God morgon!

Idag är det inte så bra, min höger tumme värker någon fruktansvärt så jag väntar på att läkaren ska ringa. Dom har väl som vanligt ingen akuttid så det blir väl akuten…

Gor morgon!

Ska idag till jobbet och försöka lägga upp en rehabiliteringsplan.

Godmorgon

Gick upp vid 8 tiden, När jag kom ut från toalettten hörde jag en j*la smäll i från vardagsrumfönstret. Tänkte gå ut på balkongen när jag såg att det var fjädrar på fönsterräcket. Tur att jag inte hann släppa ut katterna, för i mellan sambons fotbollsväska och sopskyfflen låg det en fågel. Lät den vara och såg att den piggnade till. Lyfte upp Didi som blev alldeles galen av att se fågel på så nära håll. Sen blev jag rädd för att den skulle fastna i nätet när den flög ut, men det gick bra och nu är han ute och flyger igen.

Ha en bra dag allihop!

Morr, morrn!

Oj, är det bara hos mig som morgonen har börjat stilla lungt? En låååång mysstund med Geisha och hundarna i sängen. Sen kliver man upp till en klarblå himmel och det är varmt ute med.

 Jag tror det kommer bli en bra dag idag!

God morgon.En något turbulent början på dagen här, men det kunde vara värre!Ska ner till centrum med en väninna,besöka det berömda Apoteket och det lika kända Hemköp.

Sköt om er!

God förmiddag!

Det var en seg morgon. Sov ju så gott när klockan ringde. Tur man har lite hjälp av en gosig katt som vet att man får trampa på mattes mage när klockan har ringt.

#1 hoppas du hittar en akuttid

#2 vad bra att ni ska lägga upp en rehabplan. Lycka till!

Ha en bra dag alla!

fick ett snabbt upvaknande av att Palle kräktes i sängen  Hon hade ätit lite mycket och snabbt igen. Tror att hon kan vara lite stressad över att vi flyttat fastän hon är lugn som en filbunke…. Sedan skulle jag till jobbet och satte mig på fel buss. Tog 1h 20 min istället för ca 30 min. Sånt som händer när man precis flyttat

jag alternerar mellan att sitta framför PC och skugga Mauritz med vattensprutan. Solen skiner och det är varmt här i Stuvsta.

God morgon! Har åkt nattåg till Östersund sittandes och jag är mågot mör och seg idag…

Är här för att fota kattungar och se hur de ser ut och de är söta  Bilder kommer när jag kommer hem

Ikväll går nattåget tillbaka till Karlstad, sittandes igen…

Goddag!

Dagen har bjudit på lite gott och blandat. Solen gör hela Uppsala olidligt (i mitt tycke) varmt och jag längtar redan till att hösten ska komma med lite regn och rusk så man kan krypa ihop i ett soffhörn med en filt och en god bok med gott samvete.

#2 Lycka till idag på jobbet med rehab-planen!

Har nu varit på jobbet och det gick väl.. sådär! Skönt att träffa mina trevliga (inte alla, men de flesta) arbetskamrater. Med rehab-planen gick det väl sådär. Min chef visade inget vidare intresse av att veta hur jag mår, hur det går, vad det varit som inte fungerat på jobbet eller hur man skulle kunna förbättra det. Vi pratade inte om när och hur vi ska lägga upp ev arbetsträning eller vad jag ska ha för arbetsuppgifter. Vi talade inget om min tjänst, eller om min framtid i företaget, eller om en lösning under tiden då jag är sjukskriven deltid, eller hur och om jag ska tillbaka till min tjänst. Inget blev skrivet. Jag fick i uppgift att ringa FK ang arbetsträning och höra vad som gäller om rehab-planer. Men han pratade varmt och länge om hur peppad han är inför delningen av företaget och företagets framtid, men inget om hur min plats skulle se ut (även fast jag kommenterade att en delning av företaget är ett bra sätt att forma en tjänst som passar mig bättre). Däremot undrade han om jag höll på att söka nytt jobb för då "var han tvungen att börja förbereda". Va? Jag blev så trött i huvudet av att höra allt hans babbel, ibland hörde jag inte ens vad han sa. Och det var först när jag gått därifrån och gått och funderat ett tag som jag insåg att vi talade om mig i ungefär ½ minut, och om företaget och hur peppad han själv är i ungefär 45 minuter. Jag blev så trött, nedtyngd och ledsen. Jag som mått så bra de senaste dagarna. Nu har jag ingen aning om hur jag ska orka gå tillbaka dit.

