Annons:
Etiketthälsa-och-sjukdomar
Läst 3951 ggr
Leffe
2006-09-28 02:04

Buba och S*Djäknens Hermance

Jag hade en gång en kattunge som fick en jätteknöl eller bula på sin ändalykt. Det gick mycket fort och jag var övertygad om att den lilla chokladfärgade honan hade ett allvarligt fel. Förmodligen ingen öppning i ändtarmen!

Hon gick heller inte upp så bra i vikt som sina fyra syskon, vilket gav mig ytterligare belägg för mina misstankar. Så jag ringde en väninna, som också håller på med kattuppfödning (vi brukar stötta varandra när det gäller förlossningar-kattungar och annat lika viktigt) och frågade om hon ville följa med till Ultuna. Eftersom den lilla kattungen säkert skulle avlivas ville jag gärna ha en vän med mig som förstod mig och som vet hur ledsen man blir en sådan gång. Jo, hon följde med mig och den pyttelilla ungen.

Ungen lade jag i en pälsmössa (ärvd gammal bisam) för att hon skulle slippa frysa på sin sista utflykt. Vägde hon 200 gram så var det nästan att ta i. Jag övervägde en mycket kort sekund att ta med mamman och syskonen, med tanke på Sveraks regler, som säger att mor och barn ej får skiljas från varandra när de är små. Men jag insåg att det inte var bra för de andra så de fick stanna hemma.

Väl på djursjukhuset tittade andra besökare intresserat på "djuret" jag höll i famnen. De blev mycket förvånade när de förstod att pälsmössan var en pälsmössa men att något otroligt litet knyte tittade med pigga ögon inifrån alltihop. Lilla älskade Hermi visste inte vad som väntade henne och jag var så ledsen så jag grät ibland.

Man undersökte den lilla varelsen och tyckte knölen såg otrevlig ut. Veterinären bestämde att vit kontrastvätska skulle sprutas in i ungens ändtarm innan hon ev skulle röntgas. Det var det sista som kunde göras för att ev utesluta att mina misstankar var sanna! Vi gick med tunga steg till röntgenavdelningen och väntade på att någon skulle komma och hjälpa oss.

Så dök Buba upp, en svart, lång och trevlig kille, och tog med varsamma stora händer upp lilla Hermi. Sprutan med kontrastvätska såg så stor ut jämfört med kattungen och jag trodde inte att det skulle fungera. Hon var inte så samarbetsvillig heller för hon hade ont!

Plötsligt tog det stopp och kontrastvätska sprutade upp på Buba. Han såg lite chockad ut men sedan började vi alla tre skratta mitt i eländet. Han blev ju alldeles vitprickig i sitt mörka ansikte. Killen har humor! Nå, han hade fått in en del kontrastvätska så öppning fanns där bak.

Veterinären beslöt sig för att göra hål i knölen för att se vad den innehöll. De passade på när jag gick på toa en snabbvisit. Min väninna vet hur blödig jag är så hon höll och veterinären stack. När jag kom rusande för att se vad som hände med ungen och varför den skrek var det redan klart. Sprutan innehöll inte avföring (tack och lov) utan gult hemskt var!! Knölen var en böld. Då var jag glad kan jag tala om!

Lilla S*Djäknens Hermance, chokladfärgad Cornish Rex hade en framtid!. Så lycklig jag var när vi åkte hem igen med den lilla patienten!

Hur gick det då sedan? Jo hon växte på sig med tiden trots sin risiga start i livet. Buba blev färdig veterinär. Hon hamnade i Göteborg och Buba i Stockholm.

Jag glömmer inte Buba och Hermi, aldrig någonsin.

Artikeln från Eine Palm, S*Djäknens

Relaterade länkar

Av: LeffeD

Datum för publicering

  • 2006-09-27
Annons:
AlexH
2007-05-15 17:37
#1

Men vad skönt att det gick bra! Hermance.. vilket underbart namn!Kyss

Alexandra H

Medarbetare på Cornish Rex Ifokus

Min uppfödning:

www.pixiefay.se

Eine
2007-05-15 20:40
#2

Det hittade Ewamariya i Stenungsund på själv, för det är hon som har henne!

Djäknens Cornish Rex,German Rex och Turkisk Angora

La_Joz
2007-05-15 22:57
#3

Jag har träffat lilla Hermi! En alldeles underbar katt! En sån personlighet hon har! Mistie bodde tillsammans med henne innan vi fick låna henne för att testa sambons allergi. Ja, ni vet nog alla att hon blev kvar hos oss sen… Måste ta och åka till emiya i Stenungsund och hälsa på Hermi och hennes kompisar!

emiya
2007-05-16 01:49
#4

Hermance, eller Hermi som hon kallas är döpt efter min mormors kusin från Lettland. Det var min "favoritmoster" när jag var liten. "Moster" Hermi gick bort redan 1962, men jag saknar henne än idag och tyckte det var fint att döpa en lika mycket älskad katt efter henne!

Hermi fyller tio år i december, hon är en stillsam, kelen och go´ katt som tycker om att ta det lite piano här i livet. Ibland kan man få igång henne på lite lek och "bus", men för det mesta betraktar hon omvärlden från sitt favorittäcke i soffan. Hon har lite problem med sina ögon, annars är hon frisk och kry!

När jag lärt mig hur man lägger in bilder, ska ni få se henne!

Tack Eine, att jag trots allt fick Hermi!!

La_Joz: ni är alltid välkomna! Skulle vara väldigt roligt att träffa er igen!

Upp till toppen
Annons: