Kan endast säga en sak, få separat ekonomi på en gång! Gå igenom era utgifter (och här räknas endast gemensamt kostnader inte klant kostnader) Du är inte hans mamma och skall inte betala för honom då lär han sig aldrig att ta hand om sin egen ekonomi.

Jag tycker du skall tänka på honom som en missbrukare - han kommer att dra dig ner ekonomisk till den dag du inte kan mer och sitter hos kronofogden med stora skulder.

Kanske bäst av allt om ni blir särbo till han har lärt sig att ta ansvar för sig själv och sin ekonomi. Om han har lånad pengar av sina föräldra får han betala dem tillbaka.

Usch, jag vet precis hur du känner det!!! Så var vår liv oxå när barnen var små………vi fick låna pengar av mina föräldrar när saker pajade o dyl. Nu tillhör inte min man de klantigas skara men han är helt oteknisk så så fort nåt gick sönder måste det lämnas iväg eller tillkallas hantverkare. FY BUBBLAN!!!

Det här med 3 barn istället för 2, han kan inte packa själv "jag vet inte vilka kläder jag ska ha" BLÄÄÄ

Jag kan inte säga nåt som tröstar, det vet jag men jag känner verkligen med dej

Åhh… Förstår väldigt väl hur det känns!! En man kan bete sig som ett stort barn. När jag sökte hjälp fick jag berättat att det blir lätt så för männen om man som kvinna försöker ordna allt åt dem. Dem får stå för sina misstag själva och vi ska inte plocka upp spillrorna varenda gång. Visst det är jättesvårt men det är något att arbeta på, har jobbat med det i några år nu och det går faktiskt bättre o bättre. Det är inte så lätt när hela ekonomin faller för varje barnslig/klantig handling från mannen men om man försöker hålla reda på ekonmoin så den inte går under helt o låter mannen ta ansvar för sig själv så blir det bättre. Jag fick tipset att om det kändes alltför svårt så kunde man bli särbos ett tag för då får var o en sköta sitt. Förstår att när man har barn blir det tusen gånger svårare!

Du får gärna pm:a el ringa om du vill ha någon att prata med!!

Kram

#1 Nu är vi ju gifta och har alltid haft gemnsam ekonomi… jag betalar alla räkningar och så så han sätter alltid över sin lön till mig.. Så han spelar inte bort pengar eller så.. men han klantar till hela tiden allt! bilar saker, m.m det är som om han inte kan tänka och göra annat samtidigt.. som han sa imorse.. Jag hade glömt att det stod en stolpe där… Glömt!! det är ju för F****N ett jättetrångt garage med stora betonpelare vid VARJE p-plats.. hur glömmer man en sådan grej och bara svänger i högsta fart ut frå p-platsen  Jag vill inte gärna bli särbo för han ljuger ju inte för mig om ekonomi och så och jag klarar inte ekonomiskt eller rent praktiskt att bo ensam med två småbarn och två hundar och jag sa åt honom att han får lösa detta själv med banklån på honom eller hans föräldrar det är upp till honom, men bilen ska vara lagad innan mina föräldrar kommer hem!

Tack för uppmuntrande ord.. jag kommer inte separera. det vet jag i alla fall inte nu, men jag behövde skriva av mig, han klantade till saker innan jag träffade honom.. men jag tänkte att även han måstew juväxa upp och bättra sig.. fast han verkar inte palla trycket.. så fort han blir minsta låg i självförtroendet så rasar allt och jag har flertalet gånger struntat i att plocka upp efter honom.. men det blir ju inte mycket bättre tycker jag :( Vi ska ha ett långt snack ikväll så får vi se vad som händer

TACK alla ni att man kan skriva här och få tillbaka så mycket värme och stöd! ni är alla bäst på denna sajten!!

