Jättefina bilder! Både på Buffy och från skärgården. Mysig stämning.

Vilka mysiga bilder! Härliga seglingsdjuren! (Förstår att de måste kännas konstigt utan Danne är med) Somriga och härliga bilder!!

Jag blev så rörd av bilderna på Dannes sista tid. Och Buffy äe verkligen otroligt söt och duktig som arbetande katt!

Jättefina bilder på hela familjen, blev precis som Aje.T rörd när jag såg de sista bilderna på Danne  De är jättevackra!

   ..vilka fina bilder..verkligen..fick en liten (eller fler) tår i ögat av Dannebilderna o texterna till..

Fina bilder

Tack för att du delat med dig av de sista Dannebilderna. Förstår att du inte vill lägga ut allt här just nu. Tårarna bara trillar när man ser bilderna och läser det du skrivit.
Ni hade ett så otroligt fint avsked och jag önskar så att min Elvis fått det på samma sätt. Nu fick han somna in på djursjukhuset utan mig då allt blev akut helt plötsligt trots att det sett bättre ut ett tag.
Trots att det är mer än fem år sedan han gick bort gör det ont i mig när jag blir påmind.

Trots att det var sorgligt och jobbigt så har ni några fina sista stunder att minnas.
Kram på er!

Gjorde misstaget att kika in i albumet nu när jag satt i telefonkö till veterinären… Kände hur tårarna började komma precis då så svarade dem! Han var verkligen en vacker kisse din Danne! Förstår att du saknar honom!
Fina bilder i övrigt också, gillade det med Smilla o Buffy i båten!

Tack för alla snälla ord..jag menar inte att göra er ledsna..
Jag uttrycker mig väl lite djupt då Danne var så otroligt speciell för mig..
Det är faktiskt en sanning att han räddade mitt liv-jag tror inte jag levt i dag utan Danne..
Han tröstade mig alla nätter jag låg och grät och inte ville leva mer-då, när mitt liv helt rasat ihop pga min man lämnade mig just när jag behövde honom som mest- när vi fått def.besked av läkarna om att "lägga ner" alla IVF-försök vi hade hållit på med i flera år..(det blev 6 totalt..alla med efterföljande missfall och mycket sorg och smärta)

Dannes avlivning kunde inte varit finare-om nu en avlivning kan vara fin..Men han fick verkligen bara somna in här hemma i lugn och ro, inne i min famn som han älskade…jag tog även hand om honom själv efteråt-åkte tillsammans med en kompis med honom  till kremeringen osv.Det kändes rätt för just mig.

Det som gör så ont är att jag undrar om jag kunnat undvika njursjukdomen-och då kunnat få ha kvar honom här längre..varför jag inte fått rådet att ta njurfunktionsprov tidigare tex..??

Jag tänkte börja ta det på Buffy nu redan(han är ju 8 år nu) så att man ser när njurarna börjar blir sämre och kan börja med njurdiet - men min vet.kompis (som lät Danne somna in) tyckte inte det var mening med detta…
Jag vet inte-kanske jag gör det snart ändå,ska fråga henne igen,(hon var stressad då jag frågade om det)..för många katter får ju försämrad njurfunktion..
Det är ju så svårt att upptäcka symtomen i tid!

Jag vill som sagt inte göra någon illa till mods!!
Trodde inte man kunda sakna en katt så här fruktansvärt..han fattas mig verkligen..och jag tänker på honom varje dag.
Han var min första katt.
Har haft 2 hundar och 5 undulater innan-ja.. den förra Cockern hade jag ihop med Danne också..

Jag är ganska djup som person..MEN jag har också en helt annan sida med mycket skratt och humor!!
Annars överlever man inte detta liv..(om man är en känslomänniska som jag..)
Och snart kommer en liten vildunge hem hit..vet bara inte nääär än..Längtar så!!
Då kommer det massor av nya glada kort!!
(men några foton på Danne kommer få vara kvar..i mitt hjärta för evigt..)

Kram på er allihop!

Du får inte tro att du gjort oss "illa" på något sätt. Att få känna sig ledsen ibland är nyttigt och befriande. Den sorg jag själv har över Elvis och Donna behöver släppas ut mellan varven för att sakta avta och så småningom "bara" innehålla saknad och glada minnen. Jag är så tacksam för att du delat med dig av historien.
Jag fällde tårar men det var både sorgligt och befriande.

Det är nämligen så att jag är en känslomänniska också och fick glansögon och en klump i halsen "bara" av att se all glädje och medmänsklighet som visades i samband med årets Pridefestivaler. Blev själv förvånad av min reaktion då men inser att det berörde mig oerhört att se människor acceptera varandra trots olikheter. Det behöver vi mer av. Det är så oerhört mycket elände i världen så man blir extra berörd av motsatsen idag.

Ser fram emot dina glada rapporter framöver, och mitt i all ledsamhet finns ändå glädjen i de minnen du bär med dig som lyser igenom i det du skriver.
Du har haft mycket tufft i ditt liv och du hade tur som hade en sån fin underbar vän som han verkar ha varit för dig när du behövde honom som mest. Det kan ha varit en del av hans uppgift här.

#10
Tack Ingela!!
Nu fick du mina tårar att falla efter sista meningen..
"Det kan ha varit en del av hans uppgift här" det var så vackert och - ja, så var det nog!!..min lilla älskade Danneman!
Busmört var han också!!Han visste han hade matte lindad"runt tassen"..
Vi får nog "ur oss" en hel del i dag…det är ju bra

Och-jag håller med i övrigt också- om detta med Pridefestivalen..
Det är mycket som händer i ens inre när man står och ser alla lyckliga människor på flak och i paraden - så lyckliga över att få visa sin kärlek öppet - något som borde vara självklart år 2007-men inte är det helt och hållet ens i dag..
Jag både gråter och jublar i mitt hjärta- när jag ser både unga och gamlas lyckliga ögon i tåget ,de gamla som först nu kan visa detta öppet och som stolta och glada går där,de unga som tycker det är så självklart som det ju är!- jag jublar av glädje över all kärlek som strålar runt hela tåget då.
Särskilt personligt berörd är jag då min bror är bög.
Missade tyvärr årets tåg men förra året var det helt underbart-alla "älskade" alla - och jag har läst just om detta nu i tidningarna-varför är Pridefestivalens tåg så omtyckt??
(blir mer och mer en folkfest..)
Jo- för att det fullkomligt strålar utav kärlek och respekt för varandra-åskådare som deltagere-något vi människor har behov och ibland brist av..
Bara någon med svårt sjuk själ kan gå därifrån med hat i den!!
(Såsom förrförra året-en av deltagarna blev svårt  misshandlad av en nynazist i tåget utanför slottet..det är den svarta sidan av det hela..Numera är det mer bevakat..)

Detta tåg är en befriande motvikt mot allt elände och våld i dag! 
Förlåt-nu blev det långt igen