#11 har du inget fack som kan stötta dig? Och som kan sitta med i mötena med din chef.. jag får känslan att han vill få dig att säga upp dig så att han "slipper" bekymren..  Han MÅSTE ge dig en plan för att komma tillbaka till ditt jobb.. jag skulle ringa facket och be att en representant sitter med när du diskuterar med chefen, gärna en rep från fsk åxå.. för då kan han inte försöka med något..

Godkväll föresten har inte haft möjlighet till datorn dagtid då jag håller på att skola in mina barn på dagis.. Skönt att vara här bland vänner  igen

#12 Jag vet inte om jag orkar.. eller vågar. Företaget är så litet. Det kommer kännas jättedumt att dra in någon från facket.

God kväll!

Idag har det varit en dag som alla andra… Trött som jag vet inte vad, tror det är biverkning av medicinen. Har varit och grattat tjejen jag var 'barnvakt' åt i måndags, hon fyllde 8 idag. Stackars lilltjejen har körtelfeber. Hade det för 9 år sen själv o vart så dålig att jag var inlagd några dar på sjukhuset.

Hanna !

När man har ett rehab-möte är det brukligt att arbetsgivaren och ens ansvariga o behandlande doktor är med, samt ibland (ofta ) handledaren från försäkringskassan annars är det svårt att få ihop det. Det hörs ju klart o tydligt att din arbetsgivare inte är intresserad av sin personal utan bara företaget. Vet inte hur han tror det ska fungera utan personal som kan sitt jobb.

Att arbetsträna är inte att jobba deltid och utföra arbetsuppgifter, utan att besöka sin arbetsplats o fika o umgås lite med arbetskamrater. Det är försäkringskassan som betalar dig sjuk-kassa under tiden. Arbetsgivaren betalar ingenting.

Har haft arbetskamrater som arbetstränat. Försök o få kontakt med nån mottagning där det finns personal som är "experter" på denna sjuka..utbrändhet, det är egentligen en utmattnigsdepression som man råkat ut för. Utbränd är bara en omskrivning.

Jag hoppas du inte tar illa upp att jag lägger mig i. Jag vill dig bara väl. Blev upprörd och förtvivlad över hur du blivit behandlad. Nu vill jag skriva några fula ord..men ähum..stillar mig..

#15 Enligt FK's hemsida behöver man sedan 1 juli 2007 inte sända in rehabiliteringsutredningar till Försäkringskassan, men att arbetsgivaren fortfarande har ansvar för rehabiliteringen och måste bistå med uppgifter om FK ber om det. Exakt vad det innebär vet jag inte, men min chef verkade glad åt att inte hålla på och skriva en massa papper.. och läkaren har inte heller sagt något om det, utan att arbetsgivaren (och jag) skulle lägga upp en rehab-plan.

Arbetsträningen skulle väl mer vara ett test och se om jag klarade av att vara där, och ev utföra några arbetsuppgifter men då utan krav på prestation, och att vara social och inte "komma för långt bort" från arbetet. Och för att se om jag klarar av att börja arbeta igen, deltid. Vet inte om det finns någon mottagning som är specialiserad här i Örebro.

Man blir så himla uppgiven då man inte får hjälp av sin chef, sin arbetsplats.. för det är ju tanken att det är dit man ska tillbaka sen.

#16 Hanna,

Utan att veta exakt hur du mår och utan att jag villa säga vad du skall göra - då vill jag ändå våga att säga att du är långt i från arbetes träning. På mig låter det som du är fortfarende så sjuk att du i första hand måste ta hand om dina symptom och i andra hand orsaken till symptomen. Hur länge har du varit sjukskriven? vilken behandling har du fått under din sjukskrivning

Om det är arbetet/arbetsplatsen/kollegor/arbetsledare som orsakat din nuvarande situaton, ifrågasätter jag om det är vettigt att försöka komma tillbaka till samma ställe?Du blir inte särskilt väl bemött av arbetsledaren han verkar minst sagt ointresserad och har inte ens satt sig in i vad som förväntas av honom..Jag är inte ofta negativ men i sådana här frågor är jag luttrad.

