Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (3) Senaste inläggen

Allmänt Cornish Rexprat Att tänka på innan katten kommer! Avel, genetik och uppfödning Färger och färggenetik Färgalbumet Cornish Rex och andra djur Kattungar till salu Avelshane finnes/sökes Fodervärd finnes/sökes Omplacering Planerade kullar Hälsovård,skötsel,omvårdnad Sjukdomar och andra bekymmer Titelkattsalbumet God morgon, goddag, godkväll, godnatt! Dagens citat, dikt eller visdomsord! Dagens ros Ett gott skratt förlänger livet För ev allergiker Kattmat, sand och tillbehör, böcker Katter i nöd Min kattklubb Om sajten och iFokus Tävlingar Till minne Pyssel och upptåg Samåkning och transport Utställningar Utställningsresultat Video-snuttar Övrigt
Till minne

EP & EC Struntens Lucas

2006-09-24 13:34 #0 av: Leffe

Min vän LUKIE finns inte mer

Det drabbar oss alla utan nåd. När man sitter med en liten kattunge i famnen kanske tanken snuddar vid avskedets stund som kommer. Men det verkar så avlägset, katter kan ju bli både 15 och 20 år gamla tröstar man sig och skjuter bort tanken!

Och visst ska det vara så att man lever i nuet, gläds med den lille krabaten som utvecklas och växer.

Lucas var min första katt. Han kröp ihop i mitt knä och somnade när jag var på besök hos Anita Bernström (Lucas uppfödare) den där gången. Den gången skulle jag ha en svart hona, för det hade jag bestämt. Men mitt hjärta sa ja till Lucas och han hade väl redan bestämt att det skulle bli vi. Aldrig någonsin ångrade jag mig! Så mycket glädje han gav mig. Ja, kanske inte när han till exempel bajsade i mina långa gardiner, som var på modet när han kom till mig, men väl när han fick mig att förstå att gardinkappa var mycket bättre. Inte så långa och inte så mycket att stryka. Han visste han!

Vi gillade utställningar, Lucas och jag. Han vann ofta, han charmade domare som såg HONOM, inte bara att hans öron var lite små. Han drog till sig honkattägare som om de var flugor och han hade en honungsburk. En gentleman på sängkanten var han också, min röde vän, när honor kom på besök.

Lukie blev både Europa Champion och Europa Premier och mina glädjetårar blötte ner hans mörkröda lockar fler än en gång när jag hämtade honom från panelen.

Den kom till slut ändå, den där avskedsstunden som blev det allra sista minnet av honom. När han somnade i mitt knä för att aldrig vakna mer. Det var inga glädjetårar som rann på mina kinder när han slöt sina vackra manselformade ögon, men de blötte ner hans päls precis som vanligt.

Jag är så ledsen och saknar honom så. Han fattas mig!

Eine Palm, S*Djäknens

Relaterade länkar

Av: LeffeD

Datum för publicering

  • 2006-09-24
Anmäl
2006-09-26 13:05 #1 av: Faxlin

Vad ledsamt. Men fint skrivet. Alltid jobbigt att mista en vän. Men till slut så känns det mindre och man kan glädja sig åt de fina minnena utan at de gör lika ont.
Beklagar sorgen.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2006-09-29 21:22 #2 av: Eine

Det är några år sedan nu, men förlusten känns lika sorglig idag när jag tänker på honom. Tack Leffe, jag blev överraskad av att nu hitta det jag skrev då.

Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora

Anmäl
2006-10-26 08:21 #3 av: Leffe

Jag tror ingen har gjort så mycket PR för Cornishrasen i Sverige som Lucas - någonsin!

Anmäl
2006-10-26 23:37 #4 av: Lullan1

Jag blir alldeles tårögd! Vilken otroligt fin text.... Känner precis igen mig när jag själv var tvungen att låta min första katt "Smulan" somna in, hon låg så fint i min famn och bara slöt ögonen Gråter

Saknaden går aldrig över...

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.