Ja hon lämnar ett stort tomrum efter sig.

Tid är förändring, som man brukar säga… Ibland innebär det förändringar av en sorglig natur… Det känns lite konstigt att hon inte finns mer, trots att jag aldrig egentligen pratade med henne…

Nej men så sorgligt! Hon var verkligen en stor personlighet! Tankarna går till hennes anhöriga.

Mina tankar går också till hennes anhöriga.
Många gånger träffade jag henne på utställningar trots att hon inte dömde, utan bara var där för att hålla sig uppdaterad, som hon sa.

Det var stor sorg och en stor chock att få höra om hennes bortgång.Jag fick meddelandet via en vän. Älskade duktiga Alva,vår mest erfarna och kunniga  domare alla kategorier,vår showigaste panelpratare i många år och inte minst vår vän. Jag hade förmånen att få skriva åt henne många ggr.Hon tittade alltid på katten som kom på bordet och sa ofta:"Hej ,jag ser dig!.Du är tuffast i stan när alla andra är på landet.." Skapade alltid kontakt innan hon började bedömningen.Lät en lite blyg kisse få lukta/smaka på hennes våffla eller vad hon hade på fikabordet.Jag har ställt mina katter för henne ända sedan EP o EC Struntens Lucas tid,han var född-88.

Jag saknar Alva,det blir aldrig som förr.

Oh!  Vad synd! Hon var säkert söt! *Gråter för henne!*

Hon hade en otrolig karisma och hennes enorma kunskap var en förmån att få ta del av!

Förmodligen kommer ingen annan domare att kunna axla hennes mantel!

#7 Precis min mening.Hon var en av de största, och en kvinna som gjorde intryck och väckte respekt.Jag tycker lite synd om alla unga/nya utställare som aldrig fick uppleva hennes enorma kunskap och kärlek till katterna. Orden räcker inte till-

Jag håller med. Jag kände inte Alva personligt, men har pratat med henne många gånger i samband med utställningar. Alltid vänlig, klok och med glimten i ögat. Ja jag har sett henne flyförbannad med - helt befogat och då liksom rök det om henne. En fantastiskt kvinna med skinn på näsan och  kunskapoch klokskap och otroligt rar med katterna.

En egenskap jag uppskattade var att även om den "fulaste" katten kom upp till bedömning sa hon alltid något snällt som gjorde att kattägaren ända kände att sin katt var speciell och värdefull, även om hon sen drog certet.  Att klara den balansgången är det långt ifrån alla domare som klarar av.

Jag är glad att hon fick sluta sitt liv i samband med en kattutställning - jag tror det är vad hon själv skulle ha velat.

Håller med alla här ovan. Hon var speciell och jag uppskattade både den positiva och negativa kritik mina katter fick genom åren. Jag kände att hon var oerhört kunnig då hon alltid var konsekvent. Jag kan titta på gamla bedömningar och det som lyfts fram som positivt har varit samma saker hela tiden (om det inte varit själva humöret eller "storleken" på katten som kan gå upp och ner).

#9 Tror du har helt rätt i det sista du skrev (samt övrigt också såklart).

Jag är så glad för att jag berättade för Alva hur mycket jag tyckte om henne,att jag faktiskt sa det och att hon visste det.

#9 Så fint och precist sagt Anki, du säger det precis så som jag såg henne. Sov gott Alva, du var en hjälte!

Som åskådare stannade man gärna vid bordet där hon dömde. Man fick alltid lära sej något när man stod där. Både om rasen och just den katten. Tänk hon hade förmågan att få negativt att bli positivt.

Man kan säja att en epok går i graven. Kommer att bli ett stort tomrum.