Hur "God Morgon"-tråden blev "Tråden om Hanna"

Nej, allvarligt talat så är jag tacksam för er hjälp.

#17 Jag har varit sjukskriven i strax över 3 veckor, och jag har två veckor till men tanken var ju att jag under dessa veckor skulle börja "arbetsträna", och därefter komma tillbaka på deltig på jobbet. Om två veckor har jag tid hos psykolog. Har annars bara blivit ordinerad promenader samt kontakt med arbetsplatsen. Så jag har "vårdat mig själv" i bästa möjliga mån hittills, och läkarens åsikt är att jag inte kommer bli helt "frisk" om jag bara går hemma, utan att komma tillbaka till det "vanliga livet". Jag vet inte hur jag ställer mig till det, varken för eller emot antar jag för jag vet inte, problemet är väl att jag känner mig väldigt instabil fortfarande. Anstänger jag mig för mig en dag kraschar jag för fem dagar framöver - och det kan ju inte möjligtvis vara rimligt att det ska vara så. Arbeta en dag - sjukskriv dig fem.

#18 Nej, det är väl bara en tillfällig lösning, jag måste söka annat. Stället där jag jobbar på finns det ingen som säger varken stopp eller tack på, det finns alltid mer arbete och alltid mer problem. Det finns ingen som bryr sig hur man mår, eller hur det går. Personalen löser alltid problemen som uppstår, ofta utan att ledningen vare sig förstår eller uppmärksammar problemen. Men det tär ju på alla som jobbar där. Och min chef är ju inte bara min närmaste chef, han är VD för hela stället.. så ointresset gäller ju inte bara mig, det gäller ALLT som händer där.

Har du något som du verkligen VILL göra/arbeta med?Fundera lite ..

…moment 22..

Hanna jag håller med smirik till 100 %…utan att vilja "sänka" dig el "jag ska minsann tala om för dig hur du ska göra"…

Har ju själv varit sjukskriven (det är ju ett antal år sedan) och när FK o min dr förslog arbetsträna så talade jag om för dem att det kunde de stoppa upp…ähum..men faktiskt…jag behövde minsann inte träna på att arbeta ..det hade jag gjort så det räckte..ja för mycket..även deras del hade jag arbetat..jag behövde träna på att inte arbeta..det fördes aldrig mer på tal efter det…det var det mest förnedrande jag kunde tänka mig..arbetsträna dra åt h-e kände jag..

Jag hade turen som fick proffsig hjälp på Ersta..som har en mottagning för "utbränd" landstingspersonal…trots det var det en fruktansvärd "underjordsresa" trodde aldrig jag skulle kunna jobba mer el fungera normalt…sen plötsligen när ett år hade gått..så var jag "klar"…

Försöker säga att detta tar tid, utan att "slå" dig..om du förstår vad jag menar..

Om jag visste vem som skulle kunna hjälpa dig i Örebro..skulle jag banne mig ringa dit själv..måste tänka…kanske kommer jag på nåt….

#20 Jag trivs med jobbet i sig. Det är ett hantverk som jag tycker är roligt + att jag behöver/gillar att jobba med händerna (och jag kan inte så mycket annat än just det här jobbet). Och jag tycker om ansvarsrollen, jag tycker om att ha många bollar i luften och ha koll på saker och styra och planera. Så antingen det ena eller det andra skulle väl gå bra, att få både i kombination var ju en dröm. Men det var ödets ironi att jag, som är en så (över-)ambitiös person, hamnade på ett företag med ändlösa problem, men där man varken får gehör eller feedback.

#21 En sak är iaf klar, DU ska följa med mig om det blir något avstämningsmöte med min chef och FK  Jag behöver någon "jävlaranamma" nu, särskilt som jag nu ibland knappt förstår och kan ta in vad som sägs förrän i efterhand.

hehe Hanna tråden  det ju sant men relevant

Nu är jag inte expert på ämnet bara för jag själv har haft diagnosen "stress" eller utbränd som man gillar att kalla det i Sverige, fast jag gillar stress bättre för det är den kliniska diagnos.

Jag vet inte om jag hade tur med läkare fast tror inte det, känner ju fler som har fått samma diagnos och dem har också upplevd ett liknande förlopp. Det första som min läkare gjorde var att prata med mig om vad denna sjukdom innebar, varför han ställde diagnosen och vilka symptom som var bakgrund för diagnosen. Sen berättade han för mig vad som hände om jag inte kom i behandling och tog sjukdommen allvarligt och sist men inte minst gick vi igenom olika behandlings metod och pratade om vad jag behövde.

