Åh så tråkigt!

Beklagar sorgen.

åh vad trist, hoppas att alla goda minnen kommer fram efter en tids sorg.. tänker på Ivanhoe och dig…

Såå sorgligt , sov gott Ivanhoe..
Beklagar sorgen..
//Maria

Jag beklagar sorgen. Vila i frid, Ivanhoe.

Var det ålder eller någonting annat?

Det var nog åldern. Besökte honom igår och livsgnistan som han alltid haft var borta

Nej usch vad tråkigt…
Snart är de väl inte många S*Fairylands kvar..
Tänker ju självklart på min gamle Danne..

Hade du honom länge själv??Vet inte hur det känns att ha haft katter som man ej har hemma längre-men förstår att han måste satt stort avtryck hos dig-som gammal avelshanne!!
Tänker på dig!

Det du skriver-att livsgnistan var borta i går…ja-det vara precis likadant jag märkte med Danne sista dagen-då jag bestämde att nu måste jag låta honom somna..
Jag såg att han inte ville mer- att han ville sova..

Det blev mycket sorgligt här på cornish-sidan denna vecka…jag sitter och kollar igenom…

Nej vad tråkigt!  

Usch vad tråkigt! Aldrig roligt att förlora en älskad vän. =(

Tråkigt, jag tänker på er. En hälsning till husse också. Min Candy är ju hans barnbarn och han hade ett härligt temperament myskillen.

Nej fy vad sorgligt! Lille plutten. Hoppas att du är okej ändå Leffe och ta den tid du behöver för att sörja. Med tiden tar de bra minnena över och du kan glädjas åt att du haft äran att lära känna Ivanhoe.

Ta hand om dig!

  Vad tråkigt Leffe, man vill ju aldrig att ens nära o kära ska dö oavsett djur el människor. Skönt för dig att du hann träffa honom innan han lämnade oss här i jordelivet.

Mina tankar går till dej, Leffe.

Han bodde aldrig hemma hos mig utan hos foderevärd och sedan över i dennes ägo. Här hemma hos mig fanns då en annan hane - Pysen. Så därför blev det fodervärd på Ivanhoe.

När det gäller minnen finns det bara roliga när det gäller honom. Han älskade utställningar, men skrämde slag på många assistenter genom en dov morrning hela tiden. En del var livrädda när de skulle ta ut honom ur buren. Ibland fick man hjälpa till och när man då räckte över den morrande katten sjönk assistenten nästan ihop för Ivanhoe var totalt avslappnad. Dommaren kunde bolla med honom hur mycket som helst, men han hade hela tiden det morrande ljudet och totalt avslappnad. Det han gjorde som fertil hane var helt enkelt att varna andra katter, men männskorna som höll på med honom var inget att bry sig om.

Vid ett tillfälle på en utställning där det var lätta burar på bord kom han helt plötsligt gående jättelungt på golvet i utställningslokalen. Han hade lyckats flytta buren på bordet så han fått en lucka nedtill.

Vid ett annat tillfälle på färd till utställning i Norge då vi hyrt en minibuss och travat cirka 20 burar på varandra längst kom han helt plötsligt klättrande över alla burar och fram till oss och la sig i knät på en av oss. Hans lock hade släppt och han hade kommit ut. Struntade i de andra katter utan kom fram till oss.

Det är sådana minnen man har av Ivanhoe

Tack för tiden ivanhoe. Fick ha dig knappt 2 veckor. Saknar dig jätte mycket

Farväl min vän! Alla stunder jag fick med dig oss din fodervärd var underbara. Du ska veta att den korta tid du bodde hemma oss mig & Daniella var underbar den oxå. Du va den första Conish Rex som låg i mitt knä trots att jag sitter i rullsotol så bryde du  dig inte om det under den tiden jag bode hos er.

Du kommer alltid att finnas hos mig min vän Vi ses min Ivanhoe.

P.S Tack för att du finns Leffe en riktig vän som är där både i mot & medgång utan ditt stöd hade det varit jobbigar än vad det är nu. TACK!!!

Vad sorgligt att höra..han hade dock levt ett långt o kanske även lyckligt liv…

Beklager sorgen

Beklagar sorgen Leffe Daniella och totte.

Beklagar sorgen…

#15 Kan inte låta bli att le igenkännande åt hur Ivanhoe morrat och ändå varit kolugn på en och samma gång. Min mammas balineshane Ior är precis lika dan. Och min älskade och mycket saknade Hera gjorde också hon några sådana där rymningar du berättar om. Några gånger i bilen, hon var expert på att öppna väskor! Och en gång på utställning! Tänk dig min förskräckelse när jag i ögonvrån ser något vitt komma gående under burarna samtidigt som jag står och sätter upp burklädseln i hennes bur. Lilla Hera spatserar hur lugnt som helst omkring utan en tanke på att vare sig vara rädd eller bråka, för henne var det självklart att knalla omkring där bland väskor och burar.

Härliga minnen Leffe!

totte och Daniella - ni hade i alla fall förmånen att få lära känna denna härliga kille, njut av de bra minnena.

Beklagar sorgen…..

Beklagar verkligen sorgen! Tänker på er!

Beklagar

Så tråkigt, beklagar sorgen.

Vad fin kisse! Beklagar sorgen. Sov gott Ivanhoe.

Så tråkigt för dig, jag är ledsen för din skull Leffe.Han har iaf haft ett bra liv ,och lämnat vackra barn efter sig. Bla med min Azalea.Kram

Åhh .. jag beklagar verkligen sorgen, Leffe och fodervärdarna Totte och Daniella … Det är sorgligt när familjemedlemmar går bort ….

Jag fick aldrig äran att själv träffa Ivanhoe men han finns ju i Phoebes stamtavla då han var hennes farmors farfar. Jag förstår att han var en mysig kille av era beskrivningar. Temperamentet har gått vidare i arv … *ler ömt*

Det var jag som hade Ivanhoe under nästan hela hans livstid.

#32

Jag vet hur ont det gör - var i mars själv tvungen att låta min älskade Danne- S*Fairylands Dandelion- få somna in 11,5 år gammal..
Det tar tid även om det är mer uthärdligt nu..en älskad katt ockupperar ens hjärta!
Tänker på dig!

#32: Jag beklagar verkligen din sorg ….. jag förstår hur ont det gör … min Chanel blev 15 år och gick bort för 4 år sen och jag saknar henne fortfarnade …

Beklagar verkligen sorgen gromar

(Min egen blev 15, gick bort för två år sen, saknar honom massor, de gör tassavtryck i våra hjärtan)