Mitt liv som katt (del 6)
Tänk jag är inne på mitt 13:e år och fortfarande ståtlig och vacker. Damernas favorit som jag är.
Husse som inte förstår något med det här som rör utseendet tycker jag är för rund om magen. Jag som ilar omkring på golvet som en avelshane och inger sån respekt hos de andra kastrerade hanarna. Jag som parar honorna i mitt revir så fort de vill. Men kan du vara tyst så ska jag berätta att vill mer än en hona samtidigt då börjar det bli lite jobbigt. Men jag har en strategi där också. Den gamla skogisen och min gamla cornishflamma struntar jag i numera. Man vet ju hur de är. Däremot tar jag villigt hand om den unga skogisdamen och cornishdamen, det är lite nya grejer det. Och då blir man ung på nytt. Men gammelcornish är ganska envis och sjunger för mig och knuffar på mig. Jag försöker vänligt men bestämt tala om att vi kan ha trevligt till kvällen om nån vecka eller så. Då brukar jag få en örfil av henne!!!
Jo en annan sak - husse har fått fyra ben. Han försvann hemmifrån några dagar och en flickbekant - tänk bara han överlämnar oss i händerna på en människokvinna, jag ryser ännu när jag tänker på det. Fast sista dagen fick hon faktiskt klappa mig, men säg inte det till husse. Tänk nu verkar han mer normal. Det är ju självklart att man ska ha fyra ben. Det värsta är att dessa nya två ben är så kalla och hårda så jag försöker undvika dem. Däremot tokkatten Lilleman verkar tycka det är jättekul att slåss med dem.
Till råga på allt elände så när husse kom hem hade han sin mamma med sig - kvinnfolk- och dörren till sängekammaren stängdes med mig på utsidan. Gud vad jag kände mig nedtryckt, men upptäckte att alla katter var på utsidan och då kändes det lite bättre. Vi får inte komma in till natten heller. Jag får inte sova under täcket. Det är ju under all värdighet så nu spelar det ingen roll vad jag ligger. När store Oskar har somnat kryper jag in tätt till hans mage och får hans varma päls runt mig. Tänkt vad djupt man gått ned sig. Hoppas allt kommer i ordning så smånigom.
När jag en gång lyckades smita in i sängkammaren så började husse putta på mig med sina nya ben.. Jag var tvungen att tala om för husse att det tyckte jag inte om. Nu undviker jag hans ben totalt. När jag får möjlighet sätter jag mig på hans axlar och spinner och blir klappad. Då överlever jag eländet med sängkammaren.
Ha det bra nu
Pysen
Av: LeffeD
- [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('LeffeD'))
- [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('LeffeD', 'Contact.aspx'))
Datum för publicering
- 2008-06-21
Hejssan Pysen! Det är alltid lika kul att läsa dina inlägg med sådan livsvisdom (kanske lite macho, men det måste man bara ta med
- livet som avelshanne lämnar sina spår.)
Ta det lungt med husses nya ben och situationen där hemma. Jag kan försäkra dig, att det kommer att gå över, inte förblir dörrarna stängda evigt. Och jag tror att det fins vissa goda sidor med (tvåbeniga) kvinnofolket med. Om du charmar dom rätt, kan det plötsligt komma en och annan godbit för dig med.
Roligt att höra av dig igen Pysen, var lite försiktig med husses "nya" ben, dem ska man nog ha respekt för!