Chino kommer i princip alltid när man ropar med ljus röst "tjiiiiiiiinooooo", Zorro kommer oxå oftast (utom när det är folk här för då ska man visa sig tuff o inte lyssna) när jag ropar, också med ljus bebisröst "sååååjjjjåååå" Enya hon kommer när hon känner för det, hon brukar lyssna oftast när man ropar "eeeeniiiiiiis"

Javisst lyssnar Geisha på sitt namn och när vi säger ifrån på skarpen. Hon kommer när man ropar, om det inte är så att hon ligger och sover sin allra härligaste skönhetssömn nån stans. Är hon uppe på bordet och man hittar henne slickandes i smöret så säger vi ifrån med lite skarpare ton och då hoppar hon ner snabbt som en vessla.

#1 Oftast använder man ju ett annat tonläge när man ropar på katterna, en annan röst.. det är det som är så roligt med Tyke, att han kan höra satt namn mitt i en mening, hur man än säger det.

#2 Väluppfostrad misse  (sånna har vi också.. tja, iaf så länge vi ser dem..)

Buffy kommer när han vill…!!

Han vill ofta för han är en kelig och social katt…
MEN det innefattar inte när jag ropar stressat " BUFFY!!!!" och har bråttom iväg och vill se var han är..Måste alltid se honom innan jag går ut-eftersom jag tycker det är lite synd om han ska sitta inlåst i ett skåp el.garderob medan jag är borta..(vilket har hänt-medan jag varit hemma..utan problem iofs men ändå..)

Han ligger då (om han ej sover) och spanar på mig-TYST medan jag hysteriskt springer runt och letar..och blir ännu senare..

Om jag inte lyckas hitta honom - blir då nödlösningen att öppna kylen samt ropa samtidigt - kan få upprepas om han sover..
Men om han då inte är inlåst kommer raska tassar springandes…

Annars-visst kommer han oftast när jag ropar!
Svarar gör han oftast också!

Isis är den enda som faktiskt kommer när man ropar på henne, hon svarar hela vägen tills hon är framme. De andra lyssnar lite mer godtyckligt och kan komma någon gång ibland om de ändå har "vägarna förbi". Om man knackar på ett särskilt fat däremot kommer de flygande i full fart och piper och kelar på benen och är alldeles vansinnigt snälla och uppfostrade. Märkligt beteende det där…

Sture kommer om man ropar "missemissematten sture lille" *fnissar* så visst kommer han - så länge man inte enbart ropar "Sture" med vuxen röst

Alla mina lystrar på sina namn. Gamlingarna kommer om de känner för det. De yngre kommer omgående

Hrmm Pip kommer oberoende av vilket namn som ropas - kan ju vankas mat !

 Libelle kommer när jag ropar Bella… så det slutar väl med att det blir det vi kallar henne. Libelle reagerar hon inte alls på.

Tioo reagerar alltid på sitt namn - kommer kollar läget söker ögonkontakt och vänder direkt om hon anser att skälet till att jag ropat inte är tillräckligt bra …

 Ruth, tja.. hon brås mycket på Tioo hon reagerar på Rrrut med skorrande R , då gör hon som Tioo kommer och kollar läget och gör en bedömning om det är värt att komma fram alltid

 Mina kommer som små skållade troll när jag ropar på dem, förmodligen för att jag bara ropar på dem när jag vill ge dem nåt eller busa med dem (eller klippa klorna).

Nu känner katterna sina namn. Men om dom "kommer" är en annan fråga. När jag ropar på Elica och Ascanio och frågar om dom är hungriga rusar dom fram - till köket, helt oberoende var jag är….. Om jag ropar på Ascanio, reagerar han precis som ovan: Kommer ocj kollar med en lite skeptisk min.

Om Elica är någonstans och sova - då hjälper bara kyslkåpet eller matskål. Med Piipi (lilldemonen) har vi inte ens kommit helt underfund vad hon kommer att heta - men hon åtminstone lyfter på huvudet och piper. :-)

Mina kommer när jag ropar. till och med lilla Ella Bella som bara varit här i 2 veckor.

Linus kommer om man ropar hans namn, men även kissemiss och komsikoms funkar. En av våra vänner provade vid tillfälle även "terrorist" och det funkade ockå utmärkt ;-)

Just nu har jag inga boende hos mig. Men dem mamma och jag har lyssnar till sitt namn väldigt bra. Dock så väljer två av dem att ofta bara ligga och glo när man gormar. Men så har vi en liten dam som nog tror hon är hund eller nått:P När man ropar "snuttaaaa" så svarar hon och kommer guppande och så går hon efter en precis hur man själv går.

Emma (Bestla) vet mycket väl vad hon heter och brukar komma när jag ropar, men då först efter ca 30-60 sekunder, just för att visa att hon minsann gör som hon vill. Hon svarar oftast däremot!

