Bra skrivet!

Helt rätt!

Men jag drar mig inte för alls att göra en parning med en B-hona och en A-hane. Det är bara bra att man utnyttjar hela avelsbasen. Risken är att alla katter med B-blod hamnar i en egen grupp, med en nästan egen typ osv. Självklart är det ju bra om man har en erfaren uppfödare som stöd när detta ska göras. Men det brukar inte vara några problem alls med att göra en sådan parning där man får stödmata, de jag har pratat med tycker det värsta är att hålla sig vaken

 #2 Men du  är ju en erfaren uppfödare ……

#2 Håller med rexmamma, du har ju en hel del erfarenhet inom området. Och att hålla sig vaken är en av de besvärligaste sakerna…

Våra två första kullar är "blandkullar" (alltså B-hona och A-hane). Det som jag själv upplevde som jobbigast var all oro innan, när man väl är mitt uppe i det så går det på automatik större delen av tiden. Ett välsvarvat tidtagarur och en bra alarmklocka så klarar man sig långt.  En annan sak förutom stödmatningen som kan vara ett problem är att mammakatt kan känna sig otrygg när ungarna separeras från henne i början och plockas upp och skriker och det kan resultera i att hon börjar bära omkring på dem. Det finns kroppsstrumpor man kan använda (finns att köpa, vi gjorde egen) för att täcka över tuttarna och kunna låta bebisarna vara hos mamman. Nackdelen är att de hormoner som hjälper mammakatt att ta till sig sina små och som utsöndras i och med att ungarna diar den första tiden uteblir och en del honor kan ha svårare att ta till sig ungarna efter stödmatning på det viset.

Det var problemen.  

Det finns även postivita effekter av att stödmata. Ungarna präglas tidigt på människor och blir ofta väldigt tillgivna och mysiga. Ungarna vänjer sig tidigare vid att plockas med och även mammakatt vänjer sig så att det blir mindre stressande för henne om någon av ungarna "saknas" när husse och/eller matte är i rummet.

Som jag ser det får man väga in alla aspekter och se till sig själv för att få svar på om det är rätt eller fel väg att gå för just de egna katterna. Det är lite bökigare med en blandparning, men det är absolut inget jag avråder någon från att göra och jag själv skulle inte tveka att göra det igen.

#3 Helt oerfaren är jag på att stödmata, har nästan aldrig gjort det!

Men men, enligt hankattens ägare så är det piece of cake om man bara håller sig vaken

En av parningarna jag planerar nu är en A-hane - B-hona. Min kull jag hade här på foder fick jag stödmata då mamma katt inte fick igång sin mjölkproduktion förrens dem var ca 6-7 veckor. Tycker 16 timmar inte är något problem alls att hålla sig vaken i jämförelse med det. Den här gången kommer jag ha hjälp av 2 pers till (fodervärd+dotter) så jag ser det inte alls som ett problem.
Enl mina tankar så anser jag det bäst att ha kroppsstrumpa på mamma katt så hon får ligga hos dem o sköta dem iaf. Då får hon iaf nåt slags band till dem tills dem får börja äta. Kommer ev med lite tur att få en kull ca en vecka tidigare på min andra hona så det kan ev bli byte av bebisar hos mammorna. Det är ett bra sätt för B-honan att få någon liten direkt som diar. Båda mammorna är riktigt goda vänner så jag kan inte se att dem inte skulle vilja dela bebbar. Annars har vi stödmatningen som backup.
Det viktigaste tror jag är att man är väl medveten om ev risker och att man planerat allt bra.

Passar de ungarna ihop med Bhonan så är det ju ypperligt!

Intressant läsning!

ja det är ju en vetenskap det där med blodgrupper, bra att det kom upp, ska själv skriva av den här listan, om jag nån gång får en efterlängtad kull så är det ju bra att veta.  tack.

Hej!

Jag stödmatade min kull i november, och jag tyckte det var lite mysigt att vara så delaktig. Tog semesterdag, förvandlade alla udda tubsockar till kroppsstumpor, och flyttade upp kattlådan i dubbelsängen. Mamma Buffy bär fortfarande runt på sina "tubsockar" som om de fortfarande var hennes bäbisar. ;-)

Jag önskar dock att jag hade haft större kunskap innan, för jag var oerhört orolig innan förlossningen, men det gick som sagt bra.