Tandsjukdom hos katt
FORL (Feline Odontoclastic Resorption Lesions) är ett tandlidande som förekommer hos katt. Orsaken är inte klarlagd. Sjukdomen karaktäriseras av en successiv nedbrytning av tänderna och drabbar även vilda kattdjur.
Flera olika faktorer har föreslagits bidra till sjukdomens uppkomst såsom mekanisk stress, underliggande sjukdom, immunologiska faktorer och obalans i fodret. Det är mycket möjligt att orsaken bakom FORL beror på olika faktorer.
Sjukdomen är mycket smärtsam. Ofya har drabbade katter svårt att äta, framför allt när de bjuds hård och kall mat.
FORL ses ofta på kindtänderna men alla tänder kan drabbas. Flera tänder kan vara angripna och skadornas svårighetsgrad kan variera mellan olika tänder hos samma individ. Ofta söker djurägaren veterinärvård för att katten har dålig aptit. Men FORL upptäcks även vid rutinmässiga tandsaneringar. Sjukdomen utgörs av varierande grader av förlust av tandsubstans. Skadorna delas in i fyra olika stadier. Från början ses grunda ytskador nära tandköttskanten, som inte går in i tandbenet. Stadie två omfattar defekter som sträcker sig in i tandbenet. Då tandens pulpa och tandbenet har förbindelse med varandra blir skadan mycket smärtsam. Vid tredje stadiet har pulpahålan angripits. Fjärde stadiet omfattar förlust av normal tandstruktur såsom förlust av tandens krona, ndbrytning av roten eller sammanväxningar av rotrester. Nedbrytningen av roten kan vara så omfattande att kronan helt saknar rötter och endast sitter fast i tandköttet. Andra till fjärde stadiet ses tydligt vid röntgenundersökning av angripna tänder.
Katter med FORL lider vanligen även av inflammation i vävnaden som håller tanden på plats. I anslutning till den skadade tanden ser man ofta att tandköttet runt om är inflammerat och börjar lätt att blöda vid beröring. Ibland ses tillväxt av tandköttet och läkkött som täcker tandskadan. Tidiga skador kan ibland påvisas utan att det är inflammation i tandköttet vilket kan tala för att de inflammatoriska förändringarna som vanligen ses i samband med FORL är sekundära till skadorna.
Det tycks inte finnas någon entydig köns- eller raspredisposition för sjukdomen, dock verkar FORL öka med stigande ålder.
Man rekommenderar att tänder som har skador som sträcker sig in i tandbenet dras ut. När det gäller långt gångna defekter görs ofta en kronapmutation istället för att dra ut tanden, på grund av att roten är så skör och lätt går sönder. Det är viktigt med återbesök dels för att se att inga komplikationer tillkommit samt att inga fler tänder angripits.
Artikeln från Eine Palm, S*Djäknens
Relaterade länkar
- Länk 1
- Länk 2
- Länk 3
Av: LeffeD
Datum för publicering
- 2006-10-01