Hela mitt liv har jag varit allergisk mot pälsdjur, katter, hundar,hästar och kaniner, you name it. Min uppväxt var väl inte jobbigare än någon annans men för en liten tjej som avgudar alla sorters djur var det inte så roligt alla gånger.. Här om dagen gick jag igenom mina små "häften" jag skrev till min far om hur man tar hand om olika djur av alla dess slag.. Det var allt från en saluki till en vandrandepinne.. Jag förstod inte vad mina vänner pratade om när dom höll på med sina kaniner och hamstrar.. Vad gjorde så att jag inte fick uppleva samma sak? Varför fick jag aldrig rida på en liten ponny? När man blev äldre förstod man. Ja menar, jag hade ju alla utslag och fick cortison hela tiden och jag hade ju ärvt detta från pappa. Jag kommer aldrig få visa min kärlek eller älska ett eget djur.. Jag har tjatat i så många år och googlat så mycket och läst så många böcker så för några år sen var jag ett levande uppslagsverk för allergivänliga raser överlag. Men mina föräldrar ville inte testa något, dom sa bara åt mig att vara tyst. Det var när jag närmare mig 18 som jag svor att när jag flyttar hemifrån ska jag prova allt! Sen gick det några år, jag flyttade, och Twiggy sökte Fodervärd till två helt underbara katter , Zingo och Zoo.. Det funkade kalasbra! Cornish rex var rasen som funkade för mig! Jag svävade som på moln, men av en mängd anledningar var jag tvungen att flytta hem igen…(oerhört lång historia) så "mina" små änglar fick nya hem. Jag flydde landet till nya Zeeland och kom sen tillbaka och flyttade igen.. Det var nu jag träffade min underbara sambo och efter ett års tjatande så bestämde vi, vi vill ha en katt! Efter ett inlägg här om någon som ville välkomna oss för en provsniffning så fick vi kontakt med Monica som med öppna armar välkomnade oss till sitt hem, vi hade med oss ett örngott som min sambo sen fick sova på och inget hände.. Sen gick det väldigt snabbt, och nu sitter jag här med S*Änglarnas Mr.Happy även kallad Hassan och skriver detta. Tack vara denna sida och så många vänliga uppfödare och kattägare sitter jag här nu med mitt livs största dröm, lyckligare än någonsin! Så vad har man lärt sig? Det finns hopp? Ge aldrig upp? Har även börjat rida nu på senare dagar, för enligt min nya läkare så är jag inte allergisk, utan någon kronisk form av eksem. Jag blev först väldigt arg för så deprimerad jag var när jag var liten borde ingen få vara. Men samtidigt så hade jag aldrig snurrat in på en cornish om det inte vore för allt detta kaos hit och dit. Så en stor BAMSEkram till alla där ute!