Alfs bantardagbok 5
Igår morse vaknade jag 04:15. Hungrig. När jag är hungrig och ingen tycks vilja kännas vid mitt oerhörda behov av att få stoppa något, ja inte bara något, utan mycket i min mun, har jag utarbetat en strategi.
Två härliga katter på katthemmet i Hägersten
Igår morse vaknade jag 04:15. Hungrig. När jag är hungrig och ingen tycks vilja kännas vid mitt oerhörda behov av att få stoppa något, ja inte bara något, utan mycket i min mun, har jag utarbetat en strategi. Jag biter på sladd, ja inte vilka som helst, utan på en speciell sladd som hör till lampan på sovrumsbordet. Då uppstår ett visst irriterande ganska högt ljud, ty den är iklädd ett "sladdskydd" av plast. Dunkar bra mot sovrumsbordet , då jag slänger ganska vilt med den. Det gjorde jag igår morse också, efter att jag hoppat i sängen, med hela min tyngd och kraft på alla som låg där.
Det var min syster snorkfröken, slyngeln, min mamma narkossköterskan och min pappa snickaren. Plötsligen ryter min pappa snickaren: FÖR H-E FÅ HONOM ATT SLUTA OCH INGEN MAT !! med en mycket hög och ilsken röst. Han måste ha väckt grannen under, vad ska man säga . Phuu. Då reser sig min mamma upp i en väldans fart och jag tjurrusar mot köket i övertygelsen om att nu kommer det mat oavsett vad den elake snickaren just vrålat.
Ack vad jag bedrog mig. Jag hörde en garderobsdörr öppnas och stängas, aha morgonrock som kläddes på tänkte jag, men vad hände, ingen kom ut i köket. Travade iväg mot sovrummet igen, för att ledsaga min mamma, i fall hon inte skulle hitta i mörkret. Då låg hon åter i säng, ja där alla andra också låg, redan med slutna ögon. Vad göra? Jo får väl bita sladdskydd igen, men var är lampan, puts väck. Den har åkt in i garderoben. Fyyyyy vad nesligt. Där låg snorkfröken och såg snorkig ut och slyngeln Cigge han var oförskämd nog att hugga mig i hasen när jag frustrerat trampade förbi honom i sängen, på väg mot min mamma för att beveka.Snickaren låter sig aldrig bevekas om det gäller mat. Jag buffade på henne, jag smågnagde kärleksfullt med mina små framtänder på hennes arm. Ingen effekt. Slutligen somnade jag, av svält, förnedring och ren utmattnig. Senare jag vaknade av att alla plötsligen steg upp, ja som på en given signal. Väckarklockan.
Min pappa är jättesur, varit vaken hela natten, ha ha ha ha skrattar min mamma, nu är du som gamlingarna som råkat vara vakna en tusendels sekund på natten och sen säger att de inte sovit en blund. Försvara honom inte morrar han då. Men nu äntligen fick jag mat. Det vare himmelskt gott.
Min kompis Baileys har mailat mig igen, det känns så skönt att ha en fyrfota, pälsbeklädd vän (trots att han inte är lockig) som vet hur det är vara hungrig och bli förnedrad. Hmprf. Två pälsar och en själ. High five till dig kompis.
Vet du att min mamma burit ut 4 kg kattmat ur lägenheten.Blev lite sur förstför att inte säga bestört .Men titta på fotot på de två härliga missarna som kommer att få mumsa av det (tycker nog att der ser lite runda ut men vågar inte säga det högt) De bor på ett katthem här i Stockholm. Trots min mamma nakossköterskan kan vara en mycket bestämd mamma (för att inte tala om pappa snickaren) så bultar det nog ett gott hjärta där inne nånstans.
Sent igår kväll blev jag plötsligen invägd. Alldeles för tidigt, det har inte gått en vecka ens efter nya fodret sattes in. Kan bara säga, att jag har i alla fall inte gått upp i vikt.
Er förtrogne Alf den rödmaskade kastrerade CRX-hanen.
Skrivet av A-M.H
Av: LeffeD
- [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('LeffeD'))
- [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('LeffeD', 'Contact.aspx'))
Datum för publicering
- 2007-03-07
Hej Alf,
jag kan bara trösta dig att du inte är allena med problemet. Jag har här i mitt nya hem också en kastrerad CRX-hane som inte får tillreckligt mycket mat - säger han själv åtminståne.
Min nya människa har nu sagt att jag har varit den bästa bantningskuren. Vad det nu sedan heter.
Men som en liten flickunge kan jag bara trösta dig, att det är mycket skönt och sova på en kille som är mjuk. Päronmagen är så fin dyna och påminner mig om min mammas mage.
Det som jag tycker är lite fuskt är att Askis - så kallar hon honom - får nog bara lite mat men den smakar bättre bättre än min. Han får nämligen nästan alltid rå kött medans jag måste mumsa på torrfoder.
Vi har flere gånger försökt att byta, men människan kommer alltid emellan - vad förstår hon på.
Tjaskiga är människor när det gäller mat.
Hej Alf,
hur går det med bantningen? Har du nya ideer? Har du fått midjan tillbaka?
Hmmm…jag var så stolt, mer stolt än min mamma om det nu går. Det står i min dagbok på min mamma narkossköterskans sida. Nu har gått upp i vikt igen, jag har ätit i smyg, ur de andras skålar. Min mamma sliter sig i sitt hår (finns mycket o långt att slita i) o min pappa snickaren han morrar ilsket, mest åt min goa mamma (som snart är utan hår) för att hon inte kan hantera mitt ätande. Lite skönt för mig faktiskt, att inte jag får skulden. Slyngeln Cigge han har midja han, vad han fjantar runt o slänger med baken o juvelerna. Jag har inga juveler, det är därför jag är tjock,säger min mamma. Men ge mig juveler då, ska det vara så svårt, om det nu är det som hjälper. Men du hur går det för dig vännen ?? Undrar Alf den rödmaskade gödgrisen( vad nu det är) utan juveler.
Du har då en snällare mamma, än vi här. För våran står (oftast) bredvid och tittar att vi inte äter varandras mat.
Men hon påstår att det är därför att våran rödvita kastrerade börjar klia sig om han äter torrfoder.
Och vi båda är lite sura. Pojken, för att han inte får äta torrt och jag när jag ser att han får ALLTID rå kött. Nu får jag lite med, men inte så mycket som jag skulle vilja.
Efter att ha läst din dagbok vägde matte pojken, och han vägde bara ca. 3,5 kg, men han är bara ett år gammal han.
Men han är nog lite päronformad och har sådana där jättesöta, mjuka "harembyxor", som jag älskar och ha som kudde. Men matte flinar åt dom.
Hälsningar, Elica en schokoladskölpadda och Askis den röde