Medicinsk hade jag behov av sömntabletter efter som mitt sömnmönster var totalt förstört, där ut över blev jag under en kortera period behandlad med anti-depressiv medel efter som stress skapar en depressiv tillstånd i hjärnan. Sen efter några veckor blev jag hänvisad till en terapeut och gick i terapi i ungefär ett halvt år. Jag valde att fortsätta terapin för egen kostnad efter det, eftersom jag kände jag behövde det om jag inte skulle hamna i samma situation igen om några år.

Jag var sjukskriven full tid i 2 månader och gick tillbaka på ½ tid därefter. Men efter en mycket kort tid blev det klart att jag inte klarade av jobbet, projektledning är för stressande för mig så jag sa upp mig och började plugga i stället.

Som tidigare nämnd så gick det ungefär 2½ år för jag var helt 100 på toppen igen även om jag fungerade bra efter ca. 6-8 månader. Och sen är det, det med hälsan som nog aldrig blir det samma och att jag ständig måste hålla mina ambitioner i koppel så jag inte hamnar i stressiga jobb situationer igen. Privat har jag koll på att säga i från och ta hand om mig själv men när det gäller jobb får jag ständigt påminna mig själv om att ta det lungt.

Så Hanna det låter helt tokigt i mina öron att du inte har fått annan behandling än den du har fått tills nu. Sverige är det land med flest utbrända i europa - då borde läkarna veta hur man behandlar människor som blir sjuka av stress. Jag menar du kan få permanenta hjärnskador - du kan dö - du kan få svåra psykiska problem och då får du besked på att ta det lungt!!! Jag tycker det är ohört viktigt att du få gång i ett reellt behandlings förlopp- kan du inte gå till en annan läkare? eventuellt en som är speciallist på detta område?

Jag håller med A-M.H och smirik i det här, man måste låta det ta tid. Jag vet hur frustrerande det är, men om man stressar på läkningsförloppet så slår man undan benen för sig själv i det långa (och ibland korta) loppet.

För det första är jag tveksam till om det ens är läkaren som ska sjukskriva dig. Det brukar i sådana här situationer göras av en legitimerad psykolog eller ske på inrådan av kurator. Sjukdomen sitter ju i hjärnan och inte i kroppen. Att symptom visar sig kroppsligt är egentligen en sidoeffekt, något som förstärker det sjuka tillståndet. Den läkare du har verkar inte så bekant med behandling av denna typ av diagnos verkar det som och det är ju olyckligt för dig. Förhoppningsvis är psykologen du ska till mer fokuserad på dig och din läkning än att så fort som möjligt få ut dig i arbetslivet, kosta vad det kosta vill.

Ang. din chef så kan han ***! Det är tyvärr ingen ovanlig reaktion, du är ju inte längre en "tillgång för företaget" utan har blivit en belastning och självklart vill han hitta antingen en snabb lösning eller kapa banden. Eftersom det är arbetsplatsen som verkar ha gjort dig sjuk skulle jag inte dra mig för att blanda in f*n och hans moster för att säga sanningen. Men det handlar ju mycket om ork, och ork har man inte när man befinner sig där du är nu. "Man måste vara friskt för att orka vara sjuk." Det är så himla sant, för kan man inte stå upp för sig själv kommer ingen annan att göra det åt en. Det gäller allt, från kontakt med jobbet till kontakt med olika myndigheter. De vill ha en snabb lösning och kör över en på vägen för att man inte klarar av att säga ifrån när man har blivit sjuk och mår dåligt och de spelar på att man så hemskt hemskt gärna vill bli frisk och "som förut" igen.

Mitt råd är, försök att prata med en kurator på din vårdcentral eller sjukhuset, de är utbildade i att handkas med myndigheter och dylikt, alltså den praktiska biten. De vet vad man har för rättigheter och hur man hanterar systemet. En bra psykolog är guld värd och hjälper till med läkning och sjukskrivning. Framför allt, tillåt dig själv att inte må bra. En av de viktigaste sakerna är att acceptera att man har andra begränsningar än man hade tidigare och att lära sig leva med den förlusten. Det är svårt men det går, även om det ofta tar lång tid.