Kram

Åh, ni skulle som smirik skriver, ha dels skilda ekonomier, dels en gemensam kassa för allt gemensamt, som hyra,mat,etc.Allt privat står man för själv!Stackars dig Alex, det är inte roligt detta.Jag förstår att du älskar honom men skiljer  på sak och person som vi vuxna kvinnor gör, då lämnar beteendet mycket övrigt att önska.Ring mig om du vill..!

#4 Min man är också en 'slarver', värre blir det när han är bland folk, känner sig stressad el har dåligt självförtroende… Han äter en medicin nu som faktiskt hjälper, inte så han får bättre självförtroende men han klarar press bättre. Kanske din man faktiskt skulle kunna få någon medicinsk hjälp med?!?

Hur som helst så hoppas jag det blir bättre för er, vissa dagar vill man ge upp allt men om man bara tar sig igenom dem sämsta dagarna så är ju inte övriga dar fullt lika hemska!

Ja du….jag förstår hur jobbigt du har det.
Jag har inte samma erfarenhet av män som ansvarslösa som du har med din man -han är ju faktiskt det! (jag har väl haft tur just där…-men blev istället sviken djupt..något som aldrig går bort)

Men visst är män som stora barn i många fall…
Och då menar jag faktiskt på allvar!Inte bara som man brukar skämta.
Men min fd man skulle blivit tokig om jag köpte kläder (ok presenter..)eller packade åt honom - så jag menar inte den typen av "barn" (även om de finns..men då tror jag faktiskt det är kvinnorna som "gjort" männen till barn….missförstå mig rätt!)
Däremot just att de beter sig som barn mentalt-inte tänker ett steg till, tänker på allt från sitt eget perspektiv osv.

Det är jättesvårt att råda dig då jag inte känner dig-men du borde verkligen inte behöva ta ut av dina egna sparade pengar till sånt han har strulat till det med!!!!!
Du har väl varit för snäll för att du älskar honom trots allt..

Jag hoppas det löser sig för dig och att ni gemensamt kan komma på en lösning för er ekonomi!!
Sök gärna hjälp!Det ska man göra i tid…inget att skämmas för.

Tänker på dig!!

#4 PS. Din man skulle inte köra bil!!DS

…stackare , tyvärr har jag inte bättre råd att ge än de övriga…men är bilen inte försäkrad ????

..jag skulle nog inte tillåta honom att använda min mors bil (om hon varit i livet) inte min bil heller eftersom han verkar ha det lite svårt med just bilar..

..det hjälper ju inte dig just nu, men kanske en tanke i framtiden…

Lider verkligen med dig, förstår din frustation….jag hade blivit vansinnig oavsett om det hjälper elller ej..

Har inget att säga annat än att jag finns här och lyssnar. Kram!

Han har just förverkat all förtroende för bilkörning ett bra tag framöver!!! JAg har sagt att det spelar ingen roll hur han sköter lagningen av bilen.. det ska vara gjort och om det betydert att han får jobba extra så är det hans problem. jag tänker över huvud taget inte ta i detta.. Jag SKA ha en hel bil att presentera för mina föräldrar, de har hjälpt mig och oss så otroligt mycket!

Vet inte hur försäkring ter sig när det gäller parkeringsskada (självförvållad) Jag vill bara inte att mammas premie eller skadefria år el dyl skall försämras så jag vill inte be om att få nyttja hennes försäkring…

Usch just nu skulle jag nog behöva vara särbo ett tag.. men min instinkt säger mig att det inte kommer lösa något.. Jag har flytt ett förhållande tidigare för massor med år sedan då flyttade jag till Irland och jobbade ett år, och det löste inget.. ALLA problem fanns kvar samma dag som jag kom tillbaka… så jag tänker inte ge upp på den fronten.. delad ekonomi.. jo det vore nått.. men som det är nu så är min mammapenning för liten för att jag skulle klara det..

Jag söker jobb och har krävt att han byter till ett bättre jobb och han har faktiskt fått iväg en del ansökningar .. jag hoppas att detta kommer ut positivt någon gång annars måste man ju ge upp.. jag är fruktansvärt dålig förlorare.. och har svårt att ge upp..

