resultat av aveln på temperament över lag, eller ett resultat av att vi håller katter i för dem onaturliga grupperingar.

 Tillbaka till ämnet, hur går det med fordervärdar Hanna?

#14 Vi behöver ingen till någon nuvarande unge (han ska ju stanna här, den rackaren!), men planerar en kull där vi kommer behöva iaf en fodervärd!