Ariel kommer som ett skott! Hos veterinären skulle jag kunna ha henne utan bur, sele och koppel och hon skulle följa mig som en väldresserad hund. Hon har redan hoppat upp på undersökningsbordet 2-3 gånger på kommando och veterinären är så imponerad.

Juppi skiter i mig helt och hållet, jag tror inte hon har hjärnceller nog att fatta att hon heter Juppi och att jag menar henne när jag ropar…

Alfpojken och Snorkfröken Alma kommer när man ropar. Börjar man prata med någondera av dem  så kommer oftast den andra som en raket. Ingen ska få mer uppmärksamhet än den andra.

Ciggeslynglen kommer som det passar, är man i samma rum och nämner hans namn så tittar han dock alltid på en. Om de råkar vara "försvunna" och man ska t.ex lämna hemmet och vill försäkra sig om att alla är kvar i lägenheten så räcker det att man öppnar skafferiet där deras man är förvarad så står alla tre i givakt i köket inom loppet av en tusendels sekkund.

Vad säger du Anna, menar du att du sålt en liten Gunvald till mig och berättar först nu att mamman har "begränsat" med hjärnceller.

….men visst är det väl så att man ärver efter pappan sin…

#15 Vilka krav du har, ska han både vara snygg och ha hjärna?  Vet inte om jag kan greja det i efterhand så här  Han är i alla fall ett socialt geni!

#16....min lille Gunvald är så efterlängtad o välkommen….oavsett…

Lite O.T måste jag berätta fick en "flashback av ovanstående kommentar..

När jag var runt 20 + så tränade jag på ett ställe där det fanns en kille som hette Micke. Han hade kropp som en grekisk gud, de mest fantasrtska gröna ögon jag sett i hela mitt liv och släntrade omkring som en Guds gåva till alla kvinnor,,nja inte alla riktigt..de storbröstade blondinerna ( de riktigt "hårdblonderade") och de som har träffat mig vet ju att jag är varken storbröstad eller blond, ja så långt från blond man kan komma…..om jag nu ska förtydliga det hela..

Nåväl, vi kom att bli mycket goda vänner och tränade mkt ihop, gick så även på krogen emellanåt och efter ett sådant krogbesök med den "sjuttitolfte blondinen" uppraggad för nattliga övningar så sa jag till honom: Men snälla Micke , vad pratar ni om ??!! Då, kan minnas det som igår, tittade han på mig med sina fantastiska gröna ögon och log så där spjuveraktigt som bara han kunde och sa: Måste man prata med dem också ?!

Ha ha ha ha..vad ska man säga. Nu alla blondiner är denna O.T historia inte menat som någon förolämpning mot er, om nu nån skulle tro att det är min intention…

#17 hahaha! Ja, han pratade ju med dig… så då kanske han inte behövde prata med blondinerna. Man kan ju inte alltid få allt. Om du nu var så att han nödvändigtivs behövde en storbystad blondin för att tända.

#15-17 log åt eran "korrespondens" och undrade i mitt stilla sinne hur klok Tindra och pappa "S*Bimsies Schrödinger Silverdröm" är??
Jag är väl en dum blondin (nee..inte nu längre..) som inte tänkt på detta innanhihi.Men hon behöver inte vara klok Vilda-bara hon är mysig,trevlig,rolig och helst vacker så…

A-M H din historia gav mig också många gamla roliga minnen-låter som man vore hundra,men..tänk vad kul det var att vara ung och dum och bara ha "en sak i huvudet"…men vi tjejer var väl lite smartare eller?….

Skrivet en helt OT-grej i nytt "Övrigt" inlägg-det du skrev fick mig att tänka på den lilla historien nämligenMen blir lite väl OT att ta här..haha!

Ju dem är faktisk ganska duktiga på det, förutom när dem inte vill

Iris är så nyfiken på allt att hon inte kan låta bli att komma medan Perelli är lite mer selektiv när det gäller. Är det mat inblandad kommer hon alltid annars är det lite när det passar

Abbe har snabbt lärt sig också, är lite i samma stil som mamma, inget går att missa för allt är spännande

Alla tre lystrar till sina namn, Gorm svarar med ett kurrande ljud och kommer lunkande. De förstår t o m när man pratar om dem, säger man deras namn tittar de upp med en min som "vad säger du om mig nu då?"

Visst finns det tillfällen när de låtsas som de inte hör - när de har hittat på något de vet de inte får, t ex krafsat ur en blomkruka "vem - jag? Inte då!"  :))

Mina katter vet vad de heter men sen om de vill lyssna på mig när jag vill något, det är ju en annan historia..

Kodå både Göta och Alma kommer när man ropar på dem (Göta kommer dock inte alltför nära när det blir stojigt omkring…), svarar det gör Alma jämt..