Jag förstår hur ni tänker men jag har varit tillsammans med en missbrukare tidigare som har levt på mig och min ekonomi tidigare.. och min man är inte en sådan.. han är bara enormt klantig och oförsiktig. vilket kostar och det är dessa kostnader vi sjunker av..

Har hört att "alla har ju minst en årslön på sparkontot" (tror det var freivalds som sa det) visst eller hu??!! Ingen jag känner i min generation sitte med dessa sparkapital i alla fall.. *suck*

#11
_"alla har ju minst en årslön på sparkontot" (tror det var freivalds som sa det)

_-visst absolut…självklart!………………..

Det är sådana uttalanden som gett mig "totalt" politikerförakt..

AlexH: Jag lider verkligen med dig! Och lite med din man med, han gjorde det ju inte med flit, antar jag. Om ekonomi: Jag och min man tjänar väldigt olika, men vi har räknat ut vilka gemensamma utgifter vi har (hyra, mat, räkningar), vilka inkomster vi har (våra löner, som vi slår ihop). Efter de förutsättningarna har vi bestämt en summa som vi båda har kvar på våra lönekonton, samma summa för båda. De pengarna går till våra privata utgifter: Kläder, om vi går ut eller fikar utan den andre, kurser eller egna resor t ex. Vi har inte insyn i varandras "privatkonton", utan det är helt och hållet upp till var och en att spendera de pengarna som vi vill. I perioder då vi har större utgifter eller nåt särskilt som vi sparar till, som när vi gifte oss för ett par år sen t ex, så drar vi in lite på de egna pengarna, när bättre tider stundar ökar vi. Men det är rätt sällan, för det mesta ligger summan konstant. Vi har förstås egna bankkort till de kontona, och sen har vi båda bankkort till det gemensamma kontot, som vi använder när vi handlar och så. En finfin lösning! (Om man inte vill dela helt på ekonomin, förstås.) Lycka till med "snacket" ikväll. Ni verkar ju älska varann. Ni kan säkert lösa det här, om båda tar sitt vuxna ansvar. (I det ligger ju också att låta den andra vara vuxen, vilket kanske kan vara det svåraste av allt ibland.)

Kram!

Jobbig situation. Men gör prova som folk tidigare skrev, att ha separat ekonomi så att han lär sig…. Det är nog enda sättet tyvärr.

Vi som fostrar söner har ett stort ansvar!För vi kan påverka dem från bebisstadiet och ända tills de flyttar hemifrån. Mina kära söner kan klara sig själva och det är jag både glad och stolt över.Ingen sambo ska kunna klaga på deras uppfostran vad gäller den biten iaf.De fick börja tvätta i tvättstugan när de fyllt 12,städa sina egna rum, handla och ta hand om disken då och då.Så det går att få kommande generationer grabbar att stå på egna ben och ta eget ansvar….

AlexH, min vän!
Till att börja med vill jag bara tala om för dig att det är inte alls fel forum att ta upp sånt här i, det är helt rätt. Alla är välkomna att skriva av sig om allt som man vill, det finns inga rätt och fel. Det var jättebra av dig att vända dig hit, du vet att vi finns här för dig och lyssnar på dig…. Kanske kan vi komma med ett och annat gott råd (som jag ser att många har gjort).

Jag förstår att du har det jobbigt, och säkert mår din man jättedåligt också. Men jag skulle ändå vilja hålla med många andra tidigare inlägg att ni borde kanske försöka att ha separat ekonomi. Det finns ekonomirådgivare i din kommun som ni kan vända er till för att få hjälp, eller kanske till er bank för att försöka ordna upp det hela. Det är inte alls fel att ha separat ekonomi när man är gifta, jag vet många som har det så.

Hoppas verkligen att allt ordnar upp sig och att ni inte kör ekonomin i botten, lova mig att ni ber om hjälp innan. Det är många som har hamnat vid kronofogden pga olika misstag eller felbedömningar man gjort i livet.

Lycka till! *kram*